Från petad i TV-pucken till NHL-kontrakt: ”Målet var att jag skulle upp i Moras A-lag”

Han platsade inte i TV-pucken, fick åka på tryout till Mora när det var dags för hockeygymnasium och blev aldrig draftad. Likväl sitter Lukas Bengtsson framför hockeysverige.ses utsände iklädd Stanley Cup-mästarna Pittsburgh Penguins tröja. Här är historien om hur han övervann oddsen och fick ett NHL-kontrakt.
– Jag minns att när jag började jobba med min agent så sa han att jag skulle spela JVM nästa år. Då skrattade jag bara: ”Ja, jo eller hur!?”, berättar backen som blev svensk mästare med Frölunda i våras.

SEGELTORP (HOCKEYSVERIGE.SE)
Lukas Bengtsson har tagit en längre väg till NHL än många andra. Han lämnade Djurgården, som varit klubben i hans hjärta, redan som 16-åring och flyttade till Mora. Han har aldrig spelat TV-pucken, aldrig blivit draftad och kom med i juniorlandslaget första gången då han var 19 år. Han har dessutom bara en dryg säsong med SHL-hockey i bagaget. Det var i och för sig inte vilken säsong som helst eftersom han fick vara med om att spela hem SM-guldet till Frölunda.

Nu är 22-åringen redo att ta nästa steg i karriären då han ska kliva in och slåss om en plats i Stanley Cup-mästarna Pittsburgh Penguins backuppsättning.
– Bara att få skriva ett NHL-kontrakt och att få chansen där borta var en pojkdröm. Att det sedan blev just Pittsburgh – de har inga dåliga spelare i organisationen varken nu eller förr… Självklart är det jättestort för mig att få tillhöra en sådan stor och professionell organisation. Att Pittsburgh vann säsongen som gick gör allt ännu större, säger Lukas Bengtsson med ett leende när vi träffas för en intervju hemma i hans kök i södra Stockholm.

Du lämnade Djurgården som 16-åring för att flytta upp till Mora, fanns det ens tankar då på att du skulle komma att tillhöra ett NHL-lag, ligans bästa dessutom?
– Nej, det hade jag inga tankar på då. Efter tryouten i Mora sa de att jag skulle komma in direkt. Då blev jag otroligt glad, på samma sätt som jag blev nu. Då var målet att jag skulle upp till Moras A-lag.
– När jag sedan fick vara med i JVM (2014) och sedan skulle till Frölunda började tankarna komma om att jag skulle ge allt och försöka gå hela vägen dit jag drömt om.

Tiden i Mora var också det som lyfte Lukas Bengtsson som hockeyspelare, en tid som han är mycket tacksam över i dag.
– Det betydde jättemycket och jag tror att jag gjorde rätt val. Uppe i Mora fick jag träna med J20 direkt och spela otroligt mycket med J18. Redan säsong två fick jag komma upp och träna med A-laget. Över huvud taget fick jag mycket istid, matcher och träningar.
– Samtidigt var det nära till allting. Jag kunde köra extra på gymmet och vi var ett gäng grabbar som bodde ihop. Man kan säga att vi i gymnasiegruppen var som ett lite eget gäng. Första året bodde vi ute på Moraparken och hade där en egen korridor. Det gjorde att vi kom väldigt nära varandra. Vi gjorde mycket grejer ihop. På sommaren körde vi inlineshockey utomhus och vintrarna var vi på uterinken och så vidare. Sedan är det fantastiskt folk som jobbar runt om Mora. För att vara en så pass liten ort tycker jag verkligen att det är ett bra ställe att bo på om man vill satsa på hockey.
– Samtidigt vet man aldrig om jag kanske hade lyckats lika bra om jag hade bott kvar i Stockholm. Skulle jag varit kvar i Djurgården hade det blivit längre till träningarna och här finns kanske inte alla förutsättningarna som fanns i Mora med närheten till allt. Sedan har Djurgården alltid varit den klubb jag ville spela för då jag var ung, men i det stora hela tror jag Mora var rätt val.

Foto: Bildbyrån/Michael Erichsen

”JAG HADE KANSKE KUNNAT TJÄNA LITE MER…”

Lukas Bengtsson kom aldrig att spela TV-pucken eller vara med i de tidiga juniorlandslagen. När det blev dags för Junior-VM 2014 fanns han ändå med i laget. Det här var något som kom att betyda mycket för honom, både mentalt och moraliskt.
– Det var en knuff framåt i karriären att få vara med där, men samtidigt något som jag heller inte haft några tankar på tidigare. Jag minns att när jag började jobba med min agent så sa han att jag skulle spela JVM nästa år. Då skrattade jag bara: ”Ja, jo eller hur!?”
– Jag fick en fantastisk säsong i Moras A-lag och fick sedan chansen att vara med på första lägren med landslaget. Det blev JVM men ett tråkigt slut i finalen. Det var ändå en fantastiskt rolig tid där och väldigt lärorikt att få möta dom bästa juniorerna i världen.

Hur gick alla turer kring att du skrev på Frölunda, hade du inte chansen att flytta ner dit tidigare än vad du nu kom att göra?
– Egentligen inte. Jag skrev ett kontrakt innan min sista säsong i Mora. Det var många som var på mig och sa att det var för tidigt att skriva då. Gör en till bra säsong så kanske du kan få bättre betalt och då kanske även några andra klubbar kommer med bra kontraktsförslag.
– Jag kände direkt att jag ville till Frölunda samtidigt som det inte var så många andra som hörde av sig. Frölunda visade verkligen att dom ville ha mig. Dessutom hade jag hört genom agenten, tränare och spelare att det är väldigt bra plantskola där också. Frölunda är en klubb som verkligen vill och jobbar med att utveckla unga spelare.
– För mig handlade det inte om pengar i den här unga åldern. Jag visste att om jag lyckades i Mora och i Frölunda så kommer jag att kunna tjäna pengar senare. Det viktigaste var att jag skulle få den träning och utveckling som jag nu har fått och som jag ska fortsätta jobba med för att ta nästa kliv. 
– Jag tog beslutet med mamma, pappa och agenten att jag inte behövde tjäna stora pengarna när jag är ung. Nu var det inte så att jag tjänade dåligt och jag hade kanske kunnat tjäna lite mer, men för mig handlade det om att ta en säsong till i lugn och ro uppe i Mora, fokusera helt på den säsongen och ha tryggheten i att veta att jag nästa säsong skulle till Frölunda.

När och hur blev det aktuellt med spel i Pittsburgh?
– Pittsburgh var precis som Frölunda väldigt tidiga. Nu var Frölunda ett helt år tidigare, men Pittsburgh hörde av sig i samband med att jag skadade knäet. På något vis kändes Pittsburgh bra direkt, vilket min agent också tyckte, men dom ville ha röntgenbilder på knäet och se hur det var, om de kunde göra något.
– Nu fick jag fantastiskt fin hjälp i Göteborg. Det löste sig jättebra där och jag kunde vara med i slutspelet. Pittsburgh visade ändå att dom brydde sig om mig. Skulle jag behöva göra en operation med lång rehabilitering så skulle dom sajna mig ändå. Sedan vet jag inte om jag hade stannat en säsong till i Frölunda om knäet hade varit helt ”kajko” och jag hade behövt vara borta i sex månader eller något liknande.
– När jag sedan kom in i slutspelet var det självklart många andra klubbar som hörde av sig, men Pittsburgh kändes mest rätt för mig. Sedan kan man aldrig veta hur det ser ut i klubbarna där borta om ett halvår med trejder och allt möjligt, men det känns som jag har gjort rätt val och allt känns verkligen väldigt bra.

Foto: Ronnie Rönnkvist

”DET VAR EN HÄRLIG GLÄDJE”

I Pittsburgh spelar sedan tidigare Lukas Bengtssons kompis från juniorlandslaget, Oskar Sundqvist.
– Jag pratade lite med honom för att höra vad han hade att säga. Han hade bara gott att säga om Pittsburgh som organisation. Jag kände också under campen jag var på i somras att det är väldigt proffsigt och en härlig miljö att vara i med många trevliga människor runt om.
– Carl (Hagelin) och ”Bengan” (Patric Hörnqvist) känner jag däremot inte. Jag har hört att det är två härliga grabbar. Det ska bli kul att lära känna dom också.

Hur upplevde du campen som du var över på i somras?
– Det var jätteroligt. Jag var på New York Rangers camp tidigare, men då tillhörde jag inte den klubben vilket gjorde att det kändes lite speciellt. Nu tillhörde jag den här organisationen och det var väldigt häftigt att få komma dit. Det var mycket se, lära, ha roligt och ”känn ingen press på er”. Självklart skulle vi ge järnet, men ut och ha roligt, gör det ni älskar för vi är medvetna om att det är i början av juli.
– Det var en härlig glädje, vilket man kan förstå när klubben vunnit Stanley Cup, men det var harmoni och en lärorik vecka där jag fick lära känna vilka som jobbade där och så vidare.

Lukas Bengtsson är 178 centimeter lång. För tio år sedan vore det näst intill otänkbart att en back som är under 185 centimeter skulle ta en plats i NHL. Tiderna har förändrats till att gynna dom mer spelskickliga backarna, som exempelvis Erik Karlsson (182 cm).
– Längden är väl något som jag aldrig riktigt tänkt på. Är jag kortare så får jag helt enkelt vara bättre på andra saker och leva på det, snabbheten, klubbteknik och skottet. Göra sakerna jag är bra på bra för att kunna spela på den här nivån.
– Sedan har jag sett att det ofta var stora bjässar för, självklart finns det några sådana kvar, men det känns som att hockeyn har utvecklats. Jag har läst att Penguins var näst kortaste laget i ligan och lättaste backar eller liknade, men ändå vann dom Stanley Cup. Nu tittar man på backar som kanske inte är så stora, rightare som gör det väldigt bra. Självklart har spelet förändrats där borta.
– Nu har Pittsburgh sajnat mig av en anledning. Jag ska ta chansen och visa att det inte spelar ingen roll hur lång jag är och så vidare.

Hur går dina tankar kring om får inleda i farmarlaget Wilkes-Barre/Scranton Penguins i AHL?
– Det man har sagt är att ser de att jag är redo så får jag chansen. Ser dom att jag behöver jobba mer så blir det farmarlaget. Blir det farmarlaget får jag jobba på och kriga som jag har gjort under hela min hockeykarriär för att försöka nå drömmen om att spela där borta.
– Nu är jag så pass nära så det är bara att fortsätta ge hundra procent. Är man i farmarlaget får jag ta varje dag där för sig, lära mig hur spelet är på mindre rinkar och så vidare. När dom väl säger att jag ska få chansen där uppe gäller det att vara redo så jag får stanna kvar där, avslutar Lukas Bengtsson innan vi går till skottrampen på baksidan av hans hus där han ska få känna på hur det är att dra på sig Pittsburghs matchtröja.

Foto: Ronnie Rönnkvist