Från college till SHL – den rätta vägen för Skellefteås stjärnforward: ”Intresset ökar när fler kommer över”

Likt många andra av SHL:s bästa nordamerikaner kom Andrew Calof till Europa med liten erfarenhet av den nordamerikanska proffshockeyn – i Calofs fall ingen alls. I stället tog han steget direkt från collegehockeyn, som på senare år har fostrat många spelare till SHL.
– Killar som Broc Little, Garrett Roe, de skapar anseende för collegehockeyn. Tidigare har nordamerikanerna inte velat komma så mycket, och de svenska lagen har inte riktigt vetat om kvaliteten på collegelagen, säger Calof till hockeysverige.se.

Att man har gått vidare från kvartsfinalen med 4-0 i matcher är ingen garanti för att allt är frid och fröjd. För Skellefteås stjärnforward Andrew Calof orsakade det ett problem som han inte hade räknat med.

Foto: Bildbyrån/Ola Westerberg

1-0-segern i tisdagens fjärde kvartsfinal mot HV71 ledde till att ledarstaben gav sina spelare ledigt under fredagen och lördagen. Då passade Andrew Calof på att flyga ner till Linköping för att titta på gårdagens kvartsfinal mellan LHC och Växjö. Men när han under lördagen skulle ta sig till Stockholm för att flyga hem till Skellefteå stötte han på patrull.
– Jag åkte till tågstationen och gick till perrongen där tåget mot Stockholm skulle gå. Men jag hamnade på ett tåg mot Kalmar i stället, åt helt fel håll, berättar kanadensaren med ett ordentligt skratt för hockeysverige.se.

Lyckligvis kunde han ordna med skjuts till Stockholm i stället, och eftersom han hade siktat in sig på ett tidigare tåg än han egentligen behövt skulle det inte bli några problem att hinna med flygplanet hem.

Men förutom tågstrul i Linköping flyter det mesta på i livet just nu för Andrew Calof. Med fem mål och en assist var han Skellefteås bästa poängplockare i kvartsfinalserien mot HV71, och kan se fram emot en fortsatt guldjakt.
– Det är alltid kul när pucken studsar din väg. Det var några puckar som bara träffade mig, och någon riktigt snygg passning. Det är skönt när det går din väg, och jag hoppas att det blir så i fortsättningen också. För varje seger så kommer du närmare och närmare din målsättning att vinna guld, och alla lag och spelare vill bara bli bättre för varje serie som går.

Trots att man avfärdade HV71 med klara 4-0 i matcher tycker inte Calof att det var någon enkel serie. Tvärtom så tycker han den var mycket jämnare än siffrorna visar.
– Det var två matcher som gick till förlängning, en där de kvitterade sent och en där vi kvitterade sent, och sista matchen slutade 1-0. Det var många chanser åt båda håll, och de kunde ha lett med 2-1 när vi gick in i match fyra. Det var mycket svårare än vad 4-0 ser ut på papper, det kunde definitivt ha gått till match sju med tanke på hur bra de spelade.

Han kom nära att nå upp till guldmålet redan under debutsäsongen i SHL. Men då slutade året i en tung finalförlust mot Växjö – det lag som just nu ser ut att bli Skellefteås motståndare i semifinalen.
– De måste fortfarande vinna en match till, så jag skulle inte skriva in dem i semifinalen ännu med tanke på vilket skickligt lag Linköping har. Men om det blir så att vi får möta dem tror jag att det skulle bli en tuff serie, med tanke på att de slog oss förra året. Det ger oss mer motivation att vinna det här året.

Andrew Calof skrev på sitt nya kontrakt på isen i Skellefteå Kraft Arena. Foto: Bildbyrån/Ola Westerberg

SKREV PÅ FÖR YTTERLIGARE ETT ÅR

24-åringen från Ottawa gör sin andra säsong i Skellefteåtröjan, och innan en hemmamatch i slutet av grundserien skrev han också på för ett tredje.
– Killarna i laget är otroligt trevliga och får en att känna sig välkommen. Staden älskar hockey och folket är vänligt, och man lär känna folk i staden utanför laget. Jag har lärt mig mycket om svensk kultur, och det har varit en grym upplevelse.
– Skellefteå vet hur man vinner och utvecklar spelare, och man vill alltid vinna så varför skulle man vilja gå någon annanstans? Det är ingen som tror att man vid 24-25 är en så bra hockeyspelare som man någonsin kan bli, så att lära sig från coacherna och spelarna i den här organisationen är fantastiskt.

När Calof skrev på för Skellefteå innan förra säsongen kom han direkt från fyra säsonger på Princeton University i den amerikanska collegehockeyn. Efter att hans tid där var slut hade han erbjudanden från flera olika håll, men när Skellefteå dök upp blev beslutet ganska enkelt.
– Jag hade några tryout-erbjudanden i Nordamerika, och så var det några schweiziska lag som pratade med min agent. Jag pratade med några spelare i Ottawa, där jag är ifrån, om Europa och olika organisationer. En av dem hade spelat i både Schweiz och Sverige, men när jag sa att det handlade om Skellefteå sa han att det spelar ingen roll vilka andra lag som vill ha dig, det är dit du ska. Deras rykte är välkänt över hela världen. Ska man till Europa så är det dit man ska, jag hörde det från 3-4 spelare så det var ett lätt beslut.

Bud Holloway tog vägen via Skellefteå för att utvecklas som spelare, och i år gjorde han sin NHL-debut. Hoppas du också att kunna använda Skellefteå som en språngbräda för att ta dig till NHL i framtiden?
– Jag känner honom inte personligen, men jag har definitivt hört hans historia. Som nordamerikan kollade man alltid på NHL när man växte upp och hade alltid som mål att komma dit, och leva drömmen man hade när man var yngre. Men samtidigt är det inget jag fokuserar på nu. Det är fokus på här och nu. Har man ett bra år och får ett nytt kontrakt och följer upp det med ett dåligt år, så är det ingen som minns att du hade ett bra år. Det handlar om nästa match, nästa serie. Det är svårt att se så långt i framtiden, men det vore såklart trevligt att kunna säga att man fick göra en match i NHL. Samtidigt, om höjdpunkten i karriären är guld i SHL tycker jag att man har haft en rätt bra karriär också.

”SKAPAR ANSEENDE FÖR COLLEGEHOCKEYN”

Garrett Roe är en av de collegefostrade spelarna i SHL. Foto: Bildbyrån/Peter Holgersson

Över 50 nordamerikaner har spelat i SHL den här säsongen och många av dem, framför allt de amerikanska, har precis som Calof spelat hockey på college. Men få av dem har som Calof kommit till den europeiska hockeyn direkt efter college. En av dem som gjorde det var årets poängligavinnare Ryan Lasch, när han 2010/11 skrev på för Södertälje. Flera av de nordamerikaner som presterat bäst i SHL under säsongen, som just Lasch, Garrett Roe, Broc Little och Jack Connolly har också spenderat ingen eller väldigt lite av sin professionella hockeykarriär i Nordamerika. Att de spelarna är så få, i jämförelse med de som gör flera säsonger i farmarligorna, tror Calof har flera orsaker.
– Jag tror att det handlar om att det tidigare år inte har varit lika vedertaget, på båda sidor. När nordamerikaner kommer från college vill de bara spela i NHL och AHL, och får man chansen att gå dit är det allt man vill. För mig, och för killar jag har pratat med, är man förvånad över hur bra livsstilen är när man kommer till Europa. Det är inte bara hockeyn, utan livskvaliteten utanför isen också.
– Det är inte så många spelare som har kommit till SHL från collegehockeyn tidigare, men nu när fler kommer över blir folk intresserade av det. Killar som Broc Little, Garrett Roe, de skapar anseende för collegehockeyn. Tidigare har nordamerikanerna inte velat komma så mycket, och de svenska lagen har inte riktigt vetat om kvaliteten på collegelagen.

Hur skulle du säga att nivån på collegehockeyn är?
– Jag tycker nivån är riktigt bra. Killar som har gått på college är toppval i draften, och kommer direkt från college och gör stor skillnad i sina lag i NHL. Just nu, när lagen slås ur slutspelet, är det en del killar som skriver kontrakt direkt från college. För mig var det absolut det bästa beslutet, det gav mig chansen att utvecklas. Inte bara fysiskt, utan också att mogna som person. Det är en chans att ta en examen om hockeyn inte funkar för dig, det är något du kan göra av ditt liv. Men hockeyn är också mycket bättre än folk inser.

För Andrew Calof handlade just valet av college om mer än bara hockey. Det kan man om inte annat ana av att han gick på Princeton University, som är ett av världens mest ansedda universitet. För att komma in där räckte det inte med att vara en bra hockeyspelare, det krävdes även att man var en duktig student. Väl på Princeton gjorde han det heller inte lätt för sig, när han pluggade mot att bli civilingenjör i kemisk biologi.
– Nej, det var inte det lättaste jag kunde ha tagit, men jag har alltid varit intresserad av kemi och klimatförändringarna. Det överlappade de områdena jag var intresserad av, och istället för att läsa något annat jag inte var intresserad av och ta den lätta vägen… Eller, det var ändå Princeton, det fanns ingen lätt väg. Men i stället för att ta något som krävde mindre arbetsinsats så jag kunde fokusera mer på hockeyn så ville jag gå i den bästa skolan och läsa det jag var intresserad av ifall det inte skulle funka med hockeyn.