Så kan Kanada ställa upp i OS 2026
Följ HockeySverige på
Google news
OS 2026 i Italien närmar sig med stormsteg. Inför turneringen börjar Matt Larkin och Jeff Marek titta närmare på hur de medverkande lagen kan ställa upp. Först ut: Kanada.
Den här texten är ursprungligen publicerad på DailyFaceoff.com och har översatts från engelska till svenska.
Vi har fått blodad tand.
Vi visste inte riktigt vad vi skulle förvänta oss när NHL först presenterade den till synes smått löjeväckande 4 Nations Face-Off – en miniturnering vintern 2025 där endast Kanada, Finland, Sverige och USA möttes under åtta dagar i Bell Centre i Montréal och TD Garden i Boston. Men vi underskattade hur taggade världens bästa spelare var på att återigen spela best-on-best-hockey för första gången på elva år. Passionen – och våldet – var vulkaniskt. Insatserna blev direkt tydliga: de var höga. Och Connor McDavids guldmål för Kanada i övertid mot USA i finalen betydde faktiskt något. Spelarna ville verkligen vinna.
Och om det var intensiteten i en fyrnationsturnering? För att citera bortgångne Bob Cole… oh, baby. OS i Milano/Cortina 2026 kommer att bjuda på en tolvnationersturnering med best-on-best-upplägg – och det lär bli episkt underhållande.
Så ha överseende med att vi är så uppspelta att vi tjuvstartar och knåpar ihop tidiga laguppställningar inför februari nästa år. Våra trupper följer den olympiska strukturen: 22 utespelare och tre målvakter. Nationerna måste lämna in sina officiella trupper senast den 31 december 2025.
Vi börjar med den nuvarande obestridda mästaren – regerande vinnare av de senaste best-on-best-OS (2014), World Cup (2016) och 4 Nations (2025): Kanada. Jag har rekryterat kollegan Jeff Marek till det här nöjet.
Foto: Joel Marklund / BILDBYRÅN
FORWARDS (14) – Matt Larkins val
Mark Stone – Connor McDavid – Brayden Point
Sidney Crosby – Nathan MacKinnon – Sam Reinhart
Brandon Hagel – Anthony Cirelli – Mitch Marner
Macklin Celebrini – Sam Bennett – Seth Jarvis
Nick Suzuki – Tom Wilson
Om du minns hur Kanada avslutade 4 Nations, så märker du att jag utgår från de kedjor som bar dem till segern. Det tog några matcher innan McDavid hittade rätt, men mot slutet fungerade han utmärkt tillsammans med Stone och Point. Detsamma gäller Crosby, MacKinnon och Reinhart. Enheten med Hagel, Cirelli och Marner levererar tvåvägsspel i världsklass. Jag kunde inte lämna Celebrini utanför efter att han visade lovande kemi med Crosby under VM i våras. Jag har dem inte tillsammans, men det är ett alternativ. Jag känner mig lite fånig som faller för det osynliga trycket att ta med Wilson som 14:e forward. Kanada slog trots allt det tuffa USA utan honom – glöm inte det. Men om det börjar spåra ur igen, är det skönt att ha en bazooka i arsenalen.
Största flexen: Du märker kanske att Brad Marchand saknas. Jag vet att han var en best under slutspelet 2025. Men då spelade han i Floridas tredjekedja och dominerade mot andra- och tredjelinor. Några månader tidigare, i 4 Nations, var han en av Kanadas minst effektiva forwards och hade svårt att hänga med. Ja, han var sliten – men det är poängen: det blir februari igen och han kommer vara två tredjedelar in i säsongen, 37 år gammal. Jag vill ha fräschare ben.
Tuffaste petningen: Travis Konecny var med i 4 Nations och utmärkte sig i VM där han delade den kanadensiska poängligaledningen. Men i best-on-best-sammanhang är han en fjärdekedjespelare, så jag föredrar lite mer storlek och kraft på den platsen.
Övervägda namn: Brad Marchand, Travis Konecny, Mark Scheifele, Mathew Barzal, Zach Hyman, Robert Thomas, Wyatt Johnston, Jordan Kyrou, Connor Bedard, Adam Fantilli, Quinton Byfield
FORWARDS (14) – Jeff Mareks val
Sidney Crosby – Connor McDavid – Mitch Marner
Sam Bennett – Nathan MacKinnon – Sam Reinhart
Brandon Hagel – Anthony Cirelli – Robert Thomas
Brayden Point – Nick Suzuki – Seth Jarvis
Brad Marchand – Macklin Celebrini
Som vanligt är Kanadas största styrka forwardsuppsättningen. Kanada ställer återigen upp med en offensiv som kommer göra resten av turneringen grön av avund. Det här är till stor del en fortsättning på det framgångsrika 4 Nations-laget, där Kanada var farliga oavsett vilka som var på isen. Med McDavid i spetsen kommer laget sannolikt att “mixa och matcha” beroende på dagsform. Eftersom Hockey Canada gärna tar med minst en ung spelare för erfarenhetens skull vid stora turneringar, skulle det inte förvåna om Celebrini både får plats – och kliver fram på allvar. Det mesta är självklart, med några nya ansikten. Suzuki är nu i sin prime som en av ligans bästa tvåvägsforwards och förtjänar sin plats. Han och Cirelli ger Kanada defensiv balans i bottom-six men erbjuder ändå målhot.
Största flexen: Robert Thomas måste vara med – han är en av de mest kreativa spelarna och bästa passningsläggarna i hela ligan.
Tuffaste petningen: Mark Stone. En fantastisk tvåvägsforward – men Kanada har gott om sådana, och hans skridskoåkning passar inte riktigt i best-on-best-tempot.
Övervägda namn: Mark Scheifele, Mark Stone, Zach Hyman, Mathew Barzal
Foto: Joel Marklund / BILDBYRÅN
BACKAR (8) – Matt Larkins val
Devon Toews – Cale Makar
Thomas Harley – MacKenzie Weegar
Travis Sanheim – Evan Bouchard
Josh Morrissey – Colton Parayko
Medan forwardssidan var Kanadas styrka i 4 Nations, tycker jag att backbesättningen hade en del brister. För det första har jag rättat till den absurda missen att lämna Bouchard utanför. Han är en av sin generations mest dynamiska puckförflyttare, har ett tungt skott, och tillsammans med den rörliga Sanheim får du en replika av hans Oilerspartner Mattias Ekholm. Parayko såg bra ut och tjänade respekt med sitt fysiska spel i 4 Nations, men han hade det tufft spelmässigt – Kanada hade bara 38,8 % av expected goals på 5-mot-5 med honom på isen. Därför ersätter jag honom i topp-sex med den pålitlige Weegar.
Största flexen: Är det överdrivet att sätta Harley före Morrissey? Kanske. Men Harley var skarp som inhoppare i 4 Nations och har vuxit ut till en toppback i Dallas. Han var ungefär lika bra som Morrissey både offensivt och defensivt den gångna säsongen – och fyller bara 24 nästa månad. Han är redo för större ansvar och olympiskt tempo.
Tuffaste petningen: Jag tycker Noah Dobson förtjänar att nämnas. Om han håller sig frisk och gör en stark första halva med Montréal, kommer han att blanda sig i diskussionen.
Övervägda namn: Noah Dobson, Aaron Ekblad, Shea Theodore, Jakob Chychrun, Dougie Hamilton, Bowen Byram
BACKAR (8) – Jeff Mareks val
Devon Toews – Cale Makar
Josh Morrissey – Shea Theodore
Thomas Harley – Evan Bouchard
Travis Sanheim – Aaron Ekblad
Makar och Toews är en given toppduo. Hockey Canada gillar att bygga på etablerade backpar, och det här är fortfarande ett av de bästa. Harley har vuxit ut till en av landets främsta backar och bör få en ännu större roll i OS.
Största flexen: Även om Cale Makar kommer styra Kanadas powerplay, är det klokt att ha olika alternativ. Bouchard erbjuder en backup från blå med ett tungt skott och förmåga att skapa returer.
Tuffaste petningen: Drew Doughty gjorde det imponerande att komma tillbaka från ett bruten fotled i tid till turneringen i fjol, men han fyller 36 i december och är på väg mot slutet av karriären.
Övervägda namn: Drew Doughty, Thomas Chabot, Colton Parayko, Dougie Hamilton, Noah Dobson
MÅLVAKTER (3) – Matt Larkins val
Jordan Binnington
Logan Thompson
Darcy Kuemper
Här spelar form en stor roll. Målvaktspositionen är nyckfull, så Kanada bör välja de hetaste alternativen. Kuemper kom trea i Vezina-omröstningen 2024/25. Thompson blev fyra. Båda låg topp tio i NHL i räddade mål över förväntan per 60 minuter. Om Sam Montembeault, Adin Hill eller Mackenzie Blackwood ser bättre ut några månader in på säsongen? Då kan GM Doug Armstrong justera.
Största flexen: Är det djärvt att hålla fast vid Binnington trots att han var ojämn i 4 Nations och blev utspelad över säsongen av flera landsmän? Kanske. Men han stod på huvudet i förlängningen när det gällde som mest och besegrade Hellebuyck – världens bästa målvakt – i direkt avgörande läge. Det ger honom förstaspaden i Milano.
Tuffaste petningen: Hill och Montembeault gjorde inget fel under 4 Nations. Jag valde bara två målvakter som varit ännu bättre.
Övervägda namn: Adin Hill, Sam Montembeault, Mackenzie Blackwood, Jake Allen
MÅLVAKTER (3) – Jeff Mareks val
Jordan Binnington
Sam Montembeault
Logan Thompson
Den stora frågan för Kanada kvarstår – och det har blivit ett nationellt samtalsämne: Var är målvakterna? För mig – och många andra – är det fortfarande Binningtons kasse tills någon tar över. Han var briljant i finalen i 4 Nations och visade noll tvekan i avgörande stund. Kanada kommer behöva det igen i OS. Med det sagt: NHL:s mest underskattade målvakt, Montembeault, kan mycket väl ta över och aldrig släppa greppet.
Största flex: Ingen.
Tuffaste petningen: Adin Hill är ett stabilt alternativ, men Thompson har spelat sig in i diskussionen efter en stark säsong.
Övervägda namn: Adin Hill, Darcy Kuemper, Mackenzie Blackwood, spöket av Jacques Plante
Den här artikeln handlar om:
