Gör comeback - efter tio år: "Vill spela mot de bästa"

KISTA (HOCKEYSVERIGE.SE)

Den tidigare SHL- och Tre Kronor-målvakten (två matcher) Mark Owuya är tillbaka. Det efter att ha varit borta från elithockeyn i närmare tio säsonger. Nu har han skrivit kontrakt med Hockeyettanklubben Wings HC i Arlanda, norr om Stockholm.

– Vad jag har gjort sedan dess? Bland annat hade jag ett bolag tillsammans med min polare, Jens Karlsson, vilket vi höll på med i ungefär åtta år. Efter att det var slut ville jag egentligen bara börja spela hockey igen och har primärt letat hockeyjobb under två och ett halvt år, säger Mark Owuya då hockeysverige.se träffar honom för en intervju på ett café i Kista Galleria.

Under åren har det varit lite si och så med hur han har följt elithockeyn i Sverige.

– Det jag har märkt nu är att jag kan extremt mycket om hockeyn från 1993 till 2003. Sedan har jag ett gap där jag själv började lira på högre nivå. Nu har jag börjat följa det lite mer.

– Jag har såklart följt mina polare. Till exempel har jag varit och kollat på Niklas Svedbergs matcher under åren. Såklart har jag även kollat på (Sergej) Bobrovskij då han har spelat Stanley Cup-finaler.

Skillnaderna från tio år sedan

Hur har målvaktsspelet utvecklats sedan du slutade till idag?

– Det har jag faktiskt mer koll på och det är många intressanta saker kring det. Saker jag har diskuterat med andra målvakter, bland annat med Niklas Svedberg och Lucas (Åkezon) som är 18 år, säger 37-åringen som sedan går igenom allt nytt och gammalt både verbalt och med sina händer. Det visar på att det här med målvaktsspelets utveckling är något han har följt under åren.

Owuya fortsätter:

– Om jag ska sammanfatta vad de största skillnaderna är, så är ”Overlap”, ”RVH” och handskar framåt de tre stora grejerna. Samtidigt har ”one pad down” mer eller mindre försvunnit, vilket är en noterbar grej.

Du gillar att träna…

– Ja, det gör jag.

Hur har du skött den fysiska biten under åren?

– Det har faktiskt varit upp och ner. Första åren… Man pratar om att atleter som lägger av käkar mycket och går upp i vikt. Tekniskt sett gjorde jag det, men varken jag eller någon annan märkte av det.

– När jag lade av höll jag ändå igång och körde även mycket basket. Samtidigt började jag få ont i knäna. Då var jag 29–30 år. ”Börjar jag redan nu bli gammal?” Jag ställde mig på vågen och det visade sig att jag hade gått upp 20 kilo. Ingen sa något och förmodligen såg jag ”fit” ut ändå eftersom jag hade rört på mig mycket. Jag kämpade på och redan efter någon månad var jag tillbaka nere på 90 igen.

– Vissa andra saker jag har ändrat på är att jag till exempel fastar ganska ofta. Det önskar jag att jag hade gjort mer när jag spelade förut, för då hade jag väldiga problem med energin. När jag spelade i Toronto käkade jag, utan att överdriva, 8 000–10 000 kalorier om dagen. Alltså helt sinnessjukt mycket. Då hade jag heller ingen energi.

– Nu har jag lärt mig fasta, äta och få i mig energin annorlunda. Det har i alla fall fungerat jättebra för mig. Nu kör jag 100 timmars fasta varje år och regelbundet skippar jag frukosten en dag i veckan.

– Det där var en del av viktkontrollen. Jag tränade mycket fotboll med ett gäng. Alla i det gänget har fått familjer så jag kör inte lika ofta nu, vilket är tråkigt. Dessutom blir det mycket basket. Däremot körde jag inte så mycket gym och sådant, men jag har regelbundet tre eller fyra gånger i veckan kört något, även om det har varit någon vilovecka ibland. Och, som sagt, basket i division 4 eller 5.

– Sedan har jag spelat inlinehockey och bara cyklat överallt. Jag märker nu när jag kommit tillbaka att jag också är i bra fysisk form, så jag måste uppenbarligen ha gjort någonting rätt.

Därför väljer Mark Owuya att göra comeback

Hur föddes idén att göra comeback?

– När vi lämnade bolaget tänkte jag ”vad ska jag göra nu?”. Jag tänkte att jag ville lira hockey, men det var ingen annan som tyckte det, skrattar Mark Owuya och fortsätter:

– Då fick jag leta klubb under tre år och samtidigt vara på is och köra. Mest med Solna Inline och Solna Hockey. Stort tack till dem, Raine och Albert Åbom. Han har till och med ordnat egna målvaktsträningar med Pontus Sjögren där jag har fått vara med. För något år sedan körde vi en gång i veckan.

När blev Wings aktuellt?

– Micce Andreasson, som jag hade i Djurgårdens IF Hockey, försökte hjälpa mig med det redan förra hösten. Det var lite sent, truppen var fylld och så vidare. Jag försökte kolla med andra Division 1-klubbar. Många sa att det var intressant, men hade sina trupper fyllda.

– Efter säsongen kontaktade jag Micce direkt: ”Vi kollar på det här”. Sedan vet jag hur det är med Micce, att han kan försvinna ett tag men alltid jobbar i bakgrunden. Det roliga var att han helt plötsligt sa: ”Björn (Danielsson) ringer dig”.

– Björn ringde mig, vi snackade lite och hade sedan ett möte hos Micce och kom fram till det här.

Tio år är en lång tid utan matchning, hur har de första träningarna varit?

– Nu var jag under en månad och körde i Bangkokligan bara för att komma i ”shape” lite. Grejen är att jag tycker att jag sover jättebra på flygplan. Förutom när de har bestämt sig för att sätta temperaturen på fem grader av någon anledning och tycker att det i stället är lugnt med lite filtar. Jag kunde inte sova alls på den resan.

– Efter att ha packat och allt var jag vaken i typ 35–40 timmar, så första träningen blev ganska tuff. Tuff träning och tuff resa, så det kunde ha varit ett lite lättare första pass. Jag krigade mig igenom det.

– Helt ärligt var den första en och en halv veckan tuff (skratt) att komma in i det. Träningar är ofta tuffare än matcher. Det är kul, men det är också därför jag vill komma tillbaka och köra.

”Lugn, han har gjort 100 poäng i NHL”

Du kamperar ihop med Lucas Åkezon som är 18 år, alltså 19 år yngre än du. Hur har det fungerat?

– Det är skitkul. Han kommer att bli riktigt bra. Han tränar hårt, har en bra inställning och attityd. Dessutom är han väldigt bra tekniskt och på skridskorna, så det är jättekul att köra med honom.

Mark Owuya har fyllt 37 år, men har inte stängt några dörrar för en fortsatt satsning uppåt i seriesystemet.

– Först och främst måste jag se till att prestera på den här nivån. Division 1 är en väldigt bra nivå. Jag är övertygad om att nivån är mycket högre nu än den har varit tidigare.

– Mario Kempe ville att jag skulle vara med och köra med dem innan jag drog i väg till Bangkok. Jag har varit borta länge. Visst känner jag igen Adrian eftersom jag har känt honom länge, men vissa som var med var yngre och höll ett väldigt högt tempo. ”Om det här är Division 1-nivå blir det tufft och jag kommer att behöva jobba hårt varje dag.”

– Då sa Mario: ”Lugn, han har gjort 100 poäng i NHL”. Då var det Elias Pettersson, så jag förstod då att nivån var rätt bra.

– När jag kom till Wings och körde... visst var det en högre ”level” när jag körde där än här, men inte långt ifrån. ”Skill level” är en enorm skillnad. Farten och fysiken är det såklart också skillnad på, men inte lika stor som förut.

Siktar du på att komma längre än Hockeyettan?

– Jag måste se till att platsa i Hockeyettan, det är nummer ett. Sedan vill jag alltid spela på den högsta nivån jag kan. Det finns ingen poäng med att spela annars.

– Jag vill spela och tävla mot de bästa för att se hur bra jag kan vara, vilket är det som är roligt. Samtidigt är det också lite av anledningen till att jag vill komma tillbaka. Det kan vara kul att få se hur starkt ett muskelminne kan vara. Kan man vara borta i tio år, komma tillbaka och vara ungefär lika bra som innan?

– Vissa ”skills” känns sjukligt nog som att de är bättre nu än tidigare. Händer och sådant, en bättre touch. Jag vet inte vad det kan bero på. Det kan vara att jag har kört överkropp och blivit rappare, eller att jag har spelat basket.

Kan du ha fått ett annat lugn i kroppen med åldern så att du inte överarbetar saker?

– Det också, att jag kan ”chilla” mer. Något som jag hade önskat att jag haft mer av förut, avslutar Mark Owuya innan vi går ut på baksidan av gallerian där en kille spelar basket. Givetvis vill Owuya låna basketbollen och ser till att, helt ouppvärmd, göra en dunk.