”När jag stod där och upplevde klacken, den känslan var magisk”

Leksands backtalang Alexander Lundqvist hade en händelserik säsong som innehöll succéspel i J20-laget, medverkan i en tv-serie samt SHL-debut. Totalt fick han göra åtta matcher med Leksands A-lag och för hockeysverige.se berättar han om känslorna kring SHL-debuten.
– Det var något jag hade drömt, att få spela med Leksand i en fullsatt Tegera, säger 19-åringen. 

Alexander Lundqvist flyttade till Leksand från Skogsbo i rumpan av Dalarna redan 2016. Då främst som en talang som vi inleda med spel i U16 men även en del matcher i J18. Sedan har 19-åringen visat upp en utveckling och spel som lovar gott. Den här säsongen fick han dessutom chansen att A-lagsdebutera med Leksand. Något som även hans bästa kompis från barndomsåren i Skogsbo, Nils Åman, fick göra. 

– När jag och Nils träffades första gången? Oj… Vi var små. Så mycket vet jag, skrattar Leksandsbacken och fortsätter:
– Vi måste ha varit då vi har i sex, sjuårsåldern. Det var i ettan som vi blev riktigt bra kompisar, så vi har känt varandra jättelänge. Dessutom bor vi ungefär en kilometer ifrån varandra hemma i Skogsbo så det har varit jättenära att cykla mellan varandra.
– Vi spelade mycket landhockey både hemma hos mig och Nisse. Han, hans brorsa och några av våra andra kompisar. 

Även en av Sveriges mest lovande hockeyspelare, Maja (Nylén-Persson) var med. 

– Vi bodde också i samma område ganska nära varandra så, ja, hon var med ibland. 

Hur ser du på din kompis Nils Åmans utveckling som hockeyspelare?
– Nisse har haft en grym utveckling. Han har sedan vi var små haft det där spelsinnet i sig, alltid varit en spelskicklig och smart center. Han läser av situationerna bra samtidigt som han offensivt är riktigt smart.
– Jag är inte förvånad att han är där han är nu. Senaste åren har han verkligen utvecklats ännu mer, men han har alltid varit en stor talang. 

Det blev till viss del en ganska stor omställning för Alexander Lundqvist, som då spelat juniorhockey i Avesta, när han flyttade upp Leksand. Framförallt socialt. 

– Egentligen var det en ganska stor omställning med allt. Jag skulle börja på gymnasiet och även börja träna där och med Leksand. Speciellt blev det en stor omställning eftersom jag kom från en liten förening där jag spelade med så många olika lag som möjligt.
– Att flytta hemifrån var också en utmaning, men jag tycker att jag klarat den utmaningen bra. 

Nils Åman.Foto: Ronnie Rönnkvist

Vad har varit tuffaste bitarna vid sidan av hockeyn?
– Det var ändå att komma in i på en ny ort, att bo själv och lite sådana saker. Ny skola… Vi var ändå några 00:or som flyttade in utifrån och kände varandra från TV-pucken. Då blev det ganska enkelt eftersom vi kunde hänga med varandra. 

Försökte aldrig din morbror, Nicklas Lidström, få dig till Västerås?
– (Skratt) Nej, faktiskt inte.

”VAR VERKLIGEN NERVÖS INFÖR DEBUTEN”

Senaste säsongen debuterade Alexander Lundqvist i Leksands A-lag. Totalt blev det åtta matcher innan hockeyn stängdes ner och kvalet ställdes in. 

– Debuten, jag fick reda på under morgonvärmningen att jag skulle åka med till Karlstad för att sitta med som sjunde back. Det var ganska overkligt.
– I min andra match mötte vi Linköping på hemmaplan. Då visste jag redan innan att jag skulle få spela lite. Jag var verkligen nervös eftersom det var hemmaplan och ganska mycket folk i Tegera. Det var något jag hade drömt, att få spela med Leksand i en fullsatt Tegera.
– Jag var inte direkt van att stå där i spelargången innan matchen. Jag hade bara hört klacken då jag varit där och sett på matcherna. När jag stod där och upplevde klacken från isen, den känslan var magisk. 

Hur upplevde du din egen prestation på isen under dina A-lagsmatcher?
– Det var lite svårt i början att komma in i allt eftersom det är en annan typ av spel i juniorhockeyn jämfört med SHL. Det gick bättre ju längre jag spelade och jag lärde mig efter hand hur jag skulle spela i seniorhockeyn. 

Vad var den stora skillnaden som back J20 kontra SHL?
– Det jag kände var hur man ska ligga i banan. Du måste ligga rätt hela tiden. Ligger du fel då är du rökt.
– Nu är jag ändå ganska stor, men det var skillnad i närkamperna. Det gällde verkligen att vara redo till 100 procent i närkamperna för att ha en chans att vinna dom. Dessutom, gör du misstag i seniorhockeyn straffas du mycket tydligare än i juniorhockeyn. 

Leksand ställde en mycket rutinerad backbesättning på benen förra säsongen. Spelare som Jonas Ahnelöv, Daniel Gunnarsson, Mattias Karlsson och inte minst Johan Fransson kom att betyda mycket för Lundqvist då han fick chansen i A-laget. 

– Det var grymt viktigt för mig att ha ledande och erfarna spelare där och som gjorde att jag kände mig välkommen i laget. Dom pushade mig samtidigt som jag kunde kolla på hur dom spelade och då se hur jag själv skulle spela.
– Första matchen spelade jag med Fransson. Det var riktigt bra och han är en väldigt bra back. När jag fick spela och se honom på nära håll, hur skicklig han är med pucken och på vilket sätt han läser spelet, förstod jag hur grymt bra han är. Dessutom är han en ödmjuk kille som är härlig att ha i ett lag. 

Alexander Lundqvist.Foto: Fredrik Karlsson/Bildbyrån

Kom du upp till A-laget med ett ganska starkt självförtroende med tanke på hur bra J20-laget och du själv spelat under säsongen?
– Ja, det tycker jag. När det gick bra för oss fick jag ett bättre självförtroende. Jag kände att jag hade gjort det bra i J20. När jag då skulle få vara med i A-laget var det bara att fortsätta göra dom grejerna jag gjort i J20. 

Kan du klä ord på känslan då det stod klart att ni inte skulle få spela J20-slutspel?
– Det var jättesurt. Jag kände att vi verkligen hade en stor chans att vinna. Det hade gått jättebra för oss i serien och vi hade ett väldigt bra utgångsläge inför slutspelet. Det var tråkigt att det blev som det blev.
– Vi hade avslutning den helgen. Sedan blev det att några flyttade hem och gruppen splittrades lite, vilket var jättetråkigt eftersom vi hade hållit ihop så länge och verkligen såg fram emot att få spela ett slutspel tillsammans.
– Det som gjorde oss starka tror jag var att vi hade kul tillsammans varje dag. När vi kom till träningarna såg vi till att ha roligt utanför isen. När det sedan var match kunde vi verkligen koppa på. Alla kände sig delaktiga och alla kunde prata med alla. 

VAR MED I HYLLADE TV-SERIEN

Alexander Lundqvist hyllar också tränarduon Mikael Karlberg och Per Bäcklin för deras sätt att leda laget. 

– Båda var grymt viktiga. Dom gjorde att vi i gruppen fick ett bra självförtroende. På det sätt dom var mot oss gjorde att vi vågade spela och inte var rädda för att göra ett misstag.
– När alla vågade göra saker, att vi tillsammans spelade som ett lag gjorde att vi fick en bra sammanhållning och framgång. 

Under säsongen hade Leksands J20-lag ett TV-team som följde laget. Det blev en serie, Rinkside, på sex avsnitt som går att se på SVT Play. 

– Det var lite annorlunda mot det jag var van vid, skrattar Alexander Lundqvist och fortsätter:
– Jag tycker det var lite roligt att få vara med om något nytt som inte hade hänt förut. Det störde oss inte och dom hade ganska mycket respekt för oss när det var match.
– Nu hade inte jag någon huvudrollskaraktär i serien så jag fick inte så mycket TV-tid, vilket var skönt då vi hade match. Då fick jag fokusera istället. 

Dom körde hårt med Jakob Stöffling och Marcus Karlberg. 
– Ja, dom hade kul framför kameran (skratt). Det är två sociala killar som kan bjuda på sig själva.
– Det är kul för oss som varit med och sett vad som hänt och hur dom sedan klippt ihop det. Jag tycker att det varit riktigt roligt att kolla på så här i efterhand. 

Alexander Lundqvist.Foto: Ronnie Rönnkvist

”MÅLET ÄR ATT SLÅSS OM EN SHL-PLATS”

Nyligen skrev 19-åringen från Skogsbo A-lagskontrakt med Leksand. 

– När jag hörde att dom ville ge mig det kändes det väldigt kul. Ett A-lagskontrakt är det jag strävat efter här i Leksand. När det väl hände och att få känna det här med att dom tror på mig var grymt kul.

Vad har du får målbilder under kommande säsong?
– Det blir en viktig säsong för mig eftersom det är mitt första hela senior-år. Jag kan även spela J20 en säsong till, men att försöka ta en plats i A-laget är det jag strävar efter. 

Hur ser du på att eventuellt bli utlånad eller gå ner i J20 om du inte tar en plats från start?
– Det är något jag får ta allteftersom, hur det ser ut senare. Målet är att vara med och slåss om en plats. Sedan får vi se därifrån vad som är bäst för min utveckling. Det är också vad allt handlar om när man är ung, att spela för att utvecklas och då hitta det bästa alternativet som funkar för just dig. 

Du har möjligheten att spela Junior-VM framåt jul och nyårshelgen, är det något du funderar kring?
–Det är ingenting jag tänker på utan det blir som det blir. Jag kan inte lägga fokus på sådant utan jag tänker mest på min egen prestation och göra det bra. Sedan får vi ser hur allt blir.