”Du behöver inte vara rikemansbarn för att lyckas i hockey”

Han är en av de stora legendarerna i svensk ishockey och utöver sina 272 landskamper vann Jonas Bergqvist tre VM-guld och ett OS-guld. I samband med Beijer Hockey Games träffade hockeysverige.se 56-åringen för ett samtal om statusen och framtiden för svensk ishockey.
– Jag har en bild på min brors grabbs barn, William, som är fem år och har en Tre Kronor-tröja på sig. Den glädjen i blicken som han har. Är det någon gång jag tappar sugen för hockey så tar jag fram den bilden för att påminna mig om varför jag håller på. Den här lilla killen ska få lika fina förutsättningar som jag hade, säger Bergqvist.

JOHANNESHOV (HOCKEYSVERIGE.SE)
Tre Kronor har vunnit två raka VM-guld, våra JVM-lag är med och slåss om medaljerna år efter år. Samtidigt är det fler än någonsin som lämnar svensk hockey för att prova lyckan utomlands. Dessutom är det snart mer fokus på domarna i SHL än spelarna och lagens prestationer. Vad är egentligen statusen på svensk hockey i dag?

Jonas Bergqvist har spelat 272 landskamper med Tre Kronor, tagit tre VM-guld och ett OS-guld. Han har spelat eller följt hockeyn i landet under 50 år. Senaste nio åren har han dessutom suttit i Svenska Ishockeyförbundets styrelse.

STOR KÄRLEK TILL HOCKEYN

Hockeysverige.se stämde träff med denne legendar på Globe Hotel under Beijer Hockey Games för att få hans syn på hur hockeyn utvecklats och vad som får honom att gå till våra hallar för att se på hockey.
– Grunden är kärleken till hockeyn. Jag har varit inom hockeyn i 50 år och är fortfarande otroligt intresserad. Sedan lockar kvalitén på matchen och evenemanget mig att gå på hockey, berättar Jonas Bergqvist och fortsätter:
– Ibland går jag på division 1-hockey och ibland på landskamper, SHL eller Hockeyallsvenskan. Det märkliga är att jag kan tycka det är lika kul överallt. Om jag ser en hockeyettan-match så ser jag saker som attraherar mig. Jag ser även saker som kan bli bättre. Det är också därför jag fortfarande engagerar mig i hockeyn.

Vad är det konkret som attraherar dig då det kommer till hockey?
– Att det händer mycket på en väldigt liten yta. Jag tittar hur det fungerar lagmässigt, hur spelar lagen och jag försöker lista ut hur dom vill spela. Ett powerplay ”jaha, dom vill spela så” och så vidare.
– Jag tittar även på enskilda spelare och kan tänka ”wow, den där ska jag hålla ett öga på”.

Tittar du även hur det fungerar i båset?
– Nej, jag gör inte. Jag går på hockey med min bror (Stefan). Han har varit coach under många år och han kommenterar vad som händer där.
– Sitter jag med en domare som Anders Larsson, vår ordförande som är gammal domare, så har han alltid synpunkter på domarna. Det är en grej jag aldrig har. Jag skäller aldrig på en domare och har en hög acceptensnivå…

Var du så som spelare också?
– Ja, det tycker jag. Klart att jag härsknade till några gånger, men jag tycker ändå att det var en respektfull dialog. Samtidigt har jag alltid gillar då det är lite tuffare spel, men det ska inte vara fult. Det får inte heller vara så att varje gång någon ramlar blir det utvisning. Det tycker inte jag i alla fall.

Foto: Bildbyrån/Fredrik Karlsson

STÖRRE JÄMNHET IDAG

Det finns även tillfällen då Jonas Bergqvist reser sig upp och lämnar en hockeymatch.
– Om matchen är avgjord och jag inte känner att den där riktiga nerven och känslan finns där eftersom det är den som kittlar mig.
– Det är bara några enstaka saker jag fortfarande saknar från det jag var aktiv spelare. Bland annat är det att få spela sista minuterna i avgörande matcherna. Det är oslagbart när man sitter på bänken och coachen knackar på ryggen och säger ”Nu är det du som har ansvaret, se till att vi vinner den här matchen”.

Hur tycker du hockeyns utveckling har gått sedan du själv spelade i mitten på 1990-talet?
– Den har blivit mer skridskostark på alla sätt och vis. I dag pratar vi om ett helt annat press-spel över hela banan. Man ska åka mer framlänges än baklänges och så vidare.
– Slutet av och 80-talet fram till mitten av 90-talet var präglat mycket av att spela på motståndarnas misstag, få chanser därifrån, spara kraft och så vidare.
– Sämre lagen kunde ha en chans mot dom bättre om man hade en bra defensiv. Så är det fortfarande, men defensiven ser lite annorlunda ut idag och börjar lite högre upp i banan. Sedan är idag stort sett alla, hela vägen ner till Hockeyallsvenskan, professionella spelare. Det gör att jämnheten i den fysiska statusen är bättre idag än vad den var på min tid.

Är det samma finess i dagens hockey som det var på 1980- och 90-talet?
– Ja, det skulle jag nog säga att det är. Skillnaden är att idag utförs finessen i en högre hastighet. Jag ser nästan varje omgång och jag tycker att jag får se många fantastiska saker. Vi tränar på ett helt annat sätt i dag. Förr tränade kanske alla likadant och det så likvärdigt ut. Sedan hade man, om jag ser till exempelvis oss i Leksand, killar som Jens Nielsen, Ivan Hansen och några till, som var mer tekniskt begåvade.
– I dag är dom som är bra på att hantera pucken otroligt bra på det. Filip Forsberg, Elias Pettersson och alla dom här gör grejer med pucken…, Jonas Bergqvist spricker upp i ett leende av beundran innan han fortsätter:
– Backspelet, där skulle man hålla sig hemåt. Tittar du i dag på Rasmus Dahlin så går han med pucken. Det spelet är på ett helt annat sätt. Jag tycker den utvecklingen enbart har varit positiv för svensk hockey.

Jonas Bergqvist i Leksand 1985. Foto: Bildbyrån

Hur ser du på den utvandring av spelare vi har till Nordamerika, men även till olika delar av Europa?
– I och med juniorutredningen 2002 och att den fart vi fick på svensk juniorhockey innebär det nästan att det är tur att vi dräneras på spelare så några andra får chansen.

Kan du utveckla hur du menar?
– Jag kanske har en helt annan syn på det här än vad många andra har. Jag tror det finns en mättnad. I dag är tio procent av spelarna i NHL från Sverige, men det går någonstans en gräns för hur många det kan bli. Skickar vi 25 nya varje år då kanske vi måste utbilda ännu fler för att tillgodose vår egen liga.
– När det sedan går några år och en del av killarna blivit runt 25-30 år och inte riktigt är nöjda med sin tillvaro där borta då är det ett sådant ekonomiskt läge i Sverige i dag så det är ett alternativ att flytta hem till. Jag tror också att vi kommer få en större hemflytt. Vi har redan (Jacob) Josefson och dom här som kommit hem till Djurgården där dom tillför jättemycket. Det här tror jag vi kommer att få se mer av.
– Jag ser positivt på det här. Lite grann är det som broilerfabriken. Ju fler vi kan få fram desto mer säkerställer vi kvalitén på ligan. Sedan är det klart att alla vill se bästa spelarna spela i vår liga, men det här driver hela utvecklingen av hockeyn, alltså att ha drivet att komma till NHL.

Är det viktigare att säkerställa att spelarna vill komma hem om dom inte tar plats i NHL än att stoppa dom som redan i ung ålder vill åka över för att försöka ta en plats där?
– Det är en kombination och det drivs i en diplomatisk form en väldigt bra dialog med NHL-organisationen om att ta över våra spelare lite senare.
– Samtidigt har vi lyckats på något sätt att få dom att sajna spelaren, men dom får ändå fortsätta spela i Sverige eftersom NHL har ett sådant förtroende för vår liga. Spelarna som stannar kvar en säsong till förgyller verkligen vår liga och får en bra utveckling så dom kan visa framfötterna direkt då dom kommer över till NHL.
– Jag tycker att vi ska ha dialogen igång med NHL, att se till att killarna flyttar då dom är redo för att flytta. Sedan tycker jag att om det är en som inte riktigt färgar in eller känner ”jag sitter mest och hasar fram och tillbaka på den här bänken, men jag skulle kunna spela 20-25 minuter i den svenska ligan och testa hur bra jag kan bli som spelare”, klart att vi ska hem med dom spelarna fort som fasen.

Hur tror du det här påverkar intresset för SHL och Hockeyallsvenskan?
– Jag tycker att SHL har ett starkt grepp om publiken. Om vi ser 25 år tillbaka i tiden så skrivs det vid något tillfälle varje säsong om publikkris. I slutet av säsongen visar det sig ändå att fler folk än någonsin har varit på SHL-hockey.
– Vi har en liga som är jätteprofessionell med fina arenor och bra evenemang. Det vi behöver göra är att jobba med imagen för ligan så dom får cred för alla bra saker dom faktiskt gör. Sedan har vi Hockeyallsvenskan som kanske är den bästa andraligan i världen. Publikmässigt ligger den nästan på nivåer som gamla elitserien gjorde en gång i tiden.

Föredrar du direkt upp- och nedflyttning?
– Jag tycker att med 14 lag i högsta serien är det en naturlig utveckling. Är du 14:e lag efter 52 omgångar då får istället det lag som gjort det bäst underifrån prova.
– Innan har det varit lite som att köra moppe då man var 15 år. Man körde till bensinen tog slut. Sedan slog man på reserven. Då var kvalserien lite som reserven. Om man inte klarade det så var soppan slut. Då skulle man helt enkelt ner.
– Varje säsong kommer någon komma på 14:e plats och någon underifrån kommer etta. Den drömmen måste alltid finnas där och är fundamentet och spänningen i idrott, så jag tycker att det ska bli intressant att prova på det här systemet.

Foto: Ronnie Rönnkvist

Hur viktig är fortfarande Tre Kronors roll under säsongerna för svensk hockey?
– Om vi tittar på Tre Kronors hockeylag så är det starkaste varumärket vi har i Sverige. Tre Kronor är oftast också det mest populära landslaget.
– Som ung spelare ha att se fram emot den här positiva nationalismen, att stå och lyssna på nationalsången och tävla mot andra länder, spela för sitt land, där fyller landslaget en jätteviktig funktion.
– Dom flesta som växer upp idag kan inte jämföra med förr i tiden då Lasse Björn, Rolle Stoltz, Jonas Bergqvist eller Håkan Södergren spelade. Dom har bara att jämföra med hur det ser ut idag. Det här ska vi ha med oss när vi tänker på det.
– Självklart, hade vi tillgång till dom 200 spelarna som spelar utomlands så skulle det bli en bättre produkt, men Tre Kronor är långt ifrån en dålig produkt. I och med att vi skickar 30 spelare till NHL varje år så är alla i Tre Kronor potentiella NHL-spelare.

Vi vinner VM-guld och får fram starka lag på juniorsidan säsong efter säsong, vad är nyckeln till det?
– Framgång är ingen slump. Det kan jag definitivt säga. Det är ett målmedvetet arbete. Många pratar om juniortemautredningen som kom 2002. Klart att den ligger som grund, men det vi gjorde 2002 är inte det vi gör 2019, utan vi har utvecklat den modellen hela tiden.
– Vi har en tradition och kultur där vi får fram många duktiga ledare på grund av att många håller på med hockey i Sverige. Vi har även fina ledarutbildningar och ett otroligt sofistikerat system med TV-pucken, utbildningstrappor, russinläger och så vidare. Dessutom har vi klubbarna med alla fina hockeygymnasier som finns. När jag flyttade till Leksand fanns det bara ett eller två hockeygymnasier. I dag tror jag att det är 23 stycken licenserade som alla håller toppnivå.
– Sedan är inte Sverige större än att du kan få ihop alla dom här spelarna att spela mot varandra. I Kanada kan du inte det eftersom det är alldeles för långa resvägar. Storleken på vårt land gör att vi kan få dom bästa spelarna att utvecklas ännu mer.
– Det är inte för inte att ryssarna tidigare köpt utbildningsmaterial från oss. Själv, när jag växte upp, läste jag allt om rysk hockey eftersom jag ville lära mig om dom. Nu vill ryssarna lära sig av oss. Kanada skickade över en hel delegation med målvaktstränare och målvakter för att se hur vi utbildar målvakter i Sverige. Dessutom kommer det fram den ena nya backen efter den andra.

RYSSLAND VILL LÄRA AV SVERIGE

En del som rysk hockey är intresserade av är att få en bättre vetskap om hur vi i Sverige bygger lag.
– Det handlar om hur vi är i Sverige där 90 procent av alla går igenom en ideell förening när man växer upp. Där lär man sig att om jag är med i en förening hjälper jag till och jag är en del i en helhet.
– Jag har sagt det många gånger, att i Rögle lärde dom mig vara en föreningsmänniska. Är jag med i en klubb så är det faktiskt en del sakerna som förväntas av mig eftersom det är vår gemensamma klubb.
– När jag sedan kom till Leksand, som är en liten ort, hade jag det redan i mig, vilket var väldigt värdefullt. Med förutsättningarna Leksand hade där så lärde dom mig att spela hockey på riktigt.
– Att lära ut den här lagkänslan vi har… Det är mer en samhällsframgång vi har i Sverige. Titta på alla svenska lag, bland annat fotbollen med Janne Andersson där han maximerar det svenska sättet med att bygga lag. Handbollen är likadan. Vi är verkligen fantastiska på det i Sverige.

Jonas Bergqvist tror också att just samhällsstrukturen är något som gör att vi får fram skickliga och lojala lagspelare till både hockeyn och andra sporter.
– I och med att vi har ideella föreningar, RF-stöd, statliga stöd… Vi kanske har ett högt skattetryck, men samtidigt får vi väldigt mycket för det.
– Det här gör att du inte behöver vara rikemansbarn för att lyckas i hockey och i ett litet land som Sverige måste du ta hand om alla. Det innebär att det här vi jobbar hårt med, låneutrustningar, billiga paket i sporthandeln för att man ska kunna hålla på med hockeyn, är för att vi ska kunna ta hand om varandra. Så är det inte alla länder.

William Bergqvist. Foto: Privat

Är det här också grunderna som svensk hockey ska fortsätta jobba med och finns det en risk att vi kan tappa bort våra värderingar?
– Den risken är finns. I stort sett alla i Sverige lever i dag i någon typ av medelklass. Jag har starka värderingar från min uppväxt, att är jag med i en förening så är jag med och hjälper till där.
– När jag kom hem med mina lotter som jag skulle sälja frågade jag min pappa om han kunde sälja dom på jobbet. ”Är du med i en förening så är det du som ska sälja lotterna”, svarade pappa. Då sprang jag runt i husen och sålde lotter för en krona styck. Pengarna gick till föreningen.
– För att få det att fungera och för att låta så många som möjligt vara med så måste det tillföras pengar till verksamheten för det kommer inte några för landstinget, staten eller något annat. Om man då ska ha sju, åtta i laget som ska sälja lotter för att kunna hålla på medan dom andra köper sig fria… Det är en värdering som jag har väldigt svårt att släppa. Jag tycker inte det är rätt. Ju fler det är från medelklassen som är med desto fler är bekväma och betalar in för att slippa sälja lotter, men då tappar du det andra, att vi gör saker tillsammans.
– Jag satt på ett lastbilsflak och vi samlade papper runt i hela Ängelholm som vi sålde för tre kronor tonnet (skratt). Det här har skapat mig till att vara en entreprenör i dag. Jag har använt alla dom delarna till att förstå att gör jag en insats här (Jonas pekar med fingret på ena bordshalvan) så får jag ut någonting i andra ändan. Det är en lärdom som är extremt viktig.

Du har hållit på med hockey i 50 år, vad är det som driver dig till att fortfarande hålla på?
– Det som fortfarande driver mig är det som alltid har drivit mig, att jag är väldigt stolt över att få hålla på med svensk hockey. Jag är lyckligt lottad som fick jobba med så fina varumärken, Leksand som är ett så fantastiskt lag och dessutom fick jag spela med Tre Kronor. För att hedra dom som var före mig försökte jag göra det så bra det gick för att ta det dom gjort vidare. Det vi gjorde på vår tid, som var fantastiskt på många sätt, vill jag ska leva vidare.
– Jag har en bild på min brors grabbs barn, William, som är fem år och har en Tre Kronor-tröja på sig. Den glädjen i blicken som han har. Är det någon gång jag tappar sugen för hockey så tar jag fram den bilden för att påminna mig om varför jag håller på. Den här lilla killen ska få lika fina förutsättningar som jag hade.
– Jag kände mig aldrig trygg i skolan, men det gjorde jag då jag kom till ishockeyn. Det här vill jag skapa för våra barn. Är det någonting vi behöver så är trygghet. Tillit och trygghet i ett idrottslag gör så gott för människor. Jag bryr mig inte om folk blir bra eller dåliga hockeyspelare, jag vill bara att dom ska bli utbildade och fina människor, avslutar Jonas Bergqvist.