Efter stora genombrottet – nu drömmer talangen om Damkronorna: ”Det största jag kan få göra”

Josefin Bouveng har varit ett av Djurgårdens stora utropstecken i SDHL den här säsongen. Den 17-årige forwardstalangen står noterad för 17 poäng (10+7) på 21 matcher, en notering som gör henne till ligans näst bästa poängplockare bland juniorer. Nu drömmer hon om en plats i a-landslaget – redan den här säsongen.
– Damkronorna har alltid varit mitt mål. Att få representera damlandslaget är för mig det största jag kan få göra, säger Josefin Bouveng till hockeysverige.se.

STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)

Just nu kommer det fram väldigt många stora talanger inom damhockeyn i Sverige. En av dom är Djurgårdens Josefin Bouveng som nyss kommit hem från Junior-VM i Japan, vilket var hennes tredje JVM.

Även om hon idag har sin hemmarink på Hovet i Stockholm är hon inte någon stockholmare från början.
– Jag är född i Uppsala, men uppvuxen på landet utanför Knivsta. Det heter Vassunda och jag bodde där fram till förra säsongen då jag flyttade hit, berättar Josefin Bouveng då vi ses för en intervju inne på Sjöstedtsgymnasiet på Söder i Stockholm där man ser bort till Gröna Lund på Kungliga Djurgården.
– Det började med att min lillebror (Linus) kom hem med en lapp från dagis. Där stod det om en hockeyskola i Märsta. Han bestämde sig för att prova och jag ville följa med och titta. Jag tyckte också det såg kul ut så jag lånade ihop lite utrustning och fick vara med veckan efter. Sedan fastnade jag, säger Djurgårdsforwarden med ett leende.
– Min lillebror spelar fortfarande i Wings (Arlanda) och pappa (Per Rosén) har också spelat ett antal säsonger med Almtuna i Allsvenskan och någon säsong i Wings. Däremot har inte min mamma (Helena Bouveng) spelat någon hockey.

SPELADE MED TJEJER FÖR FÖRSTA GÅNGEN I STÅLBUCKLAN

Som nästan alla unga tjejer inledde Josefin Bouveng sin hockeykarriär med att spela tillsammans med killar.
– Jag fick börja ganska snabbt i 01-laget även om dom hade funnits några år. Då fanns det inga andra tjejer med, men efter några år kom Johanna Gävstedt från Rimbo med. Hon spelar i Linköping nu. Då var vi två tjejer i alla fall.
– Jag upplever ändå att jag blev behandlad som vem som helst i laget. Visst, ibland var det skönt att ha en tjej att prata med, men jag tyckte bara att det var kul att spela med killar.
– Djurgården blev den första riktiga damhockeyn för mig, men första gången jag spelade med tjejer var i Stålbucklan. Då var jag fortfarande kvar i Wings.

Nu har nästan alla tjejer som är med i Stålbucklan spelat med killar tidigare, men hur upplevde du att spela damhockey för första gången?
– Det var kul att träffa andra tjejer på det sättet och det var då jag började bygga min sociala krets inom damhockeyn.

Josefin Bouveng. FOTO: Ronnie Rönnkvist

”SKOLAN ÄR VIKTIG FÖR MIG”

Många av Josefin Bouvengs kompisar i Arlanda Wings spelar idag i lag som AIK, Mora och så vidare. Vägen ligger öppen för dom killarna att kunna leva på sin hockey under några år, men förutsättningarna för Bouveng är just nu inte dom samma.
– Jag har fått acceptera att det är som det är. Jag tycker att det är tråkigt att det är så här, men jag tycker ändå att det har varit jättebra att fått omge mig med dom killarna. Bland annat spelar (Albin) Grewe i SHL (Djurgården) och han kommer från Wings. En spelar i Mora (Adam Harrysson Karlsson) och han är jag jättebra kompis med fortfarande. Dom var mina kompisar och det var på en bra nivå hela tiden. Det här är jag tacksam för.
– Det där med pengar, jag tycker det är jättetråkigt…

Vad kan man göra åt den situationen?
– Nu har jag bara varit inom damhockeyn under två säsongen. Just nu tjänar jag ingenting så jag har möjligheten att gå på college om jag vill. Skolan är viktig för mig eftersom man idag inte kan tjäna några stora summor på damhockeyn.
– Men vad kan man göra åt det? Det är inte bara en person som kan ändra på allt, men jag tycker att det blir bättre med förutsättningar och så vidare. Damhockeyn får just nu hjälp på ett lite annat sätt, med mat och sådana saker som kanske är självklart för herrarna eftersom dom inte har något jobb vid sidan av. Klubbarna gör en del och har en betydelse i det här, men vi måste även få fler att komma och kolla på damhockeyn så vi får in pengar på den vägen, men det är en svår fråga.

VISSTE INTE VAD U18-LANDSLAGET VAR

När du inför förra säsongen skrev på för Djurgården, var det en stor kontrast för dig att kliva in i SDHL?
– Hockey är annorlunda i sig. Största steget för mig förra säsongen var flytten och allt runtomkring. Det blev på ett helt annat sätt.
– På planen, klart att det är en annan hockey med hårdare passningar och så vidare medan kill-hockeyn var mer att dribbla, tekniskt och mer tacklingar. Jag känner att jag har nytta av kill-hockeyn i damhockeyn, men samtidigt har damhockeyn också utvecklat mig eftersom det är lite annorlunda. För mig har det varit bra att ha spelat både och.

Du har spelat För-OS i Lillehammer, tre Junior-VM och är nu som 17-åring etablerad i SDHL, fanns det här med i dina drömmar som ung hockeytjej hemma i Vassunda?
– Ska jag vara helt ärlig så när jag fick första kallelsen till U18-landslaget visste jag inte riktigt vad det var, säger Josefin Bouveng med ett leende och fortsätter:
– Jag visste inte att det fanns ett U18-landslag och hade ingen aning om hur det såg ut. Det var säsongen innan Lillehammer (För-OS 2016) som jag blev kallad till ett regionsläger. Självklart tyckte jag att det var superkul och givetvis hade jag som mål då jag var liten att spela i landslaget, men jag visste inte att det fanns U18. När kallelsen kom blev det som en glad överraskning.

EN DEL AV FJOLÅRETS SILVERLAG

Förra säsongen fick 17-åringen vara med om en historisk milstolpe då hon var med det svenska lag som vann silver vid Junior-VM i Ryssland.
– Det är lite svårt att ta på varför vi lyckades, men vi gjorde det tillsammans som ett lag. Det tror jag verkligen var nyckeln. Då menar jag inte bara vi spelare utan även alla ledare och dom runtomkring som hjälpte till samtidigt som vi hade ett bra stöd på läktaren. Vi gjorde det verkligen tillsammans.

I den turneringen vann Sverige två gånger över hemmanationen Ryssland inför utsålda läktare.
– Vi spöade Ryssland två gånger i rad på deras hemma-is. Fansen lät väldigt mycket och hejade på Ryssland, men det kändes som att även vi fick energi av det för det kändes nästan som att alla höll på oss. Jag måste nog säga att det är den största upplevelse jag varit med om.

Josefin Bouveng är alltså nyss hemkommen från Junior-VM i Japan där Sverige slutade femma och med det får svenskorna inleda nästa års turnering i B-gruppen.

”KLART ATT DET DÅ BLEV EN BESVIKELSE”

Förbundskaptenen Alexander Bröms är ändå nöjd med Josefin Bouveng även om han och ledningen hade hoppats på lite mer poäng från hennes sida.
– Tycker Josefin gjorde ett bra VM. Hon gjorde också ett förtjänstfullt jobb som kapten. Vi hade såklart hoppats hon skulle producera ännu mer poäng då hon besitter många offensiva uppsidor. Hon är en spelare med god spelförståelse, mångsidig som kan spela både med och utan puck. Hon kan och kommer bli ännu bättre i temat målskytte. men en bra person som har en bra framtid för sig.

Josefin Bouveng:
– Nu är det ganska nära inpå och allt har inte riktigt sjunkit in ännu. Vi hade som mål att ta medalj. Klart att det då blev en besvikelse när vi inte gjorde det. Jag tycker ändå turneringen var jättekul och vi spelade tajta matcher och små marginaler som avgjorde.

Om vi ska vara lite kritiska så spelade ni ner er till B-gruppen, vad var det som inte riktigt räckte till med tanke på att målet var medalj?
– Vi gjorde ett bra gruppspel med tajta matcher. Jag tycker ändå att vi gör en bra match i kvartsfinalen och vi har många bra lägen speciellt i mitten av matchen. Där borde vi fått in två, tre puckar.
– Sedan gör vi 2-1 då det är två och en halv minut kvar, men släpper sedan in ett mål. Det känns ändå att vi har hoppet uppe och tryck i ”overtime”, men sedan får Finland ett lite turligt mål. Så lite skillnad är det.
– Det är ändå kul att vi kan slåss och fajtas mot USA och Kanada som har varit dom två största nationerna. Samtidigt är det många andra lag som blivit bättre så det är väldigt jämt och små marginaler.

Bouveng har stått för 17 poäng den här säsongen. FOTO: Dennis Ylikangas/Bildbyrån

FICK LAGKAPTENSROLLEN

Djurgårdsforwarden svarade själv för ett mål och totalt tre poäng på fem matcher.
– Jag tycker ändå att min turnering var ganska bra. Jag hade hoppats på att göra lite fler poäng och bidra till laget på det sättet, men jag gjorde mitt bästa och bidrog med så mycket jag kunde.

Hur ser du på din roll i den här turneringen jämfört med den första du var med i för tre år sedan?
– Första året, jag har alltid varit där och försökt bidra med mitt bästa. Många säger att man i första turneringen ska se och lära, men jag ser det inte bara som att jag var där. Istället ser jag det som att jag var där för att bidra med det jag kunde.
– I laget hade jag såklart en annan roll eftersom jag då var en av dom yngsta och fick lyssna på vad dom äldre sa samtidigt som jag tog in allt jag kunde för att få en bra erfarenhet.

Du var kapten det här året, kände du dig själv som den ledande spelaren vid sidan av isen?
– Jag försökte prata med alla spelare och var det någon som undrade om någonting så var jag öppen för att prata och så vidare. Jag försökte bidra med det jag kunde.

”FÖRSÖKT TA CHANSEN NÄR JAG VERKLIGEN FÅTT DEN”

Josefin Bouveng har haft en snabb utvecklingskurva i Djurgården den här säsongen. På 21 matcher har hon svarat för tio mål och totalt 17 poäng. På frågan från hockeysverige.se till förbundskaptenen Ylva Martinsen om vilka hon tycker har varit spännande i SDHL svarade hon bland annat:
– En som varit bra i sitt Djurgården är Josefine Bouveng. Hon är 01:a och var med i U18-landslaget och spelade en turnering. Hon går på HG i Djurgården och är en spännande spelare som gjort en hel del poäng.
Josefin Bouveng:
– Säsongen har överhuvudtaget varit bra för min del jämfört med den förra. Jag har fått mycket förtroende, vilket har stärkt mig, och verkligen försökt ta chansen när jag verkligen fått den. Det blir som en sporre att hela tiden få spela mer och mer för att utvecklas och kanske få en ännu större roll.

Hur märks det att Djurgården har föryngrat sin trupp till den här säsongen?
– Vi har fortfarande några äldre som jag ser upp till och försöker lära mig så mycket som möjligt mycket av.  Jag tycker ändå att det är bra att Djurgården satsar på dom yngre tjejerna eftersom det är bra för svensk hockey.

Finns målet att komma med i Damkronorna redan den här säsongen?
– Damkronorna har alltid varit mitt mål. Att få representera damlandslaget är för mig det största jag kan få göra. Framförallt då i ett OS.
– Jag har hela tiden försökt fokusera på här och nu för det är på så sätt jag kommer få bästa förutsättningarna för att förhoppningsvis en dag komma med i landslaget. Det skulle vara jättekul om det skulle hända.