Boork efter nya landslagsmissen: ”För många utländska spelare i SDHL”

Av åtta lag slutade Damkronorna sexa i förra veckans landslagsturnering. Nu riktar förbundskapten Leif Boork viss kritik mot klubbarna i SDHL.
–  Vissa lag har för många utländska spelare, säger han till hockeysverige.se.

Damkronorna var i slutet av förra veckan i tyska Füssen för en åttanationersturnering. Den tyska trippen slutade med att Sverige kom på en sjätteplats med bara en vinst, mot Tjeckien, och förlust mot Schweiz i matchen om femte- och sjätteplats med hela 1-5. Vilken nivå håller vårt landslag och hur ser förbundskaptenen Leif Boork på lagets insats i turneringen? Hockeysverige.se fick en intervju med Leif Boork som är på plats i Tjeckien för att följa Sveriges U18-landslag i Junior-VM.
– I korta turneringar får matcherna väldigt stort utslag. Samma sak är det i en VM-turnering. Spelar man i en grupp om fyra lag och får stryk i en match är man borta ur diskussionen om placeringarna. Men man måste se det lite större än så.
– När det kommer till mästerskap är det naturligtvis helt avgörande om man vill vara med och slåss om topplaceringarna, men när vi spelar sådana här turneringar är det ändå förberedande matcher till mästerskapsmatcherna. Det är först i mästerskapsmatcherna, speciellt inom damhockeyn, man ser det bästa från alla lagen.

Vad fungerade inte i spelet för hade allt fungerat klockrent hade ni antagligen skulle ni antagligen spelat final?
– Så kan man inte säga. Det kan fungera klockrent för andra lag också och då kan dom vara bättre. Det är precis så här skillnaden är på hur en tränare ser på prestationen och hur en utomstående ser på den.
– Det är helt rätt att vi har delar i spelet som vi, så att säga, analyserar hela tiden, vad vi ska göra åt det. Ofta är det i sista tredjedelen i banan som jag upplever att vi är minst effektiva. När det gäller försvarsspelet spelar vi ett presspel, vi ligger högt upp och forecheckar, men vi får inte fast motståndarna där alla gånger som vi önskar. I anfallsspelet, i sista tredjedelen, kommer vi inte in på mål tillräckligt bra och får inte tag på dom här lösa puckarna som ofta blir framför mål. Där är vi för dåliga.

Foto: Bildbyrån

Kan du justera något i själva spelet för att få till en förändring där eller är det bara upp till spelarna att ta sig dit in?
– Det är inte först och främst en taktikfråga. Det här har vi också diskuterat med spelarna. Spelar du ett presspel mot lag som i första hand spelar på kontring, vilket Tyskland, Tjeckien och Schweiz gör, om du inte får ut tillräckligt av det presspelet kommer motståndarna att vända spelet. Eftersom vi då är långt fram i banan kommer motståndarna vända spelet med fart. Det här är nästan ett svenskt klassiskt före detta spel, som man spelade förr i svensk hockey internationellt.
– Det finns framförallt två sätt att bemöta det. Antingen att justera presspelet och träna på att det blir bättre men ändå behålla det eller dra tillbaka laget och spela mer avvaktande, pressa i mittzonen, använda linjerna och på det viset själva bli en form av kontrings lag.
– Anledningen till att vi har valt att spela det här presspelet är egentligen av två skäl. Det ena är att vi är ganska bra skridskoåkare, vilket är en av våra spetskompetenser. Det andra är att om vi ska rubba dom bästa lagen och har ambitionen att sikta på medaljer är min uppfattning att vi måste försöka spela ett ganska aggressivt spel.
– Möter vi då lag som är ett snäpp sämre och vi inte lyckas lika bra med det här spelet får man kontringarna emot sig. Gör vi inte mål och motståndarna kontrar bra då blir matchen ganska jämn. Dom får målchanser medan vi inte utnyttjar våra. Vi gör fyra mål på fyra matcher i turneringen och då är det jättesvårt att vinna.

SDHL är en av världens bästa ligor. Trots det kommer Sverige alltså bara sexa i en åttanationersturnering. Men Leif Boork är inte lika säker på att ligan här hemma är lika stark som många av oss tror.
– Det är bra att SDHL utvecklas och blir bredare, men det är för många utländska spelare i ligan. Vi underhåller dom bästa finländska spelarna i och med att dom är här och spelar i en bra liga. Om vi tittar på vilka som toppar mål och poängligorna så är det utländska spelare till väldigt stor del. Jag tycker självklart att det är bra att vi får en bättre liga och det är bra att det kommer in utländska spelare, men vissa lag har för många utländska spelare, enligt mig, för att svenska spelarna ska få det utrymmet dom måste ha för att utvecklas, om jag nu ser det i ett nationellt perspektiv.
– Det här är ett intressant ämne du tar upp. Vi säger att vi har en av världens bästa ligor, men hur vet vi det? Jag vet inte hur ligan eller miljön ser ut för schweiziskorna eller ryskorna. Jag har hört lite hur det var för ett antal år sedan, men vi vet inte hur det ser ut nu.
– Vi vet en hel del om collegespelarna. Går vi till exempelvis Schweiz så har dom Lara Stalder som är deras stora stjärna. Hon är även University of Minnesota-Duluths stora stjärna. Där har vi också tre spelare, Maria Lindh, Michelle Löwenhielm och Linnea Hedin som spelar i landslaget. Våra spelare är inte alls lika ledande i det laget som schweiziska spelaren är i det laget tillexempel.
– Jag menar att vi ska akta oss för att göra sådana här generaliseringar eftersom vi vet alldeles för lite men vi har även jobbat alldeles för kort tid med det program som har funnits i Sverige under några år, sedan Erika Holst kom in 2011 eller 2012 för att dra några slutsatser. Sådana här saker tar tid. Det är inte bara att knäppa med fingrarna och tro att Sveriges damhockey ska vara bra bara för att Sveriges herrhockey är det.

Leif, man pratar mer om intriger än om framgångar när det gäller Damkronorna idag, hur ser du på det?
– Det man syftar på är nog det som hände i somras med Emma Eliasson och Jenni Asserholt, skrivelsen och så vidare.
– För att gå tillbaka till den här diskussionen om taktik, ska vi ändra eller göra något annat, så har vi haft en diskussion bland spelarna om det här. Alla, törs jag säga, är inne på att vi ska fortsätta på den linjen som vi är. Sedan ska vi försöka justera och få ihop positionerna, hur vi forecheckar och press-spelet så vi blir effektivare uppe i den här tredjedelen av banan. Det handlar mer om att justera det spelet än om att byta taktik eller ändra principer. Det ska vi inte göra.
– När vi nu mötte Tyskland, Tjeckien och Schweiz låg dom i OS-förberedelser eftersom dom ska spela OS-kvalificering i februari. Dom var väl förberedda. Jag har sagt hela tiden att vi ligger mellan fjärde- och sjätteplats i världen och det har vi gjort så länge jag har varit med. Sedan kommer det bli en jättetajt grupp i VM så det är bara att förbereda sig på det.

Asserholt.

Har vi så pass stor bredd i svensk damhockey att vi kan undvara Emma Eliasson, Jenni Asserholt och Tina Enström i landslaget?
– Spelmässigt på kort sikt, och då framförallt på backsidan, är det en nackdel. Vi saknar konstruktiva backar även om det kommit upp några sådana nu i form av exempelvis Jessica Adolfsson.
– Det här har varit en diskussion tidigare också. Inte bara med dom här namnen utan även med andra namn, att man velat ställa upp i landslaget och ibland tackat nej på grund av olika orsaker fram och tillbaka.
– Jag tror inte det är en väg att gå genom att släcka dom här bränderna tillfälligt genom att säga ”okej, du får väl vara med”. Vi måste ha en linje och stå på den. Det är den principen vi kommer få ut mest av på sikt. Det är min erfarenhet från andra motsvarande situationer, men visst kan det skada lite på kort sikt.

Någon dialog med dom tre före detta landslagstjejerna finns det inte heller.
– Tina Enström är överhuvudtaget inte aktuell. Henne har jag inte pratat personligen med på ett år. Hon har tackat nej fyra eller fem gånger så henne räknar jag inte ens med.
– När det gäller Jenni Asserholt och Emma Eliasson så har vi inte haft någon diskussion under säsongen. Det finns inte heller, just nu, någon aktualitet att ta in dom.

Med tanke på resultaten i den här turneringen, hur går dina tankar inför VM senare i vår?
– Det kommer att bli tufft, men vi kommer att vara väl förberedda. Dom här matcherna var väldigt bra både för tjejerna och oss för att se att Schweiz, Tjeckien och Tyskland är motståndare som vi har all anledning att respektera.
– Sedan ska vi inte glömma när det gäller matchen mot Kanada, där vi förlorade med 2-1, så gjorde vi en väldigt bra match. Vi lyckades med att ha ett bra försvarsspel och även skapa en hel del framåt. Det blev 24-24 i skott och 32-38 i målchanser mot ett lag med tio, elva av deras VM-spelare från förra året.
– Ett lag som Finland har gått upp ett snäpp och vann också finalen mot Kanada med 1-0. Det kanske är dom som får det här genombrottet mot USA och Kanada under nästa VM med det gäng dom har nu?
– Det har gungat till en del i damhockeyvärlden. USA och Kanada kan inte känna sig lika säkra som tidigare. Även Ryssland är riktigt på gång uppåt också. Varför dom är det vet inte jag. Vi har inte varit i Schweiz, Ryssland, Tyskland, Tjeckien och sett vad har för vardag i klubbarna. Alla gissar bara vad det gäller den biten och alla tar för givet att vi har en jättebra miljö här, men det är möjligt dom andra har en lika bra miljö.

Lockar det inte att få åka runt och se dig om?
– Absolut. Jag tror att det är nödvändigt att vi gör det. Om man vill göra allvar av att satsa på damhockeyn, vilket jag tycker absolut att vi ska göra, finns det all anledning att åka ut besöka och ha en nära kontakt med dom andra nationerna, säger Leif Boork som avslutar med att hylla den återväxt som finns i svensk damhockey och som han nu får ta del av nere i Zlin:
– U18-tjejerna som har kommit upp och varit med i Damkronorna, det är ett tiotal tjejer som vi har haft uppe och tittat lite närmare på exempelvis Sara Hjalmarsson, Jessica Adolfsson, Hanna Olsson, Moa Wernblom, Ebba Berglund och så vidare, har gjort väldigt bra ifrån sig. Det är viktigt att fånga upp dom tjejerna så dom kan fortsätta i sin utveckling. Det finns ett jobb och en analys att göra där om Svenska Ishockeyförbundet och svensk damhockey vill för det finns en förbättringspotential.