Lirade ungdomshockey med Nylander – i morgon kan Luleåbacken också draftas: ”Vore en jättebonus”

Han spelade juniorhockey med Alexander Nylander, och blev bästa kompis med honom utanför isen. Nu hoppas Linus Nässén på att, precis om Nylander, bli vald i helgens draft.
– Det vore skitskoj, givetvis, säger han till hockeysverige.se.

NORRTÄLJE (HOCKEYSVERIGE.SE)

Trots att Linus Nässén bara är 18 år har han redan spelat tio matcher i SHL för Luleå. Rospiggen från Spillersboda en bit utanför Norrtälje flyttade upp till Norrbotten och Luleå 2014 och har sedan dess växt ut till en av landets mest lovande backar.

Hockeysverige.se reste till Norrtälje och fick en intervju med Linus Nässén, som för övrigt har mycket hockeyblod i släkten. Bland annat var pappa Peter en bra hockeyspelare.
– Pappa var en stor inspirationskälla för mig och det var också han som fick mig att starta med hockeyn. Första gången var väl hemma på havet utanför huset där vi bor. Jag var inte gammal då, men det var första gången jag fick ta riktiga skär, säger Linus Nässén när vi slår oss ner med en kopp kaffe var på ett av Norrtäljes caféer. Vid bordet sitter också hans lillebror Felix. Men för honom är det fotboll i BK Vargarna som gäller i första hand och inte ishockey, säger han och fortsätter:
– Jag kommer inte ihåg så mycket från det jag var så liten, men sedan har pappa varit tränare för mig och han har varit en stor bidragande orsak till att jag är där jag är idag.

I släkten finns även den tidigare elitseriedomaren Ola Nässén. Många minns kanske incidenten då Kalle Lilja, backveteran i Djurgården på 1980-talet, satte klubbskaftet i magen på domaren Ola Nässén och blev avstängd i åtta matcher.
– Honom har jag också fått några tips av genom åren. Men jag har själv aldrig funderat på att bli domare. Det har inte varit mitt sikte med hockeyn direkt.

Hur är din relation till domarna under matcherna?
– Det är olika från match till match. Det beror på hur domaren väljer att bete sig, säger Nässén med ett litet leende.

Som junior valde sedan Linus Nässén att lämna Norrtälje för spel i SDE Hockey med bland andra Alexander Nylander.
– Vi köpte en lägenhet mitt i stan (Stockholm) som jag bodde väldigt mycket i under den här tiden med tanke på avståndet och att pendla. Första två åren pendlade jag faktiskt från Norrtälje med buss eller med bil. Jag hade en polare från Norrtälje som också hade bytt till SDE och som jag samåkte med.
– Jag skulle även säga att mamma har en stor del i att jag kommit dit där jag är idag. Hon har alltid ställt upp, skjutsat och varit positiv medan pappa varit mer ”det där var inget bra” och så vidare. Mamma är den som varit där och sagt ”skit i honom”, säger Linus Nässén lite skämtsamt och med ett lätt skratt.

Alex Nylander.

Det blev en hel del spel tillsammans med Alexander Nylander i SDE Hockey. Dom båda hittade varandra även som kompisar vid sidan av rinken.
– Vi blev bästa vänner och umgicks med varandra varje dag under tre, fyra år och jag sov hos honom jätteofta. Vi snackar mycket med varandra idag också även om det inte blir lika mycket som förut. Jag har heller inte träffat honom sedan vi var på ”Ivan Hlinka” i augusti. Han kommer hem i juli så då kommer vi ses igen, vilket ska bli kul.

Linus Nässén är, precis som så många andra, imponerad över Alexander Nylanders utveckling i Mississauga Steelheads.
– Det har varit jätteroligt att föla honom den här säsongen och han blir bara mer färdig som hockeyspelare för varje dag. Sedan är det roligt när man är så bra vän med honom att få se att han är rankad topp sex i draften.

I SDE Hockey hade dom båda VM-spelaren John Normans pappa Per som tränare
– Per var en bra tränare. Det han ville genomföra genomförde han. Jag fick ett bra förtroende där och spelade med hans andra son Liam. Vi båda spelade tillsammans under nästan en hel säsong.

Hur skulle du beskriva den atmosfär som är på klassiska Stockhagens Idrottsplats i Stocksund?
– Den är magisk och det är en härlig stämning. När man glider in innanför grindarna då är det bara ”Stockan” som gäller. Allt finns där även om det inte är stort. Det är verkligen tajt och mysigt. I ishallen är det ståplatsläktare och den var ”tokfullsatt” då vi gick till slutspel med SDE. Det var som att taket lyfte.

Under sin tid i SDE Hockey fick han dra på sig landslagströjan för första gången.
– Jag var på elitcampen för U16 spelare. Efter campen sitter vi i omklädningsrummet och tränarna drar laget med dom 21 som ska spela första matchen mot Finland. När jag satt där och mitt namnblev uppropat näst sist så var det en jävla skön känsla.

Efter landslagsspel och succé på backplatsen i SDE Hockey hamnar Nässén i Luleå.
– Under en turnering med TV-pucklaget på Mälarhöjdens Idrottsplats var ”Skuggan” Nilsson där och tittade. Han kontaktade mig efter det och ville bjuda in mig för att checka av läget. Jag åkte dit med mamma och pappa. Dom tyckte att det var jättebra och jag tyckte att det var helt magiskt.
– Det är nära till allting där, från mig till ishallen, stan eller skolan. Dom har fyra ishallar där och organisationen och juniorlagen var bra, likaså hade Luleå ett bra A-lag och det är ordning och reda i föreningen. Allt satt som smör på mackan.

Var det inte aktuellt med exempelvis Djurgården eftersom du spelade för SDE Hockey?
– Jag var där och tittade och jag pratade även med (Anders) Gozzi från AIK. Jag var även i ”Ö-vik” och pratade med Modo, men jag fastnade för Luleå och tyckte att det var bästa alternativet.
– Att det sedan är 100 mil får jag ta, skrattar Linus Nässén.

Hur var det att flytta så långt hemifrån när du bara var 16 år?
– Jag har klarat mig jättebra och jag hade, som sagt var, bott ensam när jag spelade i SDE. Jag var bara 14 år när jag bodde min första natt ensam i en lägenhet i Stockholm och har också sedan dess varit ansvarstagande och klarat sådant som att laga mat och sådana grejer.
– När jag flyttade upp två år senare så var det minsta problemet att bo själv. Sedan är det såklart att jag saknade hemmet, föräldrarna och brorsorna första månaderna. Nu rullar det bara på och jag är där jag är.

Det blev alltså debut i SHL för den 18-åriga backen redan förra säsongen.
– Det var en riktigt härlig dag. Jag satt på isen efter träningen och jag ser att Jocke Fagerwall börjar åka mot mig. Jag hade gjort en bra träning och allt kändes positivt. Sedan säger Jocke ”samling kvart i fyra här i kväll”. Det var en magisk känsla.
– Det blev ingen skola den dagen, hem sova, käka och sedan ner till hallen. Hela den dagen var riktigt härlig.
– Vi mötte Rögle hemma. Det var bra stämning och när man sitter där i båset är det verkligen coolt och häftigt att få uppleva den. Jag fick ett byte i den matchen, men jag fick uppleva känslan och fick se hur allt fungerar runt om, hur proffsiga man är i omklädningsrummet innan matchen och så vidare.
– I andra matchen, mot Färjestad, fick jag mer istid. Jag var sjundeback då och fick gå in i olika backpar.

Vilken erfarenhet tar du med dig från förra säsongen till årets säsong?
– Jag hade verkligen inte förberett mig på innan säsongen att det skulle bli tio matcher i SHL. Jag hade förberett mig på att om jag kör stenhårt kanske jag får vara med och träna någon gång.
– Som det blev nu var jag med i A-laget från november 2015, men att jag skulle få spela i SHL blev som en stor chock och ingenting som jag var förberedd på.

Idag börjar NHL-draften i Buffalo. Som vanligt är hockeysverige.se på plats och bevakar händelsen. Det här året finns det även goda möjligheter för Linus Nässén att draftas.
– Jag försöker att inte ha några tankar alls kring draften. Jag jobbar och tränar på som vanligt. Blir jag draftad så blir jag och det vore skitskoj givetvis och en jättebonus. Blir jag inte draftad så är det som det är. Då är jag free agent och kan bli vald av vilket lag som helst.

Har du fått några indikationer från några NHL-klubbar om att man är intresserad av att drafta dig?
– Jag har pratat med en del klubbar, 14-15 stycken. Men jag vet inte om någon klubb är mer intresserad än någon annan. Jag tycker att jag har haft ett bra snack med dom flesta klubbarna jag pratat med. Sedan är det upp till dom. Jag kan inte göra något mer.

Vilken är favoritklubben i NHL?
– Jag har Chicago som jag har hållit på i princip under hela mitt liv. Idolen är backen och den assisterande kaptenen Duncan Keith. Han är en riktig förebild och jag tycker att jag har lite samma spelstil som honom.

Med tanke på din snabba utveckling förra säsongen, vilka förväntningar har du på kommande säsong?
– Jag ska försöka ta en plats i spel truppen. Vi är nio backar men jag ska vara en av sju. Det är vad jag har bestämt mig för. Det kommer inte bli jättelätt eftersom jag bara är 18 år och det finns många erfarna och rutinerade spelare i truppen. Jag kan bara göra mitt bästa och försöka visa att det är jag som ska lira.