”Det var bäst för mig att inte stanna”

Simon Hjalmarsson tar köksvägen till framgång

Han var en av landets mest lovande 89:or, men fick inte spela kvar i Frölunda. Via spel i Borås, Rögle och nu serieledande Luleå har Simon Hjalmarsson ändå etablerat sig som en produktiv elitseriespelare.
– Jag tror att det var bäst för mig att inte stanna i Frölunda, säger han till hockeysverige.se.

Av och an vankar jag rastlöst utanför Luleås omklädningsrum. Med jämna mellanrum kikar jag in genom den öppna dörren för att förvissa mig om att jag inte har missat något. Men någon Simon Hjalmarsson syns inte till.

I 20 minuter vandrar jag som en osalig ande i gångarna under Scandinaviums läktare. Till slut börjar jag få konstiga blickar från Topi Jaakola och Mika Pyörälä som har suttit på en bänk och jämfört skridskoskenor. Jag fattar vinken och lommar uppgivet ut ur arenan med tanken på att försöka nå mitt tilltänkta offer via telefon dagen efteråt i stället.

På vägen mot spårvagnen hör jag en röst som jag tycker mig känna igen. Jo, mycket riktigt, utanför Scandinaviums grindar står Simon Hjalmarsson och samtalar med några gamla Frölundakompisar. Naturligtvis, kanske ska tilläggas. Återvänder man till staden som man tillbringade hela gymnasietiden i finns det givetvis en hel del gamla vänner att morsa på.

– Det känns lite som hemma, det här. Jag har spenderat alla mina somrar här nu och känner igen mycket folk och har många kompisar på läktarna här. Synd bara att man inte kan göra bättre ifrån sig när man är här, säger Luleåforwarden när hockeysverige.se slutligen har fått fatt på honom efter förlusten mot Frölunda.

Glad att han lämnade Frölunda
Att den 21-årige smålänningen kom tillbaka till Göteborg just förra veckan var lite av ödets ironi. Innan segrarna över Luleå och Brynäs var Frölunda innehavare av jumboplatsen i elitserien och kritiken mot Kent Norbergs lagbygge var inte nådig. Simon Hjalmarssons namn blev en del av den kritiken.

Göteborgs-Postens krönikör Mats Härd nämnde Hjalmarsson som en av talangerna Frölunda inte hade tålamod att ge chansen i en kritisk krönika där han han krasst konstaterade att det inte inte alltid är bäst att ha mest pengar. På olika nätforum och kommentatorsfält har supportrar också uttryckt missnöje över att klubben gjorde sig av med en spelare av Hjalmarssons potential.

Själv är den småländske forwarden glad att han lämnade Frölunda för spel i Borås hösten 2008.

– Jag tror att det var bäst för mig att inte stanna. De har så mycket stora spelare, landslagsspelare och så där. Det hade blivit svårt att få speltid och samtidigt skulle man inte kunna sitta och gnälla om man inte fick det.

– Speltid förtjänar man och är man inte nöjd får man försöka flytta till en klubb som inte har de där stora spelarna och utvecklas där. Sedan kan man ju komma tillbaka senare i karriären om man så gärna vill spela här, säger Simon Hjalmarsson och tillägger skämtsamt:

– Jag känner inte att jag hellre hade varit här – speciellt inte nu när det går så bra för oss och inte så bra för Frölunda.

Succé i kvalserien med Rögle
Via en bra säsong i allsvenskan med Borås hamnade Simon Hjalmarsson i fjol i elitserien med Rögle. Det var där seniorkarriären tog fart för den tidigare juniorstjärnan. Han avslutade grundserien starkt och utgjorde tillsammans med Mario Kempe och Mattias Sjögren kvalseriens vassaste kedja. Trots det lyckades inte Rögle rädda elitseriekontraktet och Simon Hjalmarsson valde att flytta till Luleå.

Hittills är han väldigt nöjd med valen i sin karriär. I stället för att söka pengar och ära har han eftersträvat utvecklingsmöjligheter.

– Det kändes som ett vettigt val att gå till Rögle. De kanske inte hade budgeten att värva alla stjärnspelare, så det fanns plats att slå sig in i det där laget och det gjorde jag till slut också.

– Det är likadant nu i Luleå. Vi har fyra kedjor som spelar ganska likvärdigt, 15-16 minuter per match, och det är också utvecklande att få spela i slutet av matcherna, i boxplay och powerplay. Det hade jag förmodligen inte fått göra i den här klubben, säger Simon Hjalmarsson.

Framgångarna i Luleå under hösten har skapat eko även i Nordamerika. Simon Hjalmarsson draftades i andra rundan av St. Louis Blues 2007. Klubben har aldrig erbjudit honom något kontrakt. Däremot håller de honom under uppsyn. Bland annat följde de nyligen hans framfart i en bortamatch mot Skellefteå.

– Det är kul att någon är och tittar på mig. Då vet man att de tror på att man kan ta steget någon gång, även om jag inte känner mig redo på något sätt att åka över dit än. Det krävs lite mer muskler och lite mer snabbhet. Det finns i bakhuvudet, men det är inget jag tänker på så där jätteofta, påstår han.

Vill inte lägga på sig för mycket muskler
Vill du undvika att hamna i AHL också?
– Om jag kände att jag hade en bra chans och de trodde riktigt hårt på mig så är det klart att det inte hade varit något problem att ta steget via AHL. Men det känns inte som om jag vill komma dit och vara en medelmåtta i AHL och inte ens ha chansen att ta mig till NHL. Lite mer redo känner jag att jag vill vara.

Att döma av säsongsinledningen har Simon Hjalmarsson kommit några steg närmare att vara tillräckligt redo för att ta chansen. Enligt St. Louis scouter fattas det några kilo muskler på den spenslige smålänningens kropp. Det är något som han är medveten om.

– De vill väl att man ska vara lite starkare och lite tyngre. Det vet jag om också, men det är ingenting som går på en vecka, en månad eller ens ett år. Det får ta några år och man får inte skynda för fort. Då kan man lägga på sig för mycket och stannar kanske helt av i andra saker som är mycket viktigare. Det får ta den tid det tar, helt enkelt.

Jag skakar Simons hand och tackar för intervjun som nästan inte blev av och rör mig bort mot hållplatsen. Där upptäcker jag att min spårvagn gick två minuter tidigare. Jag låter mig inte nedslås av det utan upprepar Simon Hjalmarssons lika avslappnade som optimistiska avslutningsfras för mig själv:

”Det får ta den tid det tar, helt enkelt”

Text: Uffe Bodin