”Jag är lite kluven till att vi vill ha någon som kommer ut”

Ännu har ingen professionell manlig ishockeyspelare under sin aktiva karriär i Sverige kommit ut som homosexuell.
I denna genomgång tar vi hjälp av experter, tidigare spelare och tränare för att gå igenom faktorerna som ligger bakom detta.
Särskilt sticker en ut.
– Det kan jag förstå att man är orolig för, så jag är lite kluven till det här att vi vill ha någon som kommer ut, säger TV4:s Fredrik Söderström.

Forskning från Springer Nature visar att HBTQ+-personers synlighet och att en inkluderande ökat avsevärt under de senaste decennierna.

I sin djupa genomgång av de olika aspekterna bakom varför idrottare väljer att komma ut eller inte framkommer en intressant paradox.

Även om det blivit vanligare att idrottare går ut med sin sexuella identitet, finns det fortfarande problem som gör att andra inte väljer att gå samma väg. Det finns idrottare som upplever att de genom deras sexuella identitet fortfarande utsätts för stigmatisering och diskriminering.

Med hjälp av namn som Tommy Söderström, Fredrik Söderström och Kajsa Kalméus tar vi nu ett grepp om dessa frågor. Detta görs med utgångspunkten som är den tv-serie som skakar om hockeyvärlden just nu, nämligen Heated Rivalry på HBO Max som under fredagen har premiär i Sverige.

– Det är ju verkligen en så sjukt stor fråga, konstaterar TV4-journalisten Kajsa Kalméus.

”Hoppas den tas emot med öppna armar”

Kalméus är numera mest känd för TV-tittarna som programledare och rinkside-reporter för TV4:s sändningar av Hockeyallsvenskan och SHL.

– Jag brukar inte ha en massa åsikter, jag sätter väldigt mycket stolthet i att mitt jobb är att ställa frågor. Men i de här frågorna så pratar jag mer som en samhällsmedborgare. Kanske snarare det än att jag anser mig vara någon form av expert på de här frågorna, säger hon.

Serien har på fredagen kommit till Sverige och Kajsa Kalméus hoppas att den får ett bra genomslag.

– Jag hoppas och tror att den att tas emot med öppna armar. Jag får en genuin känsla när jag är runt i klubbar och organisationer att alla är villiga att ta de här stegen framåt. Min åsikt är att allting som kan få diskussionen att fortsätta och allting som vi exponeras för och där vi kan förstå andras verklighet, desto mer respekt och empati kommer vi att ha för varandra.

Kollegan på TV4, Fredrik Söderström, tror att svensk hockey är en bättre miljö när det kommer till öppenheten för dessa frågor än andra. Som tränare har han lång erfarenhet av att vistas i de hockeyns omklädningsrum.

– För det första så tror jag att det skiljer sig åt vad vi ser till världen. I Nordamerika har vi andra typer av människor och en annan syn på tillvaron. Det här är väl kopplat kanske till världsbilden i stort. Jag upplever ju Sverige som ett ganska liberalt land. Jag tror inte att den här frågan är särskilt märkvärdig för svensk hockey. Jag har levt i den hela mitt liv och uppfattar det som att det finns väldigt bra folk i hockeyns värld.

”Jag tror att man skulle vinna på att våga”

Genom sina år i tränarbranschen och ett helt liv i hockeyn har han sett många sidor av hockeyvärlden vi alla är en del av på ett eller annat sätt.

– Om det finns hockeyspelare som förmodligen har samma skillnader och olikheter som folk i övrigt så är det bara bra. Jag ser inte att det skulle vara ett problem. Jag tänker nog att den eller de som skulle vilja träda fram och prata om vem man själv är förälskad i, det står ju en var och en fritt så att säga. Jag ser inget behov av att man ska kratta för det heller på ett sätt.

Vidare menar han att han upplever att de unga i dag är mer obrydda om vad omvärlden tycker och tänker om dem och att de är modigare.

– Det finns ju människor, en äldre generation som fortfarande är fast i hur det en gång var och som förmodligen har en skev världsbild. Jag tror snarare att man skulle vinna på att våga stå upp för den man är.

”Hade inte brytt mig om vem de gillar”

Tommy Söderström är en av Sveriges bästa målvakter genom tiderna och har vunnit såväl VM-guld som SM-guld flera gånger.

Den tidigare Djurgårdsmålvaktens karriär pågick på seniornivå i 14 år mellan 1986 och 2000.

Han går tillbaka och reflekterar över hur det hade tagits emot på hans tid.

– Hade det varit någon som kommit ut homosexuell så hade hade inte brytt mig om vem de gillar. Det är inte upp till mig liksom. Så i min värld kände jag nog aldrig något kring det. Men samtidigt så får du ju tänka också, jag spelade på 90-talet. Det var ju en annan kultur då säkert. Jag vet inte en enda på hela 90-talet då som var homosexuell liksom. Där kanske man kunde misstänka någon som man kanske var. Men liksom, ja. Det spelar ingen roll. Som sagt, gillar man killar eller tjejer? Det är inte intressant i min värld och var inte det då heller.

Uppmärksamheten som kan komma med att komma ut, tror han har en del i det.

– Det kan jag tänka mig att det är. Men som sagt så hade jag haft någon på min tid så hade i alla fall inte jag brytt mig om vem de gillade. Man är en i laget som vem som helst. Men jag förstår deras oro. Speciellt på 90-talet kanske det var lite värre. Nu är det väl lite mer öppet, kanske inom idrottens värld i alla fall. Det är väl inget snack om att det skulle väcka stor uppmärksamhet i alla fall.

Söderström: ”Jag är lite kluven”

Fredrik Söderström respekterar de som inte väljer att gå ut med sin sexuella identitet. Att utsättas för stigmatisering eller diskriminering

– Jag har stor respekt, och det tror jag är viktigt att säga, för att man inte vill att det ska vara en del av ens offentlighet. Jag tänker att de som eventuellt funderar på att säga att ”jag har en sexuell läggning som är den här, eller det här är vem jag är” skulle mötas av en orimlig uppmärksamhet som kanske skulle ta lite av ljuset på den de är som idrottare. Det kan jag förstå att man är orolig för, så jag är lite kluven till det här att vi vill ha någon som kommer ut.

Kajsa Kalméus är lite inne på samma spå och menar att det viktiga inte är hur många som kommer ut.

– Allting som avstigmatiserar de här frågorna är positivt. Det tror jag att de flesta är överens om runt om i organisationerna. Det är viktigt att vi inte mäter framgången på antalet spelare som är öppet homosexuella i proffshockeyn. Man kanske inte vill skrika till världen vilken sexuell läggning man har.

– Faktum kvarstår fortfarande att det inte finns en enda manlig, öppet, homosexuell spelare i professionell herrhockey i Sverige. Det är ju ändå ett kvitto på att då är vi inte framme ännu.”

Hon återger ett minne av en händelse som satte avtryck.

– En sak som fastnade hos mig var när jag spelade i ett reportage i samband med SHL Pride Week för några år sedan. Då fick vi sitta med en liten stund på en dragning som en tjej från RFSU höll i. Då pratade de mycket om att här inne sitter 30 hockeyspelare.

– Vi måste prata som att det sitter 3-4 homosexuella killar i det här rummet just nu. Det är det som jag tror att många tänker att skulle det hända, så skulle de hantera det på ett jättebra sätt för de har så himla god stämning, är så accepterande och har respekt för varandra. Statistiskt sett så finns det ju ett killar i det här laget just nu som är homosexuella och som uppenbarligen inte känner sig tillräckligt trygga för att vara raka med de här grejerna.

”Egentligen fullständigt irrelevant”

Fredrik Söderström tycker att det hela borde vara en ickefråga.

– Det är väl egentligen fullständigt irrelevant vem som ligger med vem eller vem som tycker om vem. Det står bara en fritt att göra precis som de vill så länge det är inom det som är så att säga tillåtet. Jag finner det lite som att vi väntar på ett genomslag, för det är klart att de finns. Allt annat vore ju korkat att säga och tro.

En av faktorerna som av hävd brukar kopplas ihop med dessa problem i frågorna är machokulturen, men det är inget som någon av de inblandade nämner som något stort.

Kajsa Kalméus är en av fåtal kvinnor som jobbar framför kameran under TV4:s hockeysändningar. Hon har inte i sin yrkesroll stött på några större problem kopplat till machokultur.

– Jag ska ärligt säga att jag har aldrig upplevt något skevt eller opassande i de sammanhang jag har varit. Jag upplever att alla spelare och ledare i SHL och Hockeyallsvenskan som jag då är närmast, är superprofessionella, respektfulla, trevliga.

– Jag är jättepositiv till hur det ser ut och tror att det har varit värre. Man har ju hört historier från längre tillbaka, där man som kvinnlig reporter har haft det svårare. De har stött på utmaningar, om man nu kan kalla det så. Men jag har varit väldigt skonad från det, vilket känns väldigt skönt. Jag hoppas att jag fortsätter vara skonad från det, för jag vet inte hur jag skulle reagera.