Modo räds inte de tunga spelartappen: ”Vill bidra till svensk damhockey för svensk hockeys skull”

Flera av klubbens stora talanger har lämnat Örnsköldsvik. Men Modo Hockeys Erika Grahm och Björn Edlund räds inte utvecklingen. De försöker att se ett större mål med att exportera spelare än bara att det skulle drabba den egna klubben.
– Vi vill bidra till svensk damhockey för svensk hockeys skull. Det är ett av våra mål. Ju fler spelare vi kan producera desto starkare kan man säga att föreningen är, säger nye tränaren Björn Edlund till hockeysverige.se.

STOCKHOM (HOCKEYSVERIGE.SE)
Modo fostrar blivande storstjärnor gång efter annan, men den här säsongen har en rad av talangfulla spelarna lämnat klubben. Bland andra Moa Wernblom (Linköping), Ebba Berglund (Linköping), Nathalie Ferno (Luleå), Isabell Palm (HV71), Hanna Hållander (Djurgården) och Frida Gradin (slutar?).

Till den här säsongen har dessutom fjolårstränaren, Jens Öhman, klivit över till J20-laget på herrsidan. In har i stället Björn Edlund kommit. Edlund som under ett antal säsonger varit assisterande tränare bakom först Mikael Nilsson och sedan nämnde Öhman.
– Jag har fått lite kött på benen och sedan har jag hela tiden haft ett driv att vela göra det här. Jag har varit inblandad i processen hela tiden så jag känner mig relativt trygg i det som komma skall, säger Björn Edlund till hockeysverige.se när vi träffar honom och stjärnforwarden Erika Grahm för en intervju under SDHL:s upptaktsträff i ett regnigt Stockholm under måndagsförmiddagen.

Känner du att din roll kommer bli väldigt annorlunda jämfört med förra säsongen?
– Jag och Janne Öhman jobbade väldigt tajt förra säsongen. Det där har också ganska mycket att göra med vem som har huvudansvaret och hur man som sidekick väljer att ställa in sig.
– Det som känns mest nytt för mig är själva sportchefsbiten. Det är grejer som sker i det dolda och som jag inte varit involverad i tidigare. Själva tränarbiten, spelet och allt annat kring laget har vi hela tiden haft en bra relation och diskuterat mycket.

Erika, du hade under många säsonger Mikael Nilsson som coach men nu blev det bara en säsong med Jens Öhman, hur påverkar det här med tränarbytet er spelare?
– Vi hade först Sture Andersson under fyra säsonger, så länge har jag varit i Modo, skrattar Erika Grahm innan hon fortsätter:
– Tränarbytet påverkar oss inte mycket den här säsongen eftersom den här mannen har varit med oss så pass mycket och känner oss. Men jag kan ärligt säga att hade även Björn försvunnit i år så hade vi kanske tyckt att det var lite jobbigare. Jag tycker absolut det finns en kontinuitet kvar i och med att han är kvar.

Moa Wernblom. Foto: Ronnie Rönnkvist

”TYCKER INTE VI HAFT PROBLEM ATT HA TALANGERNA KVAR”

En knivig fråga för Modo är alltså att få behålla klubbens talanger, men både Björn Edlund och Erika Grahm ser att klubben fyller på med ytterligare nya talanger som gör att det inte svider allt för mycket.
– Förra säsongen tappade vi bara Ebba Strandberg och säsongen innan det bland andra Emma Nordin. Vi har tappat som mest efter OS-turneringarna. Det är då vi haft dom stora generationsskiftena, säger Erika Grahm.

Hur länge orkar Modo fostra spelare som försvinner till andra klubbar?
– För evigt, svarar Björn Edlund blixtsnabbt och med ett leende innan han utvecklar sina tankar kring ämnet:
– Vi vill bidra till svensk damhockey för svensk hockeys skull. Det är ett av våra mål. Ju fler spelare vi kan producera desto starkare kan man säga att föreningen är.

Men hur ska ni jobba för att få behålla talangerna?
Grahm:
– Det känns som att vi tappar många spelare just den här säsongen, men innan tycker jag att vi har jobbat med samma trupp jättelänge. Jag tycker inte att vi har haft problem att ha kvar talangerna utan vi har haft kvar dom länge, men när dom har blommat ut och blivit nyckelspelare det är då som dom har börjat försvinna. Just fostringsåren tycker jag ändå att vi har varit duktiga på att behålla dom.
– För två säsonger sedan tappade vi Emma Nordin och Jennica (Haikarainen). Det var två toppar. Året innan det, då Valentina (Lizana Wallner) lämnade så tappade vi halva laget, men det var efter ett OS. Efter både Vancouver och Sotji har vi stort sett haft generationsskifte.

”FÖR FAN DET BÄSTA SOM KAN HÄNDA”

Edlund:
– Man kan se det så här också, vad har vi för mål med verksamheten? Vi vill bedriva en elitverksamhet där vi presterar bra och gör bra resultat här hemma i Sverige. Men för tjejerna som går på hockeygymnasium, som vi försöker utveckla och utbilda så mycket som möjligt under tre år, är nästa kliv i deras karriär möjligheten att åka på college. Jag ser inte det som att vi tappar en spelare utan det är, ursäkta mig, för fan det bästa som kan hända. Vi fostrar en spelare som går till college, får utbildning inom skolan och blir skolad som hockeyspelare under jättebra förhållanden. När sedan dom här fyra åren är klara då kanske några av dom vill komma tillbaka. Då sluter vi cirkeln.
Grahm:
– Ur ett oegoistiskt perspektiv, om vi plockar bort Modo ur det hela och att vi vill ha det bästa laget. När vi var i Tranås med landslaget såg jag att någon hade skrivit att han gillade Modo-femma. Då var det jag, Maria Lindh, Emma Nordin, Annie Svedin och Johanna Fällman. Nu är det bara två av oss som spelar i Modo och det är jag och Annie, men alla fem har gått genom Modo och ut i världen. Bara av den grejen blir jag glad, att vi har fått vara en del av deras karriärer.
– Åtta stycken på VM-rostern hade gått genom Modo. Där måste vi få klappa oss för bröstet för vi jobbar för att främja svensk damhockey och inte bara oss själva. Om vi skulle behålla alla spelare vi fostrar skulle vi vara svinbra, skrattar Grahm

Om du ser det egoistiskt, hur kan du som rutinerad spelare påverka att spelarna blir kvar i Modo?
– Ska jag vara ärlig så brukar jag inte påverka dom alls…, vilket inte Björn Edlund håller med Erika Grahm om:
– Jag vill vända på det där och säga att hon påverkar tjejerna dagligen. Erika har ett extremt hjärta för föreningen, vilket vi inte behöver gå in på hur hon har bevisat det. Vi är inte ensamma att vilja se Erika i laget, vilket jag förstår eftersom jag jobbat nära henne och sett hur hon arbetar.
– Hon säger att hon inte visar eller påverkar men det är för att hon är den person hon är. Hon gör det hon gör, men går inte runt och tänker att idag ska jag visa dom andra och så vidare.
Grahm:
– Jag försöker bara vara mig själv…

Foto: Ronnie Rönnkvist

SATSAR UTLÄNDSKT – EFTER ATT HA SATSAT HELSVENSKT

Modo har för ovanlighetens skull valt att plocka in fyra utländska spelare, Sidney Morin, Michaela Cava, Jenelle Kohanchuk och Kaitlyn Tougas, något som klubben tidigare har valt att inte göra i samma omfattning.
Grahm:
– Det där har blivit en hajp. Vi hade inga utländska spelare men det var aldrig så att vi inte skulle ha några. Det blev bara så.
Edlund:
– Vi har pratat om det internt att det vore ett alternativ. Samtidigt är vi extremt stolta över att vi haft en trupp som har varit fostrade i det lokala hockeygymnasiet. Nu vill vi se om det här kan ta laget och föreningen till nästa nivå.
– Vi har fått in oerhört ambitiösa spelare som är tekniska, duktiga och proffsiga. Dessutom höjer dom här tjejerna medelåldern lite grann, vi får en bättre bredd, bättre kvalité på träningarna och fler förebilder. Lyckas dom här tjejerna här så har vi faktiskt stärkt vårt varumärke ute i världen också.

Erika, hur känns årets trupp?
– Det känns som att vi har en bra balans. Vi har en stomme som varit i klubben länge, jag, Johanna Olofsson, Olivia Carlsson och även Sarah Berglind börjar bli upp i åren. Sedan har vi Annie (Svedin) som är en hemvändare. Dessutom har vi våra unga spelare som kommer underifrån.
– Många säger att ”nu har Modo börjat värva”, men tanken är att det ska finnas plats för våra yngre spelare att komma upp.
– Sedan har vi det här med att man ska vara duktig på isen, men det måste även funka utanför och den biten tror jag kommer att vara bättre den här säsongen.