En finsk legendar som hamnade i Malmö – Old School Hockey Raimo Helminen

Raimo Helminen hade en imponerade hockeykarriär. 
Han har världsrekord i antal landskamper av en herrspelare och har spelat i såväl OS som NHL samt vunnit VM-guld. Dessutom var han med under båda Malmös SM-guld på 90-talet. 
I veckans Old School Hockey berättar finske legendaren om sin karriär. 
– Nu när jag tänker tillbaka på åren i Malmö så känner jag att det verkligen var fina tider när jag spelade där, säger Helminen. 

Raimo Helminens karriär visar på att han är en av finsk hockeys största spelare genom alla tider. Han växte upp i Tammerfors. Debuterade i SM-liigan för Ilves säsongen 1982/83 som 18-åring och avslutade hockeykarriären som 44 åring med att göra 21 poäng för sitt Ilves.

Under den här mäktiga perioden blev Raimo Helminen finsk mästare, svensk mästare och världsmästare. Lägg därtill att han vunnit den finska Guldhjälmen och spelat 117 matcher i NHL. 

Men allt började i Tammerforsklubben KooVee. Dessutom är hans tröja med nummer 41 pensionerad i Ilves. Den hänger idag bredvid storheter som Jarmo Wasama, Aarne Honkavaara, Risto Jalo, Lasse Oksanen, Jorma Peltonen, Veikko Suominen och Jukka Tammi.
– Jag är född bredvid en ishockeyrink, alltså till Idrottsplatsen. I den hockeyrinken var det bara KooVee som höll till och det blev det naturligt att jag började spela för dom, berättar Raimo Helminen för hockeysverige.se.

Redan som ung bytte Helminen klubb. Från KooVee till Ilves.
– Jag var väl i tioårsåldern när jag flyttade till Ilves. Det var inte bara jag utan vi var några stycken som flyttade dit samtidigt.
– Det var en stor rivalitet mellan klubbarna, men vid den här tiden började KooVee går nedåt. Jag minns att det ändå var lite liv då vi bytte klubb.

Ledde Ilves till historiskt guld

När det var dags för Raimo Helminen att ta en plats i Ilves A-lag var det ett lag fyllt med stjärnor som han kom till. I truppen fanns bland andra Raimo Summanen, Risto Jalo, Ville Sirén, Hannu Henriksson och Jukka Tammi. Spelare som var eller skulle bli bärande spelare i det finska landslaget.
– Första säsongen fick jag inte riktigt någon plats i laget. Det här var säsongen 1982/83. Vid den här tiden spelade man med tre femmor och jag platsade inte riktigt den här säsongen. Jag spelade runt 30 matcher, men för det mesta satt jag på bänken.
– Det var först andra säsongen som jag tog en ordinarie plats. Det var samma säsong som jag spelade Junior-VM i Sverige. Vi spelade riktigt bra i den turneringen vilket gjorde att jag tog en plats i OS-laget 1984. Säsongen efter det vann vi guld i Finland med Ilves.

Coach för Ilves guldsäsongen 1984/85 var Seppo Hiitelä. I finalen mötte man TPS som ledde med 2-0 i matcher innan Ilves vände och vann med 3-2. Matchhjälte i den avgörande matchen var teknikern Risto Jalo. Hemvändande NHL-proffset, Matti Hagman, från IFK Helsingfors vann poängligan före Ilvesspelarna Mikko Mäkelä och Raimo Helminen.
– Det här var ett riktigt bra år. Vi hade fem unga killar i samma femma. Det var jag, Mikko Mäkelä och Jari Neuvonen i kedjan. Jag och Neuovonen var 64:or medan Mikko var 65:a. Bakom oss hade vi Ville Sirén som också var 64:a och Hannu Henriksson som var 63:a och äldst i vår femma.
– Vi fem spelade tillsammans hela den säsongen och presterade faktiskt en väldigt bra hockey. Vi förstod varandra bra och alla hade hittat sina roller på ett bra sätt. Alla fem var unga och hungriga vilket jag tror var den största anledningen till att vi fungerade så bra tillsammans.

Guldet som Raimo Helminen var med och vann åt Ilves 1985 betydde väldigt mycket för klubben.
– Det var viktigt eftersom det var så länge sedan man hade vunnit senast, 1972. Det hade med andra ord varit många år utan att Ilves hade vunnit något guld. Nu har man heller inte vunnit något guld efteråt heller.
– Vi var till Stadshuset och firade, men det var allt. Man firade inte det här guldet något speciellt ute på stan vid den här tiden. Idag är det skillnad när man firar gulden väldigt stort ute på gatorna.

Flyttade till New York Rangers

Efter guldet 1985 började en ny karriär för Raimo Helminen då hans nya hemmaarena skulle bli Madison Square Garden och laget han skulle representera var New York Rangers.
– Efter den här säsongen med Ilves åkte jag över till New York och spelade. Första säsongen där gick ganska bra och jag spelade 66 matcher, inte alla matcher men nästan. Jag var skadad några gånger under säsongen så jag missade några matcher.

Helminen gör en riktigt bra rookiesäsong där han på 66 matcher svarar tio mål och totalt 40 poäng.
– Det stämmer. Vi hade många unga spelare där. Bland annat var det många svenska spelare som spelade där den säsongen, Tomas Sandström, Peter Sundström, Janne Erixon och Kjell Samuelsson. Första matchen i NHL minns jag inte riktigt vilken det var, skrattar Raimo Helminen och fortsätter:
– Jag kommer ihåg några matcher från början av tiden i NHL, men jag kan inte säga säkert vilken som var den första. Första målet kommer jag däremot ihåg. Det var mot New Jersey hemma i Madison. Jag tror att det var ”Rexi” Ruotsalainen som passade till mig framför kassen. Jag fintade målvakten och gjorde mål.

Har du kvar pucken hemma i Tammerfors?
– Jo, jag tror att den finns där hemma någonstans.

Hur trivdes du med att bo på Manhattan?
– Vi spelare bodde inte på Manhattan på den här tiden. Jag tror att det inte var mer än en eller två spelare som bodde där inne. Vi andra bodde mer norrut. Det var jättefina områden att bo på. Träningshallen som vi tränade varje dag i låg där så vi hade egentligen nära till allting.

Trejdades: “Gillade inte europeiska spelare”

I mars 1987, under hans andra säsong i New York Rangers, får Raimo Helminen beskedet att han är trejdad till Minnesota North Stars.
– Det var efter en träning som Craig Patrick kom och berättade att Phil Esposito hade tagit över. Man hade hållit på att sälja spelare under egentligen hela säsongen och det kom hela tiden in många nya spelare i laget och jag fick inte speciellt mycket istid.
– Jag tror inte heller att Phil Esposito gillade europeiska spelare speciellt mycket och han försökte få ihop ett bra lag genom att köpa och sälja spelare i stället för att satsa på oss lite yngre.

Den som Phil Esposito för övrigt tog över efter är Ted Sator som tidigare tränat bland andra Växjö och Rögle. Det blir bara sex matcher i Minnesota för Raimo Helminen. Efter säsongen väljer han att flytta hem till Finland och Ilves, men där stannar han bara en säsong. 

Säsongen 1988/89 återvände han till New York. Den här gången för spel på Long Island med New York Islanders tillsammans med bland andra Tomas Jonsson.
– Jag var bara i Minnesota under tre veckor. Det fanns ingen plats för mig där sedan och jag tror inte att Lou Nanne gillade mig. Sedan åkte jag hem och spelade i Ilves säsongen 1987/88.
– Jag spelade ganska bra den här säsongen, framförallt då i landslaget. Efter det fick jag kontrakt med Islanders.

Raimo Helminen svarade för ett mål och totalt tolv poäng på 24 matcher i Islanders. En stor del av tiden fick han istället tillbringa i farmarlaget Springfield.
– Tomas Jonsson, som du nämnde, var en riktigt viktig spelare för Islanders. Jag trivdes bra i Islanders, men redan den sommaren hade jag stora problem med ryggen. Jag var inte i bra form eller tränad när jag kom dit. Jag hade bland annat opererat mig under sommaren. Sedan blev det så att jag sista två månaderna fick jag vara i Springfield.

Så hamnade Helminen i Malmö: “Det var därför”

Efter en säsong i Islanders flyttar Raimo Helminen till Sverige och Malmö, som då spelade i Division 1.
– Jag hade haft problem med kroppen hela den säsongen och fick inget nytt kontrakt där borta. Det var några lag från Sverige som hörde av sig och framför allt Malmö där Timo Lahtinen var mycket ute efter att få mig dit. Det var också därför det blev Malmö.
– Nu var det lite konstigt att flytta till Division 1, skrattar Raimo Helminen och fortsätter:
– Det var inte så lätt att komma till Sverige och spela i Division 1 efter att man spelat i NHL.

Du gör 26 mål och totalt 56 poäng på 29 matcher, det gick fantastiskt bra för dig.
– Jo, men jag hade fortfarande lite problem med kroppen. På försäsongen kunde jag inte spela eftersom jag fortfarande hade problem med ryggen. Sedan, efter det spelade jag ändå riktigt bra.

Malmö går upp i Elitserien och 1992 vinner laget SM-guld efter att ha besegrat Djurgården med 3-2 i matcher.
– Laget hade varit tillsammans under flera säsonger samtidigt som alla var riktigt bra spelare. Bland annat hade vi bra målvakter i "Pekka" (Lindmark) och “Rogge” (Nordström) och givetvis också bra backar och forwards. Det är när man har ett sådant lag som man vinner matcher och titlar. Vi hade ett väldigt komplett lag med en bra erfarenhet. Därför vann vi också guldet.

Poängligavinst och SM-guld: “En väldigt bra tid”

Säsongen 1993/94 vinner Malmö sitt andra SM-guld efter att man vänt ett 2-0 underläge i matcher mot MoDo till seger med 3-2. Stora stjärnan i Modo då var nyblivne OS-guldmedaljören Peter Forsberg. Det var efter den femte och sista finalen som ”Foppa” gör det klassiska uttalandet till SVT:s Albert Svanberg, ni vet då han ska dra på domaren Börje Johansson en smäll.

För Raimo Helminens del är det en succésäsong. Tränaren Timo Lahtinen sätter kring jul ihop honom i en kedja tillsammans med sin kompis från Ilves, Mikko Mäkelä och Mats Näslund. Helminen vinner hela Elitseriens poängliga med 20 mål och totalt 54 poäng på 38 matcher.
– I finalen, fast vi låg under med 0-2, tyckte jag att vi hela tiden var det bättre laget. Dom unga killarna i MoDo överraskade oss lite grann i början. Känslan var ändå hela tiden att vi skulle vinna och jag tyckte att vi ändå, som sagt var, är det bättre laget i alla matcherna.

I den femte och avgörande finalen gör Raimo Helminen 2-0 målet i powerplay då MoDos Erik Holmberg sitter utvisad. Ett mål som kom att visa sig bli det matchavgörande eftersom Malmö till slut vinner med 3-1.
– Var det målet som jag gjorde själv eller passade till…

Raimo Helminen passade nämligen fram till 1-0 som Mikko Mäkelä gjorde.
– (Skratt) Jag kommer ihåg 2-0 målet. Mikko Mäkelä passade fram till mig framför mål och styrde in pucken i kassen bakom deras målvakt (Fredrik Andersson). Vi gjorde tre ganska fina mål i den matchen och det var en häftig final faktiskt (Tredje målet svarade Robert Svehla för medan MoDos mål gjordes av Martin Hostak, alltså inte ett svenskmål i finalen).

Hur upplevde du den här tiden i Malmö mellan 1989 och 1996?
– Det var jättefina år. Barnen växte upp där. Min som föddes 1989, alltså samma år som vi kom till Malmö. Även dottern är född i Malmö, 1991. Livet var ganska bra där och Malmö är en fin stad och det var en väldigt bra tid.
– Dessutom var laget bra och hade hela tiden chansen att vinna SM-guld. Nu när jag tänker tillbaka på åren i Malmö så känner jag att det verkligen var fina tider när jag spelade där. 

Vann Guldhjälmen – och spelade till 44 års ålder

Det har talats mycket om allt som hände vid sidan av isen och det är något som även Raimo Helminen minns tillbaka på med glädje.
– Det hände jättemycket vid sidan av och alla i laget var nästan alltid med, säger Helminen med ett lätt skratt.
– Nu har jag inte så mycket kontakt med Malmö, men jag snackar mycket hockey, egentligen varje vecka, med Mats Hallin. Det är den som jag har mest kontakt med av svenska spelarna från den här tiden.

Efter tiden i Malmö återvänder Raimo Helminen, då 32 år gammal, till Tammerfors för spel i Ilves. Där kommer han spela tolv säsonger ytterligare och delta i ytterligare åtta VM eller OS.
– Det fanns två möjligheter för mig. Antingen att stanna i Malmö eller flytta hem. Pojken började i skolan och då kom vi fram till att det var en bra tid för att flytta hem.

Säsongen 1998/99 utses Raimo Helminen av spelarna i SM-liigan till ligans bästa spelare och får Guldhjälmen.
– Det är alltid stort att få det priset och det betydde mycket för mig eftersom det var dom andra spelarna som röstat på mig.

Du valde att spela fram till det du var 44 år, varför valde du att spela så länge?
– Jag vet faktiskt inte, skrattar Raimo Helminen och fortsätter:
– Antagligen var det för att jag älskade spelet så mycket. Sedan gick det hyfsat för mig hela tiden. Det gick inte lika bra som det hade gått tidigare, men ändå så pass bra att jag kunde hjälpa laget. Även sista åren som jag spelade var ganska bra år.

Vilket är ditt starkaste minne av åren i Ilves?
– Under 1990-talet hade vi unga spelare i Ilves och jag fick jobba en del med dom, dela med mig av min erfarenhet som en lite äldre spelare. Det här var något som jag tycker var väldigt kul.

Raimo Helminens världsrekord

Raimo Helminen innehar världsrekord i antal spelade ishockeylandskamper av en herrspelare, 331, och antal spelade OS-turneringar, sex. Sitt första OS gjorde han 1984 och hans sista VM och OS 2002. 

Men sitt internationella genombrott fick han vid JVM 1984 som spelades i Norrköping och Nyköping. Finland slutar tvåa och Helminen svarar för elva mål och totalt 24 poäng på sju matcher. Det här vinner han poängligan med före Petr Rosol från Tjeckoslovakien och utses till turneringens bästa forward. Bästa svensk var för övrigt Tommy Lehmann på en 21:a plats med åtta poäng på sju matcher.
– Det året gick det över huvud taget väldigt bra. Som jag sa så tog jag plats i Ilves och dessutom gick den här turneringen i Sverige riktigt, riktigt bra. Jag gjorde mycket poäng i varje match och utsågs till turneringens bästa forward, vilket var väldigt kul.

OS-debuten gör alltså Raimo Helminen 1984, men vid OS 1988 i Calgary får han vara med om att spela hem den första OS-medaljen i hockey någonsin till Finland. Tillsammans med Erkki Lehtonen blir dessutom Helminen Finlands bästa poängplockare i turneringen.
– Den här medaljen betydde så mycket för finsk hockey. Jag tror att ni inte riktigt kan fatta hur stort det här var. Det här var den första medaljen och brejken, kanske man kan säga, för finsk hockey.
– Turneringen i Calgary minns jag mest för att det var väldigt fint att spela ishockey i Kanada. Det var mycket folk på matcherna och bra stämning. Vi började turneringen dåligt och i första matchen mot Schweiz förlorade vi med 2-1. Efter den matchen spelade vi riktigt bra.

Vann VM-guld i Stockholm: “Åkte till Sergels Torg efter finalen”

Vid VM i Stockholm och Gävle 1995 fick Raimo Helminen vara med om ytterligare en milstolpe i finsk hockey då det finska landslaget vann sitt första VM-guld. I finalen besegrade Curre Lindströms Finland Curre Lundmarks Sverige med 4-1. Raimo Helminen spelade i en kedja med Juha Ylönen och Sami Kapanen.
– Curre (Lindström) var viktig för det här guldet. Han kom in med lite nya idéer och så vidare. Det var kul att det kom en tränare utifrån och som just kom in med nya idéer. Alla lyssnade och vi tog till oss vad han sa.
– Vi hade också ett riktigt bra lag. Det hade kommit fram många nya unga spelare samtidigt som dom äldre spelarna var bra under turneringen. Bland annat så slog Saku Koivu, Jere Lehtinen och Ville Peltonen igenom då.

Hur upplevde du din turnering?
– Jo, jag hade en bra turnering och fick mycket istid samtidigt kanske jag inte gjorde så mycket poäng. Jag tror att det blev sju eller åtta poäng, jag är inte riktigt säker (ett mål och totalt åtta poäng).

När förstod du under VM-finalen att det blir guld till Finland?
– Inte innan slutsignalen. Kanske sista fyra, fem minuterna kunde jag känna att guldet var vårt. Jag minns att det var mycket finnar på läktaren och en bra stämning, men jag vet faktiskt inte hur dom fick tag på biljetter, skrattar Raimo Helminen.
– Efter finalen åkte vi till Sergels Torg. Det var väldigt mycket folk där och mötte oss, även många svenskar vilket var konstigt tycker jag men väldigt kul.

Du har världsrekordet i antal landskamper Raimo, vad har landslaget betytt för dig?
– Jag gillade att spela en tuff ishockey och då passade det bra att spela i landslaget med dom bästa spelarna. Då är det fint att spela ishockey. 

Avslutningsvis, vad kommer smeknamnet Raipe (Killen) ifrån?
– Det kommer jag faktiskt inte ihåg. Jag har alltid kallats för Raipe, avslutar Raimo Helminen med ett skratt.

TV: Summering av Malmös säsong