En hockeyresa – från Alaska till Småland

Ungdomshockey i Alaska, collegespel vid Penn State, NHL-hockey med både Toronto och Ottawa och en mardrömssäsong i Slovakien tog honom slutligen till Småland i höstas.
I en lång intervju med Hockeysverige.se berättar Växjöforwarden Casey Bailey om hockeyuppväxten i Alaska, känslan att göra mål på Carey Price, det tunga fjolåret i KHL och hur han sakta men säkert börjar finna sig tillrätta i Växjö.

Tillsammans med sin fru är Växjö numera platsen där Casey Bailey hänger sin hatt. Efter en lite strulig höst valde den 28-årige amerikanen att lämna sitt provspel med AHL-klubben Charlotte Checkers i november för att istället testa lyckan i SHL med Växjö Lakers.

Hittills har det hunnit bli tolv matcher med fyra poäng (2+2) som facit för forwarden.

– Jag anpassar mig fortfarande till ligan. Det är en väldigt snabb men samtidigt defensiv liga. Jag tror att båda mina mål kommit i powerplay. Det är svårt att komma till farliga lägen, har jag märkt, säger Bailey till Hockeysverige.se.

– Men jag tycker att jag ändå anpassat mig bra. Jag börjar lära mig systemen här och hitta min roll i laget där jag gör vad jag kan för att få det här laget att lyfta i tabellen.

"HAN FÖLJER MED OSS ÖVERALLT"  

Sakta men säkert har Bailey börjat acklimatisera sig till den nya vardagen i de småländska skogarna.

– Folk här är väldigt generösa och snälla. Vi har fått väldigt mycket hjälp med allt runtomkring och de flesta här är väldigt duktiga på engelska, så det har inte varit några större problem att kommunicera heller. Europa generellt är så klart lite av en annorlunda kultur än hemma i USA. Det är lite annorlunda med restauranger och barer och sådär… Det skulle jag nog säga är den största skillnaden, faktiskt, säger Bailey.

Vad saknar du mest?

– Jag saknar att se den amerikanska sporten på tv, som amerikansk fotboll eller baseball. Alla de amerikanska sporterna går mitt i natten här. Jag har konverterat lite till fotbollsligorna här i Europa, så jag försöker anpassa mig till kulturen här, säger Bailey med ett skratt.

Med sig på det svenska äventyret har paret även med sig sin drygt två år gamla Cavapoo, en blandras mellan cavalier king charles spaniel och en pudel.

– Han följer med oss överallt. Vi är stora hundmänniskor. Vi skaffade honom för två säsonger när jag spelade i Bridgeport och han har följt med på resan sedan dess. För att vara hund har han sett en hel del av världen, skrattar Bailey.

Foto: Jonas Ljungdahl/Bildbyrån

***

Casey Bailey föddes den 27 oktober 1991 i Alaskas största stad Ancohrage, en hamnstad belägen i de södra delarna av delstaten. 

Alaska är ingen delstat som direkt sprutat ut hockeyspelare vidare till de stora ligorna. Faktum är att Bailey är en av blott 13 spelare från Alaska som någonsin spelat i NHL. Delstatens kanske mest kända hockeyspelare genom tiderna är den förre New Jersey-stjärnan Scott Gomez som spelade 1 079 matcher i världens bästa hockeyliga.

Medan Alaska i allmänhetens ögon kanske snarare förknippas med grizzlybjörnar, höga berg, bitande iskyla och frustrerade guldgrävare på söndagstablån så var hockeyn alltid ett självklart val för Växjöforwarden Casey Bailey under uppväxten i Anchorage.

– När jag växte upp var hockeyn alltid nummer ett och det är den största sporten vi har där. Våra vintrar är ganska lika de som ni har här i Sverige, så det blir väl ganska naturligt.
– Sen är jag en stor baseball-kille, vi har fortfarande ett lag som vi drar ihop och spelar softball när jag är hemma över somrarna, så det var något jag spelade väldigt mycket som liten grabb. Jag spelade också fotboll och amerikansk fotboll fram till att jag var ungefär 13-14 år innan jag satsade allt på hockeyn.

Spelade alla dina kompisar också hockey, eller?

– I stort sett alla mina närmaste vänner som jag växte upp med hemma i Anchorage är kompisar jag träffade genom hockeyn. Det är inte speciellt många som spelar längre, men jag har ett par vänner som spelat professionellt i Österrike, faktiskt.

Foto: Jonas Ljungdahl/Bildbyrån.

"DET MEST SPECIELLA ÖGONBLICKET I MIN HOCKEYKARRIÄR"

Som 17-åring lämnade Bailey hemstaden Anchorage för att spela kanadensisk juniorhockey i BCHL-laget Alberni Valley Bulldogs. Där spenderade han två säsonger innan han 2011 flyttade till Nebraska för USHL-spel med Omaha Lancers.

Efter en säsong i Omaha fortsatte sedan karriären med tre säsonger på college för Penn State – tre av Baileys bästa år i livet.

– Det var förmodligen tre av mina roligaste år i livet. Jag träffade några av mina närmaste vänner genom hockeyn där och jag ångrar verkligen inte att jag tog den vägen, jag hade otroligt roligt, säger Bailey som inte tagit sin examen i marknadsföring ännu.

– Men jag är faktiskt mitt i processen att börja återuppta mina studier just nu, så jag hoppas kunna ta examen inom ett till två år. Vi får se hur det går.

Efter att ha imponerat så pass mycket under sitt tredje år för Penn State, där Bailey stod för 40 poäng på 37 matcher, skrev den då 23-årige forwarden på som free agent för Toronto Maple Leafs under våren 2015.

Bara tre dagar efter att Bailey skrivit på sitt tvåårskontrakt med Leafs NHL-debuterade han i hemmamatchen mot Florida Panthers.
– Jag minns att Jaromír Jágr stod på andra sidan av isen. Det var verkligen ett ögonöppnande ögonblick för mig, att få stå på samma is som en legend som honom. Då stod jag nästan och skakade, skrattar Bailey.
– Debuten en väldigt speciell upplevelse, som du säkert kan förstå. Det är en kväll jag aldrig kommer att glömma.

Bailey avslutade säsongen som ordinarie i Maple Leafs, där han totalt hann med att spela sex matcher. I den säsongsavslutande matchen hemma mot ärkerivalen Montreal Canadiens fick Bailey göra sitt första, och hittills enda, NHL-mål i karriären då han styrde in ett backskott från Dion Phaneuf bakom Carey Price i Montreal-målet.
– Det var, och är, förmodligen det mest speciella ögonblicket i min hockeykarriär än så länge. Mina föräldrar var på plats och fick se mig göra mitt första NHL-mål, så det var rätt känslosamt. Sen hade jag kanske hellre gjort mål med ett stenhårt slagskott ribba in än en styrning, men det spelar kanske mindre roll, skrattar Bailey.

– Jag tror även att det var Dion Phaneufs 400:e poäng i karriären, vilket gjorde det ännu lite mer speciellt. När jag tittar tillbaka karriären så är det målet förmodligen något som jag kommer att hålla som ett av de mäktigaste ögonblicken. Jag har pucken inramad hemma hos mina föräldrar och brukar kika till den ibland när jag hälsar på dem.

***

– Jag vill inte tänka på fjolåret allt för mycket, jag ser det som ett ”off year” för egen del. Jag menar…

Bailey suckar och tystnar för några sekunder innan han fortsätter:
– Jag gjorde ett mål på hela säsongen.

Fjolårssäsongen var ett av det mörkaste kapitlen i Casey Baileys hockeykarriär. Amerikanen gjorde sin första säsong i Europa efter att ha lämnat AHL för spel i den slovakiska KHL-klubben Slovan Bratislava. 

Liksom laget i stort hade Bailey svårt att få det att fungera under fjolårssäsongen. När allt skulle summeras hade laget vunnit 15 av 62 matcher och slutat överlägset sist i hela ligan. För Baileys egen del blev det ett mål och fyra assist på 45 matcher.

– Det var en stor omställning för oss, både på och utanför isen. KHL är en riktigt bra liga och jag kom till ett lag som hade det jobbigt. För egen del var det ett väldigt tufft år.

– Samtidigt var det ett otroligt lärorikt år och jag ångrar absolut ingenting. Jag fick chansen till att köra en riktigt lång sommarträning där jag fick bygga upp kroppen och bli snabbare. 

SATSADE PÅ AHL-SPEL

Bailey menar att fjolårets motgångar gjorde honom mer förberedd på vad som komma skulle i Växjö den här säsongen.

– Det har så klart hjälpt mig till den här säsongen att jag spelade på stor rink redan förra året. Sen är det klart att det är ganska stor skillnad rent hockeymässigt mellan ligorna, där KHL är lite mer uppstyrt och strategiskt medan SHL är lite mer fartfylld.

– Innan jag kom över hit kollade jag igenom många av mina matcher från fjolåret för att se vilka saker jag gjorde bra och vilka saker jag kanske gjorde mindre bra för att jag skulle få en bättre bild av hur jag ska anpassa mig till den större rinken.

Men att Bailey skulle återvända till Europa den här säsongen var långtifrån självklart, enligt honom själv.

– Tanken var först att spela i AHL den här säsongen. Jag fick ett provspel med Hershey i början av säsongen, men det föll inte väl ut. Då tittade jag på alternativ i Europa, men det fanns kanske inte riktigt de alternativ som jag var ute efter.

– Då stannade jag i Nordamerika och fick en till chans i Charlotte, där jag fick spela lite matcher. Sen dök den här möjligheten i Växjö upp och jag gjorde lite research. Jag respekterade den svenska ligan, men visste kanske inte så mycket om den. Jag visste att jag skulle komma till ett framgångsrikt lag och jag såg väldigt mycket framemot att få komma till en klubb med den vinnarmentalitet som Växjö har. Det kändes rätt i slutändan.

Bailey har gjort två mål i Växjö den här säsongen.Bailey har gjort två mål i Växjö den här säsongen.Foto: Jonas Ljungdahl/Bildbyrån

INTE NÖJD: "VI HAR ETT ALLDELES FÖR BRA LAG"  

Vad hade du för förväntningar när du satte dig på planet och åkte över till Europa igen?

– Jag gick in med ett öppet sinne. Jag hade ett bra snack med Henrik (Evertsson, general manager i Växjö) och han sade att han ville att jag skulle komma in och bidra med hårt jobb och energi.

– Fokuset har aldrig legat på att jag ska ösa in poäng, det är kanske inte direkt därför jag är här. Jag försöker göra de små detaljerna rätt hela tiden och kanske sätta lite exempel för de yngre killarna i laget. 

När vi skriver den 22 januari 2020 placerar sig Växjö på en beskedlig tiondeplats i SHL-tabellen. Laget var en av de stora guldfavoriterna inför säsongen, men har haft svårt att leva upp till de högt ställda förväntningarna den här säsongen.

Det är det dags att ändra på nu, menar Bailey.

– Vi har ett riktigt bra lag här med bra målvakter som ger oss en chans att vinna varje match, så det är väl i den andra änden av isen som vi måste hitta lite nya lösningar. Vi har ett alldeles för bra lag för att ligga på en tiondeplats, i mina ögon.

– Vi måste hitta tillbaka till det spel vi hade när vi radade upp ett par segrar lite tidigare under säsongen. Vi måste spela med samma självförtroende och balans som vi hade då. Det känns som att vi kommit ifrån vårt spel lite de senaste veckorna.

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: