Isak Posch tar bakvägen till NHL: "Ärlig med mig själv"

LEKSAND (HOCKEYSVERIGE.SE)

Att säga att Isak Posch tagit en bakväg in till NHL är i alla fall inte helt fel. Förra säsongen fick 24-åringen från Umeå känna på hur luften är i NHL då han bänkades för Colorado en match. Nu har han trejdats från Colorado och får i stället slåss med Juuse Saros och Justus Annunen om en plats i Nashville.

– När jag växte upp, där och då i Umeå, följde jag mest Björklöven och Teg i Division 1. Sedan har jag alltid haft, precis som alla ungdomar, en dröm om att få spela i NHL, säger Isak Posch då hockeysverige.se träffar honom för en intervju i Clas Ohlson-arenan i Leksand.

– Ju högre upp du kommer inser du verkligheten, om det kan vara möjligt eller inte att nå långt. För mig var lite grann det lokala inte tillräckligt. Det var också därför jag sökte mig hit till Leksand för att gå på hockeygymnasiet. Föreningen och byn har kommit en bra bit längre på vägen än hur den var när jag spelade här.

– När man är liten drömmer man stort. Man ska fortsätta våga tro och drömma. När du slutar tro och drömma har du gett upp och det är ingen annan som kommer avgöra det än du själv. Sedan är det alltid lättare sagt än gjort.

– Våga dröm stort och investera den tiden som du känner att du kan och vill.

Kluvna känslorna under våren

Var det kluvna känslor i våras när Leksand åkte ur SHL och Björklöven gick upp? 

– Så var det absolut. För min hemstad var det viktigt med tanke på att Umeå är en större stad och Björklöven en förening som har ett stort stöd. Nu har Björklöven jobbat för det länge, så jag är väldigt glad att de har tagit klivet. 

– Sedan har jag blivit en stor leksing efter mina tre fantastiska år jag hade här. Det var verkligen en tuff karamell att svälja då föreningen nu gått ner i en tuffare tid än vad de haft på länge. Förhoppningsvis kan man göra om och göra rätt, som klubben gjort längre tillbaka i tiden. Komma tillbaka på rätt fot igen. Bygga vidare dit man vill och kan vara med tanke på den utveckling man sett i juniorleden och med alla talanger man fått fram genom att göra bra saker från grunden. 

– Där tycker jag personligen att Björklöven kan lära sig lite på juniorsidan. Samtidigt har de gjort ett bra lyft där också och börjar komma mer mot var elitklubbarna är just nu.

Isak Posch valde att lämna Leksand 2021 för spel i USHL med Sioux Falls Stampede. Därefter följde en säsong med Minnesota Wilderness i NAHL och två på St. Cloud State University.

– När jag gjorde valet att åka över var jag själv ganska ovetande om vad som väntade. När jag kollar tillbaka på det är det en väg jag skulle föredra för många svenskar. Nu har hetsen att man ska fram så snabbt förändrats lite här med regler som säger att en förstaårsjunior inte kan spela i J20 och sådana saker. Då bromsas hetsen lite grann.

– För egen del handlade det om att försöka köpa mer tid. När jag väl kom över visade det sig vara mycket tuffare än jag trott. Första året var en stor lärpeng, men en lärpeng jag är väldigt tacksam att jag fick.

Tuffa tiden i början av USA-äventyret

Hur var de första dagarna där borta? 

– I början var det ändå så att jag acklimatiserade mig ganska väl. Det var ett bra team, organisation och sådana saker. Jag hade bra stöd både på och utanför isen. Egentligen kunde jag leva som ett heltidsproffs fast jag inte tjänade några pengar. Jag hade inte heller några stora utgifter. 

– Du kan leva väldigt bra så du kan fortsätta fokusera på de viktiga sakerna som återhämtning, sömn, fys och att spela en stor del av matcherna, eftersom man spelar närmare 60 matcher i en grundserie. 

– När det började gå tufft och med omställningen till den lilla rinken började jag sväva iväg i tankarna om jag hade tagit rätt eller fel beslut. Dessutom hade vi det tufft som lag och det gjorde inte saken bättre. Då började det även vid sidan av isen bli tyngre.

– Jag hade ingen att umgås med. Alla bodde i olika familjer som var utspridda i större städer runtomkring. Skulle jag till någon var det 15–20 minuters bilkörning samtidigt som jag själv inte hade tillgång till bil eftersom jag var så pass ung.

Men sommaren efter vände mycket för Isak Posch.

– Att då få känna stödet från mitt collegeprogram som jag redan var ”committat” till var en stor trygghet. Skulle jag inte haft det hade det nog slutat med att jag vänt hem till Sverige. Där och då visste jag att något väntade där framme och de var väldigt trygga, såg en potential och sade att jag kanske behövde ett år till för att ställa om.

– Sedan blev det ändå en turbulent sommar. Sioux Falls lämnade ganska sent ett besked om att de inte skulle ta tillbaka mig. Då fick jag gå ner i seriesystemet, men så här i efterhand var det det bästa som kunde ske. 

– En lite annan typ av liga med en mer defensiv struktur. Då blev det lite bättre för mig som målvakt, att spela i ett lite mer strukturerat lag jämfört med USHL som är mer offensivt lagt med skickliga spelare.

– Det var ett väldigt nyttigt år för mig att se att jag klarade av det här. På så vis byggde jag vidare på det under mina två år på college.

– På college visste jag förutsättningarna. Att det första året var en annan duktig målvakt (Dominic Basse) där. Efter jul började jag spela och fick sedan ta över. Då visste jag förutsättningarna till nästa år, att jag skulle ta över och att det var på mig det gällde. Sedan måste man såklart som alltid ta för sig och ta ansvaret att göra sitt jobb. Jag växte också mycket som person i det.

Fick vara med i NHL för första gången

Är du en annan målvakt i dag än då du åkte över? 

– Ja, det tycker jag absolut. I dag har jag en helt annan pondus och aura. Jag vet vart jag tagit mig och vad jag lagt ner för att ta mig dit. Det är inte en lätt väg att ta, men jag tycker absolut att det är rätt väg att ta för en målvakt – att köpa lite fler år kontra att gå in snabbt i seniorhockeyn här i Sverige. 

– I ettan handlar det ofta om att du måste jobba vid sidan av och då kanske det bromsar din utveckling i stället för att åka över och ge det ett eller två år till på en juniorhockeynivå. Sedan kanske spela till sig, eller redan ha, ett ”college commitment” som kanske garanterar dig fyra år till. Då närmar du dig att vara 24, 25 år när du är klar och är mer mogen och redo för den positionen. För en utespelare kan det absolut skilja sig. 

– Det är så statusen ser ut som vi har i dag och då även borta i Nordamerika. Är du inte en superstar kommer du få klättra från vissa nivåer, så jag har lärt mig mycket och är mer trygg i mig själv i dag. Jag vet vad jag kan och behöver inte vara orolig när jag har tuffare dagar. 

– Den här säsongen var det proffshockey för första gången. Det och att spela 72 matcher var den största omställningen. Något jag lärt mig extremt mycket är att den fysiska biten klarar jag av utan några problem. Det var mer den mentala biten, att jag inte var lika påslagen och hungrig varje match. Det är något jag försöker hitta en balans i så jag dels kan hantera en förlust bättre och gå vidare. 

– Resultaten spelar roll, absolut, men där och då är det inget du ska lägga någon större vikt vid. Utan det är ny match och nya förutsättningar hela tiden. Det var den största nyckeln för mig själv. Första halvan gick väldigt bra. Det var lite likt collegestrukturen med två matcher varje vecka. Efter jul blev det tajtare och prestationerna skiftade lite mer. Då gällde det att försöka hitta stabiliteten jag hade i början. 

– Att göra det en hel säsong är mitt nästa stora kliv att ta för att sedan jaga min eventuella första NHL-match. Sedan se och lära därifrån, fortsätta bygga.

Hur upplevde du att åka med Colorado till Toronto? 

– Det var en annan nivå. Jag var även med som tredjemålvakt i slutspelet, så jag var med där uppe sista en och en halv månaden tills de åkte ut mot Vegas. 

– En väldig lärpeng att få se hur allt fungerar och den professionalitet som alla besitter. Se hur alla jobbar med små detaljer varje dag. De tränar inte mycket, men hittar grejer att jobba på varje dag. Vi ska också understryka att man har väldigt goda förutsättningar med allt runtomkring; styrketränare, fysio, massage och allt det här. Du har allt du kan önska dig och då är det lättare att vara proffsig på den nivån. 

– Att kunna jobba på små saker varje dag är det som gör skillnad. Du kan alltid göra någonting och det behöver inte vara allt på en gång.

Isak Posch imponerades av Gabriel Landeskog

Under tiden i Colorado Avalanche upplevde han lagets kapten, Gabriel Landeskog, på nära håll och blev imponerad.

– Det har visat sig i statistiken hur stor skillnad det är utan och med honom. Det blir lugnt i gruppen och en helt annan balans.

– Han är så otroligt bra på att föra alla samman och en av dem som har störst respekt hos den viktigaste spelaren i deras lag. När han väl säger något lyssnar alla andra.

– Man räknade med att Colorado skulle vinna Stanley Cup så det blev som en chock på det sätt de åkte ut mot Vegas. Genom att bara få vara runtomkring förstår man hur stor uppoffring det är att vinna något som är så svårt att vinna. Det har verkligen varit en ynnest att se de här spelarna spela.

I mitten av juni valde Colorado att trejda bort Isak Posch till Nashville Predators.

– Efter våra möten efter säsongen var det en ganska tydlig bild för mig själv. Jag hade haft en tuff avslutning på säsongen. Mycket tränande de sista fyra månaderna, inkluderat slutspelet. Jag fick inte så mycket speltid.

– I januari eller februari hade jag någon vecka med ett break efter lite tuffare prestationer och mycket speltid på kort tid. Efter att jag kom tillbaka kändes det bra, men efter ett tag blev det att vi jagade förstaplatsen i vår konferens som vi egentligen haft hela säsongen. Ontario tog över och jag skulle ha ett mentalt break igen, men det slutade med att det inte blev något spel alls.

– Det är en del av proffshockeyn. Något man får leva med och lära sig av. Absolut inte något man vill gå igenom, men sådana lärpengar är viktiga att få. Det är av sådant du lär dig som person och målvakt för att sedan se till att det inte händer igen.

– Efter säsongen berättade de förutsättningarna. Bland annat har Colorado Ilja Nabokov som kommer in. Då hade vi varit tre målvakter på AHL-nivå. Trent Miner har varit i organisationen under sex år och spelat till sig ett stort förtroende. Dessutom hade han spelat bra även i Avalanche samtidigt som jag lärt mig av och sporrats av honom under hela säsongen, så jag visste förutsättningarna.

– Vi började prata om ett lån till Sverige. Kanske få en säsong och sedan se vad som händer i Colorado med de två, tre målvakter som har utgående kontrakt. Eftersom vi spelade så pass länge var många dörrar stängda i Sverige. Då pratade vi om ett lån till en annan AHL-förening, men att fortfarande vara under kontrakt med Colorado.

Trejdades till Nashville

Då kom alltså Nashville in i bilden och visade intresse.

– Helt plötsligt skedde trejden utan att vi egentligen hade pratat om det på så vis.

– Jag är otroligt tacksam att få byta organisation och till en som dessutom har en General Manager (Chris McFarland) som jag tidigare jobbat under. Han vet hur jag fungerar. Också att jag själv kan vara i en organisation som visat samma öppenhet och möjlighet att jag kan vara en av fyra målvakter som jag var förra säsongen. Fyra målvakter som ska jobba tillsammans.

– Det var det viktigaste för mig, att vara på samma nivå och ta nästa kliv fram till att komma närmare den yttersta drömmen. Växa och bevisa att man förtjänar det man förtjänar.

Just nu är Juuse Saros och Justus Annunen etta och två i Nashville.

– Det är två fantastiska målvakter som har mycket NHL-erfarenhet. De spelar där av en anledning.

– Sett till mig själv är det bara att försöka vara en svamp och suga i mig så mycket som möjligt på ”main camp”. Lära och försöka addera till mitt eget spel. Få möta nya ögon och röster som kanske ser andra saker som inte blivit sedda tidigare.

– Hitta lite mer kontinuitet eftersom jag vet efter den här säsongen att jag klarar av det. Nu är det bara att försöka hitta stabiliteten och göra det repetitivt under en hel säsong. Förhoppningsvis har jag lärt mig mycket av den här säsongen hur jag ska ta mig an allting. Framför allt utifrån den mentala aspekten.

– Man ska aldrig hoppas att någon ska göra det dåligt eller bli skadad för att jag själv ska få möjligheten. Det ska komma utifrån att jag gjort rätt saker och visat att jag har förtjänat platsen.

Är målbilden spel i NHL eller AHL kommande säsong? 

– Jag är ganska ärlig mot mig själv och vet förutsättningarna. Det är två etablerade målvakter. Skulle något hända på ”main camp” som visar något annat så har jag visat att jag är redo för det. 

– Som jag ser det just nu är min chans i Milwaukee och där tävla om att få minst lika många matcher som den här säsongen, utvecklas och ta nästa kliv. 

– Sedan ska jag inte säga att NHL inte är målet, för så är det inte, men jag ska också vara realistisk. Det tar tid att komma dit eftersom det är en så pass hög nivå och för målvakter kan det gå lite långsammare. Slitet jag gör varje dag är för att nå den absolut högsta nivån. Sedan får jag ta det dag för dag och se hur allt artar sig. Bilden jag har uppmålad just nu är spel i Milwaukee, avslutar Isak Posch.