Talangen som försvann: ”Det är jäkligt lång tid innan jag kan vara tillbaka”

Han var firad poängkung i J20 SuperElit, draftad av New York Rangers och debuterade i SHL som 18-åring. Men det senaste året har det varit helt tyst kring Daniel Bernhardt. Hockeysverige.se sökte upp den nu 22-årige forwarden för att ta reda på vad som gått snett.

HAMMARBY SJÖSTAD/STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)
Under juniortiden sågs Daniel Bernhardt som en stor talang. Säsongen 2014/15 var han J20 SuperElits poängkung och draftades av Henrik Lundqvists New York Rangers sommaren därpå. Som 18-åring debuterade han i SHL för Djurgården och fanns med i olika juniorlandslagssammanhang.

Men efter de tidiga framgångarna har det varit ganska tyst om Bernhardt de senaste säsongerna. Han spelade kval med Västerås våren 2017 och sedan bara ett par matcher för Bik Karlskoga förra säsongen. Vad har hänt efter det? Hockeysverige.se stämde träff med 22-åringen på ett kafé i Hammarby Sjöstad.
– Anledningen till att jag inte spelar är min skada i höften. Förra säsongen spelade jag bara tre matcher. Det handlar om höftbenskammen som behöver opereras och rehabtiden är ganska lång, berättar Daniel Bernhardt då vi tagit oss in från kylan och minusgraderna utanför dörren.

BLEV AV MED LICENSEN

Trots att han slog upp skadan under sin tid i Karlskoga har det ännu inte blivit någon operation. Anledningen till det är både turlig, oturlig och annorlunda.
– Jag hade tid för operation i april, men dom som skulle genomföra operationen blev av med sin licens. Då blev jag tvungen att göra om hela den här processen, skaffa remisser, gå till nya läkare och söka mig vidare till andra ställen som kan göra den här operationen. Det är vad som gjort att det tagit tid.

Varför blev dom som skulle göra operationen av med licensen?
– Dom hade opererat för många, både unga och gamla, som inte blivit riktigt bra. Det var i alla fall vad jag fått höra.

Med andra ord var det tur i oturen att din operation inte blev av där?
– Ja, precis. Det kunde ha blivit värre om jag hade gjort den där.

Var i processen är du i dag?
– Jag tränar samtidigt som jag väntar på en operation som kommer att bli av inom tre månader. Det beskedet fick jag för två veckor sedan. Efter operationen är det fyra till tio månaders rehab, vilket känns som jävligt lång tid det också.

Foto: Bildbyrån

STOPPADES FRÅN RANGERS NHL-CAMP – AV DJURGÅRDEN

22-åringen, som är uppväxt i Älvsjö, spelade i Karlskoga då han var tvungen att ”kasta in handduken”. Karlskoga var också den klubb som rekommenderade stället i Nyköping där det först var tänkt att han skulle operera sig.
– Ja, det var där jag fick skadan. Det var dom som skickade mig till det första stället, alltså det som blev av med licensen. Efter det har jag inte hört så mycket från Karlskoga, men dom har i alla fall visat lite intresse och frågat mig hur allt går, berättar 22-åringen som inte heller längre har kontrakt med värmlandsklubben.

Han har inte hört något från New York Rangers som draftade honom 2015.
– När jag spelade i Djurgården var jag även över till Kanada och spelade i OHL (London Knights). När jag kom hem därifrån tyckte Djurgården att jag var dåligt tränad så då fick jag inte åka till Rangers camp.
– Vi hade fysträning tre dagar innan campen med Rangers skulle börja. Då fick jag beskedet att jag inte fick åka vilket betydde att jag hade tre dagar på mig att meddela Rangers det. Jag tror inte att dom blev så glada då jag ringde för att meddela att jag inte fick komma. Till saken hör att dom hade bokat flygbiljetter och allt sådant.

Var du dåligt tränad?
– Enligt Djurgården var jag det. Dom har sin modell av träning som kanske är lite speciell. Det var tufft eftersom jag verkligen ville åka på den här campen. När man blivit draftad vill man framåt och att få åka på campen hade varit just ett steg framåt.

SPELADE MED BLIVANDE NHL-STJÄRNOR I KANADA

Det var säsongen 2015/16 som Daniel Bernhardt spelade för storklubben London Knights i OHL. Där blev han både OHL- och Memorial Cup-mästare i ett lag som hade flera blivande NHL-stjärnor.
– Det var väldigt häftigt. Vi hade 9 000 åskådare på varje hemmamatch så det var lite skillnad mot J20 här hemma då det brukar vara 100 pers på läktaren. Hockeyn där var ganska rolig. Speciellt om man spelar i första eller andra ”line”. Vi hade ett sjukt bra lag så jag var oftast i tredje ”line” och fick inte spela så mycket.
– Det var ändå en kul tid och man hänger hela tiden med killarna i laget. Kanadensare och amerikaner är inte så lika oss svenskar. Man hänger mer med varandra varje dag och umgås.

Utvecklades du mycket hockeymässigt under din tid där?
– Hade jag fått spela mer hade jag nog gjort det. Vi hade tre spelare, Mitchell Marner i Toronto, Matt Tkachuk i Calgary och (Christian) Dvorak i Arizona, med som i dag är i NHL så vi hade verkligen ett hur bra lag som helst. Samtidigt tror jag att nästan alla i det här laget var draftade.

Hur känner du då dom killarna spelar i NHL och du sitter här på ett kafé skadad?
– Det är tufft… Dom var riktigt bra redan då jag var där. Det är kul för dom men jobbigt för mig.

Foto: Bildbyrån/Andreas Sandström

”SJÄLVKLART BLIR JAG AVIS…”

Givetvis har det varit och är en tuff resa för Daniel Bernhardt som levt för hockeyn under mer eller mindre hela sitt liv. Nu har han i stället fått sitta i soffan hemma för att följa lillebrorsan Davids framfart i Djurgården.
– Självklart blir jag avis på David som får spela. Samtidigt är jag glad för hans skull att han får spela. Nu har inte han fått spela så mycket i Djurgården den här säsongen, men jag hoppas att han kommer få mer speltid framöver.
– Som hockeyspelare är vi väldigt beroende av våra kroppar. Det är egentligen allt vi har. När dom inte fungerar så fungerar inte heller jobbet. Man kan inte göra det man vill i livet. I stället har jag nu börjat plugga för att få tankarna på något annat.

Det märks också på Daniel Bernhardt att tiden då han inte kunnat spela hockey har satt sina spår mentalt.
– Ja, så är det. Jag blev först skadad då jag spelade i Västerås. Det här måste ha varit två och ett halvt år sedan. Då var det knäet vilket gjorde att jag var borta lite då också. Sedan har det blivit tuffare för varje skada jag har dragit på mig. Det blir som ett nytt lager som läggs på det andra, så det har varit riktigt jobbigt…, säger Bernhardt samtidigt som han blir blank på ögonen och det märks på rösten att han har svårt att hålla tillbaka hur tuff resan är.

”JAG ÄR SUGEN PÅ ATT SPELA”

Trots alla turer kring framför allt höftskadan hoppas den tidigare juniorlandslagsforwarden att kunna spela hockey på framöver.
– Det är jäkligt lång tid innan jag kan vara tillbaka, så är det. Just nu vet jag inte hur det blir, men jag är sugen på att spela i alla fall. Sedan får vi se hur det går med allting, operation, rehab och allt sådant. I alla fall vill jag tillbaka.

Är det ändå en drivkraft att du vill komma tillbaka på isen igen?
– Ja och jag gillar att spela hockey, vilket jag har gjort hela livet och är bäst på.

Mår du bättre psykiskt nu då du börjat plugga?
– Ja, absolut. Jag pluggar programmering, vilket kanske är lite ovanligt. Jag får tankarna på lite annat, vilket är skönt, i stället för att gå runt och tänka på hockey hela tiden.

Foto: Ronnie Rönnkvist

”JAG HAR BRA STÖD”

Daniel Bernhardt är inte heller längre en flitig besökare på Hovet då hans bror spelar med Djurgården.
– Den här säsongen har det inte blivit så mycket. Jag kollade mycket förra säsongen under slutspelet. Slutspelshockeyn är dessutom lite roligare samtidigt som grundseriehockeyn kanske kan vara lite tråkigare att kolla på. Även om jag inte går på matcherna så kollar jag dom på tv i alla fall.

I och kring hela den här processen med skador, operation och rehab har trots allt Daniel Bernhardt ett bra stöd från sina hockeykompisar, vänner och familj.
– Det har varit bra. Alla säger ”kul att du fått tid för operation” och så vidare. Jag har bra stöd, avslutar Daniel Bernhardt med ett leende innan vi ger oss ut i Stockholmskylan som blir lite extra rå så här nära Hammarby Kanal.