Debatt: “Har vi rätt balans med importer i SDHL?”

I snitt återfinns tio importspelare i varje SDHL-klubb den kommande säsongen. Är antalet importer ett problem för ligan och Damkronorna? Hockeysverige.se har samlat röster från ledare som jobbar eller har jobbat inom svensk hockey i många år.

• “Ser vi inte upp springer dom om oss rätt snart”
• “Utan importerna är ligan högst medelmåttig”
• “De utländska spelarna lyfter ligan och gör den både mer sevärd och populär”
• “Här måste alla ta ett större ansvar”

Just nu är 100 importer registrerade i SDHL fördelat på tio lag. Är det här ett problem för ligan och landslaget? Kanske eller kanske inte. Trots allt kanske vi alla måste sansa oss lite med att plocka in importer så länge vi inte har en stark andraliga där våra unga spelare kan utvecklas. 

Hockeysverige.se samlade några röster från ledare som jobbar eller har jobbat inom svensk hockey under flera år. Vi skickade ut frågan: Hur ser du på antalet importer i SDHL?

Stefan af Bjur, mångårig landslagsledare:

”I grund och botten trodde jag att “problematiken” med för många (medelbra/medelmåttiga ibland rent ut sagt rätt usla) importer skulle “rätta till sig självt” över tid baserat på två saker: 
Nummer ett: Inströmningen av unga talangfulla spelare med start från årskull 1998 kombinerat med 
nummer två: bättre förutsättningar (ekonomisk satsning) på dom spelarna när dom passerar 21-23 års ålder (det vill säga går in yrkeslivet) så dom antingen kan spela på heltid eller kombinera yrkesliv/hockey med bättre balans.

För att det skall kunna ske måste klubbarna (sportchefer och coacher) nummer ett våga satsa på att utveckla dom yngre spelarna som kommer upp genom att ge dom kontrakt/plats i trupperna och istid. Nummer två måste de våga minska antalet medelmåttiga/medelbara importer plus kanske också antalet “1-års importer” (det vill säga riktigt bra nordamerikanska collegespelare som kommer över för ett “kortare äventyr i Europa” och sen åker hem igen, vilket inte hjälper till att bygga ett långsiktigt lag).

I dagsläget “äter” importerna upp istid för yngre spelare och spelare som börjar nå den kritiska åldern 20-25 och “förbrukar” ekonomiska medel som skulle kunna göra tillvaron för dom spelare vi har som är “redo för nästa steg” (inte bara “ungdomsstjärnor” som kan bli “världsspelare – vi producerar som jag ser det 1-2 såna i varje årskull normalt – utan också spelare med “senare kurva” som kan bli riktigt bra landslagsspelare med litet mer tid/förutsättningar).

Importen av spelare i “världsklass” (första femma/spets) anser jag gör ligan bättre och dessutom visar våra egna spelare vilken nivå som finns och vad som krävs. Spelare som håller en klass i nivå med Wakefield, Hiirikoski med flera hoppas jag vi kan fortsätta ha i SDHL.

En annan dimension av “importer” och “utveckling” är förstås vår Nationella Damhockeyligan kombinerat med juniorverksamhet/HG. Är viktig redan nu men kommer bli oerhört viktig på längre sikt och frågan är hur man balanserar “bra nivå” med “tillgång på spelare” där framöver.

Många anser SDHL vara “världens bästa damliga” vilket kanske/antagligen är sant. Men PWHL (och kanske senare andra ligor) är i snabb tillväxt både vad gäller ekonomiska muskler och kvalitet på allt dom gör. Ser vi inte upp springer dom om oss rätt snart”.

Ylva Martinsen, tidigare förbundskapten i Damkronorna:

”Att några av världens bästa spelare väljer att spela i SDHL är så klart positivt för ligan som sådan men även för de svenska spelarna som i samma liga får möjligheten att tävla mot och med dessa i sin vardag. Det är inte här skon klämmer. För mig klämmer den när det kommer det faktum att det inte finns någon begränsning av antal utländska spelare. Det i sin tur har gjort att det faktiskt finns lag nu som innehar fler utländska spelare än svenska och att antalet utländska spelare stadigt ökar. Och sist men inte minst – ALLA dessa är inte ”några av världens bästa”. 

Det enda som skulle kunna ändra detta är att ligan kommer överens om ett tak på antalet utländska. Det här med ”hemmafostrade spelare” är ingenting som kommer stoppa ökningen. Det vittnar många som är verksamma inom SDHL om. Den tanken kanske var god men uppenbarligen är den lätt att kringgå. Jag är faktiskt lite förvånad att det inte införts ett tak på antal redan nu då det pratas om så många andra satsningar och strategier för att lyfta svensk damhockey. Eftersom man kommer behöva trappa ner antalet, om inte kommer några lag inte ha kvar ett lag, så kommer det ta några år innan taket är på en nivå där det kommer ge effekt.”

Fotnot: På grund av EU-lagar har SDHL inte möjlighet att begränsa antalet utländska spelare i varje klubb. Det går däremot att vända på det genom att sätta ett golv för minst antalet ”hemmafostrade” spelare i varje klubb.

Kim Martin Hasson, en av Sveriges bästa målvakter genom alla tider, numera sportchef i Frölunda:

”Det är väldigt många utländska spelare i SDHL, men också en brist på svenska toppspelare. Jag kan tycka att dom utländska spelarna som är i toppen av världseliten eller dom som verkligen gör skillnad i SDHL behövs och är väldigt viktiga för att öka konkurrens och nivån. Sen tycker jag klubbar kan ta ännu större ansvar med sina flickverksamheter och se till att det finns förutsättningar för att utvecklas och bli riktigt bra. Så att vi får flera svenska spelare som kan spela på den nivån. Att lag kanske väljer en svensk spelare som det finns potential i stället för att ta en medelmåttig utländsk spelare.

Appolonia Mälarberg, programledare, TV4 Sport/C More Hockey:

”Importerna behövs i SDHL. De är en färgklick som höjer attraktionsvärdet på ligan.
Skulle inte importerna finnas skulle SDHL som liga inte alls vara lika attraktiv. Hade det funnits fler svenska spelare som var lika bra som importerna tror jag verkligen att klubbarna hade plockat in fler svenska spelare.

Vi har några unga som verkligen stuckit ut den senaste säsongen. Tänker främst på Maja Nylén Persson, Lina Ljungblom, Mira Jungåker, Josefin Bouveng och Felizia Wikner Zienkiewicz. Jag tror att importerna drar med sig de svenska spelarna och jag hoppas att våra svenska spelare ser det som att de vill bli lika bra. Klubbarna och ligan ska vara glada att några av de bästa importerna väljer Sverige.
På sätt höjs nivån och alla utvecklas. Importerna har legat runt 100-strecket de senaste fyra säsongerna och jag tror att det är där vi kommer att ligga ytterligare ett tag.

Problematiken uppstår när klubbarna väljer att inte alls satsa på de svenska spelare. En kortsiktig lösning i stället för att investera. Här måste alla ta ett större ansvar och inventera vad som går att göra. Ligan, klubbarna och spelarna. Ligan införde ”hemmafostrade” spelare förra säsongen. Det är ett steg i rätt riktning men det kommer att ta tid.

Klubbarna måste ge spelarna rätt kompetens i form av rätt ledare för att utbilda spelarna och på så sätt kanske det även kan spilla över på landslaget. Spelarna måste också ta ett ännu större ansvar att vilja utvecklas ännu mer att vilja bli lika bra som importerna.

Importdebatten i svenska damhockey är sund. Vi ska fortsätta diskutera men jag anser inte att importfrågan är problemet för svensk damhockey. Kort och gott tycker jag att importspelarna är underhållande och tar svensk damhockeyn framåt”.

Alexander Bröms, sportchef i Leksand:

“Varje ny säsong när det vankas ishockey och SDHL kommer frågan på tal…det här med importer. 
Är det bra för ligan? Hur påverkar det svensk ishockey och svenska landslaget? 
Borde vi begränsa antalet importer? Varför? Varför inte? 

Låt oss inte tala om hur ofta vi fått se Leif Boork uppdatera oss via Twitter hur många importer ligan har på dagens datum. Importer i SDHL berör och kanske stör, i alla fall vissa i en viss mån. 

Om jag ska reflektera kring mina tankar behöver jag använda båda sidor av myntet, för jag upplever både för- och nackdelar med importernas inverkan. 

För att måla upp bilden kring importer behöver vi börja med antalet, säsongen 2022/23 återfinns 100 stycken (8 september 2022) utländska spelare i ligan. Med tio lag i serien och i snitt 22 spelare/lag kan vi konstatera att dryga 46% av alla spelare i SDHL är importer. 

Om vi tar ut svängarna en aning kan vi slänga oss med meningen att ”varannan spelare i SDHL är en import”. Än en gång, kan det verkligen vara bra för svensk ishockey? För svenska landslaget?  Borde vi inte ge svenska spelare större roller? Mer speltid? 

Tittar vi till poängligan för säsongen 2021–2022 hittar vi sex svenska spelare bland topp 20 i SDHL.

Ja, jag vet att poäng inte är allt men i det här fallet blir det en bra måttstock. 
Maja Nylén-Persson, Josefin Bouveng, Lina Ljungblom, Felicia Wikner-Zienkiewicz, 
Hanna Olsson och Linnea Johansson är spelarna som tagit plats på listan. 

Jag har haft förmånen och nöjet att få jobba med alla dessa spelare i olika sammanhang.
Dom är alla väldigt olika som spelare men ändå väldigt lika, lika på så sätt att dem bidrar i sina roller för sina lag och förstår vikten av det. Ingen av dem är nöjd över att vara en ”bra SDHL-spelare”, alla vill vara en SDHL-spelare som gör skillnad för sitt lag. Det finns absolut fler svenska spelare av samma kaliber, men det finns också många importer som konkurrerar ut svenska spelare som är ”bra SDHL-spelare”. Vart vill jag komma i den här monologen? Jo, när vi får fler svenska spelare som visar att de är beredda att satsa helhjärtat på sin utveckling som hockeyspelare och inte nöjer sig med att vara bra utan att bli bäst, som hela tiden gör något extra för att vara en spelare som gör skillnad då kommer vi inte behöva importerna i samma utsträckning som nu. 

Det handlar inte om att göra mest poäng eller nödvändigtvis stå i mål varje match, men ändå vara en spelare som tävlar mer än andra och slår sig in på listor för att alltid vilja vara bäst.
Så återigen, borde vi ”ge” svenska spelare större roller? Mer speltid? 

Jag vill se att fler svenska spelare TAR större roller och skaffar sig mer speltid genom att vara så pass bra för att förtjäna det, att vi börjar ”ge” bort stora roller och mycket speltid kommer inte ta oss någonstans och det kommer inte göra svensk hockey bättre, snarare tvärt om. 

För att konkretisera mina tankar… Ja, jag tycker vi har för många importer men samtidigt ser jag inte hur vi skulle kunna hålla uppe samma nivå utan dem i skrivande stund. Jag både tror och hoppas att vi som i svensk hockey kommer göra ett ännu bättre ”förarbete” för spelarna som står på tillväxt och utbildas för att en dag ta plats i SDHL och förhoppningsvis göra skillnad för sitt lag.  

För tillfället har vi en av världens bästa ishockeyligor för kvinnor, men ska vi vara ärliga så utan importerna är den högst medelmåttig”.

Pernilla Winberg, före detta storspelare, i dag expert på TV4/C More:

”Jag tycker de utländska spelarna lyfter ligan och gör den både mer sevärd och populär. De bidrar även med hockeykunskap och kan lyfta många av våra spelare både på och utanför isen med deras erfarenheter från college och olika landslag för att utvecklas. 

När det gäller breddspelare tycker jag att vi tar in för många och borde satsa på fler svenska spelare för att utvecklingen ska gå framåt och de spelarna ska få mer istid i lagen. Det gäller att hitta en bra balans där på vilken typ av spelare man plockar in och på vilka spelares bekostnad”.

Lisa Hedengren, tidigare landslagsspelare, i dag expert hockeysverige.se

”För vissa lag så är de viktiga för att de ska kunna försöka vara slagkraftiga, men jag tycker att det ska hållas koll på antalet så det inte blir för många. SDHL har en regel från förra året att det måste finnas ett visst antal spelare med på match, vilket är enligt mig ett steg i rätt riktning. De gäller bara att de svenska spelarna får spela också. Inte bara vara ”anmälda” till match. Måste finnas ett driv från klubbarnas sida att fostra egna spelare. Serien lockar fler och fler spelare utomlands ifrån, blir det mer attraktivt så kan ett tak behövas. Men importerna lyfter även kvalitén. Här måste vi hitta en fin balansgång.”

Alexandra Cipparone, tidigare landslagsspelare:

”Bryter ner 100 delat på tio lag i SDHL så är det cirka tio importer i varje lag, vilket känns mycket med tanke på att vi försöker bygga upp ett starkt damkronorna. Samtidigt måste vi se vad det är vi ska tävla mot. För att bli bäst bör man ju tävla mot dom/den bästa. Då behöver vi spelare som Jenni Hiirikoski , Lara Stadler med flera. Det är den nivån bästa svenskorna behöver hålla för att vi ska ta nästa steg inom hockeyn. När man kollar poäng ligorna så är det inte många svenskor på topp tio listorna, men jag hoppas att flera te x Maja Nylén Persson, Lina Ljungblom, Felizia Wikner Zienkiewicz men också och flera tjejer kan tävla om att ligga i topp tio denna säsong.

För att sammanfatta tycker jag att 100 låter mycket, men samtidigt måste svenskorna våga ta för sig, ta nästa steg i svenska hockeyns utveckling och komma steget före i stället för att hela tiden titta på vad andra nationer gör. Vi måste försöka nå dit att andra nationer ska kolla på Sverige och vilja ta efter oss. 

Vi kommer återkomma kring den här debatten lägre fram under säsongen. Nästa vecka kommer vi syna lagens trupper inför SDHL-starten.