"Egot jag har kommer aldrig att försvinna"

En artist är tillbaka i svensk hockey. I en lång intervju med hockeysverige.se berättar Linus Klasen om återkomsten till Luleå, drömmen om ett SM-guld och skillnaderna på svensk och schweizisk ishockey.

– Det får jag nog vänja mig med ganska snabbt nu när jag kommit hem, att hugga och slå får jag göra hemma i garaget, konstaterar han.

HUDDINGE (Hockeysverige.se)

SHL blir en artist rikare kommande säsong då Linus Klasen återvänder till Luleå efter sex säsonger i Lugano. Under sina säsonger i Schweiz har han gjort ett starkt avtryck samtidigt som han själv och familjen verkligen trivs i landet. Nu är han hemma i Sverige och förbereder sig för comebacken i SHL. Hockeysverige.se stämde träff med 34-åringen från Huddinge vid Björkängshallen.

– Ja, det var här allt började, alltså på uterinken där Nickehallen ligger idag, säger Linus Klasen då han klivit ur bilen och hälsat med armbågen som man bör föredra att göra i Covid-19 tider.

Säsongen 2013/14 slutade Linus Klasen trea i elitseriens poängliga och var en av Luleås ledande spelare. Efter säsongen valde han att lämna Norrbotten för att söka sig söder ut. Närmare bestämt till Lugano.

– Jag ville bygga en lång och framgångsrik karriär i Schweiz och vara en sådan spelare som gör att folket där kommer ihåg mig. Jag ville göra ett bra avtryck och få lite av en legendstatus.

Hade du då förväntat dig att stanna i Lugano under sex säsonger?
– Nej, jag trodde inte att det skulle bli så länge. Jag och Thomas (Sjögren), min agent, pratade innan jag sajnade att det kunde bli något stort.
– Det hade kanske kunde blivit längre om jag väntat till slutet av säsongen, men när allt blev som det blev känns det bra att vart som det vart. Jag är glad att jag gjorde sex säsonger där och det har varit både upp och ner.

ÖSTE IN POÄNG

Redan under sin första säsong gjorde Klasen succé i NLA. På 54 matcher svarade han för 20 mål och totalt 55 poäng. Med det slutade han tvåa i poängligan efter kedjekompisen Fredrik Pettersson som gjorde 33 mål och totalt 69 poäng på 49 matcher.

– Ligan passade mig som handen i handsken. Jag tycker att jag är ganska bra på att smälta in oavsett vilken typ av hockey det är. Jag har spelat många olika ligor och lag och producerat.
– Jag kom exempelvis till AHL från elitserien, men det var inga konstigheter trots att det var en mindre rink. Jag kom in i det på en gång. Samma sak var det i Lugano. Det var lite ostrukturerat, men spelet gick väldigt snabbt och man får spela mycket fulare med klubban där med fasthållningar och allt sådant.
– Det får jag nog vänja mig med ganska snabbt nu när jag kommit hem, att hugga och slå får jag göra hemma i garaget, skrattar Linus Klasen.

Linus Klasen är hemma igen. Foto: Ronnie Rönnkvist
Klasen upplever också att det skiljer sig en hel del kring klubbarna i Schweiz respektive Sverige.

– Ja, så är det. Där jag spelade är det lite mer av en italiensk kultur. Jag märkte i alla fall skillnad på arena och omklädningsrum då jag kom från Luleå till Lugano. Inte alls samma klass. Samtidigt har det sin charm och man vänjer sig ganska snabbt.

Då Linus Klasen kom ner första gången till Lugano efter att han sajnat med klubben fanns bland andra Fredrik Pettersson på plats, något som betytt mycket för den huddingefostrade teknikern.

– Då vi spelade i landslaget snackade vi mycket om att det skulle vara kul att få spela tillsammans om något dök upp. Jag var i Sverige då och han i Ryssland. Det blev strul i hans ryska klubb samtidigt som jag hade ett utgående kontrakt.
– Jag snackade med coacherna, Peter (Andersson) och så vidare. Det kändes som att jag antingen skulle åka till Schweiz eller till Ryssland för att testa på det. I och med att jag hade en ganska stor familj redan då kände jag att Schweiz var det bästa alternativet.
– När jag gått i katakomberna här i Björkängshallen har jag sett ”Lill-Kenta” (Kent Johansson) i Lugano-tröjan på väggen. Jag undrade vad det var för laget samtidigt som jag hade hört många storys och så vidare. Dessutom hade jag varit där nere med Södertälje och spelat några gånger. Det var ett otroligt tryck redan då.
– I dag är jag oerhört stolt och tacksam att jag gjort den resan jag fått göra med Lugano. Det var också grymt att ”Freddan” var där. Vi klickade på en gång både på och utanför isen. Än idag är han en av mina bästa vänner och vi pratar med varandra dagligen. Dessutom är han en av bästa spelarna jag spelat med.

Vem är den största svenska legendaren i Lugano som man fortfarande talar om där?
– Jag tror man pratar mest om (John) Slettvoll, ”Lill-Kenta” och (Mats) Waltin.

Du var relativt gammal då du flyttade ner till Schweiz, vad har du utvecklats mest då du spelat i NLA?
– Att kunna hantera vissa saker. Producerar du inte så spelar du inte. Då tar klubben in någon annan istället. Samma sak är det bland fansen, att både dom och klubben har väldigt höga krav på importerna. Det finns en charm i det också
– Det jag utvecklat mest är annars att jag tar ett större ansvar över hela banan och så vidare. Givetvis spelar jag som tidigare, men jag har mer procent i det jag gör och gör inte så mycket misstag.

Linus Klasen.

"ÅKER TILL LULEÅ FÖR ATT VINNA SM-GULD"

Har du blivit mer lagspelare då du blivit äldre?
– Både och. Klart att jag åker upp till Luleå för att vinna SM-guld. Däremot kommer egot jag har aldrig att försvinna. Har jag inget ego, framför allt då jag är den spelare jag är, ska jag nog göra någonting annat.
– Samtidigt har jag drivet med laget och allt det andra. Det är en balans där. Du både vinner och förlorar som lag, men i Schweiz är det så att vinner du är det lagets förtjänst. Förlorar du är det importernas fel.

I slutskedet av säsongen slog covid-19 till med full kraft och stängde ner hockeyn men också dörren till familjen Klasens hus i Lugano.

– Barnen hade skola till mitten av juni, alltså precis innan midsommar, men dom bröt skolan ganska snabbt. Sedan fick vi sitta inomhus i karantän under två månader. När regeringen i Schweiz säger någonting är det verkligen det som gäller.
– Jag kunde ändå flyga hem under tre veckor. Då var jag en vecka uppe i Luleå, tränade på, träffade grabbarna och kollade på lägenhet för sedan åka tillbaka.
– Det har varit tufft, men så har det varit för alla människor på hela jorden och inte bara för oss hockeyspelare. Förhoppningsvis går allt åt rätt håll nu.

Familjen måste ändå tyckt det var tufft?
– Ja, klart dom har haft det tufft. Vi har fyra ungar, men vi har ett bra läge med pool och tomt så jag tycker att det ändå gått bra.
– Min fru, Emma, har gjort ett grymt jobb. Hon tog hand om läxorna med barnen. Då är det ändå skrivstil och matte på italienska. I dag pratar Emma och alla barnen italienska…

Och du?
– Jag kan föra mig så det är inga problem och jag förstår allt. Lincoln (äldsta barnet) läser franska nu. Efter det här året är han fyrspråkig, engelska, svenska, franska och italienska. Där är italienska förstaspråket, vilket jag tycker är ganska häftigt.

"JAG HAR NORRLAND I HJÄRTAT"

Familjen kommer också stanna kvar i Schweiz medan Linus Klasen kommer tillbringa vintern i Luleå.

– Jag kommer åka upp själv. Dom ska gå i skolan där nere och sedan får vi se hur allt går och ta det vart efter. Vi kommer inte stressa fram något beslut. Vi har ”nanny” och allt sådant och jag tror att familjen har sin trygghet där nere nu så det kommer att gå bra.

Linus Klasen har Luleå i hjärtat.Bildbyrån

Nu har du alltså valt att bli norrlänning igen…
– Jag har Norrland i hjärtat. Först var jag i Malmö där det var väldigt turbulent. Sedan ringde ”Rönken” (Jonas Rönnqvist). Jag snackade med honom och ”Bulan” (Thomas Berglund). Dom tog upp mig dit, tog hand om mig och gjorde mig till en bättre spelare. Jag har som spelare gått rakt upp efter det. Tuffa år, kanske inte poängmässigt men mentalt.
– Första säsongen gick vi långt i slutspelet och andra gick det som en maskin. Vi gick till en final, vilket var väldigt coolt.
– Samtidigt är Norrbotten lite av min mentalitet. Jag gillar sättet som är där. Så fort man ska börja klappa varandra på ryggen, jag tycker inte att det riktigt funkar. Det är annars mycket så det är idag.

Du har inte vunnit några större titlar på länge…
– European Trophy och tre VM-guld i inline, skrattar Klasen.

Hur mycket vägde det in att ha chansen att vinna en titel då du skrev på för Luleå?
– Allt och att få komma in i det spelet och laget. Nu har vi fått behålla ganska många spelare samtidigt som jag ska kliva in och göra mitt jobb, bidra till att laget blir ännu mer framgångsrikt och vinner matcher.

Ser du att det finns potentialen i Luleå att vinna SM-guld?
– Ja, absolut.

Det är sju säsonger sedan du spelade i Luleå, kan du se att din roll kan bli annorlunda den här gången?
– Nej. Jag har haft samma roll under hela min karriär så jag tror inte den kommer förändras.

Och vid sidan av isen?
– Vid sidan av, även fast jag kanske inte vunnit så mycket är jag sjukt mycket vinnarskalle. Jag blir vansinnig då jag gör en dålig match, sätter hög press på mig själv och så vidare.
– Utanför försöker jag skämta, ha roligt med grabbarna och se till att vi blir en bra grupp. Det kanske är viktigaste av allt.

"SKA FÖRSÖKA DRA MED MIN POLARE DICK"

Du har skrivit kontrakt för två säsonger, kan du se fortsättning i Luleå efter det också?
– Jag känner mig ung i sinnet och kroppen. Det är inte så att jag blivit långsammare utan tvärtom. Jag ska se till att röra på fötterna och förbereda mig på bästa sett till då vi alla går på is, lägga en bra grund nu. Sedan trimmar man till det då vi går på isen.
– Jag försöker vara här och nu, men som jag sa älskar jag Luleå och kan staden. Kommer det en fråga om en förlängning så får vi ta det då, men Luleå är absolut en stor del av mitt liv.

Får vi se Linus Klasen och Dick Axelsson spela ihop?Bildbyrån

Så Huddinge får vänta på att du ska göra comeback?
– (Skratt) Huddinge får vänta på min comeback. Får jag chansen att spela i Huddinge någon gång ska jag försöka dra med mig min polare Dick (Axelsson) också. Det vore häftigt, avslutar Linus Klasen med glimten i ögat.