En krokig resa tillbaka till SHL: ”Vi försökte stämma klubben”

Han var en av de hetaste målvakterna i SHL för fem år sedan. Men efter en misslyckad KHL-sejour tvingades Christian Engstrand till en omstart. Här är berättelsen om hans långa väg tillbaka till rampljuset i SHL och framgångarna med Mora IK efter en hel del märkliga upplevelser ute i Europa.
– Vi försökte stämma klubben, men dom körde sitt eget race och det finns kanske en anledning till att dom inte längre är kvar i KHL, berättar han för hockeysverige.se om den udda tiden i Medvescak Zagreb.

MORA (HOCKEYSVERIGE.SE)
Det är en krokig resa han har varit ute på, Christian Engstrand. När hockeysverige.se träffar honom i Mora har han hållit nollan i säsongens första träningsmatch mot Djurgården. Ett fint formbesked efter en succéartad fjolårssäsong som tog

Han slog igenom som stor talang hemma i Linköping, men sedan rörde det till sig när han skulle få chansen till spel i KHL för Medvescak Zagreb. Två dagar innan seriestart fick han helt enkelt sparken. Under tiden i Linköping var han dessutom till och från utlånad till Oskarshamn, Troja och Almtuna.

Nu har Engstrand hamnat på rätt spår igen. I oktober förra året, efter en mycket fin säsong i finska Espoo Blues, fick frågan om att hoppa in några matcher för Mora. Nu kom han att bli den kanske enskilt viktigaste spelaren då Mora avancerade till SHL.
– Utlåningarna var bra för mig eftersom jag var ung då och fick spela mycket i Hockeyallsvenskan. Det var bra mentalt. Dom flesta kommer in och är lite kaxiga när man är 18, 19 år, vilket i och för sig inte behöver vara något fel, men man måste vara det på rätt sätt. Så just dom två första säsongerna i Oskarshamn gjorde mycket för mig mognadsmässigt, säger Christian Engstrand när vi ses för en intervju i solen utanför Jalas Arena i Mora samtidigt som stora delar av laget, med bland andra Mathias Bromé och Matias Lassen i spetsen, knallar förbi och morsar. 

Mognade du med som person än som målvakt under utlåningarna?
– Ja, definitivt. Man mognar av att bo själv och lite sådana smågrejer. Så har det även varit senaste säsongerna då jag varit iväg lite utomlands där saker inte gått riktigt som jag hade planerat. Det har gjort att jag mognat extremt mycket som person.

Foto: Bildbyrån/Peter Skaugvold

”ROGER MELIN KOM OCH BAD OM URSÄKT”

Säsongen 2012/13 fick Christian Engstrand sitt genombrott med moderklubben Linköping. Han avslutar säsongen med en räddningsprocent på starka 93,6 och har bara Alexander Sálak, Färjestad, framför sig i statistiken. Säsongen därpå går inte lika bra och inför 2014/15 skriver han på för dåvarande KHL-klubben Medvescak Zagreb i Kroatien.
– Säsongen hade gått ok för mig, men inte mer. Vi hade lite kontraktsförhandlingar under säsongen och Linköping ville sajna upp mig på ett längre kontrakt, tre år. Jag hade kunnat tänka mig det, men samtidigt hade jag hört en del om intressen utomlands. Bland annat från Ryssland. Då kändes det dumt att sätta mig fast i tre år utan några ”outs”. Så här i efterhand hade det varit enklare att vara kvar, men det är alltid lätt att vara efterklok.
– Linköping valde då att ta in en annan målvakt när det gick som det gick, men det gick inte så mycket bättre för laget ändå, tyvärr. Det blev som det blev och i slutspelet kändes det bra. Vi lyckades ta oss till semifinal, men blev utslagna av Skellefteå. Då spelade Linköping (Marcus) Högberg före mig med motiveringen att jag inte skulle bli kvar nästa säsong. Det kändes faktiskt lite konstigt till det att Roger Melin efteråt kom och bad om ursäkt.
– Samtidigt blir det så här ibland. Det tillhör sporten och blir inte alltid som man tänkt sig, men det finns över huvud taget inga ”hard feelings” mellan mig och LHC. Jag fick i stället prova lite andra grejer och det började med att det gick åt skogen i Zagreb…

Vad hände där egentligen?
– Jag fick lämna tre dagar innan seriestart…

Hur motiverade klubben det?
– Jag fick spela en träningsmatch och då fick vi stryk. Vi hade lämnat ett par gubbar hemma precis som i en vanlig träningsmatch. Ledningen tyckte väl inte jag var tillräckligt bra utan jag fick sparken direkt på morgonen efter. Det blev en riktigt jävla pannkaka där nere och jag fick inte heller några utbetalningar, så det var en himla minusresa att åka ner dit.

Har klubben gjort rätt för sig ännu?
– Nej. Vi försökte stämma klubben, men dom körde sitt eget race och det finns kanske en anledning till att dom inte längre är kvar i KHL. Jag tror att dom är skyldiga ganska många spelare pengar. Nu var det inga fantasisummor som det gällde för min del, men jag såg ändå fram mot ett äventyr och att få se något annat. Jag hade trots allt varit i Linköping under i princip hela min karriär.
– Efter det kom jag till Finland. Allt kändes jättebra och jag hade ett kanonår i Finland. Det var kul att spela hockey igen och jag fick spela mycket. Tyvärr strulade det till sig där också i och med att ägarna fuckade upp allting där. Sedan kursade laget för första gången någonsin.
– Det var typiskt eftersom vi bodde i Espoo utanför Helsingfors, trivdes bra och hockeymässigt fungerade det bra även om vi var ett bottenlag. Vi sålde av 15 gubbar under säsongen och även jag hade lite alternativ att röra på mig, men jag kände att det var bättre att kriga på i Espoo och hitta tillbaka ordentligt.

Foto: Bildbyrån/Andreas Sandström

”LÅTER MIG SPELA DET SPELET JAG VILL”

Du lämnar ett bottenlag i Finland och går till ett lag som inte heller var tippade att vara ett topplag, det vill säga Mora, hur gick tankarna då du tackade ja?
– Mora låg i mitten då jag kom hit. Tanken var att jag skulle vara här några veckor för att komma igång. När jag kom hit frågade Jeremy (Colliton) om det fanns en möjlighet att jag kunde stanna hela säsongen och jag svarade att jag stänger inga dörrar.
– Efter några veckor tog vi ett snack och jag trivdes verkligen jättebra med laget och tyckte det var roligt att få åka runt och vinna i stället för som säsongen innan då vi fick kriga för att ta poäng i varje match. I Espoo visste jag att släppte jag in tre mål så var det kört.
– Jag och Jeremy var inne på samma spår, att vara kvar resten av säsongen. Vi lyckades lösa det och sedan gick det som det gick.

Det syntes också under säsongen att 28-åringen från Linköping trivdes i Mora. Hans målvaktsspel var långa stunder av högsta klass.
– Det var verkligen jättekul och det har fungerat jättebra med målvaktscoachen Peter Iversen och med kollegan Mattias (Pettersson). Vi har en jättebra dialog hela tiden och Peter låter mig spela det spelet jag vill och försöker inte ändra på en massa grejer. En sådan sak har gjort att jag tagit ett kliv till, att jag vågar lita på mig själv och inte fundera på att ”Jag kanske skulle gått ner så där för att målvaktstränaren tyckte att jag skulle göra det”.
– Sedan har jag aldrig haft någon målvaktstränare som sagt att ”Nu måste du göra så här”. På så vis har det fungerat bra under hela min karriär.

Hann du njuta något i kvalspelet mot Leksand eller var det bara fokus på nästa puck?
– Det var mycket fokus, men jag hann njuta av inramningen lite då och då. Det var kul, speciellt i första matchen då det var i princip fullsatt redan på uppvärmningen, när dom gör mål på uppvärmningen och hela ståplats står och jublar, skrattar Engstrand och fortsätter:
– Sedan märker man runtomkring här hur mycket det betyder för bygden.

Kunde du ana att det skulle vara det här draget och intresset kring matcherna mellan Mora och Leksand?
– Inte då jag kom upp, men då sa killarna, redan i oktober november då jag kom till Mora, att vi skulle vinna bäst av sju mot Leksand och gå upp i SHL. Jag sa ”ja, ja, tjena” ha ha…
– När det sedan började vankas att det kunde bli så, slår vi Karlskoga så får vi möta Leksand, då kändes allt hur häftigt som helst. Många här trodde nog redan innan vi slagit Karlskoga att vi var klara för att möta Leksand. Så just den första matchen när vi vinner med 2–1 var en nyckelmatch. Efter det kände vi att ”Nu jävlar kör vi”.

Er klubbdirektör, Peter Hermodsson, har berättat i en intervju att han fick njuta ungefär ett dygn innan han var tvungen att blicka fram emot förberedelserna inför nästa säsong, hur länge hann du njuta?
– (Skratt) Det var någon vecka. Vi var i väg med laget och tog det lugnt. Efter det började tankarna inför nästa säsong, vad som skulle hända och allt sådant.
– Fokus för mig var att få vara kvar här och spela med det laget jag hade varit med och tagit upp. Det löste sig jättebra i slutändan och jag skrev på för två säsonger här så jag är jättenöjd.

Foto: Ronnie Rönnkvist

”HAR ALDRIG MÖTT LINKÖPING”

Leksand hade det tufft förra säsongen efter att ha tagit med stora delar av sitt lag från Hockeyallsvenskan upp i SHL. Ni gör ungefär samma sak, vad talar för att Mora inte ska hamna i samma tuffa sits som Leksand gjorde?
– Vi ska vinna fler matcher, skrattar Christian Engstrand och fortsätter:
– Skämt åsido. Vi måste försöka ta med oss samma spelsätt, eller liknande i alla fall, som vi hade förra säsongen. Spela med fart, ligga på, pressa, utnyttja motståndarnas misstag och vara så effektiva som möjligt. Vi vet att vi kanske inte har det bästa laget på pappret, men samtidigt är det ingen ursäkt. Vi får kriga i varje match och varje poäng kommer bli livsviktigt för oss. Målet är att försöka slippa kvala och hålla oss kvar.
– Vi måste ändå vara realistiska och inte gå ut och sikta på att vinna SM-guld det första vi gör. Vi får ta en match i taget, jag vet att det låter jätteklyschigt, men det är så det funkar. Det finns ingen anledning att höja oss själva till skyarna bara för att vi ska göra det. Vi får vara realistiska och se till att vara riktigt tuffa att möta här på hemmaplan. Jag tror inte det är jättemånga lag som tycker det är skitkul att komma hit och spela. Dels kommer vi vara as-motiverade och dels kommer vi ha ett kanonstöd av publiken här.

Dessutom ska du få möta Linköping den här säsongen.
– Det har jag aldrig gjort, men det ska bli riktigt spännande. 23 november möter vi Linköping borta första gången.

Det är inskrivet i kalendern redan?
– Ja, samtidigt som det blir mycket familj och vänner på läktaren så det ska bli häftigt.