Sune Bergman – HV71:s första guldtränare: “Brydde sig verkligen om oss spelare”

HV71 hade accepterat att vara ett lag som inte utmanade om SM-guldet. Men säsongen 1994/1995 föll alla bitarna på plats. Här är historien om den första guldtränaren i klubbens historia – Sune Bergman.
– Det blev nog ändå starten för HV71:s framgångar som senare kom med ekonomi och så vidare, säger en av hjältarna, Johan Lindbom.

Sune Bergman inledde sin karriär mellan stolparna i Kramfors IF. Nu pratar vi alltså mitten och slutet av 1960-talet. Inför säsongen 1976/77 styrde han resan vidare till Boro/Landsbro och sedan Troja/Ljungby. Det blev sex säsonger i Ljungby innan Sundsvall/Tunadal fick ta del av hans tjänster under tre säsonger. En uppskattad målvakt som dock aldrig fick chansen att spela i elitserien. Kallades skämtsamt för ”Sållet”, men det var såklart med glimten i ögat.

Däremot kom Sune Bergman nå toppen av stegen och vinna SM-guld som coach. Inför säsongen 1988/89 klev han in först som assisterande coach till Harri Rindell i Sundsvall. Inför säsongen 1991/92 flyttade Bergman till Skåne där han tog över Pantern. Något överraskande plockade HV71 upp Sune Bergman inför säsongen 1994/95. Här kan vi prata om succé. 

Efter att ha precis klarat sig till slutspel tog Sune Bergman HV71 till klubbens första SM-guld. Det efter att vunnit över Brynäs i SM-finalen. Johan Lindbom blev stor övertidshjälte i Gavlerinken då han satte den avgörande pucken bakom Lars Karlsson. Sune Bergman blev nu ”Kung-Sune”. Inte bara i Småland utan i mer eller mindre hela Sverige. 

Sune Bergman stannade tre säsonger ytterligare i HV71 innan Leksand plockade in honom som headcoach under två säsonger. Under den här tiden fick han, tillsammans med Stephan ”Lillis” Lund, coacha Tre Kronor under VM i Lillehammer där Sverige vann ett brons.

“Meningen att allting bara skulle trilla på plats”

Mellan 2000 och 2002 coachade han Troja/Ljungby. Efter det följde tre säsonger i Sundsvall, två i Hudiksvall, tre i Frisk/Asker, två i Vita Hästen och sedan ytterligare sex säsonger i norska Frisk/Asker innan han avslutade sin tränarkarriär med en säsong i Vita Hästen. 

Den 31:a augusti 2021 kom ett ledsamt besked, ”Kung Sune” eller ”Sållet” om man så ville, hade gått ur tiden endast 69 år gammal. 

Johan Davidsson minns guldresan med HV71:
– Det starkaste minnet från den säsongen är sammansvetsningen. Att kunna gå som grupp från att vara ganska uträknade till att ta sig samman där alla tajmade toppformen samtidigt. Vi fick allting att stämma helt plötsligt och vi hade ingenting att förlora utan allt att vinna.
– Att vi tog Djurgården i tre raka matcher i kvartsfinalen var nog den enda vägen. Hade vi förlorat en match mot dom hade vi nog inte tagit oss vidare. Sedan fick vi möta Malmö i semifinal, vilka också var överlägsna oss ur alla synvinklar. Där förlorar vi faktiskt matcher och ligger i underläge, men lyckas ändå i slutändan vinna i sudden death. Det var helt fantastiskt.
– Likaså att kunna vinna borta mot Brynäs i femte och avgörande. Det var liksom meningen att allting bara skulle trilla på plats.

Hur minns du känslan då Johan Lindbom sätter dit vinstpucken bakom Lars Karlsson i Brynäsmålet?
– Jag försöker hoppa över sargen när han gjorde målet, men missar och ramlar på ryggen inne i båset. På alla minnesbilder av laget som är på väg in på isen finns jag inte med eftersom jag ligger någonstans där bakom sargen i röran.
– Jag minns också att det var kaos på isen med publik som kom in och jag minns också mycket väl resan hem och mottagandet i stan. Man var så ung då och tänkte nog mest – ”jaså, var det så här lätt att vinna SM-guld.”
– Efteråt har jag nog mer tänkt att oavsett vad som händer nu så kan ingen ta det här ifrån mig. Samma sak har jag tänkt varje gång vi vunnit, att det här faktiskt är något bestående. Det spelar ingen roll vad som händer i framtiden, det här kan ingen ta ifrån mig.

Guldlaget: “Mycket stolpe in”

Johan Lindbom:
– Det jag minns bäst är egentligen allting runt om, hela apparaten, eftersom det var så stort i Jönköping. Vi var underdogs från början och jag fattade nog inte att det var så många som kikade på finalen. Vad jag förstår tog många sympati för den lilla, vilket var vi. 
– Jag har hört många som minns vad dom gjorde den dagen och att stan här stod stilla. Det lär ha varit helt tyst och man hörde bara skriken från balkongerna. 
– Helheten, men självklart minns jag också allt som var runt matcherna. Jag var i en bubbla när jag väl är där och när du spelar funderar du inte så mycket. Det är mer så här efteråt då jag fått distans till det. På något vis var det starten på HV71:s framgångar. 

Vad tror du det här guldet betydde för HV71 som förening?
– Man var ganska tydlig säsongen innan, att HV71 hade varit i elitserien länge, men aldrig pratat om att vinna. Året innan gick HV71 lite bet trots att man gjort en storsatsning, så till den säsongen vi vann var man lite luttrad och ingen som räknade med någonting. 
– Det blev nog ändå starten för HV71:s framgångar som senare kom med ekonomi och så vidare. Klart att även hallen bidrog till det, att man var först med att ha den i egen drift och lyfta omsättningen på det viset.

Bland spelare som var med talas det om det väldigt speciella grupp HV71 hade säsongen 1994/95. 
– På något sätt fick vi ihop det, men det var också mycket stolpe in. Vi åkte upp för att spela mot Djurgården (kvartsfinal) och var uträknade, men vi vann ganska komfortabelt ändå. Sådant gjorde att det svetsades ihop. 
– Tittar vi bakåt hade vi den perfekta mixen. Erfarenhet kryddat med (Esa) Keskinen och dom här, men också lite ungdomligt med (Johan) Davidsson och så vidare. Vi hade egentligen alla ingredienser för att göra det bra. Sedan handlar det om tillfälligheter. Bosse Ahl stod på huvudet. Det var (Peter) Åslin som var tilltänkt förstamålvakt. Åslin skadade sig lite. Bosse kom in och vann ett SM-guld. Det var, som sagt var, mycket som gick stolpe in.

Med tanke på hur det här laget byggdes, är det något du tagit med dig in i ditt ledarskap?
– Ja, men det är svårare nu och mycket flyktigare. Det går inte att jämföra med trotjänare som varit i klubben jättelänge, Stefan Örnskog, Fredrik Stillman, Stefan Falk kom hit i ung ålder liksom Pelle Gustafsson. Bosse Ahl är från orten… Det var otroligt många, men så fungerar det inte idag. 

Johan Lindbom till HV71:s hemsida dagen efter hans bortgång. 
– Sune var bestämd och tydlig med vad han ville, men hade också ett stort hjärta och brydde sig verkligen om oss spelare. En tränare som betytt mycket för HV71 och även mycket för mig personligen och jag minns honom med värme, säger Johan Lindbom, guldskytt 1995 och idag klubbdirektör i HV71.

Här kan du beställa "Stickan" Kennes bok, "Hockeyadeln"