Hjälpte till att locka stjärnan till Brynäs: ”En ambassadör och ansikte utåt för damhockeyn”

Det var årets värvningsbomb i svensk damhockey. Brynäs, som tappat flera av sina främsta spelare, plockade in landslagsstjärnan Erika Grahm. En av dem som bidrog till att värvningen blev av är backen Caroline Markström.
– Det tror jag kommer att betyda jättemycket för Brynäs. För det första är Erika en fantastisk hockeyspelare och person men även en ambassadör och ansikte utåt för damhockeyn i Sverige, säger Markström till hockeysverige.se.

GÄVLE (HOCKEYSVERIGE.SE)
Efter fyra collegeår i USA återvände Caroline Markström i fjol hem till Sverige för spel i SDHL. När den landslagsmeriterade backen kom hem förra sommaren reste hon runt till olika klubbar i SDHL för att hitta rätt hemvist.

Valet föll slutligen för Gävle. Dels för att det var nära hem till Sundsvall, dels för att hon erbjöds ett jobb av klubben
– Det var skönt att inte vara så långt hemifrån efter det att jag varit i USA dit det är lite längre avstånd, berättar Caroline Markström för hockeysverige.se när vi ses för en intervju intill klassiska Strömvallen i Gävle.
– Sedan var det jobbet som drog mig hit. När tjänsten jag har kom ut så ringde Jonas Stark mig och sa att jag skulle titta på jobbet ”En bra start i livet”, om skulle vara något för mig. Jag hade varit tydlig för alla lagen jag besökte att jobb är prio ett för mig.
– Jag vill spela hockey, men jag kommer att prioritera jobbet först eftersom det tyvärr idag är så det är i dagens samhälle som damhockeyspelare. Jag kom ner på anställningsintervju, fick jobbet och då var blev det ett enkelt beslut.

”SÄSONGEN VAR JÄTTEJOBBIG”

Markström, ursprungligen från Kovland utanför Sundsvall valde att skriva på för Brynäs i hopp om att man skulle bli ett lag som slogs om topplaceringarna i SDHL. Så blev det inte. Brynäs tog sig till kvartsfinal, men mycket mer än så blev det inte. I stället för att snegla uppåt i tabellen tvingades spelarna kasta oroliga blickar bakåt.
– Säsongen var jättejobbig och strulig. När vi kom i augusti var vi ett helt nytt lag. Det var inte en så jättestor stomme från säsongen innan kvar även om det var några stycken såklart. Det var dålig ”teambuilding” från början och vi fick inte ihop laget före uppehållet i november. Efter det blev gemenskapen bättre i laget, vilket speglade sig lite i matcherna eftersom vi började spela en bättre hockey även om vi inte fick resultaten som vi ville.

Ny tränare i laget blev tidigare landslagsmålvakten Åke Liljebjörn. Det tog tid för honom att sätta sin prägel på verksamheten. Men efter hand blev spelet bättre, tycker Markström.
– Det blev högre kvalité på träningarna och roligare att vara med laget och spela matcher. Men resultaten kom inte. Det blev frustration och sedan började det att gå utför igen.
– En superfrustrerande säsong samtidigt som det kändes att vi spelare och ledarna inte var på samma nivå alltid. Ibland kändes det som att det var vi och dom och inte en enhet i laget och hela organisationen. Det här tror jag spelade en ganska stor roll för resultatet också.

Upplevde du att det blev en stor omställning för Åke Lilljebjörn att kliva in i damhockeyn?
– Absolut och det märktes av. Han hade aldrig tränat damer förut och jag har full förståelse att det inte är samma. Vi ifrågasätter och vill veta.
_ Grabbar säger man till ”åk och ställ er i hörnen” ”jajamän” och så åker dom. Medan vi tjejer frågar ”varför då och vad är det för bra med det”, skrattar Caroline Markström.
– Vi analyserar lite mer så jag tror absolut det blev en omställning för honom. Det var nog inte helt rätt för honom eller oss, vilket kanske visar sig nu då han inte blir kvar.

Foto: Ronnie Rönnkvist

LÅNGA DAGAR

En viss omställning blev det även för Caroline Markström själv att komma från den amerikanska collegehockeyn i NCAA till SDHL.
– Kvalitén går ner lite. För mig var det lite annorlunda då jag började jobba heltid och även då ville prioritera jobbet. Det var ganska påfrestande. Jag körde ofta min fys på morgonen så jag tränade halv sju till halv åtta. Sedan jobbade jag åtta till 17 och sedan började träningen tio i sex.
– Det blev långa dagar och fullt ös hela tiden så jag kände att mitt huvud ibland inte var med på träningarna. Det tror jag också påverkade varför jag var frustrerad den här säsongen, att jag i vissa stunder kände att jag inte var där och inte fick den här responsen.
– Under landslagsuppehållen, det var ju OS-år, kunde vi vara tio på träningarna. Det drog ner energin, farten och hur roligt det var med hockey. Sedan har själva hockeyn, spelmässigt, känts bra ändå.

Efter förra säsongen valde tre tongivande OS-spelare, Sara Grahn, Anna Borgqvist och Erica Udén Johansson att lämna Brynäs. Givetvis påverkar det lagets slagkraft.
– Självklart är det tråkigt att dom lämnar eftersom det är duktiga hockeyspelare. Jag försöker se positiva saker i det som händer och förändringar kan vara positiva. Erica var ny förra säsongen, men Anna och Grahn har varit i Brynäs under många år och senaste säsongerna har det inte gått så bra för laget. Då kan förändringar vara bra både för dom och för Brynäs. Sedan tycker jag såklart det är väldigt tråkigt att dom lämnar.

CHOCKVÄRVNINGEN

Trots alla tappen ”chockade” Brynäs damhockeyn för några damer sedan då klubben presenterade OS-forwarden Erika Grahm som lagets senaste nyförvärv.
– Det tror jag kommer att betyda jättemycket för Brynäs. För det första är Erika en fantastisk hockeyspelare och person men även en ambassadör och ansikte utåt för damhockeyn i Sverige.

Har ni redan hunnit märka någon respons på att hon skrev på för Brynäs?
– Absolut. Det är redan en jättestor skillnad. Nu ska hon även jobba som verksamhetsutvecklare av dam- och flickhockeyn. Det visar att Brynäs vill ta dam och flickhockeyn på allvar.

Du känner Erika Grahm sedan tidigare, var du delaktig i att få henne till Brynäs?
– Jo, det var jag. Jag började prata med henne lite grann om Brynäs och då hade även Åke hört av sig. Jag tror att han hade skickat ett SMS till henne. Först var även jag väldigt kritisk till Brynäs och visste inte om jag skulle spela kvar eftersom det inte hade varit bra, vilket inte är någon hemlighet.
– Det här sa jag till Erika, men vi har haft en dialog hela tiden och jag som är på kansliet har märkt att nu händer det verkligen grejer. Styrelsen började tänka helt annorlunda. Nu slutade Anna, Erica och Sara och då började gubbarna inom hockeyn ”oj, nu händer det visst något”.
– Ibland behövs det något väldigt dramatiskt för att man ska förstå att det händer grejer. Sedan fortsatte jag dialogen med Erika och jag sa ”nu känns det på riktigt”. När hon var här för någon vecka sedan och träffade kansliet var jag också med på det mötet. Då hade jag dessutom dagen innan skrivit på för Brynäs igen.
– Dessutom bor Erikas kille i Uppsala och det var nog en del i hennes beslut, att hon ville komma närmare.

Erika Grahm. Foto: Ronnie Rönnkvist

”VI FÅR INTE FLICKOR ATT STANNA”

Vad innebär den här omstarten Brynäs gör?
– För att vara relevant som hockeyförening idag måste du ha ett fungerande damlag. Är du ett så starkt varumärke i Sverige som Brynäs är så krävs det att klubben har en bra damorganisation. Dels då för att få in partners, vilket är superviktigt eftersom jämställdhetsfrågan verkligen är högst på listan idag, men också för att utveckla tjejer och få dom att fortsätta spela hockey.
– I planen ligger också att det senast 2021 ska finnas ett hockeygymnasium i regionen. Just nu finns det ett glapp. Du börjar spela flickhockey med killar. Sedan kommer du till en viss ålder där du inte hänger med och i stället slutar. Vi får inte flickor att stanna och det här är något som man märkt i Gävleborg. När det finns ett så stort utbud från början vill vi också bevara den talangen.

Är just ungdomssatsningen, som varit ett problem i Brynäs, den brinnande punkten i omstarten?
– Ja, flick- och damverksamheten. SDHL-laget ska tas på allvar och ska ges lika villkor. Det här har verkligen blivit ett sådant lyft. Bland annat ska herrlagets materialare vara det för oss i damlaget.
– Han kommer vara med oss minst en gång i veckan och vi kommer få samma material som herrlaget. Redan där ser jag ett jättelyft. När vi tränar fys nu har vi haft herrlagets fystränare med oss. Det är han som lägger upp passen åt oss.

Du var på St. Cloud State University under fyra säsonger, vilka erfarenheter tar du med dig därifrån in i svensk damhockey?
– Mycket är det farten. Det är ett annat tempo och jämnare lag där. Det är inte så stor skillnad att möta en första eller fjärde femma där. Här i SDHL är det mer att ”Oj, nu möter vi förstafemman” medan du vet att tredje- och fjärdekedjan kanske inte kommer att producera. Det är en skillnad. Spelet i sig, hockey är hockey så där är det inga konstigheter.

”MER AV EN FAMILJEKÄNSLA PÅ COLLEGE”

Svenska lagbyggen är erkända tack vare sammanhållningen som ofta blir i laget, men Caroline Markström tycker att just den biten var minst lika bra på college i USA.
– Jag skulle säga att det blir bättre sammanhållning där borta. Det blir en helt annan gemenskap när du bor, går i skolan och spelar tillsammans med dom andra tjejerna.
– Här i Sverige gör alla sina olika grejer på dagarna. Vissa går i skolan och vissa jobbar så alla är på olika håll. Sedan träffas vi ett par timmar på hallen. Ofta blir vi tajta ändå eftersom vi såklart hittar på saker tillsammans utanför, men jag tycker att det blir av en mer familjekänsla på college än vad jag skulle säga att det är i ett svenskt SDHL-lag.

Hur ser du på din roll på och vid sidan av isen i Brynäs?
– Den är viktig. Jag jobbar ju med ”En bra start” och vi jobbar med att barn och unga ska få en bra start i livet. Min roll som damhockeyspelare är att jag måste vara en förebild i mitt jobb varje dag utåt för barn och unga. Det är jätteviktigt.
– På isen ser jag mig själv ha en ledande roll i laget. Jag ska vara den som driver laget framåt och någon som dom andra kan förlita sig på att hon gör sitt jobb bra varje dag.

Tog du den rollen fullt ut förra säsongen?
– Jag känner att jag tog den hyfsat, men jag känner också att jag har ett kliv till att ta. Det var första säsongen och nu har jag varit med ett år. Jag känner mig bekvämare och vill ta nästa kliv.

Foto: Bildbyrån/Simon Hastegård

SUGEN PÅ LANDSLAGSCOMEBACK

Caroline Markström spelade VM 2016 och hon har börjat känna ett litet sug att försöka ta en plats i Damkronorna igen.
– Landslaget lockar absolut. Jag har inte reflekterat så mycket över landslaget sedan jag och Leffe (Boork) hade ett snack och det blev som det blev där. Efter det har landslaget legat lite vid sidan av.
– Nu när det blev klart med Ylva (Martinsen) som förbundskapten så kände jag ”okej, är det något jag vill göra igen?” Det är alltid en ära och skitroligt att dra på sig landslagströjan och representera sitt land. Speciellt i OS- och VM-turneringar.

Känner du att det är en ”trigger” med ny förbundskapten?
– Ja, det gör jag. Efter att ha varit med i VM och lite andra turneringar så… Alla har sina åsikter om Leif Boork. Jag tyckte inte att det var jättekul och kände vid varje träning ”gud, vad roligt det ska bli”. Så tror jag att många tjejer känner.
– Det gör, tror jag, att många triggas av att det är en ny förbundskapten, en kvinna och kanske lite ”ny-tänk”. Det lyfter landslaget lite grann och så känner jag själv också.