Ett tre månader långt helvete: ”Jag fungerar inte som människa”

Trots att hon slog huvudet i isen valde Caroline Markström att slutföra matchen. Tre månader senare lider Brynäs landslagsmeriterade back fortfarande av sviterna efter sin hjärnskakning. Nu motsätter hon sig starkt förbundets förslag på att SDHL-lagens tränare ska bedöma en spelares hälsa efter smällar mot huvudet.
– Det går inte! Coacherna har fullt upp med annat och kan inte ha det där också på sin tallrik. Det måste komma från en läkare. Det måste finnas läkare på plats under alla matcher på högre nivå i Sverige, säger hon till hockeysverige.se.

– Vi spelade mot HV71 borta. Jag var framför mål och inte ens i pucksituationen när jag fick skridskorna bortskyfflade och slog bakhuvudet i isen.

Så säger Brynäsbacken Caroline Markström när hockeysverige.se ber henne se tillbaka till på matchen som kom att innebära att hon inte har kunnat spela hockey under tre månader.
– Jag minns allting. Det blev svart någon sekund, men sedan klev jag upp och spelade klart bytet. Det var väldigt virrigt och jag vet inte riktigt vad jag gjorde då. Efter det satt jag något byte innan jag spelade klart matchen. Vi hade även matcher under helgen så jag spelade även lördag och söndag.

Det här var hennes första hjärnskakning och någon behandling fick hon inte direkt efter smällen.
– Nej, ingenting och det var inte heller någon som konstaterade att det var hjärnskakning. Inte jag heller. Eftersom situation hände där inte pucken var så lade nog inte så många märke till det. Speciellt eftersom jag klev upp och spelade vidare.
– Det var jag själv som fick avgöra och då valde jag att köra på även fast jag var lite snurrig. Jag tänkte inte mycket mer på det ”vi kör på”, säger Caroline Markström.

”DET VAR HELT KAOS I HUVUDET”

Den här intervjun var inplanerad vid ett tidigare tillfälle, men Markström tvingades ställa in den eftersom hon hade vad hon kallar ”en dålig dag”. Det var långt ifrån den första.
– Tiden efter det att jag drabbades av hjärnskakningen har det varit väldigt upp och ner. Jag har bra och dåliga perioder och dagar. Ibland fungerar ingenting och jag har huvudvärk hela tiden. Sedan har det även varit perioder där jag känt mig ganska bra. Jag är då tillbaka till mig själv igen, har energi, knappt huvudvärk alls och trott att nu vänder det. Sedan har jag fått bakslag… Jag har fått ganska många bakslag nu.

Hur ser ett bakslag ut för dig?
– Mitt värsta bakslag… Då hade jag inte haft någon huvudvärk alls på två veckor. Jag kände att nu kunde jag börja cykla, träna och börja med hjärntrappan igen. Även börja trappa upp mer på jobbet.
– Då jobbade jag 50 procent och hade gjort så under en och en halv vecka. När jag vaknade, en onsdag tror jag att det var, hade jag jätteont i huvudet. Efter det hade jag mina värsta dagar på två månader. Det var helt kaos i huvudet. Då var det surt eftersom jag innan hade känt att jag var på väg tillbaka ”Nu känns det riktigt bra” och sedan går det från himmel till helvete.

”HELA MITT LIV HAR CIRKULERAT KRING MÄNNISKOR OCH TRÄNING”

Caroline Markström har givetvis kontakt med läkare om hur hon ska hantera den situation som hon befinner sig i.
– Råden jag har fått är att ta det lugnt, vila så mycket som möjligt och hålla mig ifrån ljus, ljud, tv, dator, folk, träning, gå upp i puls… Jag ska med andra ord hålla mig ifrån allt som driver mig, vilket har varit den största utmaningen.

Med tanke på det du berättar, har du kunnat vara med någonting kring laget?
– Jag har varit där ibland för att kolla på lite träningar, varit med lite i omklädningsrummet och jag har sett några matcher. Hela tiden har jag försökt vara med så mycket som möjligt eftersom jag saknar den här omklädningsrumsdelen och umgänget med laget.
– Som jag sa så fungerar det hur bra som helst vissa dagar och andra inte alls. Jag åker dit när jag känner mig pigg helt enkelt.

Foto: Bildbyrån/Tobias Sterner

Som elitidrottare har det varit frustrerande för henne att inte kunna träna, utan bara stå overksam vid sidan av.
– Ja, verkligen. Det är helt sjukt och dessutom ”firar” jag tre månader i dag, säger Brynäsbacken med ett skratt och fortsätter:
– Sedan jag var sex år har det nog inte gått mer än fyra dagar utan att jag har tränat. Nu har det gått tre månader. Det är nog också den största omställningen i mitt liv eftersom hela mitt liv verkligen cirkulerat kring träning och människor. Det är nog den jobbigaste biten eftersom, som jag sa, är det dom två grejerna jag blivit rådd till att hålla mig ifrån.
– Jag är ute och går i stort sett varje dag. Dom vill att jag ska gå lugnt, inte komma upp i puls, jag får inte svettas och inte…

Markström avslutar mitt i meningen och suckar innan hon fortsätter:
– Det är svårt när man är van att röra på sig och få ut endorfiner och adrenalin utav det. Sedan plockas den delen av livet helt bort. Det har varit den största utmaningen i det här.

Hur tänker du generellt kring den här ökningen av kända hjärnskakningar inom hockeyn?
– Jag har aldrig varit med om något likande som det har varit hela den här säsongen. Jag vet inte varför det blivit så här och kan inte heller sätta fingret på det.
– Det är fortfarande spelet hockey, samma sport och fysiska spel. Vi kan inte gått och blivit så mycket snabbare och starkare över en sommar. Jag vet inte om det har hänt något med hjälmarna eller om det helt enkelt är ett otursår för hockeyn.

Upplevde du att det var många hjärnskakningar under din tid i USA?
– Jag märkte ingenting av det och jag var ändå där under fyra år. Under den tiden tror jag inte att det var någon hjärnskakning. Var det någon så var det under några dagar, men ingen som jag kommer ihåg. Då ska vi ändå komma ihåg att vi hade fem hjärnskakningar samtidigt i Brynäs.

”DET MÅSTE KOMMA FRÅN EN LÄKARE”

Du själv spelade vidare efter du fått din hjärnskakning, men det finns ytterligare exempel på spelare som spelat några matcher ytterligare med hjärnskakning, hur tänker du kring det?
– Här måste hela hockeyvärlden lära sig av våra misstag. Precis som du säger så har det varit flera fall och det måste förvärra varje ”case”.
– Det var min första hjärnskakning och i vanliga fall brukar inte den vara så farlig. Speciellt eftersom smällen inte kändes så allvarlig. Nu sitter jag här tre månader senare och har en jättehuvudvärk. Jag kan tänka mig att det beror på att jag spelade vidare med en hjärnskakning.

Är det en bra idé att coacherna ska utbilda sig för att i ett tidigt stadium kunna bedöma om det kan vara en hjärnskakning en spelare drabbats av eller inte? Det är ett förslag som funnits på bordet från Svenska ishockeyförbundet. När hockeysverige.se tar upp frågan med Caroline Markström blir svaret kort.
– Det går inte! Coacherna har fullt upp med annat och kan inte ha det där också på sin tallrik. Det måste komma från en läkare. Det måste finnas läkare på plats under alla matcher på högre nivå i Sverige.

SHL har både läkare och ofta ambulans vid sina matcher, något som oftast saknas under matcherna i SDHL. Detta trots att det sportsligt är samma status på ligorna.
– Självklart förstår jag att det kan förekomma grövre och fler skador inom herrhockeyn. Det är lite mer fysiskt där eftersom dom får tacklas vilket inte vi får göra på samma sätt enligt reglerna. Jag tycker ändå att det på varje dammatch ska vara någon form av läkarteam där. Det ska inte vara något snack om den saken.

Foto: Ronnie Rönnkvist

”JAG HAR FÅTT PERSPEKTIV PÅ ATT HÄLSAN ÄR ALLT”

I dag skriver vi 14 december och i dagsläget är det fortfarande högst oklart när Caroline Markström är redo för comeback.
– Ja du… Sedan jag fick smällen har jag hela tiden sagt att jag spelar nästa match. Det har varit tre långa månader, men senaste tiden har jag insett att det får ta den tid det tar. Jag har fått andra perspektiv och har satt i första hand att komma tillbaka till mitt vanliga liv, få tillbaka min energi så jag kan göra det jag brukar göra i vardagen. Vara bland folk, kunna jobba heltid som jag brukade och komma tillbaka till att kunna träna.
– Just nu känner jag att hockeyn får komma när den kommer. Den får komma i andra hand och jag har fått perspektiv på att hälsan verkligen är allt. Jag hoppades i alla fall vara tillbaka till vår första match efter jul som är den 6 januari, men eftersom jag sitter här i dag, har jättehuvudvärk och inte ens är nära att kliva på is eller träna över huvud taget så tror jag inte på det datumet längre. Jag hoppas i alla fall vara tillbaka till slutspelet.

Har du till och med haft tankar kring att karriären kanske är över?
– Hade du frågat mig för två månader sedan hade jag svarat ”nej, nej, nej, absolut inte”. Jag har även fått frågan om jag kommer att vara rädd när jag börjar spela. I början svarade jag ”Nej, jag kommer köra på och jag kommer att smälla på igen”.
– Nu har det gått tre månader och jag fungerar inte som människa när inte hjärnan funkar. Har du brutit en arm eller ett ben kan du ändå jobba på med smärta, men nu har jag verkligen fått respekt för huvudet. Säger hjärnan stopp så är det verkligen stopp. Hela kroppen stannar. Det är något jag verkligen har fått respekt för.
– I och med det har jag varit rädd för att karriären är över, men har också en rädsla över om jag spelar match igen, får en ny smäll och hamnar tillbaka dit jag är idag. Det är absolut det sista jag vill.