KARLSSON: Inget snack – nu nämner vi K-ordet

Efter nästan en fjärdedel av säsongen ligger en av de stora guldfavoriterna runt kvalstrecket i SHL efter att ha förlorat hemma mot Linköping med 7-4. Nu är det kris i Brynäs, menar Måns Karlsson.

GÄVLE (HOCKEYSVERIGE.SE)

Brynäs har inte varit ett topplag i högstaserien två år i rad sedan skarven mellan 90- och 00-talet – men den här säsongen var de flesta överens om att den trista trenden skulle brytas. Men så ser det inte ut att bli.

Rent spelmässigt har Brynäs i fem mot fem varit ett lag som ”förtjänat” fler poäng och hade man haft en ”bedömningsserie” så hade Brynäs rent av kunnat vara topp-sex. Men verkligheten är en annan. Ett uselt BP-spel tillsammans med ett svagt målvaktsspel och ett sanslös svagt spel runt egen kasse har gjort att motståndarna gjort mål på nästan allting. Varje gång motståndarna tagit sig in i offensiv zon har de mötts av ett Brynäslag som backat och backat, och en målvakt som gjort sig mindre och mindre. Summan av delarna har alltid blivit mindre än de sex spelarna de haft på isen.

Matcherna mot Frölunda, Färjestad och Timrå vittnade om att Brynäs hade hittat formen. Även i torsdags mot Skellefteå hade man lika väl kunnat få med sig en eller flera poäng. Istället blev man nollade – och föll på en målvaktstavla. Igen.

Brynäs är för ojämna

Brynäs har haft ytterst få matcher där man fallit igenom helt och hållet i 60 minuter. Även om målen rasslat in i en faslig takt i egen kasse har Brynäs i, egentligen alla matcher, haft perioder där man också dominerat matcherna. Men skillnaden mellan lägstanivån och högstanivån har varit för hög. Och då menar jag i första hand inte från match till match – utan under själva matcherna.

De senaste två åren har man varit experter på att mala ner sitt motstånd. De behövde inte vara bra i 60 minuter, för de visste att ju länge matchen led – desto bättre skulle Brynäs vara. Förr eller senare skulle förstakedjan med Jakob Silfverberg, andrakedjan med Anton Rödin eller tredjekedjan med Bobby Trivigno kliva fram. Eller så skulle Victor Söderström leverera en sammetslen trezonerspassning som fullständigt ställde motståndarna. Då spelade det ingen roll om man fick någon målvaktstavla emot sig (för det hände ju mer än en gång även förra säsongen).

Den här hösten har det som sagt funnits matcher de hade – eller rent av borde – ha kunnat få med sig mer än en poäng. Rent prestationsmässigt har Brynäs varit bättre än den 13:e-plats de ligger på nu. Men nu är man i ett läge där det inte spelar någon roll.

Nu ligger de runt kvalstrecket. Det är verkligheten de måste förhålla sig till. Det poängsnitt de har nu kommer leda till en kvalplats. Så enkelt är det.

Tävlar i individuella misstag

Målvaktsspelet är fortsatt ett problem. Damian Clara gör det bra under stundom men är absolut ingen målvakt att lita på som förstaval över en hel säsong. Collin Delia är ett jättebekymmer. Här måste något hända. Brynäs har släppt in sju mål vid tre av elva matcher den här säsongen.

På backplats tävlar spelarna i att stå för individuella misstag. Mattias Norlinder har, lite i skymundan, varit en jättebesvikelse. Robert Hägg har fortsatta jätteproblem i boxplay. Axel Andersson är väldigt mycket sämre än ifjol. Christian Djoos har inte höjt sig sen ifjol. Och Johannes Kinnval, som varit den klart bästa backen, är inte en förstaback i SHL anno 2025. Michal Kempny är också lite för ojämn.

Framåt har Brynäs just nu drabbats av all den frånvaro de slapp ifjol. Då kunde man spela med samma kedjor så gott som varje match. Ikväll saknade man Anton Rödin, Jack Kopacka, Linus Ölund och Tyler Vesel och fick inte ens ihop full trupp. Samtidigt saknade också Linköping Remi Elie, Jakub Vrána och Nick Shore – fullt jämförbara avbräck.

Jag tror grundkapaciteten i detta Brynäs är för bra för att de ska vara där nere över 52 omgångar. Men det är tydligt att man helt och hållet saknar självförtroende och att den ombyggda backsidan inte alls hittat rätt i Niklas Gällstedts spelsystem. Och SHL är så pass bra att Brynäs inte kan räkna med att saker och ting ska lösas av sig självt.

Det är därför jag vill hävda att det faktiskt ät kris i Brynäs IF.

Det behöver Brynäs göra nu

Så, vad ska göras?

De ska inte sparka Niklas Gällstedt. Hans förtroendekapital är så pass stort att det nästan ska kunna gå hur dåligt som helst den här säsongen. Han är den sista man ska flytta på. Det skulle göra mer skada än nytta om saker och ting hände där. Det skulle bara röra till ännu mer.

Men det behövs en ny målvakt. Collin Delia måste bort.

Det behövs en riktigt rejäl förstaback. Det har man inte i år.

Och sen – när det är löst – undrar jag om det inte behövs en forward också, med tanke på Kieffer Bellows minst sagt tröga produktion. Men det är det minsta problemet här och nu.