Skriver in sig i exklusiv skara: ”Svårt att ta in”

SÖDERTÄLJE (HOCKEYSVERIGE.SE) 

Inför Damkronornas möte med Tjeckien i Lidl Hockey Games skrev Lisa Johansson in sig i den exklusiva 200-klubben. Det vill säga att ha spelat 200 A-landskamper för Sverige, som totalt tolv andra svenska damspelare har uppnått. Att hon skulle lyckas med det var något hon kanske inte hade trott då hon växte upp hemma i Nybro. 

– Jag ska ärligt talat säga att jag inte vet om jag hade en målbild när jag var så ung, säger Lisa Johansson då hockeysverige.se träffar henne efter Sveriges 2–0-vinst och där hon själv svarat för en assist.
– I början var jag så inställd på att gå på fotbollsgymnasium eftersom jag spelade fotboll samtidigt. Det blev en ganska snabb förändring när jag blev kallad till U18-landslaget i hockey för första gången. Då var jag 15 år och insåg helt plötsligt att jag som tjej faktiskt kunde ta mig någonstans.
– Fokuset då blev mer på hockeyn, så till en början var det inte så mycket mål mer än att spela, för jag tyckte att det var kul.

Debuterade i landslaget för 15 år sedan

Med tanke på det du säger, hur går då tankarna nu då du hyllats för att ha spelat 200 landskamper?
– Dels känner jag att jag börjar bli gammal, säger 34-åringen med ett leende och fortsätter:
– Dels skulle jag säga att det är lite svårt att ta in eftersom jag fortfarande tycker att det är så kul att spela hockey. För mig tror jag att det är den inställningen som har gjort att jag har kunnat ta mig hit. Att vilja utvecklas, alltid ge hundra, men också se det som att det bara är hockey och inte liv och död.

När du debuterade i landslaget 2011, hur gammal var din landslagskompis Tilde Grillfors då?
– Två, skrattar Lisa Johansson och fortsätter:
– Jag tycker att det är så skönt i hockeyvärlden. Det är säkert så i sportvärlden generellt att när man hamnar i ett lag och strävar efter samma mål och någonting tillsammans är det få saker man märker skillnad i ålder på. Grillfors är, förhoppningsvis, verkligen framtiden.

Händer det något när man stänger dörren om sig till omklädningsrummet, försvinner allt det här med åldrar, bakgrund och så vidare?
– Lite så är det. Någonting händer när man är i ett lag. De äldsta spelarna blir lite yngre och de yngsta lite äldre, så man möts där i mitten någonstans.
– Sedan är det såklart att när man pratar om vissa saker, om de yngre tjejerna pratar om skolan medan jag slutade på gymnasiet för 15 år sedan, då märker man absolut skillnad på ålder, men inte så mycket på beteende.

Gjorde hattrick i 100:e landskampen

Det var alltså säsongen 2011/12 som Lisa Johansson drog på sig A-landslagets matchtröja första gången. 

– Nervöst och jag var väldigt blyg. Där var alla stora stjärnor, Erika Holst, Maria Rooth, Kim Martin, ”Dani” Rundqvist, Jenni Asserholt ”Pilla” (Pernilla Winberg), ”Gunsan” (Gunilla Andersson), Ylva Lindberg (Martinsen)…
– Jag kan rabbla hur många som helst och det var stort och coolt att få vara med då.

När vi ber Lisa Johansson att plocka ut sin mest minnesvärda match med Damkronorna blir det känslosamt. 

– Min hundrade landskamp. Den var i Oskarshamn. Vi mötte Finland och jag gjorde tre mål. Farmor var på läktaren, men nu finns hon inte längre. Det var mäktigt.

Skadad i somras

Trots en tuff sommar med rehabilitering efter en skada kom Lisa Johansson med i Erika Holsts VM-trupp. 

– Det var en lättnad. Dels för att jag har kommit tillbaka från en skada samtidigt som det har varit en press på mig själv att ta mig tillbaka i tid och hyfsad form för att kunna bli kallad.
– Dels känner jag en stolthet. Det är alltid roligt att bli kallad och få äran att bära den svenska tröjan. Jag är både stolt, glad och tacksam.

Hur mår kroppen idag?
– Bra. Annars hade jag inte varit här. Klart att det tar tid att bygga upp sig själv till samma form jag kände att jag var i innan jag blev skadad.
– Jag tycker att jag är på en väldigt god väg och det var sjukt kul att spela i kväll.

När kunde du gå på 100 procent på träningarna?
– Det kan ha varit för cirka fem eller sex veckor sedan. Jag har ändå spelat sedan den andra matchen av säsongen i SDHL, vilket var i mitten av september.

Lämnade SDE för Frölunda

Inför säsongen valde Lisa Johansson att lämna SDE för att i stället välja spel med Frölunda.

– Kul att testa något nytt. Frölunda är en stor förening. Kul att få se en ny stad och väldigt roligt att få spela under Jared (Cipparone) igen som jag hade i AIK under fyra säsonger. Jag gillar honom extremt mycket som coach.
– Självklart är jag också väldigt tacksam för att en sådan förening var intresserad och ville ha mig.

Betydde just Jared Cipparone en del när du valde att lämna SDE för Frölunda?
– Absolut. Jag hade Peter Elander i SDE och trivdes enormt bra under honom också. Han var en väldigt bra tränare för min utveckling och karriär. Jag skulle säga att jag har mycket att tacka honom för att jag är på den här nivån.
– Både Jared och Peter är två tränare som har betytt mycket för mig.

Pernilla Winberg var förbi och pratade en stund nyss. Hon har gjort 318 A-landskamper. När passerar du henne?
– Vid OS 2034 kanske, avslutar Lisa Johansson med ett skratt.