“Jag har varit oduglig – har spelat jättedåligt”

Efter ett gäng år på andra håll är Konstantin Komarek tillbaka i Luleå. I en lång intervju med hockeysverige.se berättar österrikaren om den hittills tunga återkomsten, livet som en kreativ spelare under Peter Andersson i Malmö – och hur det är att spela “Bulan-hockey”.
– Det är mentalt påfrestande, säger förra säsongens succéspelare.

GÄVLE (HOCKEYSVERIGE.SE)

Efter en ettårig utflykt till Karlskrona återvände Konstantin Komarek till Malmö till förra säsongen. Återkomsten blev succéartad. Komarek gjorde 39 poäng och slutade sexa i hela SHL:s poängliga. Den här säsongen har varit tuffare.


Efter åtta poäng på 20 matcher lämnade han nyligen Malmö och återvände till Luleå, där han spelade 2008 till 2012 och tog sig från J18-laget till SHL. Nu har 27-åringen gjort tre matcher med serieledaren - och han totalsågar sitt eget spel sedan återkomsten.

– Jag har varit oduglig i alla tre. Jag har spelat jättedåligt. Alla har försökt hjälpa mig så mycket som de kan, de har hjälpt mig med vilka bågar jag ska ta på isen och sådana saker. Men det ligger hos mig att prestera. Jag kan inte komma hit och åka runt som om det vore allmänhetens åkning, dundrar han efter 3-1-segern mot Brynäs på lördagen.

– Det ligger hos mig själv, framför allt mentalt. Jag måste hitta mitt spel som jag hade förra året och som jag haft i jag vet inte hur många år innan dess. De senaste fem åren kanske, då har jag spelat jättebra ishockey. Jag kan inte vara så klen där ute nu, och åka och gömma mig.

Konstantin KomarekKonstantin KomarekBildbyrån

Det är just den mentala biten som Konstantin Komarek kämpat mest med, både under säsongen och i samband med den plötsliga flytten från Malmö till Luleå.

– Det är svårt att byta lag mitt i en säsong. Sen får man inte heller glömma att oftast när man byter lag beror det på att det varit tufft mentalt på det ställe man varit på innan också, och sen ska man komma till en ny miljö på det också. Nu har jag ju en fördel i att jag känner till staden och en del människor i klubben, men allting annat är annorlunda. Allt från träningarna till hur en matchdag ser ut. Det tar ett tag att komma in i det till hundra procent, säger han och fortsätter:

– Men det går att spela bra ändå, fast man kommer till ett nytt lag. Så det där ska inte vara en ursäkt. Det är jag själv som måste börja spela bättre.

Hur mycket betyder det att du i alla fall känner till staden - och har haft "Bulan" som assisterande coach tidigare?

– Det ger en trygghet, i alla fall. Jag visste exakt hur "Bulan" var då. Sen kom jag tillbaka hit och så är han exakt likadan nu. Det betyder att jag vet hur hans ledarstil är, hur han hanterar när man spelar dåligt och när man spelar bra. Sen är det en väldigt stor trygghet att (flickvännen) Emilias familj är där också. Från att jag inte hade någon där nere så har jag den tryggheten nu. Privat har det blivit den bästa lösningen av alla, säger den nyblivne pappan Komarek.

Konstantin KomarekKonstantin KomarekFoto: Bildbyrån/Niclas Jönsson

I samband med att fjolårssuccén lämnade Malmö påbörjades en diskussion huruvida de offensivt kreativa stjärnorna kan få ut sitt max under Peter Andersson i Malmö. Spelare som Daniel ZaarAndy MieleEmil Molin och nu Komarek har lämnat klubben de senaste åren och gjort det bra i andra SHL-klubbar.

Men den bilden känner österrikaren inte igen.

– Jag tycker inte det är så att de inte vill ha kreativa spelare. (Jesper, assisterande tränare) Mattson är väldigt kreativ och powerplayspelet är alltid bra i Malmö. Sen är det så här, ibland fungerar det och ibland fungerar det inte. I mitt fall gick det jättebra förra året då jag fick en del förtroende och sen fick jag inte ut det i år. Men det kan ju lika gärna vara slumpen.

Vad var det då som inte fungerade i Malmö?

– Jag tycker jag spelade hyfsat bra i början av säsongen, då hade jag en bra utdelning också. Jag tror jag hade fyra mål på de fem första matcherna. Sen blev jag ju skadad däromkring och efter skadan har jag inte hittat tillbaka till mitt spel. Det måste jag jobba på. Jag måste få tillbaka självförtroendet med puck, det är där jag är bra. Men från skadan och framåt är jag inte nöjd.

Med tanke på hur bra det gick förra säsongen - kände du en större press att leverera nu?

– Ja, det gjorde jag nog. Men inte just på grund av det, att jag var bra förra året. Det gav mig snarare en trygghet, att jag vet att jag kan prestera så bra. Pressen handlade mer om att det var kontraktsår för mig och att jag hade höga mål som jag drömt om länge. Långsiktiga mål om vart jag ville. Så det var snarare jag som satte pressen på mig själv.

Förra säsongen gjorde Komarek succé.Förra säsongen gjorde Komarek succé.Bildbyrån

Medan Malmö sliter på den nedre halvan av tabellen toppar Luleå densamma. Ett Luleå som Konstantin Komarek, från håll, sett växa fram som den kanske hetaste kandidaten till SM-guldet i vår.

– Det jag kände när jag var i Malmö och såg Luleå, var att det till hundra procent var ett av två eller max tre lag som man tänkte att "de här ser jag som vinnare". Det är Luleå, ett till lag och kanske ett tredje som nog kan vinna om de får ut allting. Du kan säkert gissa vilka jag menar. När man mött Luleå så..det är verkligen som en maskin. Det är samma sak varje byte. De bara maler på och är så jävla jobbiga att möta. Och nu när man spelar i det här systemet så ser man ju att det är samma sak. De bara maler på, men har samtidigt offensivt kreativa spelare som får ut det också och gör det jättebra. Faller alla bitar på plats är Luleå ett väldigt bra lag som har chansen att gå hela vägen.

Elias Fälth gästade C More's studio under lördagen. Han hade "Bulan" Berglund som coach i Brynäs och förklarade att det inte bara var jobbigt att möta "Bulan-hockeyn" - utan även att spela den. Det fanns aldrig utrymme ens på en träning att slappna av i någon sekund här och där. Det håller också Komarek med om.

– Ja, men det måste jag säga att jag var van vid sedan innan. Peter Andersson var också väldigt strikt på träningarna och mån om att allting ska vara rätt. Så det är jag van vid. Men ja, det är mentalt påfrestande att det är så varje dag, hela tiden. Det går inte att slappna av alls, som man kanske kunde göra förut när man kunde åka runt och lattja lite på någon träning. Men det är ju bra att det är så. Jag menar, vi jobbar inte sju till fem varje dag som de med vanliga jobb. Vi har det jävligt bra. Då ska man nog  klara av att fokusera två timmar om dagen.

Mer tydligt än så går det knappt att uttrycka det.


Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: