”Kanske finns utrymme för fler lag i elitserien”

Håkan Loob om svensk hockeys framtid

Vilken färdriktning har svensk hockey? Varför ser vi inte samma kontinuitet inom lagen i elitserien som man gjort tidigare? Behövs det fler lag i elitserien? Frågorna är många och hockeysverige.se kontaktade Färjestads klubbdirektör Håkan Loob för att få några av dem besvarade.
– Det kanske är så att det finns ett utrymme för fler lag i elitserien, säger Loob i en lång intervju om svensk hockeys framtid.

Håkan Loob har som spelare en meritlista där han bland annat vunnit OS, VM, Stanley Cup och SM. I dag jobbar han som klubbdirektör i Färjestads BK. En klubb som ofta kallas för ”Familjen” eftersom man på Kjell Glennerts tid som ordförande såg till att man hade just kontinuitet i truppen och framför allt jobbade med att se till att man som spelare i klubben kände sin omgivning som en familj.

Loob är i dag en av svensk hockeys starkaste namn på ledarsiden och en person som vill driva hockeyn framåt i landet och skapa debatt om hur vi ska utveckla den samma bäst. Hockeysverige.se fick en intressant pratstund med honom om svensk klubblagshockeys utveckling.

Håkan, varför är det så pass svårt att få kontinuitet inom svensk hockey?

Foto: All Over Press (Arkivbild) Nicklas Bäckström i KHL under NHL-lockouten.

– Hockeyn blir givetvis mycket bättre i andra länder och ligorna utvecklas stadigt, Tyskland, Schweiz och inte minst KHL. NHL vet vi redan var de står någonstans. Våra spelare är attraktiva på marknaden och våra yngre spelare har haft en tendens att åka till NHL tidigare. Sedan ser vi att det finns ett mellanskikt av spelare som är intressanta för KHL. Även om det inte är i så stor utsträckning längre så har vi även spelare som åker till Schweiz och Tyskland vilket gör att det blir svårt att hålla kvar stommen i lagen här i Sverige.
– Det är det här som är grejen eftersom ett elitserielag i dag vill behålla stommen i laget upp till fem eller sex år för att man under den perioden ska kunna skola in nya spelare hela tiden. När man som i dag måste byta vartannat eller varje år är det svårt att få just kontinuitet i verksamheten.

Hur tror du klubbarna måste jobba för att få behålla talangerna i Sverige?
– För mig är det viktigt att man har en bra kommunikation med ligorna som är ovanför oss, det vill säga NHL och KHL. Att man har en bra relation och kommer överens om hur saker och ting ska hanteras och att vi inte är för blyga. I stället ska vi tala om vad vi tycker om helheten.
– Jag kan känna att NHL ibland behöver få höra hur hårt vi jobbar på framför allt våra ungdomssidor i landet. Allt från att våra spelare är sex år upp till att de blir draftade eller blir intressanta för andra ligor än den svenska.

Utveckla?
– NHL måste få informationen så att man förstår vår situation där man kanske till och med låter våra spelare vara kvar lite längre i Sverige. Sedan hade vi den här tvåårsregeln efter att man draftas och med det att klubbarna måste bestämma sig inom två år vad man ska göra med sina draftval. Det gjorde att allting blev ännu mer uppstressat och att vi fick ännu fler spelare borta i Nordamerika som de facto inte spelar en gedigen och avgörande roll i NHL. Man pratar i stället om utveckling i AHL och där kan jag tycka att det här stressmomentet inte har varit positivt.
– Nu kom den här regelförändringen med att när man draftar en spelare kan man ha honom i fyra år i sin rättighetsägo. Det gör att en spelare som blir draftad när han är 18 år egentligen inte behöver bestämma sig för om han vill åka över innan han är 22 år.
– Man ska också komma ihåg att det inte var allt för länge sedan exempelvis Calgary hade rättigheterna Jonas Höglund i all evighet. När man krympte det till två år gjorde det att det blev just så här stressat. Det här påverkar givetvis också kontinuiteten. Tittar vi på Färjestad, vilket är naturligt för mig eftersom jag jobbar i klubben, så hade vi säkert haft fem eller sex spelare i åldern 22-23 år som skulle kunnat vara vår del av stommen och så tror jag att det är i dem flesta elitserielagen.

Vilka lag har klarat den här rekryteringsbiten bäst som du ser det?

Foto: Bildbyrån (Arkivbild) David Rundblad.

– Ser vi till senaste åren så tappar Skellefteå en hel del av sina spelare, David Rundblad, Adam Larsson med flera, men man gör det ändå bra. Men det kommer en dag när Skellefteå först tappat dem och kanske sedan även nästa ålderskull. Då blir det jäkligt svårt att tro att det kommer dyka upp även en tredje, fjärde och femte ålderskull som har samma talang och då riskerar man att tappa samma kraft som man har i dag.

Hur höjer vi statusen på J20-hockeyn i landet eller är det rent av farligt med tanke på rekryteringen från utlandet att vi får en stark juniorliga?
– Nej, jag tycker att vi ska ha en stark juniorliga även om det kan tyckas motsägelsefullt eftersom man då kan ta spelarna direkt från juniorliga bort till ligorna i Kanada och USA.
– Jag tror ändå att det krävs att vi har en juniorliga som redan i dag är ganska bra sportsligt, men jag tror att den måste få en höjd status i form av att den blir sedd av publik och att man till och med har samarbetspartners som jobbar med just juniorligan och varför inte sänder den i TV. Det kan få ungdomar som är tio, elva år att sitta och titta på det här en söndagseftermiddag.

Man pratar om att intresset för hockeyn har försvagats, skulle det bli ännu mindre intresse om flera av våra svenska lag skulle ingå i en Europaliga eller skulle det tvärtom öka intresset?
– Jag tror att all utveckling oavsett om det är en juniorliga eller om det är en Europaliga är positivt om man tittar på just utvecklingen. Men man ska heller inte göra något som inte passar oss och inte känns bra.
– Den dagen vi slutar prata om utvecklingen hamnar man i stå och då blir man utsatt från andra håll och blir ännu svagare. Jag tror att man måste våga ha högt till taket. Om vi ser till just en Europaliga så kan det positiva vara marknaden som gör att vi får bättre resurser för att ha bra kvalité på lagen i Sverige. Vilket i sin tur gör att vi blir ännu starkare konkurrenter för att få behålla spelarna här.
– Vi får inte komma på efterkälke vilket gör att det finns fem eller rent av sju ligor som är mer attraktiva att spela i än den svenska ligan för då kommer spelarna åka ännu mer till KHL och schweiziska och tyska ligan. Det vill vi inte utan vi måste ha konkurrenskraft i Sverige.

Hockeyallsvenskan har blivit hela landets liga med lag från Haparanda i norr till Malmö i söder. Elitserien har inte riktigt samma spridning även om den sträcker sig från Luleå till Ängelholm. Borde vi se om seriesystemet och ta in flera lag i elitserien för att få en bredare spridning av elithockeyn i landet?

Foto: Stefan Andersson (Arkivbild) Hockeyn är het i Karlskorna, trots lagets kräftgång i Hockeyallsvenskan.

– För det första tycker jag att det är oerhört fascinerande att Hockeyallsvenskan är så pass påsedd. Jag vet hur det är att spela i de här städerna. Exempelvis i Karlskrona när jag själv spelade där. Folk tycker att det är fantastiskt att det händer i deras stad och det finns en stor utvecklingspotential i det. Och det är en stor upplevelse att gå till Vämöhallen, som det hette då, i Karlskrona. 3 000 eller 3 500 var på plats och sådant tycker jag är underbart. Kan sedan Asplöven göra samma sak uppe i Haparanda – nu har de inte lika stor hall – så är det oerhört intressant för hockeyn.
– Sedan tror jag att i ett land som Sverige så kan man inte ha hur många lag som helst i högsta serien. Vi har begränsat med utövare vilket gör att det då skulle bli svårt att upprätthålla en bra kvalité. Sedan kan vi alltid prata om i fall elitserien ska innehålla 10, 12, 14 eller 16 lag. Det kanske är så att det finns ett utrymme för fler lag. Men det är ingen självklarhet att man ska spela i elitserien för att ligger på ett visst ställe geografiskt. Elitserien är redan i dag utspridd ganska geografiskt med Rögle, Växjö, Linköping och hela vägen upp till Gävle, Sundsvall och vidare hela vägen till Luleå. Så ingen kan säga att det inte finns en geografisk spridning.
– Jag tycker att elitserien ofta får oförtjänt på tafsen. Elitserien har en väldigt bra kvalité. Man pratar om publikbortfall, men det har ingenting med matcherna i sig att göra eftersom det spelas så oerhört mycket bra matcher.
– Det handlar mer om attityden bland hockeymänniskor oavsett om man är i media, driver en klubb eller bara är ett fan. Det finns faktiskt en möjlighet att prata positivt om svensk hockey och inte bara haka upp sig och säga att någonting annat alltid är bättre.

Hur viktiga är tv-pengarna för elitserieklubbarnas ungdomsverksamhet?
– Om vi tittar på Färjestad så när vi får mer pengar in i klubben så lägger vi också mer pengar på ungdomsavdelningen. Vi har en strategisk inriktning från vår styrelse där vi ska satsa väldigt hårt på våra egna ungdomar.
– Jag tror att samma sak gäller samtliga elitserieklubbar och inte då bara just tv-pengar utan alla intäkter gör att man kan få ner pengar i systemet, så visst är alla pengar viktiga för utvecklingen av ungdomshockeyn.

Borde moderklubbarna få bättre betalt när man fostrar en spelare som går till exempelvis elitserien och sedan vidare till NHL eller KHL?
– Ja, det borde man absolut få och det kan jag säga är Färjestads inställning. Det finns något som kallas omställningspengar där elitserieklubbarna betalar in till Svenska Ishockeyförbundet. Där kan man sedan söka pengar ur och det har visat sig att får vi in en 16-åring till hockeygymnasiet och han spelar om det är sexton eller arton matcher i Hockeyallsvenskan eller elitserien så skickar man oavkortat alla pengar till den klubben.
– Sen är jag den första att skriva under på att jag önskade att NHL-pengarna var ännu bättre än vad de är i dag så vi kunde transportera ännu mer ner i systemet. Vår näring kommer underifrån. Naturligtvis från våra egna ungdomsled även från klubbar under elitserien och Hockeyallsvenskan fostrar jättemycket spelare och det krävs givetvis resurser för att driva deras verksamheter så jag önskar självklart att det kom in mer pengar dit.

Vilka blir Färjestads viktigaste bitar att jobba med för att stärka kontinuiteten framöver?
– Kunskapen och förståelsen att vi måste utveckla i båda ändarna. Både den kommersiella verksamheten där vi måste bli ännu mer hörda och sedda. Men i den andra ändan och se till att vi fortsätter ansvar för att bli fostrande och producerande under ifrån där vi måste satsa på våra ungdomar.

Text: Ronnie Rönnkvist