Dynastin är över – men nu är nästa generation här: ”Som natt och dag”

• ”Många tar det lite för givet”
• ”Hittar man en grupp som vill tävla med varandra blir alla bra också”
• ”Det är som natt och dag från när jag själv var spelare”
• ”Det första jag kommer att tänka på är mycket fys”

{{ PAYWALL LIMIT }}

Under 2010-talet var Skellefteå ett givet inslag när SM-medaljerna skulle delas ut.

Efter en pågående generationsväxling är det nu åtta år sedan västerbottningarna firade det senaste SM-guldet.

Men efter ett par starka generationer finns det anledning att se ljust på framtiden i Skellefteå.
– Den epoken gav hela staden ett bättre självförtroende. Sedan så tror jag att även innan det så har Skellefteå varit en hockeystad. Det har funnits en stark hockeykultur. De som är femton eller yngre vet inget annat än att Skellefteå går långt i ett slutspel. Många tar det lite för givet, säger Erik Forssell.

Från klacken till isen

Sportchefen Erik Forssell var med under den gyllene epoken som spelare – och nu ska han bygga upp nästa era från sitt kontor.

Samtidigt stod en 12-årig Simon Robertsson i klacken och såg upp till sina idoler. Samma idoler som han nu delar omklädningsrum med.
– Jag har särskilt haft Oscar Möller som förebild. Han spelar jävligt bra hockey och jag tycker om hans skott. Han och ”Jocke” har varit med länge. När man var mindre tänkte man inte så mycket på det som att man hade förebilder men nu ser man hur hårt de jobbar och försöker följa med på tåget. Man ser hur mycket som krävs för att vara på deras nivå. Det är bara att försöka hänga på.

Duon Oscar Möller och Joakim Lindström utgjorde, tillsammans med flera andra, stommen i lagmaskinen som tog sig till sex raka finaler. Nu har de äldre herrarna fått sällskap i A-laget av en ny, yngre, kärna.
– Jag skulle säga att 02:orna hade en bra årskull jag fick vara med i. Man hittar alltid folk att tävla med. Det är jättemånga från den årskullen som har varit och touchat på A-laget. Det är på samma sätt som när Albin Sundsvik, Adam Wilsby, Albin Eriksson och Jonatan Berggren kom upp och var med varandra. Hittar man en grupp som vill tävla med varandra blir alla bra också.

Vad har sådana som Oscar Möller och Joakim Lindström betytt för er?
– På isen finns det ingen som tävlar hårdare än dem. Det är sådant som man försöker rätta sig in i. Med deras tävlingsinstinkt och skillsen på isen ser ju alla hur bra de är… 

– De har betytt jättemycket och det finns flera andra också. De har trivts i vår miljö så det går åt båda hållen. Det är väl liksom den typen av människor som gillar att vara i en sådan miljö, fyller Erik Forssell i.

Generationsväxlingen

Skellefteå har, precis som alla andra svenska klubbar, tappat många stöttespelare genom åren. Men man har ändå haft lyxen att få ha kvar några av seriens bästa spelare under flera år.

Snart kommer det komma en tid då den äldre generationen inte finns kvar på isen. Något som den 40-årige sportchefen är väl förberedd på.
– Vi försöker så klart ha många spelare som är med och driver. Även när vi har varit i sex raka finaler tappade vi många spelare. Så är det för alla klubbar att man tappar spelare. Klart att de är tuffa att ersätta men när många driver kan man tappa några.

Erik Forssell har själv gått hela vägen genom juniorlagen till A-laget och ser att dynastin har kommit med flera positiva aspekter för framtiden.
– Det är som natt och dag från när jag själv var spelare. Jag tror verkligen att det hjälper mycket när det kommer till ungdomsrekryteringen.

Vad har du tagit med dig för lärdomar från den perioden in i din nuvarande roll?
– Just att om man har många spelare och ledare i en klubb som drivs av att utvecklas kan man få en bra effekt. 
– Det var så klart kul att spela under den tiden. Det var många saker som gjordes bra. Det var många spelare som tog kliv. Jag var en del av de äldre spelarna men det var även många av dem som utvecklades och blev bättre.

”Lättare att komma upp”

Skellefteå AIK består i dag av ett stort antal spelare som har kommit upp från klubbens egna juniorled. Där bröderna Måns och Zeb Forsfjäll, Elias Stenman, Albin Sundsvik och Simon Robertsson tillhör några av de mest lovande spelarna.
– Det blir lättare att komma upp när man har folk. Som när jag kom upp och Sundsvik var med, man har en ung stöttepelare som gjorde samma sak för ett år sedan. Det finns ett lite äldre gäng och sedan försöker man ha många unga spelare i A-laget, säger Simon Robertsson.

Vad skulle du säga präglar Skellefteås akademi?
– Det första jag kommer att tänka på är mycket fys. Men jag skulle säga att det är riktigt kul, vi har många unga i A-laget. Det är en skön stämning och en plats man vill vara på.

Simon Robertsson kom till Skellefteå vid åtta års ålder när pappa Bert Robertsson blev tränare i klubben. Efter att ha växt upp i staden har den unge forwarden nu kommit nära en ordinarie plats i SHL-laget.
– Man har alltid följt A-laget, särskilt när pappa har kommit hem och snackat hockey efter matcherna. Sedan första SM-guldet stod man i klacken varje match under några säsonger och sedan satt man på läktaren och följde varenda minut. Man följde laget som en supporter tills man började få vara med på isen. Det var fullsatt nästan varje match och det bara skrek hockey om staden.

Hur var det att få göra debut i A-laget?
– Väldigt coolt. Jag minns hur rädd man var när man missade en passning på uppvärmningen. Tuomas Kiiskinen stod en bit bort och jag missade en passning till honom och tänkte att han tänkte: “fan jävla junior”. Men det kändes som att de respekterade mig från början.
– Det var egentligen jävligt tur att jag fick göra min SHL-debut. Det var under JVM och vi hade många forwards där och skador på flera spelare samtidigt som flera från J20 åkte hem över jul. Det var jävligt nervöst att få spela med sådana man har kollat på hela sin uppväxt. Jag hade inte gjort en träning med A-laget innan så det var rätt pirrigt. Jag fick samtalet från Mikael Aaro och trodde att han skämtade med mig.

Lokala satsningen

Att det kommer upp spelare efter spelare till Skellefteå AIK:s SHL-lag är ingen slump. Med bara sex importer i laget menar Erik Forssell att klubben lägger stor vikt vid att slussa upp spelare från sina egna led.
– Vi tror att det är ett bra sätt att jobba på. Vi vill vara en förening som tar fram spelare. Det är bra med koppling till området men vi har också killar från hockeygymnasiet som går upp i våra led. Naturligtvis kan det gå att värva in spelare men det är viktigt att få in folk som brinner för staden och för klubben.

Sportchefen har själv varit med sedan barnsben och bevittnat klubbens förvandling från första parkett.
– Jag har spelat i föreningen som pojkspelare och som A-lagsspelare. Det var en väldigt bra period och en kul resa som jag fick vara en del av. När jag kom till klubben var det första året med den nybyggda arenan. Då hade klubben varit i kvalserien. Vi hade väl ligans äldsta lag. Men då hade klubben haft ett par år av en ungdomssatsning. 
– Ett eller två år efter att jag kom tillbaka kom frukten i form av spelare. Det var bra spelare varje årskull. Det tränades på ett väldigt bra och seriöst sätt. Det fick vi i A-laget skörda framgångarna av. 

Nästa på tur

Juniorlagen i Skellefteå har, spelarmaterialet till trots, inte varit speciellt framgångsrika när det kommer till att gå långt i SM-slutspelen.

Men trots det ser Erik Forssell ljust på framtiden.
– Vi tycker att återväxten är bra och vi ser att den är bra. Det finns fler spelare i våra juniorlag som vi tror kan spela i SHL inom ett eller två år. Genom åren har våra juniorledare varit duktiga på långsiktighet i utveckling. Det handlar mer om att utveckla spelare än att vinna titlar i ung ålder. 

Vem är nästa spelare att ta klivet upp i A-laget?
– Vi har redan ett par som är lite mittemellan som Elias Salomonsson. Han räknas väl nästan in i A-laget.