Brynäs finska spelgeni – Old School Hockey Teppo Kivelä

En begåvad center med ett bra spelsinne och ett utmärkt passningsspel. Mellan 1996 och 1999 var Teppo Kivelä en av nyckelspelarna för Brynäs. I dagens Old School Hockey ser finländaren tillbaka på sin karriär och berättar om det märkliga JVM-guldet 1987 samt festen efter SM-guldet 1999.

När hockeysverige.se letade efter den tidigare finska VM-spelaren Teppo Kivelä hittade vi honom i Italien. Närmare bestämt i Brunico eftersom han i dag är tränare för division 2-laget Neumarkt/Egna.Men vi börjar resan genom Teppo Kiveläs liv i Espoo utanför Helsingfors eftersom det var där som allt började.

– Jag bodde ganska nära rinken och anledningen till att jag började spela var helt enkelt den att jag gick dit där mina kompisar var. Hockeyn var ganska stor i Espoo och jag började i ett av deras pojklag och det kan man säga var starten till på min hockeykarriär.
– Jag började i EJK:s ungdomslag, men sedan flyttade jag till Helsingfors och började spela för Jokerit.I ungdomslagen spelade du då med killar som Peter Ahola och Sakari Lindfors?
– Lindfors känner jag ganska bra eftersom vi bodde ganska nära varandra i Espoo. Vi spelade några matcher ihop, men han är ett år äldre än jag. Han är född 1966 och jag 1967. Vi spelade även tillsammans i IFK Helsingfors senare. Peter Ahola spelade jag aldrig med.Varför valde du att spela i Jokerit?
– Dom frågade mig samtidigt som man hade ett bra lag och klubben hade respekt. Sedan var det så att några killar från samma skola spelade där vilket gjorde att jag bara flyttade dit.
– Jag vet egentligen inte riktigt varför det blev Jokerit, men jag ville spel i ett bättre lag för att gå lite framåt som hockeyspelare.Det var säsongen 1984/85, alltså när Kivelä var 16 år, som han debuterade i SM-liiga för Jokerit.
– Jag tror att jag fortfarande bara var 16 år då. Jag fyller ju år i oktober. Vi mötte Oulu (Kärpät) och jag kommer ihåg att Mikko Leinonen spelade där.
– Eftersom vi hade några grabbar skadade fick jag börja i förstafemman. Jari Lindroos var den ena spelaren i den kedjan, men vem var den andra? Jag tror att det var Arto Sirviö, men jag kommer inte riktigt ihåg eftersom det var ganska många år sedan, skrattar Kivelä.Teppo Kivelä spelade två JVM. Den första turneringen spelades 1986 i Kanada. Finland slutade sexa. Sovjet vann guldet och Sverige kom femma. Året efter spelas turneringen i Tjeckoslovakien och Finland vinner överraskande guldet före Tjeckoslovakien och Sverige efter finalisterna Kanada och Sovjetunionen blivit diskvalificerade till en följd av jätteslagsmålet som kom att gå till historien som ”The Punch-Up in Piestany”. I guldturneringen spelade Kivelä i en kedja med Pentti Lehtosaari och Sami Wahlsten.
– Jag spelade första gången i ett landslag då jag var 16 år, men jag spelade väl egentligen i alla juniorlandslag fram till det att jag blev seniorspelare.
– Det första JVM spelade vi i Hamilton. JVM då var inte samma sak som det är idag. På den här tiden gick vi bara in och spelade. Vi tänkte inte så mycket på att vi kanske kommer att spela i NHL. Det var mer att vi tyckte att det var roligt att få spela i landslaget. Det var mycket folk på matcherna i Hamilton och det var kul.Vad var skillnaden på lagen 1986 och 1987?
– Svårt att säga. Vi hade ett lite bättre lag 1987 med bland andra Janne Ojanen, men egentligen vet jag inte. Det handlar om små marginaler när man spelar en sådan turnering vilket man inte minst såg nu i Malmö (JVM 2013). Alla bitarna måste falla på plats.
– Samtidigt hade vi ett bra lag även 1986 med bland andra Jarmo Kekälainen och Jyrki Lumme. Det handlade nog om att vi hade lite tur 1987, men framförallt handlar det som jag sa om väldigt små marginaler.

Vann JVM-guld efter skandalscener
När Finland vann JVM-guldet 1987 förlorade man bara en match. För motståndet i den matchen stod Sverige som vann med 5-0 efter mål av Tomaz Eriksson, Johan Garpenlöv, Roger Öhman, Pär Edlund och Bo Svanberg. Framför allt visade svenska målvakten Sam Lindståhl upp ett lysande målvaktsspel.
– Jag kommer faktiskt inte ihåg så mycket från matcherna i turneringen. Vi bara spelade, säger Kivelä med ett skratt.
– Det jag kommer ihåg starkast från den turneringen är då vi sitter på hotellet och väntar på att få reda på hur det gick mellan Sovjet och Kanada. Vi tittade på TV, men vi var redan då ganska säkra på att vinna hela turneringen eftersom vi hade så pass bra målskillnad.
– Sedan blev det ett stort slagsmål i deras match och då slängde vi oss in i bussen för att åka tillbaka till rinken. När vi kom dit var det helt kaos.

Firades det stort i Finland när ni hade vunnit?
– Nej, inte alls. Det var inga alls på plats i Helsingfors för att möta oss då vi kom tillbaka och det blev inget firande. Det går inte alls att jämföra med hur det är nu.

Efter två säsonger i Jokerit där Kivelä inte riktigt blev ordinarie valde han att skriva på för HPK i division 1.
– Jag fick inte spela så mycket i Jokerit och jag var heller inte så bra. Visst, man kanske kan säga att jag var talangfull, men jag fick inte så mycket speltid och jag fick oftast spela i tredje- eller fjärdekedjan.
– Hannu Jortikka var våran tränare i juniorlandslaget 1986 och 1987. Han frågade mig om jag ville flytta till HPK som spelade i division 1 och som han nu skulle träna. Jag kände Jortikka lite och jag tyckte att han var en duktig tränare. Samtidigt skulle det vara bättre för mig att få spela mycket powerplay och få mycket mera istid så jag skrev på för Hämeenlinna. Det var mycket folk som tyckte att jag var helt crazy som ville åka dit och spela i division 1.
– I alla fall så kände jag att jag måste få spela och fortsätta utvecklas samtidigt som vi faktiskt tränade ganska hårt.

Redan säsongen 1987/88, alltså Kiveläs andra år i HPK, vinner laget liga och går upp i SM-liiga.
– Vi gick nästan upp redan första året. Jag kommer ihåg att vi ledde med 5-1 mot KalPa men förlorade med 6-5. Hade vi vunnit den matchen hade vi gått upp till första ligan. Jag tror ändå att det var bra att vi inte gick upp då eftersom det hade varit för tidigt för det laget vi hade.
– Andra året ändrade man reglerna så vinnarna gick direkt till första ligan. Jag tror att vi bara förlorade fem eller sex matcher den säsongen.
– Hannu Jortikka, som var min tränare då, betydde ganska mycket för min karriär. Jag började träna ganska hårt. Han litade på mig och jag fick spela riktigt mycket. Idag tycker jag fortfarande att det var helt rätt för mig att flytta till Hämeenlinna. Utan den tiden hade jag aldrig kommit så långt som jag gjorde.

Inför säsongen 1992/93 lämnade Teppo Kivelä HPK för att spela i IFK Helsingfors. I IFK fick han Harri Rindell som tränare. Rindell som senare skulle dyka upp som tränare både Modo och Mora, men även tidigare varit tränare för Vallentuna och Sundsvall.
– Det var rätt tid att flytta då. Jag tycker om att spela på olika ställen samtidigt som jag även fick flytta hem. Jag kom ju från Espoo utanför Helsingfors.
– Det gick inte så bra i IFK även om första året fungerade skapligt. Sedan gick det inte så bra andra året, men jag vet inte riktigt varför. Efter två år där flyttade jag till Pori (Ässät).

Hur viktig var Veli-Pekka Ketola för Ässät?
– Jag tycker väldigt mycket om Ketola och han är en väldigt bra tränare samtidigt som han är en ärlig och bra kille. Första året var han tränare, men jobbade också som General Manager. Jag tror att det blev lite för mycket för honom att göra nästan allt i klubben.
– Vi vann brons med Ässät ett av åren. Det hade varit många år innan som Ässät inte hade vunnit någonting så det var ganska stort med bronset.

När kom du i kontakt med Brynäs?
– Efter tiden i Pori ville jag göra något nytt och kanske då i ett helt nytt land. Brynäs tyckte väl inte att jag och Mikko Luovi var speciellt dyra. Man kan väl säga att vi inte var på förstaplats i löneligan, skrattar Kivelä.
– Brynäs hade inte så mycket pengar och kunde inte heller betala oss några stora löner. Jag åkte dit och jag måste säga att det var väldigt roliga år där.

Foto: Bildbyrån
Kivelä jublar tillsammans med Tommy Westlund.

Fann kemi med Luovi och Westund
Premiären i elitserien för Teppo Kivelä var mot Frölunda som man besegrade med 3-1. Första målen kom mot Västerås borta. Matchen spelades i Eskilstuna och Kivelä svarade för två av målen då Brynäs vann med 6-2. Stefan Klockare spelade fram till hans första mål och Tommy Westlund till det andra.
– Jag kommer inte ihåg första matchen, men jag spelade i en kedja med Tommy Westlund och Mikko Luovi. Kemin fanns där nästan på en gång och det var lätt att spela med dom. Ibland fungerar det bra, men man vet inte varför.
– Mitt första mål i elitserien? Nej, det kommer jag inte heller ihåg. Jag är riktigt dålig på att komma ihåg sådana saker. Jag brukar titta framåt och kommer inte ihåg så mycket detaljer.

Göran ”Flygis” Sjöberg var tränare för Brynäs när Teppo Kivelä kom till Brynäs inför säsongen 1996/97. Inför Kiveläs sista säsong i klubben lämnade ”Flygis” över tränaruppdraget åt Roger Melin.
– Faktiskt tycker jag att alla tränare jag hade under min tid i Brynäs var bra. Melin var självklart mycket duktig. Han var bra på att motivera och var helt enkelt en bra tränare. Melin visste vad han ville göra, inget snack om det.

Vad var anledningen till att Brynäs vann guldet 1999?
– Det var lite överraskande, men vi hade faktiskt ett väldigt bra lag med Jan Larsson, Pär Djoos, Tom Bissett, Ove Molin och så vidare. Sedan hade vi lite tur också. När vi kom till finalen var det nog ingen som tänkte att vi skulle vinna.
– Men vi hade en mycket bra kemi och jag tycker att vi hade satt ihop rätt spelare i rätt femmor. Guldet och tiden i Brynäs är något som man kommer att komma ihåg hela livet.

Hur var guldfesten efteråt?
– Om jag kommer ihåg rätt så var det några av grabbarna som nästan direkt åkte till landslaget. Sedan minns jag ju hur vi var på Torget i Gävle där det var mycket folk som mötte oss. Det var riktigt kul.
– Samtidigt hade jag fått min första pojke 1999, strax innan vid tog guld.

Efter guldåret 1999 lämnar Teppo Kivelä Brynäs för spel för spel i Milano.
– Jag var sugen på en flytt igen. Jag är en sådan människa som vill se många olika delar av världen innan det är för sent.
– Jag vet inte heller hur mycket Brynäs ville ha mig kvar så jag tror att man kan säga att det var båda sidor som tyckte att det passade bra att jag lämnade laget efter den här säsongen.

Säsongen 2000/01, säsongen efter den i Milano, fick Teppo Kivelä vara med Herning och bli dansk mästare.
– Jag gick till Milano först och spelade ett år där. Efter det gick jag till Danmark där jag spelade med Herning. Det är ett rätt intressant ställe om man tänker på hur många bra spelare som kommit därifrån. Frans Nielsen, Dan Jensen och egentligen hur många som helst kommer därifrån.
– Förr i tiden var det bra spelare och bra matcher i danska ligan, men nu tycker jag att det gått nedåt lite. Men jag håller fortfarande kontakten med många av dom jag lärde känna där.

VM 1991 spelades i Åbo. Något överraskande plockade förbundskapten Pentti Matikainen ut Teppo Kivelä i laget.
– Vi hade ett jättebra lag. Bland annat var Jari Kurri tillbaka eftersom han det året spelade i Milano. Även fast vi hade ett så pass bra lag gick det inte. Vi förlorade den viktiga matchen mot USA med 2-1 så vi gick inte till slutspel. Jag spelade inte så mycket vilket också var en besvikelse för mig.
– För oss var det stort att spela på hemmaplan inför den publiken, men jag tror att det nästan alltid är för mycket olika saker runtomkring när man spelar hemma. Fast just publiken var, som jag sa, fantastik. Oavsett om du spelar i klubblaget eller landslaget så betyder det väldigt mycket att få spela inför en hemmapublik.

Teppo, vad hände mot Tre Kronor när ni med en minut kvar leder med 4-2, men tillåter Mats Sundin både reducera och kvittera?
– Ja, bra fråga, säger Kivelä med ett lätt skratt och fortsätter:
– Det är alltid samma sak när vi möter Sverige. Jag vet inte vad jag ska säga, men det hade hänt samma sak tidigare också (VM 1986). Då var jag inte med.

Teppo Kivelä blev draftad för Minnesota North Stars 1987, men han kom aldrig att få chansen att spela i NHL. Något som han inte känner någon större besvikelse över idag.
– Jag var dit på träningscampen ett år. På den tiden var det så att höll du inte en bra nivå i landslaget så hade du egentligen ingen chans att åka till NHL. Nu går det att åka över och spela i AHL och sedan kan du på den vägen få chansen i NHL.
– Jag kan inte säga att jag var besviken eftersom jag tror att jag inte var tillräckligt bra och inte haft någon chans att slå mig in i NHL.

Hur ser Teppo Kiveläs liv ut idag?
– Jag är tränare här i Italien och har varit det nu i fem år. Efter att jag slutat spela var jag tränare i Finland lite för juniorer. Sedan höll jag faktiskt upp i två år från hockeyn innan jag tände till på hockeyn igen och motivationen kom tillbaka.
– Jag var tränare för Pusteria i tre år. Sedan bytte jag klubb till Neumarkt som ligger fem mil här ifrån där vi bor. Jag har haft många bra tränare och spelat i många bra lag, men nu spelar vi i en gemensam liga med Österrike och Slovenien och jag skulle nog säga att tiden här nere är det den tid som jag har lärt mig mest. Det är konstig men jag tror att det handlar om att jag här som tränare har fått prova på många olika saker och fått träna spelare från många olika länder, Sverige, Kanada, USA och så vidare.
– Mikko Luovi var med mig här förra året som andra tränare. Då pratade jag med honom om den här saken att det var en mycket nyttig tid för mig här nere.

Och dessutom har man bra mat i Italien.
– God mat, gott vin och jag har ett bra liv, skrattar Teppo Kivelä.

OLD SCHOOL HOCKEY-ARKIVET