- Där var de överlägset sämst.
- Backens lyft: "Jag var orolig"
- En enorm Silly Season - galna utdelningen.
- Problemen med forwardssidan.
- Hur ska vi minnas Mitell? Starka resultat - och rejäla misslyckanden.
- Kan de värva stjärnmålvakt från SHL? Här listas flera alternativ.
- Drömvärvningen på backsidan och forwardssidan.
- Ska Färjestad drabbas av panik?
- "Kommer vara en guldkandidat"
Just nu: Erbjudande på Hockeysverige Plus. Bli plusmedlem - med 25 procents rabatt.
Läs också: Analys av Leksands säsong.
Läs också: Analys av Linköpings säsong.
Läs också: Analys av Rögles säsong.
Läs också: Analys av Örebros säsong.
Läs också: Analys av HV71:s säsong.
Läs också: Analys av MoDos säsong.
Läs också: Analys av Växjös säsong.{{ PAYWALL LIMIT }}
Målvakter
Här finns det väl inget att skriva, va? Färjestads målvaktssituation var helt odramatisk och alla levde lyckliga i alla sina dagar.
Eller...så kanske det inte riktigt var. Det här är ju en av hela SHL:s största snackisar den här säsongen. Och sannolikt den mest omdiskuterade lagdelen något lag hade. Och det var ju samma visa ifjol. Vi minns ju den otroliga cirkus som var då, där det tänkta paret med Jonas Johansson och Carl Lindbom blev Max Lagacé och Carl Lindbom - och senare under säsongen användes ju Victor Brattström, Tobias Normann, Melwin Asp Cassåsen och Melker Thelin också.
En som däremot inte användes var Damian Clara. Han blev kvar i Brynäs hela säsongen. Där imponerade han stort och vann Guldgallret, samt hjälpte Brynäs upp i SHL. Att Färjestad valde att satsa på honom till den här säsongen var på alla sätt rimligt. Han var på intet sätt en given succé, men potentialen för en braksuccé och ett dundergenombrott fanns ändå där. Vi har trots allt sett ett gäng unga målvakter ta klivet från allsvenskan till SHL de senaste åren och i många fall har det gått bra.
Max Lagacé var också rimlig att gå in i säsongen med. Han gjorde faktiskt bara 18 matcher förra säsongen, på grund av skadebesvär, men i dessa gjorde han det bra. Bättre än han fått credd för. Ser vi till de underliggande siffrorna var han faktiskt en av de bättre målvakterna i ligan i vissa kategorier. Han var exempelvis bäst i kategorin “riktig räddningsprocent kontra förväntad räddningsprocent”, enligt hockeysiffror.se. Han fanns också med i toppen i “goals saved above expected". De som var bättre var endast de tyngsta drakarna: Lars Johansson, Marcus Högberg, Filip Larsson och Linus Söderström.
Så alla förståsigpåare som nu påstår att Färjestad gick in i säsongen med den sämsta målvaktssidan överdrivet en aning. Det här målvaktsparet var långt ifrån det bästa på pappret, men det fanns egentligen ingenting som tydde på att man skulle vara det överlägset sämsta. Det gick att ifrågasätta huruvida någon av målvakterna var bra nog att vinna guld med - men inte huruvida de över huvud taget skulle hålla i SHL.
Men som alla vet hade Färjestad i slutändan ligans klart sämsta målvaktsspel. Både Lagacé och - framför allt - Clara släppte in fler puckar än de borde. Färjestad var i särklass det lag som släppte in flest mål i relation till förväntat insläppta mål.
Den unge italienaren tillhörde den absoluta botten om vi ser till den underliggande statistiken. Han fick också en roll som var för stor för honom, med Lagacés skador. Och sen gick det tungt direkt, och det blev för jobbigt mentalt att ta sig ur den perioden. Det var i alla fall känslan jag fick.
Clara försvann sen till Finland och Färjestad värvade in Anders Lindbäck. Lindbäck var i början tänkt som tredjemålvakt men blev sen den målvakt man behövde gå med i slutspelet. Smått bisarrt, med tanke på att Lindbäck var betydligt sämre än just Clara i Brynäströjan förra säsongen.
Oavsett var vi kollar hade Färjestad ligans sämsta målvaktsspel. Det var så dåligt, så mycket sämre än alla andra lags, att Rickard Wallin i Värmlands Folkblad häromdagen gick ut och sa att det är större sannolikhet att man får spela kval med det här målvaktsspelet än går till semifinal. Det säger en del om vilket sänke den här positionen var.
Foto: [Bildbyrån]
Backar
Carl Dahlström och Mattias Göransson ut - Adam Ollas Matsson och Stian Solberg in. Så såg rockaden på backsidan ut till den här säsongen. Sen försvann Jonathan Andersson under säsongen, medan Quinn Schmiemann kom in.
Färjestads backsida var ju också vida omdiskuterad förra säsongen, och man lastade därför på ganska bra med pengar för att få in Ollas Mattsson. Och Stian Solberg blev, efter en lyckad försäsong, också omdiskuterad. Snacket runt honom gick från "det är nog bra om han lånas ut till HockeyAllsvenskan", till "herregud, vilken spelare!!!" efter några snygga tacklingar under försäsongen. Solberg blandade sen och gav precis som man hade kunnat förvänta sig av en spelare i den åldern som går från norska ligan till SHL. Men överlag får hans säsong ses som bra utifrån förutsättningarna, och det är klart att det var ett tapp när han sen plötsligt kallades tillbaka av Anaheim Ducks inför slutspelet.
Färjestad och Anaheim lär knappast ha den bästa relationen efter den här säsongen, med tanke på hur det blev med Clara också...
Hur skötte sig Ollas Mattsson då? Som förväntat, skulle jag säga. Han är en bra SHL-back. En jättebra SHL-back. Framför allt med pucken. Men han är inte en förstaback i ett SHL-lag med förväntningar och förhoppningar att vinna SM-guld. Den nivån håller han inte. Men han matchades som en förstaback, med närmare 21 minuters istid. Han blev heller inte så mycket bättre som jag hade trott av att få byta Malmö mot Färjestad.
En som däremot lyfte sig markant, både om vi ser till "ögontestet" och de underliggande siffrorna, var Magnus Nygren. Jag var lite orolig för om han fortfarande var bra nog för att ha en bärande roll i ett SHL-lag, men det tycker jag han visade den här säsongen. Han är inte längre en av SHL:s bästa backar, men han är en back att lita på. Det är även Axel Bergkvist, som efter flera år av fina underliggande siffror nu också fick en klart större roll i fem mot fem-spelet.
Sett till underliggande siffror stack August Tornberg och Joel Nyström som vanligt ut. Tornberg blev dock klart mer kritiserad än han varit tidigare år.
Överlag var Färjestads backsida helt okej. Flera spelare lyfte sig och var bättre än väntat. Men det var långt ifrån en av de bästa backsidorna i serien. Det tror jag dock inte heller att någon trodde att den skulle vara.
Foto: [Bildbyrån/Niclas Jönsson]
Forwards
Här byggde Färjestad om en del. Framför allt gjorde man sig av med en del "FBK-hjärta". Marcus Nilsson, Victor Ejdsell, Patrik Lundh och Oscar Lawner försvann och ersattes av en skapligt namnkunnig kvartett: Viktor Lodin, Marian Studenic, Oskar Steen och Emil Alba. Även Liam Öhgren försvann efter sitt gästspel i Karlstad förra säsongen, och Oscar Eklind värvades under säsongen medan Alexander Ljungkrantz försvann.
Det är svårt att ge annat än högsta betyg för den Silly Season Rickard Wallin gjorde på forwardsssidan. Både sett till förväntningar inför säsongen och hur utfallet faktiskt blev. De tre förstnämnda slutade topp-tio i SHL:s poängliga. Det hör inte till vanligheterna att man på ett bräde får in tre sådana offensiva spjutspetsar. Det ska också sägas att Oskar Steen vann skytteligan, både om vi ser till totalt antal mål och mål i lika styrka. Och på tal om lika styrka: Studenic och Steen slutade topp-fem i den poängligan.
Det är faktiskt en helt sanslös utdelning på nyförvärven i Färjestad.
Emil Alba hade en ryckig säsong med vissa skadeproblem. Offensivt lyfte det aldrig (ett mål på 30 matcher imponerar ju inte) men jag tror han kan bli bättre nästa säsong.
Utöver de tre otroliga spetsar jag redan nämnt hade Färjestad ju också hela ligans poängkung i laget i form av David Tomasek. Den enda i klubbens historia som gjort fler poäng under en säsong är en viss Håkan Loob. Färjestad hade kort och gott fyra av SHL:s bästa spelare. Och där räknar jag alltså inte in exempelvis Joakim Nygård eller Linus Johansson.
Om Färjestad hade en målvaktssida och en backsida som det gick att ifrågasätta törs jag slå fast att det här i alla fall var SHL:s bästa forwardssida - precis som man var på pappret. Man fick en otrolig leverans från nästan alla håll och kanter, och klarade också av att hantera en viss skadesituation som förstås uppkom. Ser vi till de underliggande siffrorna höll så gott som alla FBK.s forwards hög SHL-klass på sin respektive roll. Spetsen var som sagt grym, men även bredden höll måttet och mer därtill. Tar vi en sån som Linus Johansson hade han en nattsvart säsong om vi ser till produktionen - men hans defensiva siffror var otroliga. Joel Kellman hamnade i skymundan av lagets andra storstjärnor - men han presterade som den topp två-center han trots allt var. I grundserien föll alla bitar på plats. De 180 mål man gjorde var klubbens bästa notering sedan man började spela 52 omgångar i SHL. Då spelar det nästan ingen roll att antalet insläppta mål också var fler än på drygt två decennier...
Det fanns dock två problem med Färjestads forwardssida:
- Lynnigheten och bristen på disciplin. Det gick inte fullt ut att lita på att de skulle "göra jobbet" fullt ut. Man spelade väldigt mycket på inspiration, vilket oftast var bra men ibland kunde gå fel. David Tomasek hade någon tiomatchersperiod där han såg helt ointresserad ut, exempelvis. Och en har vi ju det här med disciplinen. Från omgång ett i september till uttåget i mars tvingades Tomas Mitell prata om utvisningar i anfallszon, korkade satsningar och flera avstängningar. Viktor Lodin drog på sig en onödig avstängning när säsongen skulle avgöras, Marian Studenic hade också en avstängning i höstas och så vidare.
- Alla var sämst när det gällde som mest. Inte en enda av lagets storstjärnor klev fram i slutspelet. Tomasek, Lodin och Steen gjorde inga mål, Studenic gjorde förvisso fyra men tre av dem kom redan i den första kvarten, Nygård och Åslund gjorde en kasse vardera.
För dåligt, kort och gott.
Foto: [Ola Westerberg / Bildbyrån]
Lagledningen
Det fanns egentligen en enda grej som inte fick hända den här säsongen. Färjestad fick bara inte åka ut i kvartsfinalen för tredje året i rad. Det var egentligen allt som hela säsongen handlade om. Just den här säsongen betyder grundserien inte ett jäkla dugg. Ingen skulle ha öppnat champagnen och firat en till serieseger. Ingen skulle riktigt vågat jubla fullt ut om man vunnit den där CHL-finalen Allt som spelade roll den här säsongen var det som skulle hända i kvartsfinalen. Det låg någon sorts skamgräns i att nå semifinalen för Färjestad. Tre raka slutspelsfiaskon är helt enkelt åtminstone ett för mycket.
Men vi vet ju alla vad som hände. Det blev ett tidigt slutspelsuttåg igen. Och det fanns den här gången verkligen ingenting att skylla på heller. Och det fanns ingenting som kunde "släta över" att de åkte ut. 2023 hade de ett helt gäng skador som gjorde uttåget ganska naturligt, ifjol kunde de ändå komma undan med att de trots allt vann serien men sen hade en riktig pissvecka som förstörde en annars stark säsong. Den här säsongen var utfallet det rimliga, utifrån att man gjorde en direkt svag avslutning på grundserien och såg allmänt darriga ut.
Färjestad inledde säsongen toppenbra och det kändes som att de och Brynäs skulle sticka iväg i kampen om seriesegern. Men någonstans började det svaja rejält. Ja, målvaktsspelet var en faktor men det var inte hela anledningen. Spelet funkade inte heller lika bra. Både offensiven och defensiven blev sämre. Resultaten blev helt klart sämre. Och man fick en allmän känsla av att det var något som inte stämde. Under de 30 sista omgångarna var Färjestad faktiskt bara sjunde bästa lag i SHL. Även om det var extremt tajt i den tabellen är det ändå för dåligt. Det var ju snarare där som Färjestad skulle accelerera och cementera sin topp två-plats.
Ganska tidigt förstod vi att Tomas Mitell gjorde sin sista säsong i Färjestad - och det är svårt att säga hur vi kommer minnas hans tid i Färjestad om tio, 15 år. Han tog ett mirakulöst guld där han kom in i ett extremt underpresterande lag, han tog en serieseger ifjol (med klubbens näst högsta poängnotering någonsin), han tog Färjestad till CHL-final i år. Men han avslutar med tre raka kvartsfinaluttåg i SHL. Det är ett oacceptabelt resultat. Spelmässigt har FBK dock nästan alltid spelat som ett topplag. Det var väl säsongen 22/23 som var lite sämre. Spelade som ett topplag gjorde man exempelvis inte alltid under Johan Pennerborns ledning, även om grundserieresultaten påminner om varandra. Då levde man ofta på en bra utdelning. Samtidigt har Mitell generellt också haft bättre lag än "Pennan". Färjestad har haft guldvärdiga lag under alla Mitells år. På upptaktsträffen inför säsongen tippade exempelvis 47 procent på guld till det här laget, vilket ju dock ytterligare manifesterar vilken svag säsong det blev med en fjärdeplats och ett kvartsfinaluttåg.
En sak jag tyvärr störde mig något jävulskt på var Mitells otroligt märkliga utspel i media under hela det korta slutspelet. Man får absolut rikta kritik mot domare och motståndarlag - men när man har på fötterna. Nu gnällde Mitell så mycket att till och med de egna supportrarna tyckte det var för mycket. Jag har alltid gillat Mitell och tyckt att han varit saklig och korrekt i media. Men här gick han snett.
Om vi flyttar fokuset till Rickard Wallin är det klart att även han ska ha en del kritik. Målvaktssatsningen blev en flopp, backsidan var inte heller bra nog och framåt var det stjärntätt men det saknades kanske lite stabilitet och så fanns det ju inga "slutspelsspelare". Laget var inte optimalt byggt. Å andra sidan känner jag inte heller att det går att vara för kritisk. Målvaktssidan och backsidan kändes ändå helt okej, om än inte bra nog att vinna guld med i mitt tycke, och forwardssidan var som sagt i stora drag bäst i ligan.
Det han kunde ha gjort var väl att agera tidigare på målvaktssidan, när han märkte att det inte gick med Clara. Normalutfallet med det lag Färjestad ställde upp med i år är dock inte att åka ut i kvartsfinal - det måste man ändå ha sagt. Normalutfallet är att man i alla fall går någon runda ytterligare.
Foto: [Fredrik Karlsson / Bildbyrån]
Blicka framåt
Officiellt har Färjestad sex backar och tio forwards klara. Och ingen tränare, på det. Men vi vet att Jörgen Jönsson kommer ersätta Tomas Mitell. Det lär bli bekräftat när som helst.
Vi har också kunnat läsa i Expressen att Melker Thelin blir en av lagets två målvakter. Samma tidning har också skrivit att BIK Karlskogas Christoffer Jansson är klar. Sportbladet har å sin sida skrivit att fjolårets skyttekung och årets poängkung David Tomásek är överens med en NHL-klubb.
Utgår vi ifrån att allt det stämmer har man alltså en målvakt, sex backar och fortsatt tio forwards på avtal. Det är med andra ord ett helt gäng nya spelare som ska in. Till att börja med lär en riktigt bra målvakt stå högt upp på listan. Det snackades tidigare om Emil Larmi, men det spåret tycks ha svalnat. I Nordamerika sitter både Matt Tomkins och den som en gång i tiden värvades för att ersätta Tomkins, Jonas Johansson, på utgående avtal. Skulle det kunna bli av med Johansson i FBK, till sist? Även Felix Sandström sitter på utgående, men han får anses vara ett steg ner på värvningshyllan jämfört med Johansson. Magnus Hellberg vore också ett bra namn. Den jag hade satsat på om jag vore Rickard Wallin är dock Lassi Lehtinen. Han gjorde det grymt bra i MoDo och ett målvaktspar med honom och Thelin känns lockande.
Foto: [Bildbyrån]
På backsidan har Färjestad avtal med sex gedigna SHL-backar, men jag gissar att Rickard Wallin kan tänka sig att lägga en del av årets forwardspengar på att få in en riktig, riktig förstaback. Det finns en spelare som skulle passa perfekt där. Jag tänker naturligtvis på Theodor Lennström, som inte blir kvar i Genève. Han är precis det Färjestad saknar.
På forwardssidan kan vi räkna med att Henrik Björklund, Oliver Eklind, Michael Lindqvist, och Marcus Westfält försvinner. Däremot tycks det vara upp till Per Åslund, som är den siste med utgående kontrakt, att själv bestämma om han vill köra ett år till eller inte. Oavsett Åslunds vara eller icke vara i truppen finns det dock ett fint manövreringsutrymme för Rickard Wallin att jobba med. Och så får vi ju se vad som händer med Tomásek. Han behöver förstås ersättas i någon form om han försvinner. De övriga spelarna är av typen att de inte behöver ersättas rakt av. Där kan man fylla på med unga och/eller spelare från andra SHL-klubbar. Jag tänker i stilen Måns Carlsson/Elias Ekström. Jag skulle också gilla att se Emil Sylvegård i Färjestad. Kanske är det den spelartypen man behöver för att ta klivet förbi kvartsfinalstadiet?
Här vore dock Rasmus Asplund en riktig drömvärvning.
Trots de senaste årens misslyckanden är det bara att konstatera att Färjestad ändå är på en bra plats. De är rikast i serien, har mängder med stjärnor på kontrakt och de får nu in Jörgen Jönsson som visat upp fina spelmässiga siffror i Växjö. Det är viktigt att Färjestads styrelse och sportdirektören Rickard Wallin inte drabbas av panik och ska bygga om precis överallt bara för att det gått tungt i några slutspel. Håller man den nivå som FBK gjort så kommer det ge resultat över tid - så enkelt är det.
Färjestad ser redan nu ut att få ihop ett kanonlag till nästa säsong. De kommer vara en guldkandidat även då - var så säkra.
