Lagkaptenen slutar – efter nedläggningen: ”Skitjobbigt”

Lagkaptenen Beatrice Johansson är en av de som drabbas av Sundsvalls nedläggning. Nu berättar hon att hon slutar – bara 24 år gammal.
– Det är skitjobbigt att säga det eftersom det är första gången jag säger det högt, säger hon till hockeysverige.se.

I bakvattnet av Sundsvalls avhopp från SDHL är det många tjejer som står utan lag att spela för kommande säsong. Sundsvalls agerande har bland annat fått skicklige målvakten Jonna Kågström, 18, tappa motivationen och ta beslutet att sluta spela. Även lagets andra målvakt Anna Engström rapporteras sluta med hockeyn. En annan av spelarna som redan tagit ett beslut om hur hon kommer att göra nästa säsong är lagkaptenen Beatrice Johansson. När hockeysverige.se träffade henne i slutet av april hade hon just återhämtat sig efter att varit utbränd och borta från hockeyn en längre tid.

Då hoppades hon ändå snart vara igång och träna med Sundsvall igen och ladda inför den kommande säsongen även om hon också då tillade ”Jag inte hört något ifrån Sundsvall men jag har inga planer att gå någon annanstans. Jag bor ju i Sundsvall för att jag har jobb och familj här. Tanken är att jag vill bo kvar här”. Efter hokceysveriges.se:s intervju med henne har det också varit tyst från Sundsvalls håll fram till det att klubben en månad senare meddelade att man drar sig ur serien av ekonomiska skäl. Något som bland annat landslagsstjärnan Erica Udén Johansson reagerade stark på i en intervju med hockeysverge.se. Bland annat sa Udén Johansson att hon kände sig sviken av sin klubb.

Givetvis är även Beatrice Johansson mycket besviken på Sundsvall Hockeys agerande i samband med nedläggningen av damlaget.
– Efter att säsongen tagit slut har vi inte haft någon kontakt alls. Jag tror inte att någon i laget har haft kontakt med Sundsvall, säger Beatrice Johansson till hockeysverige.se och fortsätter:
– Jag blev inte direkt chockad över att det var så eftersom det varit så här under alla tidigare säsonger också. Det har alltid funkat så att dom inte har hört av sig innan man måste skrapa ihop ett lag i slutet av augusti, så organisationen har inte varit bra innan heller.

Hur har du upplevt att damhockey i Sundsvall har behandlats senaste säsongerna?
– Vi har alltid kommit som prio två, men så är det väl kanske överlag i Sverige. Det känns som att det har varit för lite folk involverade. Vi har fått mycket lovord om hur det ska bli och vad vi skulle få. Det har låtit så himla bra men sedan händer det ingenting.

Sedan kommer alltså beskedet som är ett slag i ansiktet på damhockeyn i Sverige och främst då i Sundsvall. Trots att Sundsvall kvalat sig kvar i SDHL så drar klubben ur laget och lägger ner damhockeyn.
– Min reaktion blev lite både och faktiskt. På något vis har jag ändå haft en önskan om att man skulle starta om. Jag har varit lite, inte anti men jag tycker inte det optimala sättet att bygga upp ett lag är att göra det med mestadels utländska spelare. På något sätt kan jag förstå föreningens argument att man inte vill kosta på ett lag uppbyggt på utländska spelare utan att man i alla fall vill ha en stomme med svenska spelare.
– På så vis kan det ändå vara bra, nu hoppas jag inte att damhockeyn dör ut helt i regionen, att man får starta om och börja bygga på nytt, bygga en ungdomsverksamhet och så vidare.

Stefan Lindqvist

Har det funnits signaler i stan om att damhockeyn ska starta om i Sundsvall eller Timrås regi?
– Nej även om dom sa det lite snabbt för att rädda situationen när det gick ut i media att laget drar sig ur SDHL, men det är ingen som har tagit tag i det. Jag tycker att vi borde ha hört något om det skulle vara så.
– Jag var med på en intervju på SVT. På kvällen efter det att vi fått veta att Sundsvall lägger ner laget skrev jag till sportchefen (Stefan Lindqvist) att folk fortfarande väntar på att höra ifrån er. Jag tänkte att nu när det ändå har kommit ut så borde dom försöka ta kontakt med oss. Då tyckte han att vi rökt vår chans eftersom vi hade gått ut och pratat om det här i media. Då tyckte han att dom inte behövde höra av sig.
– Jag blev chockad över hans ”snygga” mail men jag orkade inte lägga ner någon mer tid och energi på det så jag lät det bara vara. Jag tycker att det var konstigt uttalande – att vi valde gå ut i media med det istället för att kontakta oss… Jag vet inte vad dom egentligen hade förväntat sig.

Vad tror du att det här med att Sundsvall lägger ner laget betyder för damhockeyn i Stan?
– Om man ser till yngre tjejerna så ser dom ändå upp till spelarna i A-laget. Dom drömmer om att en vacker dag ta sig dit. Det minns jag själv då jag var liten, att jag såg upp till tjejerna som spelade i landslaget och på en lite högre nivå.
– Det känns som deras framtid inom hockeyn på något vis har dött ut eftersom det inte finns något lag att vilja komma till. Jag tycker att det här är att ta ett steg bakåt i utvecklingen av damhockeyn.

Beatrice Johansson, som bara är 24 år varit en av Sundsvall viktigaste kuggar sedan hon återvände från Modo 2011, ser ingen annan utväg än att lägga skridskorna på hyllan.
– Jag känner att antingen kör jag 100 procent eller så gör man det inte. Som det har varit nu med att kombinera heltidsjobb och all den träning och tid jag lägger ner på hockeyn har varit ohållbart i längden. Jag trodde inte att det var så utan jag trodde att det var att bara köra på som jag gjort under flera år. Det har fått mig att känna att nu prioriterar jag annat. Jag hade gärna fortsatt spela, men med andra förutsättningar än vad jag har haft.

Har du tagit ett beslut att inte fortsätta spela?
– Ja, det har jag… (Beatrice Johansson tystnar en stund innan hon fortsätter). Det är skitjobbigt att säga det eftersom det är första gången jag säger det högt.
– Jag har dessutom fått ett nytt jobb som jag kommer ha ett större ansvar på och då kommer det bli ännu svårare att kombinera dom två grejerna.

Vad skulle kunna få dig att fortsätta spela?
– Jag älskar verkligen hockey, herregud… Jag har svårt att se vad jag ska göra i framtiden utan att spendera många timmar i en ishall. Det är förutsättningarna som är det svåra. Det känns som man kombinerar två arbeten och det är slitsamt i längden.
– Ett optimalt dröm-tänk som jag har haft är att kanske ha ett halvtidsjobb och sedan spela hockey.

Hur går snacket kring det här bland dina tidigare lagkompisar i Sundsvall?
– Alla är sjukt besvikna. Alla sliter verkligen för att få ihop vardagen när man kombinerar hockeyn med jobb eller studier. Då känns det otroligt otacksamt när vi inte ens får ett tack eller att dom inte ens kunde ta sig tid att höra av sig. Hur lång tid tar ett samtal till varje spelare där man berättade hur det låg till?
– Genom det då gett varje spelare en ärlig chans att ta sig vidare till andra klubbar och förändra sin framtid. Man kanske hade behövt söka studier eller jobb på annan ort eftersom det är mycket kring hockeyn som måste lösa sig om man ska flytta eftersom vi inte får betalt på den nivån så man klarar sig.
– Dom jag har pratat med här chockade samtidigt som det inte finns så mycket att säga. Det är bara skittråkigt på det sätt som det här har gått till. Alla är förstående i att pengar styr världen, men det är kommunikationen som alla är frustrerade över. Man hade kunnat skött det snyggare.

Kan du tänka dig själv i framtiden jobba för att lyfta damhockeyn i Sundsvall?
– Jag har vid några tillfällen fått erbjudande att ta en tränarroll och att göra något sådant. Men ska jag inte spela kommer jag nog inte klara av att vara kring hockeyn, inte nu i alla fall. Jag måste nog ta avstånd från den helt annars kommer det vara för jobbigt.
– Men visst, kanske i framtiden. Jag vill att damhockeyn ska utvecklas, men som det nu är jag nöjd med att ha ett jobb och kunna åka hem på kvällen, göra någonting annat och inte vara styrd.