Efter guldet med Färjestad: ”En lättnadens suck”

Under söndagen möter ni Jonas Junland i serien OLD SCHOOL HOCKEY.
Redan idag bjuder hockeysverige.se er läsare på ett utdrag ur intervjun där Linköpings-ikonen berättar om sin säsong med Färjestad, vilken resulterade i ett SM-guld.

– Jag landade i att jag behövde fortsätta utvecklas eftersom jag var så pass ung då. När jag kom hem var Magnus Johansson och Niclas Hävelid toppbackar i LHC. Linköping hade ett bra hockeylag. Skulle jag då få spela tredje eller fjärde backpar? Jag ville och behövde spela mycket, berättar Junland om hur han resonerade när han skulle återvända hem efter en sejour i Nordamerika.
– Jag åkte upp till Karlstad för att träffa Thomas Rundqvist. Han slängde igen dörren till sitt kontor bakom mig och min fru. ”Jag har en plats kvar. Den är till dig. Vi ska vinna SM-guld i år”.
– Jag kände att det här var något jag ville göra och var bra för min utveckling eftersom jag ville vidare i karriären.
– Hade jag spelat bakom ”Mange” och ”Hävan”, vad hade jag fått för utveckling där? LHC sa att jag fick komma hem och ha samma lön, men det fanns ingen plan vad man ville med mig. Färjestad presenterade ”Det här ska du göra i år, vilket kommer utveckla dig”.

Loobs ord: ”Inte tillräckligt bra

Även Färjestad hade såklart en backuppsättning av högsta klass.
– Sanny Lindström, Jonas Frögren, Jonas Brodin, Magnus Nygren kom upp från Karlskoga. Martin Sevc… Det var inte solklart att jag skulle vara förstaback, men Färjestad hade en roll för mig.
– Under 20 matcher fyllde jag den rollen medan jag inte gjorde det i tio. Bland annat var både jag och Sanny skadade under säsongen.
– Jag kommer ihåg att Håkan Loob kallade in mig på sitt kontor. Jag var 24 år gammal. ”Nej, du spelar inte tillräckligt bra nu, Jonas”. Det var bara att ta sig i kragen och träna hårdare. I slutspelet var jag, som jag själv tycker, bästa backen som bidrog till guldet tillsammans med stabila Sanny och ”Frögga”. Utan att jag var kreativ hade det inte gått vägen utifrån att jag fyllde den rollen Thomas tänkte att jag skulle fylla. Inte att jag var bäst på backsidan, men bäst i den rollen han tyckte att jag skulle ha. Det var ganska kul att få uppleva en kravbild som jag inte fått gjort tidigare.

– Det var coolt att vara bäst i sin position, men också att alla var sitt bästa i sina positioner. Alla var verkligen bäst i det dom skulle vara. Alla fyllde sin roll. Något som var nytt för mig var att man inte var glad över att bara gå till slutspel. Gick vi vidare från kvarten var det ”hej, hej, ses i semin”.

”En lättnadens suck”

Hur var känslan att få vinna ett SM-guld?
– Då var det nästan en lättnadens suck eftersom alla hade sagt att vi skulle vinna, skrattar Jonas Junland och fortsätter:
– Jag var nog mest bara trött. Den mentaliteten dränerar samtidigt laget och det var tufft att gå hela vägen. Sedan tror jag det är få lag som varit så extremt bra på SHL-nivå som vi var.
– Ta det laget spelare för spelare. Försök sedan hitta ett lag som var bättre. Det var fantastiskt att få vara i den miljön. Rickard Wallin var väldigt häftig som kapten. Han hade fått ta över den rollen efter Jörgen (Jönsson) och förde den känslan vidare.
– Hade vi i Linköping haft fyra, fem spelare som vetat om att det var så här det var kanske jag hade varit med om att vinna då också.

Efter säsongen i Färjestad skrev Jonas Junland på för Barys Astana i KHL.
– När jag sajnade med Färjestad var det för en säsong eftersom dom hade planer för deras unga spelare som inte var redo.
– Vi var överens om att det var ett år och jag letade utmaningar och ville mot ett nytt äventyr där jag både kunde spela en bra hockey och tjäna bra med pengar. Då blev det Ryssland.

Läs hela intervjun med Jonas Junland på hockeysverige.se på söndag.