”Chansen i Linköping var som att jag fick guds hand på min axel”

Han var jättelöftet som kom snett på grund av alla sina skador. Nick Sörensen kom till Linköping med stukat självförtroende förra säsongen. Ett år senare åker han till Nordamerika fylld av tillförsikt, självkänsla och framtidstro. Året i Östergötland har gett honom tron på att han kan spela i NHL den här säsongen.
– Chansen i Linköping var som om jag fick guds hand på min axel. De räddade mig och fick mig på spåret igen, säger han till hockeysverige.se.

Man kan nog förmoda att de flesta professionella hockeyspelare tar sin fysiska sommarträning på allvar numera. Ska man komma någonstans och vara konkurrenskraftig krävs det att man håller kroppen i topptrim, annars får man i långa loppet svårt att hävda sig i den ständigt pågående kampen om speltid.

Foto: Getty Images

Nick Sörensen är inget undantag, men den här sommaren tog den 21-årige skåningen ett beslut som ändå får honom att sticka ut i det hänseendet. I stället för att tillbringa sommarmånaderna i Sverige höll han till på sina gamla jaktmarker i Québec City, där han spelade juniorhockey i QMJHL mellan 2011 och 2014. Som inneboende hos sin gamla lagkamrat från juniortiden, ryske NHL-centern Michail Grigorenko (Colorado Avalanche), lade han ned en hel del arbete på att förbereda sig för den kommande säsongen då han efter två raka SHL-säsonger ska försöka tränga sig in i NHL-laget Anaheim Ducks stjärnfyllda trupp,
– Jag kände att jag behövde förbereda mig fullt ut, förklarar Nick Sörensen för hockeysverige.se medan han håller på att packa det sista inför avresan till USA.
– Jag har en bra chans att slå mig in i NHL den här säsongen och den vill jag ta till vara på. Under säsongen stänger man ute allt annat och hoppar in i en bubbla. Nu ville jag befinna mig i den bubblan under sommaren också. Då var det lättare att göra det därborta än att komma hem till Skåne och träffa alla polare och sådant där. Det skulle kunnat få mig att slappna av några procent och det har jag inte råd med.

Anaheim har gillat vad de har sett av Sörensen. Han fick beröm för sin insats på lagets utvecklingsläger i somras och klubben lät honom veta att det finns goda chanser till speltid i NHL om han sköter sina kort rätt.
– De måste ruska om lite i laget på grund av lönetaket, göra plats eftersom de inte har råd med alla spelare. Nu har de ju till exempel inte skrivit kontrakt med varken ”Hampe” (Hampus Lindholm) eller (Rickard) Rakell. Då finns möjligheten för mig att slå mig in, men det är upp till mig att ta till vara på den också. Jag ska vara först till hallen och lämna sist, gryta ned mig ordentligt och göra allt i min makt för att nå hela vägen fram. Om jag spelar en, tio eller 80 matcher i NHL spelar ingen roll, men jag ska ta mig dit.

Seriositeten lyser igenom igen. Inte ens när jag försöker locka Sörensen med en ”det-måste-vara-härligt-att flytta-till-Kalifornien-fråga” mer än nafsar han på betet.
– Det är ett häftigt och bra ställe med bra väder. Men jag är ju där för slåss om en plats i ett hockeylag och då blir det enbart hockey jag fokuserar på. Jag vet inte om jag kommer utforska Kalifornien speciellt mycket. Jag ska studera hockeyn, motståndarna och mitt eget spel i första hand. Innan jag känner mig bekväm kommer hela mitt liv att kretsa kring hockey.

Foto: Bildbyrån/Anders Bjurö

”KÄNDE MIG MEST SUGEN PÅ SHL”

Åter till de två gångna säsongerna. Efter tre år i QMJHL valde Nick Sörensen hösten 2014 att flytta hem till Sverige och Skellefteå. Detta trots att han hade sajnat ett NHL-kontrakt med Anaheim Ducks, som draftade honom som 45:e spelare i andra rundan 2013. Det var ett annorlunda val eftersom de flesta andra i hans situation väljer att gå till NHL-klubben för att via AHL-spel ta sig närmare drömmen.
– Jag valde mellan SHL och AHL och kände mig mest sugen på SHL. Delarna i mitt spel som kunde bli bättre hade jag bättre chans att utveckla i SHL, säger Nick Sörensen.
– De nordamerikanska delarna – farten, drivet, storleken och förmågan att ta sig in på mål – hade jag redan. Men att bli snabbare i tanke, kunna jobba mer forehand/backhand och sådana detaljer är man bättre på i Sverige. Det här gör att jag kommer till campen som en mycket mer komplett spelare än för två-tre år sedan. Jag har fått några procent extra som kan göra skillnad genom att ha utvecklat det jag inte var bra på.

Det var en utveckling som framför allt påskyndades i Linköping. Nick Sörensen säger att han känner en oerhörd tacksamhet mot föreningen där han spelade förra säsongen och gjorde 23 poäng på 37 SHL-matcher i.
– I Skellefteå var jag skadad nästan hela året. Där fick jag jobba med min fys, men kom inte alls till min rätt hockeymässigt. Chansen i Linköping var som om jag fick guds hand på min axel. De räddade mig och fick mig på spåret igen. Alla i tränarstaben och lagkamraterna hjälpte mig otroligt mycket. De hjälpte mig att resa mig upp och få bra självförtroende igen. Jag har alltid varit en ledare i laget jag spelat i. Det var jag inte i Skellefteå, men i Linköping fick jag det förtroendet och chansen med Tre Kronor efter SHL-säsongen var ett kul kvitto på att man hade gjort något bra.

Och så var det alla dessa skador… Nick Sörensen fyller inte 22 år förrän i slutet av oktober, men han har redan samlat på sig tillräckligt med ärr för en livstid. Det har varit korsbandsskada, hjärnskakningar, handsledsoperation och så sent som i våras en axelskada som diskvalificerade honom från chansen att tävla om en VM-plats i Tre Kronor.
– Som person har det här med skadorna påverkat mig ganska mycket. Om man åker på någon liten skitskada skakar man av sig det ganska lätt nu. Som spelare har jag missat mycket hockey. Jag hade hoppats på att gå tidigt i en förstarunda och hoppa in tidigt i NHL, men när man får skador saktar det ned utvecklingen. Samtidigt har det gett mig mycket erfarenheter. Både bra och dåliga. Men det har också tvingat mig lägga en bra fysisk grund så att jag förhoppningsvis kan spela i många år.

Har du alltså ändrat ditt träningsupplägg och dina vanor som en följd av det?
– Det kan man säga. Linköping hjälpte mig mycket och jag körde extra med deras fystränare Lasse Thörnholm varje dag i fjol. Det behövde inte vara så hårt, med det var så att jag höll mig i gång och slapp småskador. Nu har jag ändrat lite upplägg i sommar, varit väldigt noggrann med min kost och min sömn, grottat ned mig för att bli bättre. Bland annat har jag växt tre centimeter och gått upp fyra-fem kilo. Nu är jag uppe på 189 centimeter och 90 kilo.

Du är snart 22 år, det är ganska ovanligt att växa så sent…
– Jag tycker också att det är konstigt, men det hände med pappa också. Det får jag se det som en positiv tillgång att jag har mer kvar i banken. Det känner jag att jag fått betalt för i fysen också. Det har gått framåt och jag känner mig starkare och mer explosiv.

Innan jag lägger på luren förhör jag mig om Nick Sörensens planer för den närmaste månaden, hur han ska lösa boende i Kalifornien och alla andra inte helt oväsentliga detaljer som följer med i en flytt över Atlanten. Svaret blir ytterligare ett tydligt bevis på hur han förbereder sig mentalt för det som komma skall.
– Vissa spelare har redan börjat leta boende i San Diego där AHL-laget spelar, men det gör inte jag. Jag är inriktad på NHL och då måste jag utgå från det. Så länge de inte skickar ned mig ser jag mig själv som en NHL-spelare.