Leksingens pappa – en dödsföraktande cowboy: ”Fattade aldrig hur farligt det var”

Han täckte flest skott i SHL förra säsongen och hans tvillingbror har täckt näst flest i NHL den här säsongen. Att Ryan och Kris Russell offrar sina kroppar ligger i blodet. Deras far Doug jobbade nämligen som bullfighter inom rodeosporten.
– Han var en cowboy som hoppade in och skyddade tjurryttaren när han hamnade i trubbel, berättar Ryan Russell för hockeysverige.se om sin fars lite annorlunda sysselsättning.

GÖTEBORG (HOCKEYSVERIGE.SE)
I Sverige är rodeo ett minst sagt exotiskt fenomen, men i västra Kanada och inte minst provinsen Alberta tillhör det en av de mest populära idrotterna. Rodeo är ett samlingsnamn för flera olika grenar där man testar uthållighet och snabbhet hos cowboys och cowgirls, inte sällan genom att låta dem försöka hålla sig kvar i sadeln på en skenande häst eller tjur så länge som möjligt.

Foto: All Over Press

För Leksands forward Ryan Russell, uppväxt på en bondgård i lilla Caroline, Alberta två timmar norr om Calgary, är sporten en självklar del av livet när han är på hemma på somrarna. 27-åringen har dessutom en naturlig koppling till ”vilda västern-sporten”. Hans far Doug, mer känd som ”Shanky” i rodeokretsar, arbetade nämligen som så kallad bullfighter under sina dagar som aktiv.
– Han var en cowboy som hoppade in och skyddade tjurryttaren när han hamnade i trubbel. Om ryttaren ramlade av tjuren eller fastnade på något sätt av hoppade han in på banan och försökte skydda ryttaren genom att distrahera tjuren, säger Ryan Russell till hockeysverige.se och förklarar att det är först på senare år som han har insett vilket farligt yrke det var som fadern hade.
– När jag och min bror var yngre visste vi vad han hade gjort, men vi fattade aldrig hur farligt det var förrän vi blev lite äldre och såg hur det gick till live.

Doug Russell valde att lämna rodeosporten när Ryan och hans tvillingbror Kris, back för Calgary Flames i NHL, föddes 1987.
– Vi har aldrig sett honom utöva sporten, utan bara hört historier från honom och hans vänner. Både jag och Kris gillar att gå på rodeo när vi är hemma, men vi satsade allt på hockey när vi var yngre och pappa är nog glad över det. Hockey var och är vår passion, men vi brukar skämta om att vi lätt skulle kunna ha satsat på rodeo fast vi båda är rätt medvetna om vi inte alls skulle våga det, skrattar han.

Tvillingarnas pappa åkte på en del smällar under sina dagar som bullfighter och även om sönerna har valt en liten annan väg i livet tycks de ha ärvt sin fars villighet att offra kroppen för lagets bästa. Förra säsongen var Ryan Russell delad etta tillsammans med lagkamraten Joonas Rönnberg i statistiken över täckta skott (78) i SHL. Kris Russell är av samma skrot och korn och ligger i toppen av samma statistiska kategori i NHL den här säsongen.
– Jag vet inte direkt om det finns några likheter mellan hockey och rodeo. Det handlar nog mer om att vi är uppfostrade på det sättet och har det inpräntat i oss att ständigt jobba hårt. Och ibland måste man offra sig också, det handlar nog mest om det, säger han.

Ryan och Kris Russell tillhörde båda Columbus Blue Jackets organisation under inledningen av säsongen 2011/12. Foto: All Over Press

TILLHÖRDE SAMMA NHL-ORGANISATION SOM TVILLINGBRORSAN

Du och Kris spelar på olika kontinenter nu för tiden. Hur ofta har ni kontakt?
– Vi pratar så ofta vi kan, även om det är svårt med vårt spelschema och tidsskillnaden. Han är ute och reser med laget och jag är ute och reser med laget, men så fort vi har tid över försöker vi prata och det blir väl tre-fyra gånger per vecka. Det tråkiga är att deras matcher börjar klockan fyra på natten här i Sverige och jag kan sällan se honom spela. Jag har bara sett en match den här säsongen och det var en söndagsmatch som startade tidigt.

Ryan och Kris tillhörde båda Columbus Blue Jackets organisation under inledningen av säsongen 2011/12, men något spel ihop i NHL fick tvillingarna aldrig uppleva.
– Han blev trejdad en eller två veckor innan jag blev uppkallad från AHL, så vi missade varandra med väldigt liten marginal. Men vi fick spela några träningsmatcher tillsammans i alla fall, säger Ryan Russell som har 41 matcher med Columbus på meritlistan.
– Jag är glad över att ha spelat i NHL över huvud taget, men visst hade det varit ännu mer speciellt om vi hade spelat tillsammans.

Kris Russell.

Du är forward och han är back, hade ni aldrig någon sådan där Sedin-kemi tillsammans när ni var yngre?
– Vi spelade i ett litet lag som bara hade tolv spelare och vi hade olika positioner. Vi kanske hade lite kemi i powerplay, men för det mesta spelade vi inte tillsammans på det sättet.
– När vi var juniorer och spelade i WHL tillhörde jag Kootenay och han Medicine Hat. Sista säsongen blev det ganska stor rivalitet mellan lagen när mitt lag flyttade in i hans lags division. Det var en hel del heta matcher mellan oss.

Men det blev inga slagsmål mellan er?
– Jo, vi slogs faktiskt första året vi spelade mot varandra i WHL. Men det var inte så konstigt, vi hade ju gjort det rätt många gånger tidigare under uppväxten (skratt).

Era föräldrar kan inte ha varit speciellt nöjda med det?
– Äsch, det var inget nytt för dem heller. De hade ju sett oss puckla på varandra en hel del gånger förut också.

När Ryan Russell hamnade i Leksand förra säsongen var han ändå inte först av bröderna att spela i Tegera Arena. Säsongen 2006/07 upplevde nämligen Kris Russell en av karriärens största höjdpunkter där. Han var nämligen en del av det kanadensiska juniorlandslag som vann JVM-guld i arenan efter en finalseger mot Ryssland 2007.
– När jag fick erbjudandet härifrån sa jag det till honom och han berättade om Leksand och sa att de hade en fin arena i en liten stad. Jag tyckte att det lät perfekt eftersom det påminde mig om byn där vi växte upp. För mig är det perfekt att ha två minuters bilfärd var jag än ska på orten.

Här avslutas intervjun och undertecknad tar i hand och tackar: ”Thank you, Kris!”
Ryan Russell måste vara van att bli förväxlad, han bara ler förstående och går därifrån.