Klubbikonen om sina val: ”Ett stort antal människor som satsat allt på ett kort”

Det finns få spelare i dagens elithockey som med rättvisa kan tillskrivas epitetet trotjänare. Men Växjös Erik Josefsson är ett av undantagen och igår tillkännagav klubben att han stannar minst två säsonger till.
— Man tänker lite längre fram, man ska ju ha ett jobb efter karriären och då kanske det är lite smartare att vara i en stad där man känner sig hemma, berättar han i en intervju med hockeysverige.se.

Erik Josefsson hade fram tills igår ett utgående kontrakt med Växjö. I en inervju med Expressen som publicerades den 1 januari berättade slitvargen och defensivspecialisten att han spelade för sin framtid i klubben.
— Jag och Växjö har inte haft några diskussioner alls. Men jag tror inte ”Henke” (Henrik Evertsson, Växjös sportchef) tagit tag i det så mycket än utan han tittar mycket på den här säsongen nu, sa Josefsson till tidningen då.

FYLLER 32 OM EN MÅNAD

Men igår gick klubben ut med att kontraktet förlängts till 2021.
— Vi har rotat oss ganska ordentligt här jag och min familj. Min agent och ”Henke” pratade lite. Sedan gick det fort och det var inget att tveka på, berättar Erik Josefsson för hockeysverige.se.

Han fyller 32 år om en månad och är inne på sin elfte säsong i samma klubb. En klubb som han dessutom satt rejäla avtryck i och nått ikonstatus. Men någon ny utmaning lockade inte.
— Nej, inte denna gången faktiskt. Jag har gått i de tankarna tidigare, att testa något nytt.

Förr om åren har det dock funnits tankar på spel i utlandet, men inte i dagsläget då den Gislaveds-bördige forwarden bildat familj och prioriterar tryggheten.
— Då var det mer äventyret som lockade. Men då var jag i princip själv och hade inte så mycket annat att ta hänsyn till, samtidigt som man var yngre. Nu är man lite äldre och börjar närma sig karriärens slut. Man tänker lite längre fram, man ska ju ha ett jobb efter karriären och då kanske det är lite smartare att vara i en stad där man känner sig hemma.

Han lyfter också fram en annan aspekt.
— Tänker man lite realistiskt också så kanske det inte är så jättemånga ligor som tar in en import med min spelstil, med mestadels defensiva egenskaper. Då känner man att det kanske inte är de mest smickrande ligorna man har chansen att gå till, och går man till en sådan så är det väldigt svårt att komma tillbaka till SHL sen.
— Jag stänger inga dörrar alls och om de skulle bli något så kanske det blir ett äventyr som man gör som en absolut sista grej i karriären.

Erik Josefsson kom till Växjö från moderklubben Gislaved som 21-åring 2008. Då låg Växjö i allsvenskan och sedan dess har han varit med om att plocka upp klubben i SHL och vunnit två SM-guld. Tidigare under säsongen gick han om kompisen Robert Rosén som den som spelat flest matcher för klubben.

Förutom det faktum att du rotat dig i Växjö, sätter du en stolthet i att du är den som varit längst i klubben?
— Det är det. Det är något som växt fram under säsongen. När jag gick om (Robert) Rosén med mest antal matcher och jag är den som varit med och både tagit upp laget och vunnit två guld än så länge. Jag tror att det blir svårslaget om jag inte lägger av nu. Man blir påmind ganska ofta om det, speciellt när man tar en sådan milstolpe som jag gjorde där.

Rosén får gärna stanna länge i KHL va?
— (skratt). Nja, han får gärna komma hem. Vi är lika gamla så vi får gärna pensioneras samtidigt.
— Även om han är i Ryssland så hörs vi ganska ofta och pratas vid. Han får jättegärna komma hem och skulle det vara så att han går om så är det inte hela världen. Vi har skämtat om det där, efter någon säsong så låg vi exakt lika tror jag. Vi sa att vi fick parallell-köra så det skulle bli mycket firande.

När karriären är över, känner du att du vill ha en roll inom hockeyn då också?
— Alltså…Man ska aldrig säga aldrig, det har jag verkligen lärt mig. Men som jag känner just nu så tror jag att jag kommer vara väldigt nöjd hockeymässigt efter spelarkarriären. Att vara i den här hockeybubblan med inrutat schema och den biten. Så skulle jag få fråga idag så skulle jag svara absolut nej på den. Men man ska aldrig säga aldrig.

PRIORITERADE GYMNASIET FRAMFÖR HOCKEYN

Erik Josefsson återkommer flera gånger till tryggheten under intervjun. Som ung spelade han TV-pucken för Småland, men tackade nej till testdagarna för att komma in på något hockeygymnasium.
— Jag bestämde mig ganska tidigt för att inte åka på någon sådan. Det var också en sån där trygghetsgrej. Jag ville bo hemma och få en ordentlig gymnasieutbildning som man skulle kunna göra något av i framtiden.

Det är väldigt moget att ta ett sådant beslut av en 16-åring. Har du alltid tänkt mycket på framtiden.
— Ja, så är det. Man märker på ungdomarna nu som kommer upp från J20 att de i princip har satsat allting på ett kort. De har gått halva gymnasiet och hoppat av och det funkar ju så länge man lyckas inom hockeyn. Men det finns ett stort antal människor som satsat allt på ett kort, men kanske inte kommer någonstans. Sen står man där och har bara gått i skolan till årskurs nio när man ska söka jobb och utbildning.
— Sedan har mina föräldrar alltid varit väldigt trygga och noga i att man kanske alltid ska ha en backup-plan. De har alltid sagt att man ska följa sina drömmar, men tanken ska alltid finnas att om det inte blir så, så kanske man måste se sig om efter något annat. Då är det bra att ha någonting.

Vad gick du på gymnasiet?
— Treårig teknisk utbildning.

Då har du bäddat bra.
— Ja, jo. Men nu ångrar man kanske lite att man inte tog något mer hantverkarmässigt så man haft den kunskapen. Det krävs ju nästan tre eller fem års utbildning här efter om man ska komma någonstans med den utbildning man har. Men det kändes rätt då.
— Jag var lite i valet och kvalet innan Växjö kom in i bilden att, antingen var det dags att röra på sig till något bättre, eller så var det läge att plugga lite på något universitet.

Har du något drömyrke som du känner att du skulle vilja plugga till?
— (skratt). Det där pendlar varje dag. När jag flyttade till Växjö så började jag faktiskt plugga på lärarutbildningen här. Det är något jag skulle kunna tänka mig att bli. Men det funkade inte riktigt för vi tränade mitt på dagen och det gick åt väldigt mycket kraft till att bara byta föreläsningar och grupper och allt det där. Så jag kände att jag fick pausa det och nu vet jag inte om jag är jättesugen att sätta mig fem år i skolbänken efter karriären. Men det är absolut ett alternativ.

BEHÖVER VÄSSA TILL VISSA BITAR

Framtiden och livet efter karriären får dock vänta. Nu är det Växjö som gäller i minst två år framöver. Närmast ska den här säsongen slutföras och Josefsson tycker att laget har börjat komma igång på senare tid.
— Vi var lite ojämna i början av säsongen, men nu har vi hittat lite mer stabilitet och radat upp några segrar i rad. Förhoppningsvis kan vi fortsätta med det, men serien är otroligt jämn i år och jag kan inte se något lag som sticker ut som en given guldkandidat. Det är väldigt många som är med i rejset och vi är också med där.

Vad är det ni i Växjö måste jobba mest med för att i ska bli den solklara guldkandidaten?
— Stabiliteten i matcherna. Vi har en tendens att gå ner lite i tempo i matcherna och bjuda in motståndarna. Sedan har vi ett antal matcher där vi tagit en del onödiga utvisningar i slutet och gett bort några matcher. Så stabiliteten över 60 minuter och minska de onödiga utvisningarna i slutet av matcherna.