Frölundas back-kameleont efter poängsuccén: ”Foppa var aldrig nöjd…”

Med sex poäng i sina sex senaste matcher är Anders Grönlund stekhet i sin nya klubb. Här berättar han om att anpassa sig till olika backpartners, att vara i nuet och omställningen till SHL-hockey.
– Jag ser inte någonting som svårt, utan jag ser det som möjligheter, säger Frölundabacken till hockeysverige.se.

GÖTEBORG (HOCKEYSVERIGE.SE)

Segersången ekar i korridoren utanför omklädningsrummet i Wallenstamhallen. I en underlig match har Frölunda precis besegrat Skellefteå med 7-1 inför ett näst intill fullsatt Scandinavium i SHL:s 42:a omgång. Vinsten är Frölundas andra raka på hemmaplan, efter en period av hemmaförluster, och energin från de jublande spelarna tränger nästan igenom den tunga metalldörren.

En av målskyttarna i rivalmötet kommer ut genom den grå dörren, med en sportdryck i handen och ett leende på läpparna. Anders Grönlund har ikväll gjort sitt tredje SHL-mål i karriären och hela han lyser av välmående.

30-åringen är inne i ett poängstim, han har snittat en poäng sina senaste sex matcher, och hittat sin plats i sin nya klubb. På en träbänk i ett av de närliggande omkädningsrummet berättar han om sitt första år i Sveriges högsta liga.
– Jag kommer knappt ihåg hur det var i början, men först och främst var det ju en riktig boost för självförtroendet och karriären att få komma till SHL, speciellt till en sån här stor klubb. Så först var det bara att hoppa på tåget och försöka hänga med i hur de tränade, bli varm i kläderna och försöka så gott som möjligt att ta en plats i laget, säger Piteåsonen.
– Jag tyckte att jag hade en bra utbildning när jag kom men de har jobbat med mig ännu mer och nu har jag huggit en plats i laget. Hockeymässigt är detta det bästa jag upplevt. Hittills. Det är skitkul.

Vad har varit svårast i omställningen till SHL?
– Jag ser inte någonting som svårt, utan jag ser det som möjligheter. Visst, jag tränar hårdare, jag är noggrannare, men det tycker jag bara är roligt. Det finns inget som skulle kunna få mig att inte vilja göra det här. Konstigt nog kan man kanske säga att det varit en lättare omställning att komma till en sån här klubb, där de jobbar med dig så mycket som individ. Märker de att man har en dålig period då tar det upp det och så får man jobba med det på träningarna i en vecka eller två och så sitter det på matcherna.
– I andra klubbar, om jag utgår från mig själv, så kanske spiralen hinner gå för långt innan man kan göra en vändning. Här tar man tag i det direkt och vänder på steken. Man har alla förutsättningar att lyckas.

Glada miner efter att Anders Grönlund gett Frölunda ledningen i matchen mot Skellefteå den 16 februari. (Foto: Bildbyrån/Michael Erichsen)

HITTAT RÄTT MED BRANDON GORMLEY

Under säsongen har Anders Grönlund växlat backpartner vid ett par tillfällen, han har spelat både med defensivspecialisten Viktor Ekbom och den mer offensivt lagda Chay Genoway. Sedan Brandon Gormley anslöt till laget är det istället kanadensaren som Grönlund har vid sin sida på isen. Det finns både för och nackdelar med att byta partners under säsongen, tycker den norrländske backen.
– Jag och Ekbom hade ett grymt spel tillsammans och var jättestabila. Och med Chay var det lite mer rollfördelat, jag skulle ta det mer defensiva spelet. Det är positivt att man får lära känna alla backar som finns och jobba på sitt eget spel. Och nu har jag verkligen hittat rätt med Gormley de senaste omgångarna, det finns de som säger att vi är ganska lika på isen så det kanske hjälper till lite, säger han.

Hur har du behövt ställa om i ditt spel under säsongen?
– När jag spelade med Chay sade jag själv till honom att med den skridskoåkning och puckhantering han har, så ska jag bara ta det defensiva. Jag ska ta varenda utboxning, på tekningarna så ska han vara på pucksidan. Nu med Brandon blir det lite mer delat ansvar och jag tycker själv att självförtroendet växer då, även i andra delar i spelet. För min egen del får jag lite mer pondus och sådär.

BACK-KAMELEONTEN GRÖNLUND

Det nya backparet har spelat de fyra senaste matcherna tillsammans, och förutom det stabila försvarsspelet har duon bidragit med hela tio poäng till protokollet. Även Brandon Gormley gjorde mål i den imponerande segern mot Skellefteå. Anders Grönlund berättar att de två kollegorna tänker hockey på samma sätt.
– Det känns rätt. Vi försöker att inte krångla till det. Vi vill hålla i pucken men samtidigt vet vi vilka styrkor vi har som backpar. Vi är väldigt noga med vilka vi möter. Om vi möter en kedja som gärna ligger uppe och tjuvar, då kommer vi aldrig ta hem det utan då chippar vi hellre ut pucken så vi får bra möjligheter. Så vi är bra förberedda på vilket motstånd och vilken kedja vi möter. Det gör att vi kan hålla spelet simpelt. Vi kommer aldrig kladda till det om vi inte är för trötta. Vi läser varandra väldigt bra, och framför allt har vi bra kommunikation där ute.

Att byta backpartner under säsongen är givetvis inte ovanligt, men det krävs lyhördhet och disciplin av spelarna för att hitta rätt med den nye kollegan. Anders Grönlund har visat sig vara en kameleont när det kommer till att anpassa sig i olika konstellationer.

Och på frågan vilken typ av back han själv känner att han blir bäst bredvid, finns ingen glasklar favorit.
– Det är svårt att svara på, jag har ju olika styrkor i mitt spel. Och visst, jag tyckte jag gjorde ett bra jobb med Chay och fick verkligen uppskattning för det defensiva jobbet bredvid honom. Men nu känner jag att självförtroendet växer och då vågar jag göra mer saker, säger han.
– Sedan har vi som lag ännu mer självförtroende nu. Och när man ser alla kedjor pumpa så gör det att man också bröstar upp sig. Men det är svårt att svara på just vilken typ jag passar bäst bredvid.

”DET GÄLLER ATT VI GÖR DEM GLADA”

Nästan ett år har gått sedan Anders Grönlund lämnade IK Panthern och skrev på för Frölunda HC. Innan året i HockeyAllsvenskan tillbringade han två säsonger utomlands, först i Danmark och sedan i Norge. Och att jämföra de tidigare klubbarna med Frölunda är ingen lätt uppgift, enligt backen.
– Oj, du, det går inte, om jag ska vara ärlig. Jag har varit runt i så små klubbar. Det är härligt på sitt sätt. Mycket eget ansvar, och man får jobba med små medel.
– Först och främst är det organisationen som skiljer, hur allting är uppstakat hur man ska göra och bete sig. Det är egentligen bara att rätta in sig i ledet så vet man att det kommer bli bra. Så många spelare som de har fostrat och skeppat iväg, och jobbat med individualister här, så är det få förunnat att få vara här tycker jag. Det är skitkul. Jag skulle inte kunna jämföra.

Hur är det att ha Scandinavium som hemmaarena?
– Det går inte att ta på. Det kände vi framför allt i CHL-finalen, hur det är att ha 12044 där som verkligen ropade och hejade fram sitt lag och sjöng sina låtar. Är det någonting jag blivit bättre på med åren så är det att verkligen vara i nuet och försöka njuta, att inte vara för nervös. Om jag vet att det är en minut kvar tills jag ska in så kan jag bara sitta och lyssna. Det är en härlig känsla.
– Sedan vet jag, det är en press, det är en klubb som satsar och alltid vill spela väl så supportrarna visar ju sitt humör utefter hur vi spelar. Så det gäller att vi gör dem glada också.

Viktor Ekbom och Anders Grönlund med CHL-bucklan efter finalen tidigare i februari, där Frölunda besegrade Red Bull München. (Foto: Bildbyrån/Mathias Beregeld)

”MAN VILL ALLTID MER”

Två poäng efter sina första 34 matcher. Nu; sex poäng på de sex senaste. Det har lossnat för Anders Grönlund. Och även om han helst vill förklara det hela med ”tillfälligheter” så känner han samtidigt att det har hänt någonting med laget, som påverkar honom på isen.
– Det har nog mycket med laget att göra. Vi gick ihop efter CHL-matchen, när det var 13-14 omgångar kvar, och vi visste att det var supertajt i ligan. Vi måste se varenda match och varenda byte som om vi redan var i slutspel. Och där har vi hittat en karaktär som alla köper in i, och där alla gör sitt jobb. Och när alla gör det och åker den där sista metern är det lättrare att göra det själv.
– Man känner sig en centimeter längre och tio kilo tyngre, vilket gör att man vågar mer. Och karaktärmässigt som lag har vi kommit upp i en nivå där vi litar på varandra och då vågar man ta för sig mer. Jag har varit lite bättre på att komma upp i banan och följa med, vilket gör att man får fler lägen också.

Du är ju onekligen inne i ett stim nu, känner du att du har ännu mer att ge?
– Ja, det tror jag. Det tror jag alla hockeyspelare känner. Jag menar, Foppa var aldrig nöjd… Det är lite så man är som individualist i hockeyn. Man tror mycket på sig själv och att man har mer att ge. Sedan är det alltid motståndare i vägen, eller is som ställer till det. Men man vill alltid mer och jag känner själv att jag kan göra fler saker. Men jag ska inte ta ifrån hur känslan är just nu, det är skitkul.

Vad säger magkänslan inför slutspurten?
– Det är bara att se som idag, hur vi kommer ut i första perioden och läser deras spel och får dem att ändra helt och hållet hur de ska spela. Då har vi gjort vår läxa. Och så fortsätter vi att spela även om det står 4-0, vi har karaktären som visar att vi tror på någonting stort här och att det är vi som ska göra det i laget. Vi ska inte förlita oss på någon annans resultat utan vi ska jobba vidare.