KARLSSON: Lura inte er själva – det är skitsnack

Nicklas Bäckström är tillbaka i Brynäs. Det är den största värvningen i svensk hockey på många år – men också en värvning med flera tillhörande frågetecken. Det här är dock inte dagen att fokusera på dem, skriver Måns Karlsson.

Peter Forsberg vände hem till MoDo och dominerade faktiskt i SHL trots mängder av skadefyllda år. Börje Salming avslutade karriären i AIK och var åtminstone bra nog för att slå sig in i det svenska OS-laget. Håkan Loob vände hem mitt i sin prime – bara ett år efter att han gjort 50 mål i NHL – och är tvivels utan den av de stora svenska stjärnorna som flyttat hem som sen haft störst inverkan på sitt lag i Sverige.

Och även om det såklart går att argumentera för att samtliga dessa tre ska rankas högre än Nicklas Bäckström på en lista över Sveriges bästa och största ishockeyspelare genom tider har ”Bäckis” lyckats med saker i NHL som ingen av dessa tre ens varit speciellt nära.

Bäckström är exempelvis den enda av dem – en av endast sex svenskar genom tiderna – som gjort 1000 poäng i NHL. Ingen av de övriga fem som gjort 1000 poäng har avslutat karriären med spel i SHL. De enda på topp tio-listan som vänt hem och gjort en genuin hemkomst (alltså inte lockout eller liknande) är Peter Forsberg och Markus Näslund.

Värvningen alla lag drömmer om

På sociala medier ser jag förstås en uppsjö av upprymda Brynäsare – men också lika många som redan nu i slutet av juli slår ner på värvningen och inte alls kan förstå hajpen över en ”38-åring med höftproblem som inte spelat på två år”. Och visst finns det en befogad oro över hur bra Nicklas Bäckström faktiskt kommer vara. Men allvarligt talat – det här snacket ger jag inte mycket för. Det är ju precis den här typen av värvningar alla drömmer om att ens lag ska göra.

Det är klart att MoDos supportrar helst hade velat att tvillingarna Sedin avslutat i MoDo. Och att Victor Hedman kommer göra det – oavsett hur slut och skadad han är. Det är klart att alla Timrå-anhängare hade velat ha en sista säsong med Henrik Zetterberg i laget. Och Djurgårdssupportrarna hoppas naturligtvis på en hemkomst för Mika Zibanejad, även om hans karriärskurva börjat gå åt fel håll.

Det här är ju drömmen.

Det är ju drömmen att fostra superstjärnor och sen locka hem dem när NHL-karriären är slut. Och där är Brynäs bäst i klassen, med Johan Larsson, Jakob Silfverberg, Oskar Lindblom och Nicklas Bäckström som de klarast lysande stjärnorna.

Jag menar, vi minns ju hur hajpat Färjestads lagbygge var för några år sedan när de landade hemvändare på hemvändare. Och ja, det var spelare som var inne i sin prime vid tillfället, men också hemvändare som kom från Schweiz och Ryssland. Det här är några nivåer över det. Brynäs har lyckats med det som alla klubbar vill lyckas med. Det ska klubben – och inte minst sportchefen Johan Alcén – ha credd för.

Hur bra Nicklas Bäckström kommer vara efter en tuff höftoperation, efter två år utanför hockeyn och efter 18 år på liten rink, det är svåranalyserat. Det vi kan konstatera är att de två sista åren han spelade i NHL, alltså innan han pausade karriären, var tuffa. Han var inte samma Nicklas Bäckström som slutade topp-fem i NHL:s poängliga, som vann den svenska poängligan i NHL sex gånger, som gjorde flest assist av alla spelare i hela NHL under 2010-talet. Men han säger själv att kroppen känns bra, och om vi ska vara ärliga finns det egentligen ingen anledning för honom att flytta hem annat än att han är riktigt spelsugen och tror han kommer hålla. Han behöver inte direkt spela för pengarna. Han har vunnit Stanley Cup och VM. Han riskerar att komma hem och inte vara så bra som han ”borde” vara. Och han är trots allt 38 år – en skada till vore förödande. Det hade varit lätt för honom att tacka för frågan, men säga nej och hänvisa till att han inte spelat ishockey på två år.

Och låt oss inte glömma att Gabriel Landeskog kom tillbaka mitt under brinnande Stanley Cup-slutspel och imponerade – efter tre (!) år utanför hockeyn. Det går uppenbarligen att ta sig tillbaka.

Visst finns det frågetecken – men

Så visst finns det frågetecken. Men den här dagen, den 28:e juli, är inte en dag då just det ska stå i fokus. Det här är en dag då vi ska välja glädjen. Glädjen över att en av Sveriges bästa NHL-spelare någonsin flyttar hem och förgyller svensk hockey. Och förhoppningsvis kan det här ge ringar på vattnet, så att andra NHL-svenskar väljer att avsluta karriären i sin klubb. Så att andra SHL-klubbar kan få samma jackpot som Brynäs. För även om #19 inte skulle vara en stjärna på isen är det här såklart en enorm PR- och marknadsföringsvinst för Brynäs. Det här visar att man gör bra saker. Och när man ser Brynäs laguppställning nästa säsong får vi också ytterligare ett bevis för hur många bra spelare som fostrats i klubben genom åren. Och vilket hjärta för klubben många av dem verkar ha.

Och till er som är skeptiska och inte alls förstår upprymdheten vill jag bara skicka med en liten uppmaning:

Hade ni reagerat på samma sätt om er klubbs största export bestämde sig för att flytta hem efter nästan två decennier i världens bästa hockeyliga, där han dessutom var i den absoluta världstoppen i nästan 15 år? Det är klart det är en jättegrej, även om jag förstår att inte folk i Linköping eller Jönköping gör frivolter över en värvning Brynäs gjort.

Men ibland finns det andra faktorer som är minst lika viktiga som kvalitén på isen. Även om Nicklas Bäckström bara skulle kunna göra 22 matcher, eller om han bara gör 4+21 på 52 SHL-matcher kommer den här värvningen ha haft en enorm betydelse och ha betytt mycket för både Brynäs och ligan.

Jag är beredd att ge Nicklas Bäckström en chans att visa hur han håller – om han håller – innan jag dömer eller spekulerar. Men temperaturen i SHL höjdes helt klart några grader nu.

Och jag längtar ännu mer efter SHL-premiären den 13 september.