Backstjärnan om Eliasson-soppan: ”Synd för hennes skull och för damhockeyn”

Hon har pekats ut som en av världens bästa backar inom damhockeyn. Luleås finska Jenni Hiirikoski dominerar i SDHL den här säsongen. Tillsammans med bland andra backstjärnan Emma Eliasson, som numera inte får spela landslagshockey för Sverige.
– Jag tycker det är synd för hennes skull och för damhockeyn, säger Hiirikoski till hockeysverige.se.

SOLNA (HOCKEYSVERIGE.SE)
När hockeysverige.se bad tidigare förbundskaptenen Peter Elander plocka ut vilka som är världens bästa spelare just nu så var den första han plockade ut på backsidan Jenni Hiirikoski. Hans motivation löd: ”En Erik Karlsson-kopia, enormt skicklig skridskoåkare med ett bra skott och spelsinne. Dessutom är hon mycket snabb.”

Den 29-åriga backen från Lempäälä utanför Tammerfors har senaste fem säsongerna spelat i finska JypHT. Där har hon dessutom varit lagets kapten. Sin första VM-turnering gjorde hon redan 2004 och har sedan dess varit bofast i det finska landslaget. Vid OS 2014 utsågs hon till turneringens bästa back. Hon har även utsetts till VM:s bästa back 2004, 2008, 2009, 2011 och 2015. Nu återfinns denna världsstjärna i Luleå.
– Första gången jag var i Luleå hm… Jag tror det var förra sommaren. Fredrik (Glader) visade runt mig i stan, självklart också hallen och alla faciliteter där. Det var en fin solig första dag i Luleå, säger Jenni Hiirikoski med ett leende till hockeysverige.se när vi slår oss ner för en intervju på ett hotell i norra Stockholm strax efter att hennes Luleå fått i sig lite frukost dagen efter mötet med Djurgården.

Så här långt har Jenni Hiirikoski svarat för tio mål och totalt 37 poäng på 32 matcher från sin backplats. Med det är hon poängbäst bland backarna i SDHL.
– För mig är det alltid kul att få gå till rinken och träffa mina lagkamrater. Jag vet inte varför, men jag gillar det verkligen. Vi har ett så bra lag och jag har lyckan att ha så många fina människor kring mig här. Alla i laget har dessutom en stor motivation att bli bättre och bättre, vilket känns bra.

Är det en stor skillnad mellan finska och svenska ligan?
– Senaste säsongen, då jag spelade i Jyväskylä, hade vi också ett väldigt bra lag. Men ser jag generellt så tycker jag att ligan här håller en lite högre nivå. Det är flera lag här som kan vara med och tävla på en högre nivå.

Varför tror du att det är så, har vi bättre internationella spelare i SDHL?
– Jag vet egentligen inte, men ser man på helheten så tror jag att det finns lite bättre spelare i den här ligan. Det gör också att nivån här blir högre.

Skiljer det sig även mycket vid sidan av rinken, får damhockeyn stor uppmärksamhet i Finland?
– Jag tror att vi behöver jobba hårdare med det och jag tror också att det kommer att bli bättre och bättre för varje år. Allt här kring matcherna är bättre och jag skulle säga att det skiljer sig ganska mycket.

Är det också därför du valde att spela i SDHL den här säsongen?
– Ja, säger Jenni Hiirikoski med ett leende.

Foto: Bildbyrån/Peter Skaugvold

Hon valde alltså spel i Luleå före flera andra anbud.
– Det fanns några andra klubbar som hörde av sig, men jag har pratat med Fredrik under flera år och nu var det läge att ta nästa steg i min karriär. Under mina senaste sex år i Jyväskylä hade vi ett riktigt bra lag. Bland annat spelade jag där med Riikka Välilä (i dag i HV71). Vi vann mästerskapet förra säsongen och jag kände därefter att det var läge att gå vidare.

Många av bästa spelarna i Europa har någon gång i karriären valt att spela i USA och Kanada, men så har det inte blivit för Jenni Hiirikoski.
– Nej, jag har bara spelat två gånger i ryska ligan. Jag ville aldrig gå på college i Nordamerika. Nu har man visserligen den här damligan där borta och jag har också pratat med ett av lagen där, men jag känner inte att det är rätt tid för att spela där ännu. Nu är jag här i Sverige och för mig var Luleå det bästa valet.

Jenni Hiirikoski har alltså spelat två vändor i Ryssland. Säsongen 2008/09 spelade hon för SKIF Nizhny Novogord liksom säsongen 2011/12.
– Det var annorlunda att spela där. Jag var bara 20 år när jag åkte dit för att spela första gången. För mig som person var givetvis det ett stort steg att ta. Då var vi fem finska spelare i laget och det hjälpte mig mycket. Det har varit kul att se även den delen av världen och uppleva kulturen där.

Du har spelat väldigt många OS och VM, men kan du peka på varför Finland just nu tycks ha gått ifrån Sverige lite i utvecklingen inom damhockeyn?
– Det var en bra fråga (skratt). Jag tycker inte att det är en så stor skillnad när Sverige har med alla dom bästa spelarna i ett VM.
– Nu har vi i Finland haft några riktigt bra säsonger med Pasi (Mustonen, förbundskapten). Vi har hela tiden jobbat hårt med att få laget i bättre och bättre form samtidigt som vi har nått bra resultat i matcherna. Men jag kan inte säga att just en eller två som skiljer mellan laget. Sverige har verkligen bra spelare så vi får väl se vad som händer i framtiden.

Din lagkamrat Emma Eliasson, som också Peter Elander hyllade som en av världens bästa backar, spelar inte i landslaget, vad tänker du om det?
– Jag tycker det är synd för hennes skull och för damhockeyn, men det är ingenting jag kan påverka.