”Trodde mjälten var spräckt”

På söndag möter ni Kent-Erik Andersson i serien Old School Hockey.
Men redan idag bjuder hockeysverige.se på ett utdrag ur intervjun där han berättar om spearingen som kunde blivit förödande för hans liv.

VM 1977 spelades i Wien och blev en turnering där Sverige vann ett silver, men också som kommer kommas ihåg som våldets turnering. Kanada var tillbaka i VM. Senast Kanada hade varit med var 1970. Nu visade det sig att spelare så som Carol Vadnais, Eric Vail, Wilf Paiement med flera skulle utmärka sig negativt och visa upp en ren galenskap i omklädningsrummet och på isen. Värst var nog den mest rutinerade i laget, Phil Esposito.

På söndag möter ni en av spelarna som var med, Kent-Erik Andersson, i serien OLD SCHOOL HOCKEY, men redan idag bjuder hockeysverige.se på ett utdrag ur intervjun där han berättar om spearingen som kunde blivit förödande för honom.
– Turneringen blev en succé för oss eftersom ingen trodde att det skulle gå bra. Vi var det sämsta laget som hade åkt till ett VM någonsin och en massa skriverier om hur dåliga vi var, men vi fick ihop det.
– På hotellet stod dörrarna öppna för alla och det blev med det en väldigt fin gemenskap. ”Stigge” Salming tyckte inte det var bra. ”När vi sedan möts hemma i elitserien kan jag inte slå lika hårt”, skrattar Kent-Erik Andersson och fortsätter:
– Dessutom var ”Virus” (Hans Lindberg) bra, väldigt lugn. Ett kanongäng och det var nästan tråkigt då turneringen var slut. Vi hade en väldig blandning i det här laget och inte bara spelare från Leksand och Brynäs.

Tre Kronor vann första mötet mot Kanada med 4-2, men förlorade i slutspelet med 7-0.
– Vi visste att kanadensarna var tokiga och skulle spela som dom gjorde eftersom vi hade mött dom i en vänskapsmatch innan VM i Scandinavium. Att spela på det vis Kanada gjorde var också enda chansen för dom att slå oss.
– Vi slog Kanada i första matchen, men förlorade den andra med 7-0. Tjeckerna förlorade mot Kanada med 8-2, men blev ändå Världsmästare.

Det var också nära att Kent-Erik Andersson fått mjälten spräckt.
– Jag blev ”spearad” nere i ena hörnet av (Carol) Vadnais. Jag hade senare honom som assisterande tränare då jag var i Rangers. Då skrattade vi mest åt det. Han var egentligen inte heller någon ful spelare.
– Jag fick in klubban i sidan så den skinnet sjönk in vid buken och först trodde man mjälten var spräckt, men på röntgen så läkarna att det hade blivit en blödning i bukhinnan.
– Det är enda gången jag blivit kallad på doping eftersom jag spelade matchen efter. Kanske var det så att dom trodde att jag käkat något piller som jag var med och spelade. Kanske att jag inte heller skulle varit med i matchen efter, men så var det.

Varför tror du att den här turneringen nästan ses som att ni vunnit guldet eftersom det trots allt bara blev ett silver?
– Eftersom vi slog ryssarna två gånger, 5-1 och 3-1. Det tror jag inte hänt vare sig före eller efter. Före var det omöjligt. Vi var glada bara att slippa förlora med tvåsiffrigt mot ryssarna.