Flyttar hem – därför valde stjärnmålvakten SHL-nykomlingen

Han har tillhört målvaktstoppen både i Sverige och Europa – men nästa säsong spelar Niklas Svedberg i SHL-nykomlingen Timrå. För hockeysverige.se berättar han om parametrarna som avgjorde.
– Jag kände att det lockade mest.

STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)

Niklas Svedberg var en viktig pusselbit då Brynäs vann SM-guld 2012. I slutspelet konkurrerade han ut tidigare NHL-målvakten Johan Holmqvist och storspelade. Efter guldet valde han att flytta över till Boston Bruins organisation. Sedan dess har han varit utomlands tills nu då han ska representera Timrå i SHL kommande säsong.
– Huvudgrejen var om jag skulle stanna kvar i USA eller inte. Tidigare i vår var jag ganska inne på att stanna kvar i USA. Det hade gått så pass bra att jag hoppades på att få en chans. Nu blev det inte så.

Det berättar Niklas Svedberg när vi ses på piren invid udden på Hornsberg, där man över Mälaren kan se både Solna och bort mot Essingen samtidigt som både vindsurfare och segelbåtarna har bra med vind i seglen.
– Jag var inte ute i mars, april och sökte kontrakt här hemma. Jag ville landa och känna efter vad jag ville göra. Ryssland kunde absolut också vara ett alternativ. Där var jag lite sent ute och hade inte heller något att ta ställning till.
– Det jag egentligen hade att ta ställning till var om jag skulle ta ett nytt kontrakt i Nordamerika och kanske få samma roll som förra säsongen och hoppas på lite flyt eller att flytta hem till Sverige. Där var jag länge kluven. Timrå hade ett grymt bra tålamod och jag hade en bra kommunikation med ”Freddan” Andersson, som är tränare i Timrå, och jag kände att det lockade mest.

Timrå är ändå nykomling och du kommer antagligen att få en hel del att göra.
– Ja, absolut. Som jag sa tog jag lång tid på mig för att bestämma mig. Timrå hade bästa tålamodet och var den klubb som jag hade den bästa kommunikationen med. Jag ser mycket fram emot att få spela där den här säsongen, ska bli riktigt roligt.

Niklas Svedberg omfamnas efter SM-guldet.

Fanns Brynäs med i bilden?
– Självklart har jag fantastiska minnen från Brynästiden och jag trivdes väldigt bra där. Men om Brynäs var med i bilden inför den här säsongen kommenterar jag inte. 
 
När du lämnade Brynäs 2012 för USA, hur upplevde du det här steget?
– För mig gick det där steget ganska bra att ta. Jag förberedde mig väldigt bra och hade bra mentorer som förberedde mig på hur det skulle vara där borta som rookie fast jag hade haft tre säsonger i elitserien. Sådant som kan vara lite irriterande.
– Det gick väldigt bra hockeymässigt och jag hade ett bra självförtroende efter SM-guldet. Hela den säsongen gick fantastiskt bra. Nu var det lockout så för mig blev det att åka direkt till campen i AHL och jag kom bra in i Bostons organisation direkt.

Redan första säsongen i AHL utsågs Niklas Svedberg till ligans bästa målvakt och plockades ut i All-Star Team.
– På sätt och vis var det en omställning målvaktsmässigt. Det händer mer där borta, man får mer att göra och på ett sätt är det lite roligare. Jag upplevde att det passade mig ganska bra och jag tycker att den övergången är snäppet lättare att ta än att gå andra vägen som jag kommer göra nu och som jag gjorde då jag flyttade till Ryssland.
– Det är ändå samma spel och jag tycker att man överdriver den där omställningen lite. Det blir lite andra vinklar och på så vis är det lite skillnad, men den omställningen gick faktiskt bra.

STÖTTADES AV MÅLVAKTSTRÄNAREN

Du nämner att du hade mentorer inför avresan, hur förberedde dom dig för vad som komma skulle?
– Delvis hade jag ”Pecka” Alcén från Brynäs som jobbade väldigt nära mig under två års tid. Han stärkte mig både mentalt och på isen men även pushade mig inför flytten. Även ”Honken” (Johan Holmqvist) som jag kamperade ihop med sista säsongen i Brynäs, vilket var riktigt kul för mig. Han håller fortfarande igång vilket jag tycker är fantastiskt.
– Sedan hade jag en målvaktstränare under pojk- och juniortiden i Djurgården, Mikael Törnqvist, som egentligen stöttat mig under hela min karriär. Han har spelat en del i farmarligan i Nordamerika och han kom med många bra råd om allting runt omkring, hur jag skulle hantera coacher, resor och allt möjligt där borta.

Foto: All over Press

Med tanke på din prestation första säsongen i AHL, kände du en extra press tack vare det då du ska ta klivet in i NHL säsong därpå?
– På ett sätt var det en press, men samtidigt var jag väldigt taggad eftersom jag efter den säsongen jag hade haft hade en vettig chans att ta mig in i NHL. Det var Boston med på också. Sedan gick det väldigt bra på campen.
– Där fick jag en liten käftsmäll. Så här i efterhand kan jag tycka att det var okej, men just då var jag ganska irriterad. Jag hade gått väldigt bra på den campen och sportchefen (Peter) Chiarelli sa till mig att jag varit bättre än målvakten som konkurrerade med mig om andraplatsen. Men han tyckte att jag var ung och skulle spela mer istället för att sitta bakom Tuukka Rask, så jag blev nedskickad.
– Det gick helt okej den säsongen i farmarlaget. Senare under våren fick jag NHL-debutera. Det var nog något Boston hade i bakhuvudet hela tiden att jag skulle få göra den säsongen. Tanken var hela tiden att få upp mig bakom Tuukka.

ÅNGRAR INTE FLYTTEN TILL KHL

NHL-debuten fick Niklas Svedberg göra mot Nashville hemma.
– Jag skulle ha spelat mot Ottawa borta veckan innan. Jag vart uppkallad, åkte med laget dit, körde matchuppvärmning och var beredd att spela. Tyvärr var (Zdeno) Chára skadad den matchen och då var vi tvungna att lyfta upp en till. Då finns det vissa regler på hur många man kan ha uppkallade på ”emergency call up” så det blev ingen match mot Ottawa för mig.
– I stället fick jag spela mot Nashville hemma och vi vann med 3-2 på övertid. Det var ganska nervigt innan, men det släppte ganska bra när vi började spela. Det var såklart en fantastisk känsla att få debutera, men framförallt att få vinna.

I Salavats mundering.

Säsongen 2014/15 spelar målvakten från Sollentuna 18 matcher med Boston i NHL, efter säsongen väljer han att flytta till Ryssland och spela för Salavat Julajev Ufa.
– Ryssland var både bra och dåligt. Allt runt omkring var över förväntan. Vi bodde helt okej, men det skiljer sig mycket från stad till stad. Vissa städer är inte alls roliga medan vissa är toppstäder, enligt mig, som exempelvis Moskva.
– Ufa, där vi bodde, var en bra stad. Lite mindre, men vi hade det mesta. Som sagt var så bodde vi bra, hade en fin arena och fantastiska fans. Det var kul att spela där. Framför allt då första säsongen. Vi hade lite tufft där i början, både jag och laget. Då blir det lätt lite stressigt i Ryssland och man har höga krav och det blir hårda ord emellanåt. Vi vände det där och det vart en sjukt rolig säsong där jag stod flest matcher av alla i ligan. Vi vann mycket och tog oss till konferensfinal mot Magnitogorsk som sedan vann allting.
– Jag ångrar inte att jag tog det steget, men det såg nog konstigt ut i mångas ögon eftersom jag hade haft en bra säsong i Boston som back-up. Det logiska kanske hade varit att fortsätta där borta. Givetvis är det grymt kul att spela i NHL, men som back-up sitter du väldigt mycket på bänken. För mig var det roligare att får spela och i KHL spelade jag över 50 matcher, slutspel och en del med landslaget.

”HOT OM SPARKEN OCH ALLT MÖJLIGT”

Niklas Svedberg är självkritisk vad det gäller sin andra säsong i Ryssland.
– Säsongen började okej, men sedan gick det riktigt tungt under några månader. Då var det hot om sparken och allt möjligt. Det låste sig lite där och vi spelade inte lika bra som lag heller. Jag var inte lika bra den säsongen, men ”overall” var det jäkligt kul att vara i Ryssland och jag kan tänka mig att åka dit för att spela igen.

Förra säsongen återvände Svedberg till NHL. Ny klubbadress blev Minnesota, men det blev endast spel i farmarlaget för honom.
– Jag var kontraktslös efter andra säsongen i Ryssland och kände att jag hade drivet för att slå mig in i NHL igen. Det löste sig bra med Minnesota som gav mig ett bra erbjudande och egentligen också en bra sits från början med att konkurrera med (Alex) Stalock om platsen bakom (Devan) Dubnyk.
– När man varit borta två säsonger får man börja om lite och jag är lite kluven om den säsongen som varit nu. Det var egentligen en riktigt bra säsong och jag fick jobba med en riktigt bra målvaktstränare, Frédéric Chabot. Campen gick riktigt bra, men jag blev ändå nedskickad vilket jag hade lite på känn innan eftersom Stalock hade ett envägskontrakt. Jag hade ändå hoppats på lite mer speltid.
– Extra surt var det att jag var borta en månad samtidigt som Dubnyk var skadad. Där hade jag min chans. Nu är jag 28 år och jag kanske hade kunnat sajna något där borta, men då hade jag antagligen hamnat i samma roll igen till att börja med. Sedan hade jag såklart kunnat haft lite flyt, spelat bra och då varit med där uppe igen. I slutändan kände jag ändå att om det skulle gå bra och jag skulle komma med som back-up igen… Just nu i karriären lockade det mer att ha en stor roll i Sverige. Därför blev det väldigt bra med Timrå.