Retrokollen: 1988 – det gyllene året för hockey-tv-spel

Wayne Gretzky Hockey 

Släpptes genom utvecklarna Bethesda Softworks och var det första hockeyspel jag spelade, på farsans Atari ST. Det är svårt att förklara för de ungdomar som lirar NHL 20 nu, men det var första känslan av riktig hockey i datorspelsform jag som hockeyälskare fått uppleva. Att Wayne Gretzky stod bakom det gjorde spelet inte mindre mäktigt, det här var spelet som gällde. 

All action på isen sker uppifrån och sköts med en spak och en enda knapp. Trycker du snabbt så passar du, håller du inne knappen blir det ett skott. Själva liret ute på isen var mer som en simulator än ett tv-spel, spelarna rörde sig i reell hastighet, likaså pucken i skott och passningar. Riktigt häftigt var det också att spelarna lämnade skridskospår efter sig på isen, som spolades mellan perioderna. 

Databasen i spelet är också imponerande, med dåtidens NHL-klubbar och spelare inkluderade, tillsammans med olika skills i snabbhet, skott, passningar, tacklingar etc. Du kunde också gå in och redigera i lagen och ändra namn, stats och liknande. Väldigt avancerat, för sin tid. 

Att Wayne Gretzky Hockey blev utsett till det 111:e bästa datorspelet någonsin av Computer Gaming World 1996 är inte oförtjänt – det är ett briljant spel än idag. Vill du spela det kan du hitta spelet gratis på diverse abandonware-sajter både till DOS och Atari/Amiga.

Ice Hockey 

Det första hockeyspelet till Nintendos 8-bitskonsol. Det var på den tiden spelen hette exakt vad de var – och därför fick detta hockeyspel titeln ”Ice Hockey”, kort och gott. Behöver inte vara krångligare än så. Jämfört med Wayne Gretzky Hockey var Nintendos hockeyspel mer ”arkadigt”. Realism var utbytt mot spelglädje och humor. 

Du väljer först nation (Kanada, Polen, Sovjet, Sverige, Tjeckoslovakien, USA) och sen vilka spelare (fyra plus målvakt) du ska spela med – där du kan välja mellan en liten och snabb, en som är medelbra på allt och en stor som tacklas som Wendel Clark. 

Själva spelet är byggt på riktig ishockey men vissa realistiska saker har valts bort till förmån för underhållning. Offside finns inte (dock finns icing) och börjar du gruffas och förlorar fajten blir du utvisad. Men på den tiden hade man överseende med det just för att det var, och är än idag, ett fantastiskt roligt spel. 

Ice Hockey har på senare tid släppts även till Wii och Wii U – så vill du spela det behöver du någon av de konsolerna, eller en välbevarad NES-konsol.

Blades of Steel

Detta legendariska hockeyspel släpptes egentligen redan 1987 genom utvecklaren Konami – men enbart till arkadhallar. Först året efter kom det till allas vårt eget NES (och senare till andra konsoler, som t.ex. Game Boy). Blades of Steel var ett självklart inslag i de flesta svenska hockeyhem. 

Spelet i sig påminner mycket om Ice Hockey, men med lite mer realism då matcherna spelas med fem utespelare och en målvakt – där spelarna ser så verklighetstrogna de kan i 8 bits-miljö. Tyvärr finns inte rättigheter till NHL-klubbarna i spelet, så de lag du kan välja på är nordamerikanska städer (fyra från USA och fyra från Kanada). Reglerna är dock aningen orealistiska (och diffusa) då enda utvisningen som finns är två minuter för fighting – om du förlorar fighten. Du kan också tilldelas en straff om du fajtas i motståndarens målgård. 

Just fajterna är klassiska i detta spel. Bumpar du in i en motståndare tre gånger så går fajten igång. Börjar bägge spelare veva dras det igång ett sorts bonusspel för fajten. Givetvis är det klassisk ”button mashing” som gäller, men det går att sikta högt eller lågt, och även blocka högt eller lågt. Förlorar du slagsmålet får du två minuter i utvisningsbåset. Ett helt rättvist regelsystem, i mina ögon. 

Blades of Steel är ett fartfyllt och roligt spel, inte olikt Ice Hockey – men med mer realism än Nintendos egna titel. Även detta finns på Wii, och som abandonware med sin DOS-version.