Mörkade för sin egen klubb – läkarna undanhöll lösningen: ”Tog smärtstillande för att ta mig igenom dagen”

Han hade gett upp karriären och förberedde sig på att lägga av. Efter att inte ens ha kunnat leva ett normalt liv mår Johannes Salmonsson nu bättre än på länge. Anledningen: En succéoperation av en mirakelläkare i Tyskland. Efter att ha känt sig förd bakom ljuset av läkare, och själv inte varit helt ärlig mot sin tyska klubb Iserlohn, är han tillbaka i SHL-cirkusen.
– De sista två åren har varit outhärdliga, säger han till hockeysverige.se.

Efter tre år i Tyskland är Johannes Salmonsson tillbaka i Sverige. Ny klubbadress blev Timrå för den 32-årige forwarden. Även om det kommit nya uppgifter under dagen berättade veteranen i helgen att han gärna spelar för sin nya klubb redan i morgondagens match mot Djurgården. Efter att tidigare ha spelat för Djurgården, Brynäs, Rögle, AIK och Linköping kommer det bli spel i en sjätte klubb.
– Känslan är att jag kommer göra det. Men jag är inte till 100 procent. Vi har haft många killar borta på landslagsuppdrag den här veckan, som (Anton) Wedin, (Filip) Hållander, (Vilmos) Gallos och någon till. Men jag har förklarat för dem att kroppen är redo. Så får vi se hur de vill matcha in mig. De förstår ju också att jag inte har spelat match på åtta månader.

Johannes Salmonsson har haft några riktigt tuffa år. Han förklarade bland annat för MrMadhawk att han tagit 180 000 från egen ficka för att genomföra en operation på sin krånglande höft. Nu berättar han exakt hur fruktansvärd situationen varit de senaste åren.
– Jag var riktigt nere en bit in på förra säsongen. Jag hittade ingen lösning på problemet och alla läkare jag pratade med sa att det inte var något att göra något åt. Jag skulle snarare vara glad som kunde spela så länge. Jag fick höra redan för länge sedan att det inte var många år kvar.
– De sista två åren har varit outhärdliga, men jag har bitit ihop och tagit smärtstillande för att ens kunna ta mig igenom dagen. Det var riktigt tuffa år. Jag gjorde mig redo för att sluta spela hockey. Jag kände att ”Nu är det färdigt”. Jag ville inte sluta, men tyvärr verkade det inte finnas något annat alternativ.

GICK PÅ SMÄRTSTILLANDE HELA SÄSONGEN

Men via flera steg fick han tag på en läkare i München. Det visade sig bli räddningen för Uppsalakillen.
– Han kollade på det och sa att det inte var någon fara. ”Spela så länge du vill”, sade han. Där och då visste man såklart inte vad man skulle tro. Vågade man lita på honom eller sade han bara så? Men han hade rätt.

Det kan verka otroligt att Johannes Salmonsson ens kunde fortsätta spela ishockey när han knappt klarade av att ha ett vardagligt liv. Men han erkänner själv att han inte direkt var speciellt bra på isen heller, under åren i Tyskland.
– Det finns ett läkemedel som heter Arcoxia, som bedövar väldigt bra. Den ska man väl egentligen käka i två veckor och sen ta uppehåll, men jag gick på det under hela säsongen för att kunna spela. Jag kollade levern hela tiden och såg till att den inte tog någon stryk.
– Men ska jag vara ärlig har jag inte spelat så bra heller. Jag har haft svårt att starta från stillastående och trycka med min vänstra fot, för det har gjort så jävla ont. Så jag har egentligen legat på glid hela tiden för att inte behöva starta från stillastående. Och så fort det har kommit en sargduell eller någon kamp om pucken har jag vikt ned mig fast jag inte ville. Det tog emot så jävligt.

KÄNNER SIG FÖRD BAKOM LJUSET AV LÄKARNA

Varför la du inte bara ner karriären i det läget?
– Dels tycker jag det blir roligare och roligare med hockey, och jag brinner fortfarande för det. Sen är det ju så att det finns en klubb som satsat på mig och skrivit kontrakt med mig. Och jag har kanske inte varit hundra procent ärlig mot dem heller, hur jag kände mig i kroppen. Då känner man sig ju ännu dummare liksom, om man går fram och säger att man lider av artros i vänster höft. Så jag sa inget om det, och då hade jag känt att jag svikit dem. Speciellt vid det andra kontraktet jag skrev där borta var det så.
– Och som sagt, jag hade ju kontrakt med dem och man behöver ju en inkomst liksom. Nu när jag ser tillbaka på det är jag stolt att jag tog mig igenom det, så jag fick en ny chans att spela vidare nu. Det var ingen självklarhet. Det fanns en tid då frun hjälpte en på med strumporna och då kände jag: ”Vad håller jag på med?”

Mirakelläkaren i München förlängde karriären för Johannes Salmonsson.  Men han har all anledning att vara frustrerad över hur den situationen utspelade sig också. Han menar nämligen på att det finns läkare som mer eller mindre undanhållit för honom att det går att lösa hans höftproblem.
– Jag känner en frustration över att ingen berättat det tidigare. Jag vet att det finns andra spelare i andra länder som gjort samma sak. Bland annat Masi Marjamäki, som gick från Jokerit till Almtuna förra säsongen. Han gjorde den för fyra, fem år sedan när han spelade i finska ligan. Efter operationen blev han så bra att han fick KHL-kontrakt. Jag ringde honom och det var också en anledning till att jag räddade min karriär. Han berättade för mig hur rehaben gick till och sådana saker, och var verkligen skitschysst mot mig.

”BLIR NÄSTAN LITE FÖRBANNAD”

Det verkar som att det funnits olika metoder för operationen i Tyskland, jämfört med i Sverige. Det kan ha påverkat läkarnas inställning, tror Salmonsson.
– Det är ju sjukt att jag har sökt hjälp för den här grejen i sex, sju år och aldrig hört talas om den behandlingen jag sen fick. Läkarna har ju vetat om att det alternativet funnits, men inte sagt något för att de tror på sina grejer. Man blir ju nästan lite förbannad. Det hade varit skönt att få den här informationen för sex år sedan, om man säger så…
– Nu är jag skitglad för att jag gjort den. Jag har fått en fruktansvärd nytändning och har gått från att vara beredd att lägga av och känt en rejäl deppighet, till det här. Allting har varit väldigt lyckat och jag känner mig bättre än på många år.
– Som jag fattat det har de haft fel material i protesen vid höftkulan och bäckenet här, och det hade spridit sig i kroppen på något sätt. Här har de använt keramik, medan de använt metall i Tyskland. Så det är säkert något med det.

Det finns inga risker för din hälsa nu när du spelar vidare?
– Nej, det finns inga risker alls. Man räknar med att det här kommer hålla i sig i 20, 30 år till. Sen har man förberett för en normal höftoperation som äldre män och kvinnor gör.

Och den medicinen du tagit kan inte heller påverka något?
– Nej, eftersom jag kollat levern och njurarna och mina blodvärden hela tiden så är jag inte orolig. Hade jag fått några problem av den hade jag nog redan fått symptom nu.

”VAR EN OH, SHIT-KÄNSLA”

Från att ha varit beredd att sluta tror Timråforwarden nu att han kan spela länge till.
– Åtminstone fyra år. Om det inte händer något annat, peppar peppar. Fortsätter det som nu, då vill jag spela i fyra år till.

Johannes Salmonsson har tränat med ett lag i Hockeytvåan under ett par månader, och hade inte märkt av något intresse från Timrå sedan tidigare. Men förra veckan blev han alltså klar.
– Nej, jag har aldrig haft intresse från dem tidigare. Samtidigt har jag inte sonderat terrängen i Sverige förrän de sista veckorna heller. De visade ett bra intresse och hade ett bra upplägg för mig. De kändes proffsiga och allt har känts bra sedan första snacket med ”Nubben” (Kent Norberg, sportchef). De vill spela fartfyllt och ha bra skridskoåkare, och behövde rutin.
– Första träningen var en sjuk chock för mig. Man gick rakt in i SHL-tempot och det blev verkligen en ”Oh, shit”-känsla. Första träningen gick bara åt till att försöka återhämta ben och andning. Men sen blev det bättre direkt, dag två, tre och fyra.

”KÄNNER SIG LITE BORTGLÖMD”

Ville du fortsätta spela utomlands, alltså?
– Ja, jag kollade av Tyskland lite. Men med tanke på att jag haft två år med mycket skador så vet jag att sportcheferna där nere vet om det. Det snackas om sånt. Så det var trögjobbat där. Sen är det så att det bara finns några speciella lag man vill till i Tyskland, och när inte de ville testa mig så kollade jag på Sverige igen.
– Jag kände att jag kunde spela vidare i Tyskland ett tag till. Samtidigt känner man sig lite bortglömd där borta. Jag är så van, eftersom jag har spelat så länge, att alla vänner och släkt har koll på mig och att det alltid finns ett fokus på hockeyn. Så det känns kul att vara tillbaka i cirkusen som finns runt hockeyn i Sverige. Ja, det känns faktiskt riktigt kul till och med.

Men någon oro över att inte hänga med i SHL-tempot känner han inte.
– Absolut inte. Jag hade nog tänkt så om jag inte gjort den här operationen. Men så som kroppen känns nu, och som det svara nu, känner jag inte så. Och jag vet att jag passar som bäst i slutspel när det blir högre tempo.

TANGERAR REKORD

Dessutom tangerar du rekordet för flest SHL-klubbar för en och samma spelare. Timrå blir din sjätte SHL-klubb.
– Haha, jaså?! Är det så? Oj då… Det är ju verkligen ett rekord man vill slå, haha! Och då har jag ändå varit utomlands i fem år… Men det sjuka är att jag faktiskt trivts riktigt bra hos alla SHL-klubbar jag spelat för.

Någon sjunde klubb hoppas han dock inte det blir.
– Haha, nej jag får hoppas att det stannar vid sex…