”Det finns folk som sagt att jag bara får spela i ett lag tack vare min pappa”

Han själv är fortfarande okänd, men hans namn är välkänt. Rörigt? Inte speciellt. Adrian Elefalk gör succé i Brynäs J20-lag och är samtidigt son till Sveriges största hockeyagent Claes Elefalk.
– Jag har fått uppleva en del coolt tack vare honom, säger Adrian Elefalk till hockeysverige.se.

Från ingenstans har han klivit in och gjort jättesuccé i J20 Superelit, där han toppar skytteligan tillsammans med Luleås Noel Gunler och Frölundas Samuel Fagemo. Den närmast okände Adrian Elefalk har dock ett efternamn som klingar bekant och förpliktigar inom hockeysfären. Pappa Claes Elefalk är nämligen Sveriges största och mest välkända hockeyagent, och på CAA Agency finns, förutom Adrian Elefalk, storstjärnor som Sidney Crosby, Jevgenij Malkin och Filip Forsberg.

Att ha en pappa som som jobbar i branschen har varit en fördel, menar Adrian.
– Han har hjälpt mig jättemycket genom åren och lärt mig om allt möjligt egentligen. Han har stöttat mig oavsett vilka beslut jag tagit, både innanför och utanför hockeyn, och jag har alltid kunnat bolla idéer och snackat mycket med honom, säger Adrian Elefalk till hockeysverige.se.

Kopplingen till ishockeyn kom naturligt, även om farmor Ann Elefalk faktiskt är en av Sveriges största bandylegendarer i historien.
– Jag höll på med många sporter som liten. Jag spelade fotboll, innebandy, körde en del cykel och skateboard. Men sen tycket jag hockey var roligast så det blev där jag satsade.
– På pappas sida är det mycket skridskosport som gäller. Jag lirade lite bandy också, när jag var yngre, och det är också grymt roligt. Det blir mycket ”åka skridskor” när man spelar bandy och det snackas en del om henne i släkten fortfarande.

”BLIVIT EN SPORRE”

Men det finns inte bara fördelar att ens pappa är Sveriges främsta hockeyagent, säger 19-åringen.
– Det har funnits gånger när det inte varit speciellt kul, men det har blivit som en sporre för mig också. Det finns folk som sagt att jag bara får spela i ett lag tack vare att min pappa är den han är, och sådana saker. Men det har bara gjort mig mer taggad. Jag har velat visa dem som säger så att de har fel, och att jag kan stå på mina egna ben.

Har du fått uppleva mycket tack vare hans jobb?
– Det är klart att han kunnat berätta många häftiga stories. Jag har fått uppleva en del coolt tack vare honom, bland annat några häftiga resor som jag fått hänga med på.
– Ett minne som sticker ut är när vi var på All Star-game i Ottawa, när Daniel Alfredsson var kapten för ett av lagen. Jag tror han (Claes) hade sju spelare med i All Star-lagen. Det var häftigt att få glida runt där nere med alla stjärnor. Det var en otrolig upplevelse.

Har du fått mersmak? Är det en bransch du själv kan tänka dig att jobba inom?
– Han har ett roligt jobb, absolut. Det kan nog vara intressant för mig också, om det inte skulle funka med min egen hockeykarriär.

Adrian Elefalk med förra säsongens lagkompis, svenskfödde amerikanen Hugh Quinn. Foto: Youtube.

EN TUNG SÄSONG I USA

Men det gör det onekligen just nu. Inför säsongen var det knappast speciellt många som hade koll på Adrian Elefalk, efter en tung säsong i USA. Förra året spelade 19-åringen med  Topeka Roadrunners i collegeligan NAHL, men där blev det bara 4+1 på 31 matcher.
– Den största anledningen till att jag åkte över var att jag ville spela collegehockey, och då är det NAHL och USHL som är de bästa ligorna. Jag fick en plats i Roadrunners och då tänkte jag att jag skulle åka över och prova, så jag får se om det är något för mig.
– Men det blev en tung säsong. Vi fick ett ägarbyte under säsongen och nya tränare under säsongen. Det var lärorikt att få vara med om det.

Vad var det som inte stämde för dig?
– Dels fick jag inte samma speltid som nu. Kvalitén skulle jag säga är densamma i NAHL som den är i J20 hemma i Sverige, men det är annorlunda hockey. Men den stora skillnaden skulle jag ändå säga är att jag inte fick samma förtroende som jag fått här hemma.
– NAHL är en mindre teknisk liga, men det går snabbare. Så fort man får pucken har man en kille på sig direkt. Men jag ser mig själv som en fysisk powerforward med ett bra skott, så hockeyn passade mig ändå. Jag fick bara inte till målen. Spelmässigt kände jag att jag hängde med bra, och jag tycker själv att jag kunnat anpassa min spelstil både till svensk och amerikansk hockey.

Trots att det gick tungt ångrar Adrian Elefalk inte att han tog chansen och åkte över.
– Nej, nej. Jag lärde mig jättemycket. Både inom hockeyn och om mig som person. Vi hade ett riktigt skönt lag också, Jag bodde med fyra killar i samma hus och vi hade jäkligt kul utanför isen. Det som var mitt provlem var att den första coachen vi hade inte trodde på mig. Han visste inte hur han skulle använda mig på bästa sätt, som det blivit i Brynäs i stället.

HAR GJORT SUCCÉ I BRYNÄS

Ja, i Brynäs har han som sagt gjort succé. Hattricket mot Skellefteå förra helgen är kanske den stora pricken över i:et, men Elefalk har producerat kontinuerligt under säsongsupptakten. Det har blivit 10+4 på tolv matcher, och han har dessutom fått chansen att träna med Brynäs A-lag.
– Jag kom till Brynäs för att min barndomskompis Albin Kedbrant lirar där. Vi har spelat ihop typ hela livet, så det var den största anledningen. Och hittills har det gått riktigt bra. Vi har ett riktigt skönt lag så det är kul att spela. Jag kände mig stark redan innan säsongen efter att ha haft en bra träningssommar.
– Jag har alltid vetat om att jag kan göra mycket mål om jag får lira i powerplay och använda mitt skott. Men jag måste vara ärlig och säga att jag är förvånad över att det gått in så många puckar redan.

Tror du att det finns en chans att du får spela med A-laget under säsongen?
– Visst vore det jätteroligt, men mitt stora mål är att vinna SM-guld med J20. Vi har ett jämnt lag där alla är bra, och där alla tillför något. Vi har en jäklig bra moral och en bra stämning i gruppen, så jag tror absolut vi har en chans att lyckas med det.

Vad har du för långsiktiga mål med karriären?
– Just nu är det bara att bli så bra som möjligt. Sen får man se om det stannar vid SHL eller om jag kan fortsätta uppåt därifrån också. Jag tar det år för år, bara.