Draftspecial: Marcus Johansson

Brödrarivaliteten lade grund för framgångarna

Hockeysverige.se fortsätter att syna talangerna inför NHL-draften. I dagens draftspecial kollar vi in Färjestads duktige center Marcus Johansson, som redan vid tidig ålder formade en vinnarskalle tack vare de hårda bataljerna med storebror Martin hemma i Landskrona.

I Landskrona är fotbollen religion. Stadens stolthet Bois må husera i superettans mitträsk numera, det har emellertid inte ändrat på styrkeförhållandena: Ishockey är fortfarande en obskyr idrott förpassad till en skuggtillvaro bakom mäktiga storebror fotboll.

Det krävdes således en stark familjetradition för att två Landskronasöner skulle välja ishockey framför fotboll.

Martin och Marcus Johansson hade den familjetraditionen.

Foto: Bildbyrån Marcus Johansson.

Pappa Lasse har ett JSM-guld med Färjestad på meritlistan och hans bror är ingen mindre än Gunnar Johansson, spelar- och tränarprofil i Karlstadklubben. Hockeygenerna fanns alltså där, men bröderna hade kanske aldrig kommit ända till elitserien om det inte vore för de karaktärsbyggande dusterna utanför barndomshemmet.

– Varenda dag var det landhockey eller inlines ute på gatan. Vi bråkade hela tiden om att vinna, berättar Marcus Johansson som har några gamla ärr som bevis för att det inte alltid var rent spel när han och Martin drabbade samman.

– En del på knäna och lite överallt efter någon slashing här och där, men det har det varit värt.

Onekligen. För som minstingen i gänget fick Marcus snabbt lära sig att stå upp för sig själv. Det har han haft nytta av som ishockeyspelare, säger storebror Martin.

– Han var med mig och mina kompisar och lirade. Då fick han ta en hel del skit för att han var yngst. Han var ju tre år yngre än oss andra och det märktes ju lite mer på den tiden. Kanske lärde det honom att kämpa hårdare, jag tror att det är något han har tagit lärdom av.

Tio minuter till ishallen

När bröderna inte gick i skolan eller gav varandra ärr på gatan befann de sig antagligen i Landskrona ishall. Trots att ishockeyn alltså inte kan

Foto: Bildbyrån Martin Johansson.

påstås ha någon framträdande roll i det skånska samhället – A-laget var ett bottengäng i division 3 den gångna säsongen – fick de Johanssonska sönerna en bra grund att stå på i moderklubben.

– Vi hade väldigt bra träningsmöjligheter. Pappa var tränare för laget och vi hade bara tio minuter till ishallen, så vi var där väldigt ofta, säger Martin Johansson.

– Jag spelade för Landskrona tills jag var 13-14 år, berättar Marcus Johansson. Vi hade faktiskt ett av Sveriges bästa lag då och vann Resport Trophy första året den turneringen spelades. Sedan försvann de flesta spelarna till Malmö eller Rögle.

Marcus gjorde en säsong i Malmös J18-lag innan han följde Martin i fotspåren och drog upp till Karlstad för spel i Färjestad. 50 mil ifrån föräldrahemmet kom bröderna varandra ännu närmare.

– Vi bodde grannar hela tiden här i Karlstad och har umgåtts och käkat ihop jätteofta. Vi har alltid stöttat varandra. Det var en dröm man hade att få spela ihop, säger Marcus Johansson.

I höstas blev drömmen sann på allvar. Bröderna Johansson matchades i samma kedja i Färjestad.

– Det var skitkul. Vi tänker hockey på samma sätt och hade ganska lätt att hitta varandra om man säger så, skrattar Martin Johansson åt minnet.

Ett JVM-silver och ett SM-guld

Deras gemensamma istid hann emellertid aldrig växa sig särskilt stor. Medan 18-årige Marcus fick stora rubriker för sitt frejdiga tillbringade Martin allt mer tid på bänken. Innan grundserien var färdigspelad lånades han ut till Mora som sedermera har blivit hans permanenta klubbadress.

– Det är klart att man vill ha sin bror här, men nu är det ju tyvärr som det är. Inget man kan göra något åt. Vi fick i alla fall spela en del matcher ihop i elitserien och det var skitkul, säger Marcus Johansson.

Foto: Bildbyrån Marcus – målskytt i elitserien.

Det var här brödernas karriärer – åtminstone temporärt – gick i skilda riktningar. Marcus Johansson vann som underårig JVM-silver med Småkronorna i Ottawa, hjälpte Färjestad till SM-guld och förväntas bli draftad förhållandevis tidigt i NHL-draften nästa vecka.

Vad är det då som har skilt dem åt? Ganska lite, enligt Martin Johansson.

– När jag var yngre spelade jag också center. När jag skulle upp och spela i Färjestad blev det tuffare eftersom de redan hade så många etablerade centrar. Då skolades jag om till ytterforward. Men som spelare har vi varit lika. Jag kanske har varit lite rappare på skridskorna och har ett hårdare skott, men han har bättre teknik, summerar han.

Just som intervjun ska avslutas ber han om att få göra ett ärligt tillägg.

– En sak till som du ska skriva är att han har tagit för sig mycket mer. När han fick chansen tog han den. Han har vågat ta för sig.

Kände du att du inte gjorde det på samma sätt?
– Lite så var det väl. När jag kom upp i Färjestad och spelade med och mot alla stjärnor i elitserien funderade jag lite mer ute på isen. Han har bara gått ut och kört.

De hårda bataljerna på gatan gjorde alltså minstingen störst till slut.

Text: Uffe Bodin