Bantandet har gett poängsuccé

”Har gått ned fyra-fem kilo”

I skuggan av Carl Söderberg har kedjekamraten Pär Arlbrandt klättrat upp till andra plats i poängligan. Bakom succén ligger hård sommarträning och en viktnedgång som har gjort Arlbrandt till en kvickare spelare.
– Jag har gått ned fyra-fem kilo. Jag känner mig betydligt lättare och bättre tränad den här säsongen, säger Arlbrandt till hockeysverige.se.

Pär Arlbrandt, 29, får inte alltid de stora rubrikerna. Trots det ligger han i dag tvåa i elitseriens poängliga efter Skellefteås Bud Holloway, men före kedjekamraten i LHC, Calle Söderberg.

När hockeysverige.ses Uffe Bodin plockade ut veckans elitserielag var Arlbrandt ett givet val med följande motivering:
”I skuggan av målkungen Carl Söderberg har kedjekompisen Pär Arlbrandt lyft som en raket genom poängligan. Efter ett mål och tre assist på Linköpings bägge matcher den gångna veckan nådde han 20-poängsplatån och skuggar nu Bud Holloway i toppen av poängligan. Dags för Arlbrandt att få ett erkännande för sitt offensiva spel även här.”

Hockeysverige.se fick en pratstund med Arlbrandt om succén i inledningen av serien, Andreas Jämtin, årets överraskning och om hur han ser fram mot kvällens match mot sin moderklubb HV71.

Tvåa i poängligan. Är det surt att inte leda poängligan eller är det starkt att ligga tvåa?
– (Skratt) En lite annorlunda fråga.
– Att du är med däruppe är väl alltid ett kvitto på att du gör bra saker. Hela vår kedja har ett bra flyt, så det fungerar bra.

Dessutom kom du med i veckans lag hos hockeysverige.se. Vad betyder såna här individuella utmärkelser för dig?
– Något bra självklart, dom som säger något annat ljuger säkert. Under själva säsongen påverkas du inte speciellt mycket utmärkelser och vad som sägs om dig eftersom du oftast vet när det går bra och då känner att du lyfter dig i spelet.
– Det kan väl vara lite jobbigare då det går tungt. Då gäller det att inte titta bakåt utan i stället jobba på att komma upp på rätt nivå igen.

Hur har du upplevt inledningen på årets säsong för egen del?
– Jag har kommit upp en nivå i spelet den här säsongen. Förra säsongen hade hela laget det ganska tungt. Nu har vi kommit upp på en högre nivå både laget och jag själv. Dessutom har jag gått ner fyra-fem kilo vilket också betyder väldigt mycket. Jag känner mig betydligt lättare och bättre tränad den här säsongen.

Du och Carl Söderberg fullkomligt öser in poäng. Hur jobbar ni tillsammans med Simon Hjalmarsson för att hela tiden fortsätta utveckla ert samarbete?
– Jag tror att vi alla tre tänker hockey ungefär lika. Vi började spela tillsammans redan under förra säsongen så vi känner varandra väldigt bra nu. Det brukar ta ett tag innan en ny kedja fungerar tillsammans, men nu upplever jag det som att vi har hittat rätt i det vi ska göra ute på isen.

Hur låter tränaren Roger Melins direktiv över hur han vill att ni ska spela?
– Jag tycker nog att vi är väldigt fria i vårt spel. I defensiven finns det tydliga roller och direktiv om hu vi ska spela.
– När det gäller offensiven handlar det mycket om att vara kreativ. Visst har vi ett par tre varianter att köra på, men i första hand måste vi hitta nya lösningar under matcherna.

Har du tidigare haft Roger Melin som tränare?
– Ja, jag hade honom under en halv säsong i Rögle.

Vad har han i sitt ledarskap som gett Linköping arbetsro?
– Spontant skulle jag svara lugnet på den frågan. Linköping är lite av en storklubb som det händer mycket runt. Roger har kommit in och gett oss, precis som du säger, en arbetsro i gruppen. Han sprider ett lugn och det smittar av sig till oss spelare.

Kan du peka på någon detalj i spelet som skiljer sig mycket från fjolåret?
– Ja, det offensiva spelet. Vi går mycket mer på mål, är kreativare med puck och skapar mycket mer chanser själva.

Var just det en bristvara förra säsongen?
– Vi var i alla fall mer defensiva i tänkandet.

Vilken är lagets stora överraskning så här långt?
– Mattias Bäckman. Han har varit magiskt bra och får sällen den uppmärksamhet som han är värd.
– Christian Engstrand måste jag också ta med. Han har kommit in målet och gjort det väldigt bra. ”Ante” (Andreas Andersson) har också gjort det bra när han spelat, men han har haft en del problem med skador.

En fråga som är oundviklig när man pratar med en spelare från Linköping är hur gruppen reagerade på att Andreas Jämtin lämnade laget för bara en knapp vecka sedan.
– Först och främst så blev vi ganska överraskade. Sedan är vi alla medvetna om att det fungerar så här i hockeyvärlden. Det är ytterst få lag som spelar med samma lag hela säsongen.
– Andreas är en så pass profilstark person vilket gör att ni i media och fansen reagerar mer än vad vi spelare i laget gjorde.

Var Jämtin inne till er spelare och förklarade varför han valde att lämna er för argaste rivalen, HV 71?
– Nej, vi fick beskedet på samma sätt som alla andra.

Du är själv fostrad i HV71, är det fortfarande speciellt att möta ditt gamla lag?
– Det var väl mer den första matchen som jag spelade och då mötte HV71 som det var lite speciellt. Nu har jag mött HV många gånger så nu tänker jag inte på det där längre.
– Däremot är det lite speciellt att spela mot HV71 i Jönköping eftersom min familj, släkt och många vänner brukar vara på plats för att kolla matchen. Det finns ju dessutom en stor rivalitet mellan klubbarna som gör matcherna speciella och roliga att spela.

Men att du skulle lämna Linköping den här säsongen för HV71 är otänkbart eller?
– (Skratt) Ja, det är otänkbart.

Varför vinner Linköping över HV71 ikväll?
– Eftersom vi har kommit hem från en roadtrip med tre matcher och nu får komma hem och spela fyllda av energi och med ett härligt stöd från våra fans i ryggen.

Text: Ronnie Rönnkvist