Eldebrink tror på lyft för Rögle: ”Vi är en klubb på gång”

Anders Eldebrink kom in och gav Rögle det välbehövliga lyft som krävdes för att säkra ett nytt SHL-kontrakt. Till nästa säsong höjs dock förväntningarna på skåningarna och lagets tränare vet vad som krävs för att man ska vara med och slåss om en slutspelsplats.
– Vi behöver få in tre-fyra toppspelare till, säger han till hockeysverige.se.

MARIEFRED (HOCKEYSVERIGE.SE)
Anders Eldebrink är den senaste att väljas in i svensk hockeys Hall of Fame. Det skedde vid en ceremoni innan landskampen mellan Sverige och Ryssland i Scaniarinken. Givetvis hamnade han i det sällskapet för sina insatser som spelare. Men Eldebrink har även en mycket imponerande tid som tränare där han nästa säsong inleder sitt andra år i Rögle, där för övrigt hans hockeykompis från Tre Kronor och Södertälje, Anders ”Masken” Carlsson, är sportchef.

Eldebrink är född i Morjärvi. Via Hudiksvall och Borlänge hamnade han så småningom i Södertälje. Det var också i Södertälje som han började sin hockeybana. Idag bor han däremot i Mariefred, inte långt ifrån Gripsholms Slott. Det är också hemma hos den 55-årige före detta storbacken som vi ses för en intervju dagen efter ceremonin i hans gamla hemmatempel.
– Det är givetvis roligt att jag är uppskattad och kom med i Hall of Fame. Då har jag i alla fall gjort något bra och inte bara dåliga saker, skrattar Anders Eldebrink när vi slår oss ner vid hans köksbord.
– Att jag fick det i Södertälje är också väldigt kul. Däremot kan jag väl säga att jag tycker att det var lite obekvämt att stå där på isen. Det är ingen roll som jag är van vid, att bli hyllad på det viset.
– I alla fall var det jättekul att få utnämningen. Dessutom var det bra organiserat av förbundet och kommittén.

Vad betyder just Scaniarinken för dig?
– Templet som det heter, skrattar Eldebrink och fortsätter:
– Scaniarinken byggdes 1970 och jag kom till Södertälje 1969. Jag hann faktiskt se några matcher tillsammans med pappa på månskensrinken. När jag sedan började spela själv så var det i Scaniarinken. Den var givetvis väldigt modern 1970.
– Det var bra att AXA gick in och sponsrade men jag tycker att just Scaniarinken är det namn som ska vara. Det är bra att dom bytte tillbaka till det igen. Jag känner alla som jobbar där runt matcher, säkerhetskillarna och så vidare.

Blir det lite som att vara hemma?
– Visst blir det så. Jag var tränare i Södertälje 2005. Jag och (Mats) Hallin var tränare och vi gick till semifinal lockoutsäsongen. Jag har även varit sportchef, jobbat på marknadssidan, varit tränare och spelat i SSK. Det är väl egentligen bara materialförvaltare som jag inte har varit.

Mats Waltin. Foto: Ronnie Rönnkvist

Har Mats Waltin frågat om du vill bli materialförvaltare i Södertälje?
– (Skratt) Nej, det har han inte. ”Spindeln” (Anders Kellerstam) och Lasse (Bergström) är kanonkillar. Dom ska man inte byta ut.

Lockar det att någon gång i framtiden återvända till Södertälje?
– Där väl möjligt. Jag tycker att det är kul att Södertälje gick upp igen. Jag var och tittade på matchen mot Borlänge så jag fick chansen att gratulera ”Walle” (Mats Waltin) och grabbarna.
– Det är bra att ”Walle” kör laget nu. Jag tycker att det är viktigt att det är någon med rötter i klubben som tränar laget. ”Walle” är tjurig, jag vet hur han är, konsekvent och kör sin spelidé fullt ut. Inte bara spelet förresten, utan han är även konsekvent då det gäller värdegrunder och så vidare. ”Walle” har två år till med klubben, sedan får vi se. Då är väl ”Walle” nästan pensionerad, men han vill säkert fortsätta ändå, ha ha…
– Jag stänger inga dörrar samtidigt som jag inte vet hur min situation kommer att se ut framöver.

”ÄR INTE OROLIG FÖR ATT FÅ SPARKEN”

När det gäller just den biten ser Anders Eldebrink likheter mellan honom själv och Mats Waltin.
– Vi är inte lika som människor, men vi har samma filosofi tror jag.

Har du med dig det från din tid som spelare i Södertälje?
– Kanske, men framförallt kanske jag är så som person, att man spelar för laget. En av mina starka sidor som spelare var att jag inte var så egoistisk. Visst, jag ville göra mål och så vidare, men jag gladdes mer åt att vi vann än om jag gjorde mål själv. Jag vill vinna tillsammans med andra och det är också vad som driver mig som ledare.
– Ibland är det nästan roligare att vara ledare än spelare eftersom jag då får jobba med att få ett lag att fungera och vinna. I exempelvis Kloten var vi två gånger i final och semi tre eller fyra gånger. Det är kul när man får lag att fungera på det viset, att få alla att känna sig delaktiga och involverade i laget.

Foto: Ronnie Rönnkvist

Du har haft en väldigt fin tränarkarriär, är tiden i Kloten höjdpunkten så här långt?
– Ja, så är det nog. Första säsongen var jobbig. Då hade (Vladimir) Jurzinov haft laget och då hade Kloten varit två år i kvalserien. Jurzinov hade fått sparken på vintern och någon tjeckisk tränare (Miroslav Hyber) hade tagit över.
– Då frågade dom om jag ville komma ner och ta över. Klubben känner mig som person och jag tror att det var därför jag fick frågan (Anders Eldebrink har tidigare spelat i klubben mellan 1990 och 1995). Vi klarade oss till slutspel, slog ut Bern och gick till semifinal. Efter det blev det bara bättre. Det fanns fyra, fem riktigt bra unga killar att bygga på och från det Kloten jag hade tror jag det fanns sju eller åtta spelare med i VM-finalen i Globen.
– Givetvis var 2006 då vi vann OS-guldet jäkligt kul. Vi hade ett bra lag, men det gällde att få in rätt killar vid rätt tillfälle. Vi fick ihop det bra ändå.

Anders Eldebrink har bara fått gå från ett tränarjobb. Det var 2015 då han fick lämna Rapperswil-Jona. Men det här med att få sparken från en klubb är inget som han går och oroar sig för.
– Jag är för gammal för att oroa mig för det och jag klarar mig ändå. Jag har en kompis som är snickare som ofta frågar om jag inte istället ska hjälpa honom att snickra, precis som Mats Näslund gör. Jag gillar ju det här med att snickra. Kompisen har varit på mig och sagt ”om du får sparken får du gärna hjälpa mig tre, fyra dagar i veckan”, säger Eldebrink med ett skratt.
– Givetvis vill jag vara hockeytränare, men skulle jag inte få något jobb så är jag inte orolig. Jag tror att det skulle vara jobbigt i den här businessen om du går runt och är orolig för att få sparken.

Anders ”Masken” Carlsson. Foto: Ronnie Rönnkvist

Inför förra säsongen hörde Anders Eldebrinks kompis, Anders ”Masken” Carlsson, av sig till honom och frågade om han ville kliva in i lagets tränarstab som headcoach. Målsättningen var att undvika negativt kval, vilket man också lyckades med.
– Vi hade många spelare i början, fem femmor, vilket är lite för mycket. Några fick sitta mycket och det är aldrig bra. När vi sedan gjorde oss av med dom blev det en bättre harmoni i laget också. Det var bra killar, men det blir jobbigt för dom när man inte får spela hockey.
– Till den här säsongen har ”Masken” och jag sagt att vi ska hyra ut några killar till Hockeyallsvenskan och som vi sedan kan ta tillbaka under säsongen. Det brukar aldrig vara några problem med de yngre killarna. Det är äldre killar som kan bli ett problem när dom inte får spela, så är det.
– Vi gör en bra säsong. Det var lite som när jag och ”Lill-Kenta” (Johansson) hade Timrå 2002. Alla tippade oss ”kronsist”, men vi slog Luleå i kvarten och gick till semi. Då precis som nu hade vi ödmjuka killar som jobbade hårt för varandra. Det vi klarade oss på den här säsongen var att ingen jagade sina egna poäng utan alla var nöjda då vi vann.

Eldebrink försökte, och lyckades också, införa en ny träningskultur i Rögle.
– Vissa träningar var kanske inte vad jag hade hoppats på. Vi försökte bygga upp att träningar var väldigt viktiga. Att de måste ligga på en hög nivå och att vi måste spela fysiskt mot varandra. Jag vill inte att killarna ska vara polare med varandra på isen utan det måste vara så matchlikt som möjligt. Den där kulturen är svår att ändra på, att få fram den här tjurigheten.
– Idag är oftast killarna väldigt snälla mot varandra. Det är inte som förr i tiden med ”Säcken” (Hans Särkijärvi) och Peter Wallin. Då jäklar smällde det. Man gav och tog hela tiden samtidigt som det var en sådan prestige om man vann eller förlorade på träningen. Det var nästan jobbigare att spela tvåmål på träningarna än att spela matcher.

DRÖMMER OM MATTIAS SJÖGREN

Rögle gick inte till slutspel, men Anders Eldebrink ser ändå säsongen som en stor framgång.
– Det var positivt att vi undvek kvalet. Jag tycker inte att vi hade lag för att gå till åttondelsfinal. Brynäs, som var sista lag in, hade ett bättre lag än oss. Jag tycker ändå att vi gjorde det bra som höll tre lag bakom oss.
– Skulle vi ha gått till slutspel skulle vi haft ett väldigt flyt och många av våra killar skulle behövt spela över sin förmåga.

Oscar Dansk. Foto: Ronnie Rönnkvist

Vilka justeringar krävs inför nästa säsong om ni ska komma topp sex och med det ta en direktplats i slutspelet?
– Tre-fyra toppspelare måste in skulle jag tro. Typ en Mattias Sjögren som förstacenter, en duktig powerplayback, en bra målskytt till och kanske ytterligare en bra back till. Vi har redan två bra målvakter i Oscar (Dansk) och Lasse (Volden). Två kanonkillar att jobba med och som hela tiden stöttar varandra.
– Vi har även många yngre killar som vill vara med. Det är viktigt att dom också ska få chansen.

Hur delaktig är du i rekryteringen av spelare?
– ”Masken” är ansvarig för det där, men jag lämnar in en lista på spelare efter säsongen som vi båda diskuterar. Även då vilka spelare jag tycker vi inte ska behålla. Vi är inte alltid överens i allting, men i det stora hela är vi det.

Du är uppväxt i en stark hockeykultur i Södertälje, finns det samma anda i Ängelholm?
– Jo, jag tycker att det är en bra kultur där. Södertälje har en annan kultur eftersom man är en väldigt gammal klubb som har vunnit sju SM-guld.
– Det är ganska kul historier med ”Pollenkungen” (Gösta Carlsson), Des Moroney och alla som varit Rögle. Sedan är det hockeymänniskor runt laget. Roger Hansson är en duktig hockeykille. ”Malin” (Tomas Jernberg) sitter i styrelsen, Daniel Glimmenwall är där och Marcus Thuresson är klubbchef. Dessutom har Gunnar Persson juniorerna och han har erfarenhet från att vara tränare för A-laget.
– Sedan kan det säkert bli bättre med att få upp omsättningen lite mer, men det är inte så enkelt eftersom det är ett litet ställe. Marcus jobbar stenhårt med det där och är verkligen driftig. Han försöker hitta på nya idéer och så vidare. Rögle är en klubb på gång. Det gäller att vi hittar några spelare till som håller en hög kvalité, så vi hoppas på Sjögren ha ha…

Är Mattias Sjögren klar?
– Nej, nej, nej… Jag vet att Davos är ute efter honom. Dessutom har han väl ett år kvar i Ryssland (Ak Bars Kazan).

Vilka förväntningar ska vi ha på Rögle nästa säsong?
– Vi ska i alla fall inte vara sämre än den här säsongen. Om vi nu kan hitta några spelare som vi vill ha så är min ambition att försöka ta en plats i play-in.
– Vi måste, som sagt var, hitta några spelare som kan förstärka oss och bli stabila. Trots allt har vi gjort oss av med (Jordan) Smotherman, (Felix) Schütz, även om han inte var med så mycket i slutet, (Ivan) Baranka och någon till. Sedan har vi dom här unga killarna där jag tror att många av dom kommer att bli riktigt bra. Väldigt seriösa och fina killar.