En supertalang med en ljus framtid: ”Vet inte var gränsen går hos Lias”

Han har spelat till sig en ordinarie tröja i HV71, och spås kunna gå så tidigt som bland de tio första i sommarens draft. Lias Andersson har klivit fram som ett av de hetaste framtidsnamnen i svensk ishockey.
– Lias har vinnarskallen, fysiska förutsättningarna är enormt bra och så vidare, säger HV71:s assisterande sportchef Johan Davidsson till hockeysverige.se.

JÖNKÖPING (HOCKEYSVERIGE.SE)

Lias Andersson blev ett omtalat namn i HV 71 förra säsongen efter att han som 17-årig jättetalang fick debutera i klubbens A-lag. Dessutom gjorde han ett mycket fint U18-VM där han svarade för sju mål och totalt nio poäng på sju matcher. Johan Davidsson är assisterande sportchef i HV 71 och har  en bra bild av vad klubben kan förvänta sig av Lias Andersson den här och framtida säsonger.
– Ska jag vara helt ärlig så vet jag inte vart gränsen går hos Lias. Ska man lyckas bli en bra hockeyspelare måste man givetvis ha förutsättningar för det. Det har Lias, säger Johan Davidsson när hockeysverige.se får en intervju med honom på HV 71:s kansli.
– Lias har vinnarskallen, fysiska förutsättningarna är enormt bra och så vidare. Sedan gäller det att få ihop det här pusslet. Det tar tid vilket är den största motståndare som dom flesta unga spelare har idag. Man har så fruktansvärt bråttom fram. Alla har inte samma kurva. Någon rycker fram under ett år eller under en halv säsong för att sedan stanna upp lite. Då taggar någon annan vid och går jättebra under en annan period.
– När man har så här bråttom är det lätt att glömma av det här jobbet och slitet som man trots allt måste lägga ner i 99 av 100 fall.

Har Lias Andersson det här tålamodet som krävs?
– Jag tror och hoppas det. Jag får den känslan. Sedan är det såklart lätt för honom också att ryckas med, men jag hoppas att han är så pass lugn och trygg i sig själv att han vågar ge sig själv den tiden. Han har väldigt mycket roligt framför sig om han får vara hel, frisk och fortfarande tycker det är roligt. Att det är roligt är också ett krav för att lyckas, annars blir det för jobbigt.

Johan Davidsson.

Han är bara 17 år och en jättestor talang, men hur mycket press vågar ni i HV 71 sätta på hans prestation redan nu?
– Han har fått en stor roll hittills och spelat med väldigt duktiga spelare som omgivning. Dessutom har han spelat i alla olika sorters spelformer. Det är också ett tecken att vi tror väldigt mycket på Lias. Vi vet vad som ligger där och väntar i den kroppen. Vi vill hjälpa honom på den här resan som han har börjat.
– Samtidigt är det en prestationsvärld som vi lever i och någonstans måste man också förtjäna istiden. Jag tror inte Lias får spela en minut i vårt lag om han inte förtjänar det. Så enkelt är det. Men han är en så pass duktig ishockeyspelare att han i talande stund har han en fin plats i laget.

Kan du se likheter mellan pappa Niklas, som du själv spelat med, och Lias ute på isen?
– Ja, det kan jag även om dom inte är identiska som spelare. Den här frekvensen i skridskoåkningen finns där. Båda har ganska låg tyngdpunkt, är stabila och även likheter i spelsinnet.
– Sedan har faktiskt, även om det gör ont i Lias att höra, han fortfarande en del att lära av farsgubben. Så enkelt är det (skratt), men det är också någonting som man lär sig över tid. Det sådant som aldrig överger dig. Även om Niklas skulle vara lite rött i benen efter ett par minuter ute på banan så skulle han ändå kunna briljera med vissa grejer där ute som inte Lias har lärt sig ännu. Å andra sidan vet vi vad som väntar Lias och i slutändan kanske han kommer att slå farsgubben.

Lias Andersson klev fram som ett av svensk hockeys stora framtidsnamn förra säsongen, men 17 åringen från Kungälv tror inte att det här har påverkat honom negativt som spelare eller person.
– Jag tror det bara har påverkat mig positivt faktiskt. Jag har mognat väldigt mycket som person sedan jag flyttade till HV 71. Sedan har det gått, jag ska inte säga från botten, till toppen väldigt fort, säger Lias Andersson till hockeysverige.se när vi träffar honom för en intervju i Kinnarps Arena.
– När jag kom hit spelade jag inte i landslaget och i J18 med klubblaget. Jag spelade hockey mest för att bli någonting och kunna leva på det. Ett och ett halvt år senare var jag fast i A-laget. Det var någonting jag inte hade förväntat mig.
– Allt har, som sagt var, gått väldigt fort. Jag har utvecklats som människa och tagit kliv i rätt riktning hela tiden.

Känner du en extra press på att du måste leverera och prestera den här säsongen i och med dina framgångar förra säsongen?
– Både ja och nej. Ju bättre det går desto mer förväntar sig folk av mig hela tiden. Det är mer en positiv press. Jag försöker bara spela mitt spel och fokuserar på nästa dag och nästa byte hela tiden. Bara njuta av stunden.

Kan du uppleva att det inte är samma tryck och förväntningar på dig i Jönköping som det antagligen skulle vara i Göteborg med tanke på din pappas alla framgångar där?
– Det var en av anledningarna till att jag gick till HV 71 från första början, för att slippa trycket från lagkamrater och folk runtomkring laget. Att det kunde bli någon form av favorisering eller liknade. Det var något jag helst ville slippa.
– Här i HV 71 slipper jag snacket om pappa och får istället köra mitt eget race i min egen takt.

Niklas Andersson blev Sveriges bästa junior 1991 och farbror Mikael Andersson 1984. När vi kommer in på ämnet att faktiskt Lias kan bli den första son till en som tidigare fått utmärkelsen skrattar han lite.
– Det hade varit något. Nu är inte det något som jag har tänkt på faktiskt. Jag försöker, som sagt var, bara spela mitt spel och göra det så gott jag kan varje dag. Om dom som utser Sveriges bästa junior gillar det jag gör så hade det varit jättekul såklart.

Lias Andersson kan draftas under sommaren 2017. Många tror också att han kommer gå tidigt där. Själv funderar han inte speciellt mycket kring den.
– Jag försöker koppla bort den så mycket jag kan. Klart att det finns någonstans där i bakhuvudet, men jag fokuserar på nästa dag, nästa match och nästa byta hela tiden. Köra i lugn och ro i min egen takt och inte ändra på några rutiner. Samtidigt försöker jag ha kul på vägen.

Är det många klubbar som är på dig inför draften och visar intresse?
– Nej, det har inte varit så mycket. Det kanske kommer framöver om jag spelar bra. Jag kan inte göra annat än att jobba hårt varje dag. Sedan kan jag bara hoppas att dom gillar det jag gör.

Har du någon speciell klubb som du gärna vill hamna i?
– Nej, faktiskt inte. Det spelar absolut ingen roll. Jag vill bara spela i NHL och vinna Stanley Cup. Sedan spelar det ingen roll vilket lag jag hamnar i.

Många sticker över för att spela juniorhockey i USA och Kanada, är det här något som lockar även dig?
– Både ja och nej. Jag blev draftad av Kitchener (OHL) i somras. Klart att det hade varit spännande att åka över dit. Samtidigt trivs jag väldigt bra i HV 71 och dom tar så grymt bra hand om mig. Kan jag spela proffshockey regelbundet hemma i Sverige så tror jag att det slår högre än att spel i någon juniorliga i Kanada.

Har du varit över till Kitchener någonting och tränat eller förhandlat?
– Nej, det har jag inte varit. Dom har velat få över mig, men det har aldrig varit jätteaktuellt. Jag har skrivit på för, och tillhör, HV 71.

Far och farbror Andersson.

Mitt under U18-VM i våras började ett rykte cirkulera i media att Lias Andersson skulle återvända till Frölunda där hans pappa Niklas spelat liksom hans farbror Mikael och farfar Ronny. Ett rykte som det visade sig inte stämma.
– Det är från Frölunda jag kommer ifrån och det lag som jag har hållit på i hela mitt liv. Klart att jag alltid kommer att kopplas till Frölunda med tanke på pappa, historien och allting.
– Själva ryktet vet jag inte vart det kom ifrån faktiskt, men det var lite spekulationer och även lite smått gång, men det var inget som var riktigt aktuellt.

Hade du pratat med journalisten ifråga som gick ut och sa att du var klar för Frölunda?
– Jag blev väckt mitt i natten och fick reda på vad det sas i Sverige. Jag hade pratat med Rylander kvällen innan han skrev det där. Jag trodde aldrig det skulle bli en sådan stor grej och det jag sa var att jag inte var klar för Frölunda och så vidare. Dagen efter så var jag tydligen klar för Frölunda (skratt). Då vart jag lite chockad faktiskt.

Hur tänker du kring att sådana här saker kring dig som hockeyspelare kan uppstå även om du nu sett ”blåsväder” på nära håll i och med att både pappa och din farbror har spelat på elitnivå under så många år?
– Ja, exakt och dom stöttade mig väldigt bra, pappa, mamma och min farbror. Dom har varit med förr och ganska bra koll på hur man ska agera. Man ska ta det lugnt samtidigt som det var lite kul.
– Nu kom det här mitt under VM och kanske lite olämpligt, men jag skakade av mig det ganska snabbt.