Modo 100 år – så minns hjältarna SM-guldet 1979

27 mars 1921 bildades det som idag är Modo HK. Då hette klubben Alfredshems IK. 1963 blev det Modo AIK och 1987 blev det Modo HK. Lite kul anekdot är ändå att Markus Näslund spelade i tröja 19 Peter Forsbergs i nummer 21. Alltså 1921.
Idag fyller Modo 100 år och för att hylla klubben publicerar vi här en artikel om klubbens första SM-guld, vilket bärgades redan 1979.   

Inför säsongen 1977/78 tog Tommy Sandlin över som tränare i Modo AIK. Till sin hjälp hade han tidigare storspelaren Karl-Sören Hedlund. Det blev en okej säsong där laget tog sig till semifinal, men där blivande SM-guldvinnarna blev för starka.

Trots allt hade folket i Örnsköldsvik börjat vädra morgonluft. Inför säsongen 1978/79 värvade Modo backen Hannu Niemi från finska Ässät. På forwardssidan anslöt Malte Steen från Timrå. Dessutom fick juniormålvakten Tomas Byberg chansen under ett antal matcher. 

I övrigt hade samtliga spelare spelat för Modo även säsongen dessförinnan.

VANN GRUNDSERIEN

Modo gick vinnande genom grundserien och hade hela nio poäng ner till Färjestad. Sune Ödling vann elitseriens målvaktsliga före Christer Abris medan Per Lundqvist blev lagets bästa poängplockare med 31 mål (bäst i elitserien) och totalt 39 poäng på 35 matcher. På det slutade han fyra i hela elitseriens poängliga efter Anders Kallur Djurgården (46 poäng), Mats Åhlberg Leksand (43 poäng) och Göran Lindblom Skellefteå (40 poäng).

I semifinalserien, som spelades i bäst av tre matcher, ställdes Modo mot Leksand. Första mötet vann Leksand med 4-1. Match två, som spelades i Leksand, vann Modo med 4-3. Ulf Thors avgjorde med fyra minuter kvar av sista perioden. Tredje matchen, som spelades på Johanneshov, stod 3-3, inför tredje perioden. Sedan gör Tommy Själlin 4-3 och Ulf Thors 5-3 till Leksandstränarens stora ilska… på domarna. ”Det var tre pryoelever som dömde”, var hans omdöme om domare Kjell Gradin och hans båda linjemän.

I finalen väntade så Djurgården som i sin tur slagit ut Färjestad i semifinal. Modo hade då lagt 289 träningstillfällen bakom sig sedan säsongsstarten den 4:e april då barmarksträningen drog igång. Nu hade laget nått sitt mål, SM-final.

Första matchen blev en rejäl drabbning med en rad utvisningar. Djurgården vann matchen med 6.4 efter det att både Sören Johansson och Mats Waltin gjort två mål var. Vad värre var så blev lagets stora spelare, förra Modo-spelaren Anders Kallur, skadad och kunde inte spela mer den säsongen.

Andra mötet vinner Modo med samma siffror. Djurgården ledde inför andra perioden med 4-3, men Lasse Molin, Per Lundqvist och Tommy Själin såg till att vända matchen till Modo-vinst.

Tredje matchen kom att spelas på Scandinavium där tidigare Tingsryd-spelaren, Lars Henriksson, klev in som domare. Datumet var den 27:e mars 1979. Alltså för exakt 42 år sedan.

AVGJORDES I SCANDINAVIUM

Hockeysverige.se har genom OLD SCHOOL HOCKEY sammanställt några av Modospelarnas minnen från matchen i Scandinavium och finalspelet.

Jan Eriksson. Foto: Bildbyrån

Jan Eriksson:

– Jag spelade mycket med Hannu Niemi men även med Janne Nyman den säsongen. Jag tror att vi var tredje backpar. Sture (Andersson) och (Robert) Frestadius var ett. Sedan har jag för mig att Tomas Jonsson och Ulf Ingvarsson var i det andra backparet.
– Mot Leksand var vi riktigt illa ute. Den avgörande matchen spelades i Stockholm (Johanneshov). Vi började hemma. Sedan åkte vi till Leksand så ”kallingarna” tog nog slut eftersom vi sedan skulle vidare till Stockholm. Veckan blev jättelång i och med att vi vann mötet i Leksand.
– Sedan torskade vi borta först (6-4). Jag gjorde nog ett mål i den matchen (3-1 framspelad av Per Lundqvist). Sedan får Djurgården Anders Kallur skadad, men dom hade ändå ett jättebra lag. Det var jämt och spännande, men framförallt var det oerhört stort att vara i en SM-final.
– I Scandinavium var det rena ruset. Mikkos (Leinonen) femma (Sture Andersson, Robert Frestadius, Ulf Norberg och Tommy Själin), den femman hade verkligen allt och var helt otrolig i den matchen. Jag tror att dom gjorde fem av åtta mål.

Tomas Jonsson. Foto: Bildbyrån

Utvisningarna duggar tätt i finalserien och i slutet av tredje finalen åker Jan Eriksson på en tuff och onödig smäll.

– Jag var inne sista sekunderna av den matchen. Det blir en långpuck och då kommer någon och smäller mig precis då slutsignalen går. Nyckelbenet ryker. Jag kunde vara med och glädjas med killarna men jag minns att axeln hängde och slängde och att det gjorde väldigt ont.

Tomas Jonsson:

– Den största anledningen till att vi vann SM det året var att vi tränade kopiöst hårt under Sandlins ledning. Sedan hade vi Sune Ödling i målet som gjorde en grymt bra säsong. Vi hade även en finsk landslagsman som heter Mikko Leinonen och som avgjorde flera viktiga matcher åt oss.
– Året därpå gick det sämre för Modo. Vi missade slutspelet och var till och med nära att hamna i kvalserien. Varför har jag inget bra svar på men det kan kanske ha handlat om att vi blev lite nöjda med att vi vunnit guldsäsongen dessförinnan. En liknande reaktion som Modo verkar ha haft efter guldet 2007.

Lars Molin firar ett mål i SM-finalserien mot Djurgården. Foto: Bildbyrån

Lars Molin:

– Tommy (Sandlin) kom till oss redan 1977 och hade några år på sig att bygga upp det lag som senare skulle vinna guld. Han införde ett helt annat tänkande i hela föreningen vad det gäller träningsmetoder och inställningar. ”Kabben” Berglund, som var 22 år i föreningen som tränare, och Sandlin är nog dom två enskilt viktigaste ledarna som funnits i Modo när det gäller att utveckla hockeyn. Tommy Sandlin är nog också den bästa tränare jag har haft under mina år som spelare.

SM-guldåret kom väl att bli ditt stora genombrott om jag inte missminner mig?
– Jag skulle nog vilja säga att säsongen innan var mitt genombrott, då jag bland annat togs ut till spel i Vikingarna (B-landslaget).

Många säger att Sune Ödlings målvaktsspel i slutspelet är kanske det bästa som presterats i ett slutspel. Vad betydde han för lagets framgångar?
– Sune var som en vägg i slutspelet, säger Molin med ett leende och fortsätter:
– Samtidigt tror jag att vi bara förlorade totalt sju matcher under hela säsongen och Sune liksom försvarsspelet var bra hela året.

Hur firades guldet på natten i Göteborg (avgörande matchen spelades i Scandinavium)?
– Det var festligt och det blev väldigt sent (Skratt), men vi var flera killar som skulle med flyg till Tre Kronors samling redan tidigt morgonen efter så det blev förhållandevis lugnt firande för oss i alla fall.

Mikko Leinonen:

Under Modos guldår 1979 spelade Mikko Leinonen i kanske seriens bästa kedja. Som kedjekamrater hade han Ulf ”Nubben” Norberg och Tommy Själin. Vilket blev en av nycklarna till att Modo gick till final där man slog Djurgården med 2-1 i matcher.

– Vi tre spelade ganska mycket ihop, men anledningen till att vi vann var, tycker jag, att Tommy Sandlin fick oss att komma ihop som en grupp där alla ville vinna och trodde på att vi kunde vinna mästerskapet i Sverige. Vi var även ganska bra redan 1978, men då gick vi inte till final.
– Sandlin var väldigt krävande och ställde stora krav på oss killar på träningarna. Man ska också komma ihåg att det var väldigt många talangfulla spelare i Modo vid den här tiden. Så det gällde att få femmorna att spela ihop och göra sakerna som alla visste att man måste göra för att vinna.
– Vi hade en bra målvakt i Sune Ödling, Limpan (Roger Lindström) var också viktig. Dessutom hade vi Tomas Jonsson som då fortfarande var en ung kille. Även Hannu Niemi från Finland var med. Hade man kunnat fortsätta hålla ihop det här laget tror jag att man hade kunnat vinna mer, men det var många som slutade i Modo vid den här tiden.
– Djurgården hade ett mycket bra lag med ”Myggan” Wallin, Bosse Berglund och dom här. Trots allt hade vi ett överläge på Djurgården hela tiden. Vi hade haft underläge i många matcher redan innan finalerna som vi vänt. Vi visste att om vi bara spelar på det sättet som vi hade tränat på så vinner vi.
– Det var ganska lätt i finalerna när alla vet vad man ska göra och då gör det samtidigt tillsammans. Då blir det kul att spela och det tror jag var anledningen till att det gick som det gick mot Djurgården.

Modo firar SM-guldet 1979. Foto: Bildbyrån

Hur var festen i Göteborg den kvällen?
– Jag tror alla vara ganska nöjda med hur säsongen avslutades i Göteborg. Det hade varit kul att få vinna i ”Ö-vik”, men vi hade kul i Göteborg också, skrattar Leinonen.
– Det här var första gången Modo vann guld och jag är mycket glad att fått vara med i det första guldlaget. Jag tror också att det här guldet var viktigt för staden eftersom man hade gjort mycket jobb på ungdomssidan. Det är alltid lättare att vara ungdomsledare i en vinnande förening.

BLEV MATCHVINNARE I FINALEN

Det så kallade matchvinnande målet i finalen, som kom att betyda 3-2 till Modo stod Mikko Leinonen för.

– Jag tror att det var en tre mot ett, men någon gång måste man också skjuta. Det var en djurgårdsförsvarare mellan mig och målet vilket hjälpte mig lite eftersom målvakten (Peder Nilsson) inte såg skottet. Det var en mycket spännande match och det var tillfälligheterna som avgjorde. Vi hade en del tur också, men turen kommer inte av sig själv utan du måste förtjäna den.

Leif R Carlsson:

– Vi köpte Tommys idéer. Han kom till Modo från att ha vunnit guld med Brynäs och det fanns inget annat mål för honom än att vinna även med Modo. Vi förstod att följer vi honom som vet hur läget är så kan det gå bra.
– Då var en ökad träningsdos en framgångsfaktor. Det är inte lika viktigt idag eftersom alla lag tränar lika mycket. Bara det här att vi tränade mest och bäst av alla lagen gjorde att vi i sista perioden kunde gå ifrån och vinna matcher.
– Trots Tommys taktik och snack var det ändå den här träningsmängden som var nyckeln i hans framgång.

Ulf Thors bär upp pucken framför Lars Nyberg och Leif R Carlsson. Foto: Bildbyrån

Och hur gick det i Scandinavium för 42 år sedan? Jo, Djurgården ledde den avgörande finalen med 1-0 och 2-1, men Modo vann till slut med hela 8-3 efter mål i tur och ordning av Sture Andersson, Tommy Själin, Mikko Leinonen, Tomas Jonsson, Ulf Norberg, Assar Lundgren, Robert Frestadius och Roger Lindström.