Det började med en bild till Ritola

Patrik Zackrisson är tillbaka i Sverige. Denna gång är det Leksand som ska få njuta av den spetsige forwarden. Faktum är att allting började med en bild som “Zacke” skickade till kompisen Mattias Ritola.
– Han sa det till ”Tjomme” som sa att han skulle börja jobba på det, säger 32-åringen till hockeysverige.se.

SIGTUNA (HOCKEYSVERIGE.SE)
Leksands
sportchef, Thomas Johansson, rustar ordentligt inför klubbens
återkomst i SHL. På listan av nya spelare finns Jonas Ahnelöv, Johan Fransson, Mattias Göransson, Janne Juvonen, Spencer Abbott, Andreé Hult, Fredrik Forsberg, Sebastian Wännström och Daniel Olsson Trkulja. 

Den senaste spelaren att ansluta är OS-spelaren Patrik Zackrisson. Senaste säsongen spelade han i KHL för Dynamo
Moskva, men från början kommer han, som så många andra skickliga
hockeyspelare, från Skå.
– Skå var lite av en skyddad verkstad
och inte så hetsigt. Vi spelade för att det var kul och jag fick
spela med äldre fram och tillbaka, berättar Patrik Zackrisson när
hockeysverige.se träffar honom i hans och flickvännen Carolines hem
i Sigtuna utanför Stockholm.
– Det var inte den här pressen och
hetsen att vi skulle vinna. Det var att ha roligt, ingen bytte klubb
och alla fick vara med. Snarare var det så att vi behövde folk så
alla fick spela mycket.
– Man ville också att kompisarna i
klassen skulle vara med och det var aldrig den här konkurrensen. Jag
tyckte det bara var positivt. 

Tre av Leksands nyförvärv: Daniel Olsson Trkulja, Jonas Ahnelöv och Mattias Göransson. Foto: Ronnie Rönnkvist

Det blev även en del fotboll i
Skå under uppväxten, men hela tiden var hockeyn sporten nummer ett
för Zackrisson.
– Jag spelade fotboll fram till det jag flyttade
till hockeygymnasiet då jag var 16 år. Hockeyn gick alltid före
för mig. Om det krockade valde jag nog alltid hockeyn. 

FLYTTADE TILL GÖTEBORG

Trots
att 32-åringen är uppväxt i utkanten av Stockholm valde han att
flytta till Göteborg och Frölunda när det var dags att välja
hockeygymnasium.
– Djurgården var lite aktuellt, men jag sökte
inte hockeygymnasium från början. Det var något om att man skulle
köra något gemensamt med Djurgården och Väsby. Jag och Patric Hörnqvist spelade båda i Division 1. Han i Väsby och
jag i Skå. Vi möttes någon gång, men Väsby var mycket bättre.
Dom var i toppen av ettan och vi i botten, säger Leksandscentern med
ett skratt och fortsätter:
– Då kanske jag skulle gå i vanligt
plugg och gå till Djurgården men eventuellt spela med Skå i ettan
om dom höll sig kvar och så vidare. Det var lite surr, men aldrig
något konkret.
– Sedan började det här med juniorlandslag,
agenter och så vidare samtidigt som jag fick förfrågan från
Frölunda. Jag var nere och hälsade på och blev såld på den idén.
Det var många bra spelare där, många bra kompisar som Fredrik Pettersson, Mattias Ritola och så vidare. Dessutom hade vi Thomas Steen som tränare. Det gjorde att valet blev enkelt till slut.

Du
klev in i eliten då du kom till Frölunda, vad kom tiden där att
betyda för dig?
– Det blev på ett annat sätt och seriöst
jämförelsevis. Framförallt var jag tvungen att växa upp eftersom
jag flyttade 50 mil hemifrån. Jag fick ta hand om mig själv. Klart
jag hade hjälp i skolan och mat i hallen, men samtidigt var jag
själv där och fick växa som person när jag fick ta mer ansvar.
–
Det här tror jag har hjälpt mig i livet och gör så än idag, att
jag lärde mig tvätta, laga mat, gå upp på morgonen och så
vidare. 

MINNESVÄRD DEBUT

Det var också under tiden i Frölunda Patrik
Zackrisson gjorde sin elitseriedebut, en debut han sent kommer att
glömma.
– Den gick så där. Jag var inne i sju sekunder sedan
hade jag minus ett, skrattar Zackrisson och fortsätter:
– Jag kom
in på isen då vi hade ett uppspel. När jag kom ut tog jag min
båge, men backen tappade pucken eller slog ett felpass mitt in i
gapet. Modospelaren hängde den och efter det fick jag inte spela
något mer i den matchen. Det var allt jag gjorde i den matchen.

Stephan Lundh var tränare i Frölunda vid den
tiden, men han kunde knappast skylla det målet på den 18-åriga
debutanten från Skå.
– Jag vill säga att det inte var mitt fel
(skratt), På den tiden spelade man dessutom mycket mer på tre
femmor. Sedan var det några unga som gjorde några byten då och då.
Just då hade vi det där bytet. 

Patrik Zackrisson vid sin swimmingpool. Foto: Ronnie Rönnkvist

Efter Frölunda har du
spelat i nio olika lag, hur har det påverkat dig som hockeyspelare
och person?
– Jag har inte reflekterat så mycket över det
där, men jag är nog ganska anpassningsbar och tycker det är kul
med nya utmaningar. Jag har aldrig haft några problem att komma in i
några lag eller lära känna personer.
– Första veckorna är
såklart alltid tuffa och man är lite tystare. Oftast har jag ändå
alltid haft någon ingång på någon. Jag tycker att ändå att vart
jag än varit så har det varit roligt.

Har din sambo, som
för övrigt är Tony Mårtensson syster, varit med på hela den här
resan runt om i olika klubbar och länder?
– Ja, vi träffades
för tio år sedan i Linköping. Hon har varit med på alla
utlandsresorna, alltså dom långa tripparna.

Hur har det
fungerat?
– Jättebra. Hon var hemma och jobbade en del under
första åren och pendlade lite fram och tillbaka. Atlant och Prag
var smidigt. Lugano var också smidigt. Dit flyttade hon med och var
där hela tiden.
– Hela tiden har det varit bra ställen. Det
enda som har varit svårt var Novisibirsk. Då fick vi barn precis i
samband med att jag drog dit. Den biten var svår att rådda, men när
hon väl kom dit trivdes hon jättebra. Hon är också sådan som
tycker det är kul med äventyr. 

FINALFÖRLUSTERNA SVIDER

Patrik Zackrisson har varit
med om tre SM-finalförluster, två med Skellefteå och en med
Linköping. Han gör heller ingen hemlighet av att det svider en del.

– Jag har en finalförlust i KHL också… Det är såklart
skitsurt. Jag har sett hur glada alla är som lyfter bucklan. ”Figge”
(Robin Figren), som är en bra vän till mig, har tatuerat in bucklan
på armen. När han sitter där och spänner sina muskler blir jag
förbannad, säger Zackrisson med ett skratt och fortsätter:
–
Klart att det är surt och jag tycker att vi varit nära alla gånger,
eller senaste gången med Skellefteå städade Frölunda av oss och
vann rättvist med 4-2 i matcher. När vi förlorade med Skellefteå
mot Växjö var vi nära och när vi förlorade med Linköping mot
HV71 var vi också nära. Där hade vi 2-0 borta, fick ett mål
bortdömt och efter det vände serien. Vi hade kunnat haft 3-0 i
matcher annars. Det handlar om små marginaler och när jag var i
Prag förlorade vi ”game seven”.
– Det blir ett tråkigt slut
på säsongen när det blir så. Man åker hellre ut i kvarten…

Gör det här att det triggar dig att fortsätta spela?
–
Jag skulle inte bli nöjd även om vi vinner. Klart att det skulle
vara jättehäftigt att vinna som grupp, lag och personligen. Men jag
spelar inte hockey bara för att vinna ett SM-guld. Jag spelar för
jag tycker det roligt och brinner för det.
– Sedan hoppas jag
att hela tiden utvecklas både som hockeyspelare och person.
Självklart spelar jag för att vinna, men inte för att vinna en
gång och sedan är det slut. 

“Zacke” i sin nya arbetsuniform. Foto: Ronnie Rönnkvist

Patrik Zackrisson fick 2018
vara med om något av det största man kan vara med om som
hockeyspelare, att spela ett OS.
– Det var en pojkdröm och
häftigt att bli uttagen. När vi väl spelade var det som
landslagsmatcherna jag hade spelat förut. Det var även mot spelare
jag mött förut.
– Klart att det var riktigt häftigt att fått
vara med i OS om dom bästa hade varit med, men då hade inte jag
själv haft en chans att komma med. Själva grejen med att få vara
med i ett OS var väldigt häftig, men väl där blev jag inte tagen
av stundens allvar under matcherna.
– Sedan var det häftigt då
vi var uppe och kollade på några skidgrejer, men jag tycker det är
lite tråkigt att det var i just Sydkorea eftersom jag inte kände av
atmosfären. Hade OS gått i Tyskland, Italien eller Österrike tror
jag att man känt av det mer.
– Det var häftigt, men det känns
som dom hade kunnat göra själva OS bättre. Hade vi presterat
bättre så hade det också varit roligare.

Jonas Ahnelöv
var där, Johan Fransson med och nu ska dom spela i Leksand, hur
mycket påverkade det ditt val av klubb?
– Lite tror jag,
absolut. Det är spelare jag känner samtidigt som det känns som
Leksand har något på gång och inte bara går upp och hoppas på
det bästa.
– Jag har bara hört gott om ”Tjomme” (Thomas
Johansson) också. Med honom visar Leksand att klubben tänker
långsiktigt. Jag sa också att jag ville skriva ett långt kontrakt
om jag skulle hem till Sverige. Oavsett vart jag skulle gå ville jag
till en klubb där jag verkligen kan bry mig och inte bara spela en
säsong och sedan se vad som händer.
– Jag vill vara någonstans
där jag inte bara ser till min egen prestation utan även ser till
laget, föreningen och så vidare. Det tycker jag ska bli kul. Klart
att det blir lättare att göra det om jag känner att det är
spelare där jag är bekväm med och tror på. 

BÖRJADE MED EN BILD

Alla rykten
kring Leksand och Patrik Zackrisson började faktiskt med ett ganska
oskyldigt inlägg på Messenger till Mattias Ritola.
– Det var
redan på gång för tre år sedan. Vi båda hade spelat tillsammans
i Skellefteå. Sedan hade vi båda en ganska dålig säsong i
Schweiz. Han var i Fribourg och jag i Lugano. Leksand började rycka
i Ritola och ville få hem honom och även ha med mig på det.
–
När Leksand åkte ur dog det ut, men så fort Leksand gick upp tog
det fart igen på något sätt. Jag skickade en bild till Ritola på
skoj för att hetsa honom lite. Efter det har jag vetat att Leksand
var intresserade.
– Jag ville helst stanna utomlands och jag hade
kontrakt med Dynamo Moskva. När det tog slut samtidigt som jag ville
börja blicka hemåt kändes Leksand som ett bra alternativ.

Är bilden till Mattias Ritola anledningen till att Thomas
Johansson hörde av sig?
– Ja, det tror jag absolut. Jag
skickade till Ritola på skoj precis när Leksand gått upp ”Grattis,
behöver ni en center?”
– Han sa det till ”Tjomme” som
sa att han skulle börja jobba på det. Så började kontakten och
där såddes det ett frö, så jag tror absolut den kan ha påverkat.

Var det aldrig aktuellt med dina tidigare klubbar som
Frölunda, Linköping eller Skellefteå?
– Jo, absolut. Jag
pratade inte med Frölunda eftersom jag tror att dom redan har en
ganska full trupp. – Jag pratade med andra klubbar i Sverige, men
det här kändes för vår del som det roligaste alternativet.

Det
blir ett familjebeslut när man har familj och barn…
– Klart
att det påverkar. Vi har varit i Linköping och gjort två år i
Skellefteå. Vi vet vad vi får där. Det är jättefina städer och
jättebra föreningar, men vi kände att vi ville prova något nytt
och en ny utmaning.
-I Leksand finns också Ritola, Fransson,
Ahnelöv som har familjer, barn och så vidare. Då kanske det kan
bli lätt för oss att komma in i laget och byn. Jag tror att det är
folk som är i samma position som oss, vilket kan påverka positivt i
den sociala biten.

Senaste säsongen spelade Patrik
Zackrisson för Dynamo Moskva. Där svarade han för fem mål och
totalt elva poäng på 38 matcher.
– Jag hade en ganska tuff
säsong. Vi bodde och trivdes jättebra i Moskva. Jag hade struligt,
men hela laget lite strul i början och gick jättedåligt. Jag var
skadad lite, kom tillbaka bra men fick inte riktigt komma in i laget.
Det var fram och tillbaka, spelade till höger, vänster, center,
bänken…
– Innan slutspelet fick jag helt plötsligt spela igen.
Jag gjorde ett bra slutspel, men jag visste inte om det skulle rädda
nästa säsong eller inte. Så gjorde det inte i det här fallet,
vilket jag har full förståelse för.
– Dessutom fick vi en
väldigt speciell tränare där, (Vladimir) Krikunov som jag tror
många har mycket att säga om. Han fick ändå laget att prestera
bättre än innan så man kan inte säga så mycket.

Det
måste ändå ha varit ganska höga förväntningar på dig med tanke
på vad du presterade i Sibir Novisibirsk?
– Absolut, men jag
fick inte samma roll som jag hade där. Det var Vadim Shipachyov och Dmitri Kagarlitskysom var lagets stora namn. Dom fick köra
hur mycket dom ville. Sedan var det vi andra.
– Klart att det var
lite svårare då också. Jag tycker inte att jag spelade dåligt,
men jag presterade inte som jag skulle. 

TROR PÅ LAGET

Nu väntar alltså
spel i SHL med Leksand, ett nytt kapitel i Patrik Zackrissons liv.
–
Jag vet egentligen inte vilka förväntningar jag har (skratt). Vi
måste ta ett steg i taget. Först måste vi etablera oss, så är
det ju. Leksand har gått upp och ner, fram och tillbaka. Det där
måste man tvätta bort.
– Samtidigt måste vi kunna blicka
framåt direkt. Vi kan inte bara säga att vi ska undvika
nedflyttning utan vi vill till slutspel. Varje match vill man ju
vinna oavsett vilka man möter eller när man spelar. Vi måste ha
den målsättningen.
– Sedan får vi inte bli för nedslagna om
vi inte vinner. Där tror jag Roger (Melin) kan vara bra eftersom han
är väldigt positiv som tränare. Vi vill till slutspel. Sedan får
vi ta det därifrån och ta det steg för steg och om fyra år kanske
vi kan vara där och slåss.

Hur tänker du om det lag
Leksand ställer på benen som nykomling?
– Det känns som vi
har ett ganska bra lag med många bra spelare. Jag tror vi kan hålla
en bra klass, avslutar Patrik Zackrisson samtidigt som ett flygplan
som just lyft från närliggande Arlanda flyger på ganska låg höjd
ovanför oss.