”Jag känner mig sviken”

Beskedet kom som ett dråpslag. Sundsvall Hockey lägger ned sitt damlag i SDHL och lämnar landslagsstjärnan Erica Udén Johansson klubblös.
– Jag känner mig sviken, säger hon till hockeysverige.se.

I förra veckan kom ett besked som lade en våt filt över damhockeyn: Sundsvall Hockey drar sig ur SDHL.
”Vi har tillsammans under våren tagit ställning och beslutat, att vi inte kan driva laget i SDHL. Vi har konstaterat att vi inte har de sportsliga, organisatoriska eller ekonomiska förutsättningar som krävs för spel i den högsta ligan. Sundsvall Hockey är idag tvingade att genomföra ett antal åtgärder i en helhet där damverksamheten är en del av den. Vi behöver på kort sikt ekonomiskt och organisatoriskt komma i balans. Under våren har samarbetsavtalet med Timrå IK gått ut och Timrå IK väljer att inte förnya avtalet med de förutsättningar som idag gäller”, skrev klubben på sin hemsida efter det att det tragiska beslutet hade fattats.

Det har snart gått en vecka sedan det hårt kritiserade beslutet och lagets stora stjärna, landslagsspelaren Erica Udén Johansson, är fortfarande väldigt besviken på klubbens agerande.
– Jag tänker att beskedet är jäkligt tråkigt. Återigen är det damerna som får lida när det gäller hockey och beslut som tas inom föreningar. Det här ser man även inom hockeyn världen över, säger den OS-satsande forwarden och pekar på University of North Dakotas framgångsrika damverksamhet som lades ned av ekonomiska skäl under våren.
– Nu tog damhockeyn i alla fall ett steg framåt i och med USA-damernas hot om strejk eller vad man ska kalla det. Men det här känns som att vi tar ett steg tillbaka igen.

Erica Udén Johansson suckar uppgivet. Hon konstaterar att hon in i det sista hoppades att det skulle lösa sig, att damhockeyn skulle få chansen att leva vidare i Sundsvall.
– Klubben gick ut innan och sa att det var ont om pengar, men det har varit samma problem varje säsong. Det har ändå alltid löst sig, vi har lag och satsar. Man har alltid sagt att damerna ska vi inte röra utan det är herrarna och så vidare.
– Det har känts bra och herrarnas division 1-lag, tycker jag, har haft en lite för hög budget för att vara i den serien. Sedan går klubben ut och säger att man drar ner herrarnas budget men damerna tar vi bort helt. Då kände jag ”Va???”

Du har spelat i Sundsvall under ett stort antal säsonger, hur har satsningen på damhockeyn varit där under åren?
– Den har inte varit jätteprioriterad. Det är några få runt omkring laget som har dragit runt damhockeyn och försökt ta upp damerna på agendan.
– ”Hur gör vi med damerna?”, det har inte varit en frågeställning man naturligt har tagit upp på mötena. Man pratar om herrlaget, J20, J18, U16 och ungdomslagen. Sedan har man sagt ”ja, då är vi klara”. Då frågan om hur vi gör med damerna kommit upp har det känts som att dom har sett det som ett enmansjobb.
– Det har ändå känts som att det har blivit en bättre satsning. Förra säsongens är ändå, tycker jag, något av det bästa vi har haft. Jag menar med talangen vi hade på folket i laget och så vidare. Jag tycker också att vi utmanade mycket mer även om vi kanske förlorade lika mycket. Det var jämnare matcher och vi hade mycket mer att komma med. Hade vi fått ha kvar det här laget och jobba vidare med det så skulle det vara början på något riktigt bra, men så blir det inte.

Far och dotter Johansson. Foto: Bildbyrån/Johanna Lundberg

JAGAD AV MÅNGA SDHL-KLUBBAR: ”ALDRIG VARIT SÅ POPULÄR”

Sundsvall har varit Erica Udén Johansson och hennes pappa, Lars ”Sparven” Johanssons klubb under många år. Givetvis svider det långt in i själen på henne när klubben väljer att sluta med damhockey.
– Jag känner mig sviken. Det var ändå här som jag startade min damhockeykarriär. Även om Sundsvall inte var det bästa laget som fanns i SDHL så var det ändå roligt att få köra där allting började.

Erica Udén Johansson är given i Damkronorna och är högaktuell för OS-spel, men just nu är hon alltså klubblös.
– Spela i SDHL kommer jag att göra nästa säsong. Det är inget snack om den saken eftersom det är ett OS-år och jag kommer satsa på att ta en plats i det laget.
– Klubbadress är däremot fortfarande lite okänt. Jag pratar med några klubbar, men det är mycket som spelar in. Dels ska det kännas bra för mig, men samtidigt har jag sambo. Ska han flytta med? Ska han bo kvar? Ska vi pendla och bara ses på helger? Ska vi göra oss av med lägenheten här eller inte? Det är helt enkelt en massa som ska passa in och bli rätt.
– Jag vill ändå ha liknande förutsättningar som jag hade här i Sundsvall. Här hade jag förmånen att få lite betalt, bil och allt möjligt.

Har telefonen gått varm hos dig efter beslutet kom?
– Den gjorde det förra veckan. Mest i onsdags. Jag tror aldrig jag har varit så populär. Nu svarade jag inte så mycket i telefon, men det ringde hela tiden. Det var lite irriterande när jag skulle försöka kolla igenom saker ”fan, nu ringer det igen”, säger den 27-åriga forwarden med ett skratt och fortsätter:
– Det var mest då och fram till fredagen. Nu har det varit långledigt och inte så mycket mer samtal. Visst har lag hört av sig, men det har varit mycket reportrar också.

Med tanke på att försäsongsträningarna är i full gång, när måste du ta ett beslut om var du ska spela nästa säsong?
– Jag känner att det måste ske ganska snart. Samtidigt vill jag inte stressa fram något. Min förhoppning är att det ska bli klart i slutet av nästa vecka eller där omkring. Det beror givetvis på hur det går med förhandlingarna, hur man kan lyckas lösa saker och ting.

Du ska på landslagsläger i Falun mellan den 26 juni och 2 juli, blir du ännu mer triggad eller hur påverkar all turbulens dig inför det?
– Jag visste om redan innan att jag skulle till Falun för det sa man då vi var iväg på SOK-lägret på Kreta. Personligt vill jag göra bättre ifrån mig på varje läger, bevisa att jag ska ha en stadig plats i landslaget.