Från skidfamiljen till hockeystjärnorna – i natt kan Rasmus gå i första rundan: ”Fått nypa sig i armen”

I en släkt full av skidåkare valde Rasmus Asplund bort stavarna till förmån för klubban och pucken. Det är ett beslut som ser ut att betala sig. I natt kan ynglingen från Filipstad väljas i första rundan av NHL-draften.
– Man har fått nypa sig i armen några gånger faktiskt, säger Färjestads löfte till hockeysverige.se inför draften i Buffalo.

BUFFALO (HOCKEYSVERIGE.SE)
Söker man upp Filipstad på Wikipedia möts man bland annat av en lista över kända personer från den lilla värmländska orten. Bland dessa märks inte minst poeten Nils Ferlin, tidigare tennisstjärnan Magnus Norman och forn utförsåkaren Johan Wallner.

Än så länge lyser Rasmus Asplunds namn med sin frånvaro på listan, men sett till 18-åringens karriärutveckling är det bara en tidsfråga innan han finns representerad där. Redan i natt kan Färjestads centerlöfte kliva in i rampljuset på allvar då han har goda möjligheter att väljas sent i den första rundan av NHL-draften.

När hockeysverige.se träffar honom för en lunch i centrala Buffalo dagen innan draften är han upprymd och förväntansfull. Trots SHL-debut vid 16 års ålder och spel i junior- och ungdomslandslag har den här typen av uppmärksamhet inte blivit blasé för Rasmus Asplund.
– Filipstad är en liten ort där ingen tror att något är möjligt eller att kunna uppnå något så här stort. Det är klart att jag har drömt om NHL och en NHL-draft, men aldrig egentligen trott att det kunde vara så här nära eller att det skulle finnas en så stor chans att bli draftad. Nypa sig i armen har man fått göra ett par gånger, faktiskt, ler han.
– Det var först nu efter att vi blev utslagna av Luleå som man fattade hur nära en NHL-chans man kanske egentligen är och att det finns en möjlighet om man är beredd att lägga ned det som krävs.

Foto: Bildbyrån/Joel Marklund

KOMMER FRÅN EN SKIDFAMILJ: ”PAPPA VAR SKIDSKYTT”

Medan andra framstående spelare i draften som Alexander Nylander, Matthew Tkachuk, Jakob Chychrun, Logan Brown och Jonathan Dahlén har ishockeyn i blodet och är mer eller mindre uppväxta i en NHL-miljö via sina fäder var det aldrig någon självklarhet att det skulle bli puck och klubba för Rasmus Asplund. I hans familj är det nämligen en helt annan sport som har regerat.
– Hela släkten är längdskidåkare i grund och botten och har i princip tävlat i det allihopa. Det är nog därifrån jag har fått mitt sportintresse också, förklarar Rasmus.
– Pappa var skidskytt och var reserv i landslaget någon gång. Mamma körde längd, men tröttnade när hon var 18-20 år och orkade inte lägga ned slitet. Hon slutade satsa för tidigt. Farmor och farfar körde alltid Vasaloppet och nu försöker jag få i väg morsan och farsan på det.

Varför blev det inte pjäxor och stavar för dig också?
– Jag vet inte riktigt… Jag har åkt längdskidor jag också, men det är alltid hockey som har varit min grej och som jag tyckt varit roligast. Det har blivit mest naturligt med hockeyn.
– Jag körde mest bara några skollopp på skoj, aldrig något seriöst. Jag har använt det som träningsform och gör det än i dag på vintern. Det är fruktansvärt bra träning. Lite annorlunda och lite roligare.

När ska du köra Vasaloppet då?
– Vi får se… Först ska morsan och farsan i väg och köra och berätta hur jobbigt det är, så får vi se sen (skratt).

Rasmus Asplund är inte den enda svenska hockeytalangen med skidåkare i släkten. Leksands forward Rickard Hugg, född 1999, kommer också från en skidfamilj. Ironiskt nog tillhör de samma agentur.
– Vi garderar oss. Blir det inte hockey sätter vi dem i skidspåren i stället. Kalla och de där åkarna tjänar ju också bra med gryn, skrattar agenten Martin Nilsson som sitter en bit bort från intervjumikrofonen.

Foto: All Over Press/Simone Syversson

”JAG FÖRSÖKER VISA DE SMÅ ATT DET GÅR ATT BLI NÅGONTING”

Rasmus Asplunds kärlek till hockeysporten kom tidigt. Han säger själv att han ”lärde sig gå” med en hockeyklubb och stod på is för första gången redan i ettårsåldern. Som fyraåring spelade han organiserad hockey i ett lag för första gången.

Och även om han numera är firad SHL-spelare i Färjestad med meriter från både U18- och U20-VM har han inte glömt bort sina rötter. Det blir frekventa besök i Wasahallen i Filipstad.
– Oh ja, jag är där jämt. Eftersom Karlstad är så pass nära, bara 35 minuter i bil, brukar jag ta med klubba och skridskor och åka hem och skjuta. Ishallen står ju i princip tom jämt så det är bara att åka dit och träna extra på det jag vill göra. Jag försöker vara där så mycket jag kan.

Känner du att du har blivit en förebild för ungdomarna därhemma?
– Det tror jag att jag är. Jag försöker visa de små där hemma att det går att bli någonting, att det går att nå sina drömmar om man jobbar hårt. Det är oerhört stort för mig att kunna göra det och jag försöker vara en bra förebild för dem.

Ledaregenskaperna är det heller inga fel på. Rasmus Asplund har varit lagkapten i U16-, U17- och U18-landslaget under ungdomsåren. Nästa steg blir att ta en mer framträdande roll i Färjestad.
– Jag vill bli en mer ledande spelare precis som jag har varit under mina ungdoms- och juniorår. Det gäller att verkligen våga ta den rollen och inte be om ursäkt för någonting. Jag ska ta den rollen, börja producera och leverera.

Du är ändå bara 18 år, känner du dig mogen att göra det?
– Nu har jag gjort en och en halv säsong och 60-70 matcher, så nu börjar det bli dags att göra det. Speciellt om man vill över hit en vacker dag, då måste man börja växa in i en sådan roll.

Som 18-åring är du en av de yngsta i laget. Känner du dig bekväm att ta en sådan roll när det finns spelare i laget som är betydligt äldre och mer rutinerade?
– Det tycker jag. Det är en process som har hållit på i ett och ett halvt år, där man växer in i gruppen. Första 25 matcherna säger man inte speciellt mycket som 16-åring. Då är man mest i bakgrunden. Sedan har man försökt jobba sig in i gruppen och kommit in mer och mer. Man börjar förstå att livet i SHL blir lite annorlunda och det tar tid att vänja sig vid det, men jag tycker att jag är där nu.

Innan det är dags att fokusera på det har han NHL-draften att tänka på. Rasmus Asplund försöker att inte ta ut något i förskott, men vet att han har chansen att bli uppropad på scenen redan i nattens första runda.
– Blir man vald redan då blir man väldigt glad. Skulle det hända då får man nog nypa sig i armen innan man går och lägger sig. Det vore oerhört stort om det händer.

Och om det inte händer, blir du besviken då?
– Absolut inte. Att bli draftad, att ha möjligheten att sitta här och ha chansen, då kvittar det var det blir. Blir man draftad är det fruktansvärt stort och kul.

Och givetvis en garanterad biljett till den där listan över Filipstads storheter.